Nattskärra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nattskärra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Şivanxapînok.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Skärrfåglar
Caprimulgiformes
Familj Nattskärror
Caprimulgidae
Släkte Caprimulgus
Art Nattskärra
C. europaeus
Vetenskapligt namn
§ Caprimulgus europaeus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Gul:häckningsplatserBlå:vinterlokalerBlå stjärnor:möjliga övervintringslokaler
Gul:häckningsplatser
Blå:vinterlokaler
Blå stjärnor:möjliga övervintringslokaler
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nattskärra (Caprimulgus europaeus) är en nattaktiv fågelart som häckar i Eurasien och nordvästra Afrika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Nattskärran är välkamouflerad. Dess fjäderdräkt är vattrad i grått, svart och rostgult med längsgående svarta fläckar. Hos hanen har de tre främsta handpennorna en stor vit fläck på mitten, och de två yttersta stjärtpennorna på varje sida har vit spets. Hos honan, som för övrigt utmärks genom något dunklare färger, är dessa partier rostgula istället för vita. Den mäter 26-29 centimeter och har ett vingspann på 57-64 centimeter. Hane och hona är lika stora. Nattskärran har ett stort, platt huvud med en mycket kort men bred näbb som omges av borst som sitter fast vid näbbroten. De korta fötterna med starkt förlängd mittå ses sällan när fågeln observeras i fält. I flykten verkar den betydligt större och falkliknande.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Nattskärran uppmärksammas främst genom sin sång som oftast framförs nattetid från en upphöjd plats. Den kan närmast jämföras med ljudet av en motorcykel som kör förbi på långt avstånd. Denna sång framförs i timtal nästan utan paus i skymningen och på natten. Detta "surrande", som varierar i tonhöjd och ljudstyrka, växlar vid större upprördhet från kvåårååårrrårrr... till erreeerreerrreerrreeerr... När det plötsligt avstannar kan man ibland förnimma mycket höga, utdragna diiieyyh-inslag och flerfaldiga, ganska högljudda vingslag. Även näbbklappranden kan höras särskilt när den jagar insekter.

I följande ljudexempel kan man tydligt märka variationer i intensitet som orsakas av att fågeln byter läge:
Sång av nattskärra: virtual-bird.com (mp3)

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Nattskärran är en utpräglad flyttfågel som häckar i Palearktis i ett område som sträcker sig från nordvästra Afrika över stora delar av Europa, så långt norrut som mellersta Storbritannien, Norrlandskusten i Sverige och mellersta Finland och österut genom södra Ryssland, Mongoliet och de nordliga delarna av mellersta Kina. Den saknas som häckfågel i stora delar av Kazakstan men häckar söder om landet, så långt söderut som sydvästra Iran. Den övervintrar främst i södra Afrika i Zambia, Malawi, Namibia, Zimbabwe och Sydafrika men även i Gambia.[2]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten tillhör familjen nattskärror (Caprimulgidae) som placeras i ordningen skärrfåglar (Caprimulgiformes). Den delas upp i sex underarter:[3]

  • C. e. europaeus - nominatformen häckar i norra och centrala Europa och österut genom artens norra utbredningsområde till Bajkalsjön.
  • C. e. meridionalis (Hartert, 1896)- häckar runt Medelhavet till nordvästra Iran och Kaspiska havet.
  • C. e. sarudnyi (Hartert, 1912) - häckar öster om Kaspiska havet från Kazakstan till Altaj.
  • C. e. unwini (Hume, 1871) - häckar från Irak och Iran till västra Tien Shan, Turkmenistan och Uzbekistan.
  • C. e. plumipes (Przevalski, 1876) - häckar från nordvästra Kina till västra Mongoliet
  • C. e. dementievi (Stegmann, 1949) - häckar i nordöstra Mongoliet och södra Transbajkal.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hona
Caprimulgus europaeus - Mior Rino 001.jpg

Nattskärran orienterar med synen och är, både under häckningstiden och på vintern, uteslutande skymnings- och nattaktiv. Den tillbringar dagen på marken, ofta med indraget huvud. När den flyger upp mot ett träd landar den direkt på stammen och inte som andra fåglar på en gren.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Nattskärran lever mest i öppna miljöer eller gles skog. I Europa förekommer den på öppna hedar och i buskmarker, men i dess norra utbredning mest i gles tallskog och på hyggen. Den häckar på upp till 5000 meter över havet.[2] nattskärrebiotop

Föda[redigera | redigera wikitext]

Nattskärrans föda består av flyginsekter, av vilka den föredrar större och mjukhudiga arter av skalbaggar och nattfjärilar.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Nattskärran bildar par under häckningssäsongen. Oftast häckar arten endast en gång om året, men en andra häckning kan förekomma. Den lägger två ägg, tidigast i slutet av maj - början av juni, som är gråmarmorerade. nattskärrebo. De är 27-36 mm långa och 20-24 mm breda. Nattskärran bygger inget bo, utan äggen läggs på vegetationslös torr mark och ruvas i 17-21 dagar, nästan uteslutande av honan. Ungarna matas av båda föräldrarna tills de är flygga efter mindre än 20 dagar. Juvenilerna lämnar oftast, utan särskild övningsflygning, uppväxtområdet genast efter att de blivit självständiga.

Nattskärran och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Nattskärrans utbredningsområde är mycket stort och trots att den har minskat i antal bedöms den globala populationen inte som hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC). Populationen i Europa har dock minskat kraftigt under senare delen av 1900-talet. Nattskärran tycks ha missgynnats av förändringar i jord- och skogsbruket som lett till tätare skog utan inslag av åkerbruk och betesmark och större andel gran på bekostnad av tall och lövträd. Det är också relativt vanligt att nattskärror som sitter på vägar blir överkörda av bilar.

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är nattskärran rödlistad. 2005 kategoriserades den som sårbar och 2010 som nära hotad i Artdatabankens rödlista.[4]

Folktro[redigera | redigera wikitext]

1979. Козодой.jpg

Nattskärran tilldrar sig uppmärksamhet genom sin närgångenhet och sitt orädda uppträdande samt genom sitt nattliga levnadssätt och den tysta spöklika flykten. Den har sedan äldre tider varit föremål för många vidskepliga föreställningar:
Enligt en gammal föreställning, som är utbredd hos befolkningen i södra och mellersta Europa, skulle nattskärran suga mjölk av getter och andra kreatur som går på bete. Föreställningen kan möjligen komma av att nattskärror utnyttjar den rika förekomsten av insekter i närheten av boskapen.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Att nattskärran spelar en stor roll i folks medvetande bevisas även av dess många namn. Det finns ett hundratal dialektala namn på nattskärra som exempelvis: blakka, hörknarr, kvällknarr, nattblacka, nattblarra, nattnorpa, nattskräv(l)a, nattskäddra, spinnrock och spånkäring. Alla dessa namn anser man härstammar från nattskärrans besynnerliga nattliga läten.[5]

Föreställningen om att nattskärror suger mjölk från kreatur har också gett dem olika namn som det tyska namnet ziegenmelker, det danska "gede-malker" och det latinska namnet caprimulgus. Dessa tre namn betyder alla "getmjölkare". Något motsvarande svenskt folknamn tycks inte finnas.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Caprimulgus europaeus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  3. ^ Clements et al. (2008) Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2010-05-03
  4. ^ Artdatabankens rödlista 2010
  5. ^ Svenska akademins ordbok samt Nordisk familjebok

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]