Slaget vid Leipzig (1813)

Slaget vid Leipzig
Del av Napoleonkrigen
Napoleon och Poniatowski vid Leipzig. Målning av Suchodolski.
Ägde rum 16-19 oktober 1813 Plats Leipzig, Sachsen, i nuvarande Tyskland Resultat Avgörande koallitionsseger
Stridande
Frankrike Italien Neapel Hertigdömet Warszawa Sachsen	Ryssland Österrike Preussen Sverige Sachsen
Befälhavare
Napoleon I Józef Antoni Poniatowski † Fredrik August I	Furst Schwarzenberg Gebhard von Blücher Prins Karl Johan Michail Barclay de Tolly Levin August Benningsen
Styrka
195 000 700 kanoner	365 000 (varav 23 000 svenskar) 1 500 kanoner
Förluster
73 000 döda och sårade 30 000 tillfångatagna (varav 36 generaler samt 5 000 desertörer). Efterlämnande erövringar (varav 28 fanor, 325 kanoner, 900 ammunitionsvagnar och 40 000 musköter).	22 605 ryssar 16 033 preussare 14 958 österrikare 178 svenskar (varav 46 döda)

Slaget vid Leipzig var ett ett fältslag den 16-19 oktober 1813 under napoleonkrigen. Slaget slutade med en avgörande seger för de allierade och en förlust för Napoleon. Med över en halv miljon deltagande soldater är slaget det största i Europas historia före första världskriget och kallas på tyska traditionellt för Völkerschlacht bei Leipzig ("Det stora folkslaget vid Leipzig").

Efter katastrofen i Ryssland började Napoleons makt över Tyskland rasa samman. Preussen gick genast över till Frankrikes fiender och Österrike anslöt sig senare. Mitt under slaget deserterade den sachsiska armén och övergick till de allierade. Efter att de allierade, med sin förkrossande övermakt, besegrat Frankrike tvingades Napoleon retirera västerut.

Ögonvittnesskildring

Hur kaotiskt det var framgår av ett brev från författaren Clas Livijn, som var närvarande som auditör vid ett deltagande svenskt regemente, till barndomsvännen Lorenzo Hammarskjöld:

”...Den 19 October.

Just som jag i går afton var sysselsatt med ditt bref, fick jag helt annat att göra. På en gång spridde sig kring hela staden ryktet, att en corps fransmän framträngde till Merseburg och derifrån hotade Halle. Med största brådska begåfvo vi oss på vägen derifrån till Landsberg. Som jag ganske väl känner villervallan vid dylika tillfällen, så lemnade jag mina saker åt sitt öde och befallte min dräng sluta sig till trossen, och då (jag) ej besynnerligen förlitar mig på svenska modet vid dylika tillfällen, sällade jag mig till en flock preussare och fortsatte marschen till fot tre mil i det aldra sämsta vägelag ifrån kl. 10 till 5 i morse bittida, då jag framkom, sedan jag af mörker och bivägar blifvit skingrad från preussarne, stött på ryska trosskolonn(en), blifvit af dem noga spejad, men ren befunnen. Hvad tycker du om dylika äfventyr! Den, som ej försökt slika äfventyr, kan ej värdera den sällheten att ostörd få lägga sig till säng.

Leipzig den 21.

Så långt hafver herran nu hulpit oss, men då man ser vägen hit, fasar man nästan derföre. På en stunds afstånd härifrån finnas redan döda kroppar, närmare staden särdeles vid en by äro de hopade, du kan ej föreställa dig, huru det der ser ut. Den ena menniskan bredvid den andra, och ibland dessa låga ännu på tredje dygnet åtskillige, som ännu lefde. I staden ser det jemmerligen ut. Öfverallt ligga döda hästar och ibland dem här och der en menniska, mellan hvilka Pleisses (biflod till Elster) ömma herdar, så beskedliga som C. F. Gellert sjelf skildrade dem, vandra gapande. Jag måste väl berätta dig saken i sitt sammanhang, ehuru jag derom äger en högst ofullständig kännedom, helst som jag ej kunnat träffa några af mina bekanta och af dem erhålla de strödda underrättelser, som sätta mig i stånd att göra en fullständig berättelse. Bulletinen, som i morgon utkommer, skall säkert sätta dig i stånd att bedöma arméernas marscher, derest sådant roar dig; sista acten af skådespelet var, att Bonaparte tillbakadrefs till staden, att den på tvänne särskildta håll stormades af ryssarne och svenska jägarne, att under största oredan öfvergingo sachsare, würtenbergare och polacker. Döm sjelf om oredan, då en sachsisk artilleriechef vände sina canoner, tio a femton, på kronprinsens begäran mot sitt eget folk.

Merseburg den 25 October.

Den oreda och den styggelse jag varit vittne till i Leipzig harva helt och hållit försatt mig i så elakt lynne, att jag ej kommit mig det ringaste före. Du kan ej föreställa dig något så ohyggligt som Leipzig. Föreställ dig det man räknar der 25,000 lik. Och redan stinker det kring hela staden, att alla luktorganer äro i högsta retelser. Men vidare! …”

Se även

• Napoleonkrigen
• Slaget vid Leipzig (1642)