Johan Olof Wallin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

'Uppslagsordet ”Wallin” leder hit. För andra personer med detta efternamn, se Wallin (efternamn).

Ärkebiskop Johan Olof Wallin
Johan Olof Wallin
Johan Olof Wallin
Kyrka Svenska kyrkan

Stift Serafimerorden, ordensbiskop
Period 18241837
Företrädare Gustaf Murray
Efterträdare Frithiof Grafström

Stift Uppsala stift, ärkebiskop
Period 18371839
Företrädare Carl von Rosenstein
Efterträdare Carl Fredrik af Wingård

Prästvigd 1806
Biskopsvigd 28 mars 1824 av Carl von Rosenstein i Storkyrkan
Akademisk titel Teologie doktor
Född 15 oktober 1779 i Stora Tuna socken
Död 30 juni 1839 i Uppsala

Johan Olof Wallin, född 15 oktober 1779 i Yttre Skomsarby i Stora Tuna socken i Dalarna, död 30 juni 1839 vid ett tillfälligt besök i Uppsala, dit han ännu inte hunnit flytta som ärkebiskop, var en svensk präst och diktare. Wallin var son till fältväbeln vid Dalregementet sedermera kaptenen Johan Abraham Wallin och Beata Charlotta Harkman. Han förlovade sig 1808 med Sophie Runewall (1790–1817),[1] [2] men gifte sig den 12 augusti 1810 med Anna Maria Dimander (1781-1866).[3] Äktenskapet med Anna Maria Dimander var barnlöst.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Av Sven-Herman Wallin år 2008 konstaterade, tidigare fadderskap att döma, torde Johan Olof Wallins familj vara befryndad med biskoparna Georg Wallin den äldre (1644–1723), Georg Wallin den yngre (1686–1760) och Martin Georg Wallenstråle (1733–1807), adlad i egenskap av biskopsson år 1756.

Johan Olof Wallin studerade i Faluns trivialskola, Västerås gymnasium och Uppsala universitet. Han var huvudansvarig för 1819 års psalmbok till vilken han svarade för text/översättning/bearbetning av 286 olika psalmer (av 500) av dessa behölls 222 i 1937 års psalmbok. Han blev domprost i Västerås 1816 (tillträdde 1818). År 1818 utsågs han till pastor primarius (tillträdde 1821). År 1830 blev han överhovpredikant, och ärkebiskop i Uppsala 1837.

Redan i unga år ansågs Wallin vara en begåvning. Vid universitetet fick Daniel Boëthius ett stort inflytande över hans filosofi, och kontakten med den tyska förromantikens dikter blev avgörande för hans estetik. Detta i kombination med hans patriotism gjorde att han kom att föregripa den götiska diktningen, som dock inte delade alla hans ideal, men som inspirerades av det storslagna och högstämda i hans skrifter vilket blev stilbildande och senare uppfattat som ”det typiskt svenska”. Han är representerad i den danska Psalmebog for Kirke og Hjem.

Fastän idag mest ihågkommen som psalmdiktare, var han i sin samtid främst beundrad som predikant och talare. Han var medlem i Stora uppfostringskommittén från 1825, och var till en början strikt konservativ men blev mer liberal med åren. En av hans insatser var grundandet av flera skolor, till exempel Wallinska flickskolan i Stockholm. Han var avvisande till frikyrkligheten och dess väckelserörelse som han hann bevittna. Hans egen teologiska riktning var kristet nyhumanistisk, med lojalitet som mest utmärkande drag.

Wallin var 1810–1839 ledamot av Svenska Akademien och innehade där stol nummer 1. Wallingatan i Stockholm är uppkallad efter honom, liksom Wallinvägen i Falun.

Skulptur av Wallin utanför prästgården i Solna kyrkby.

Wallin erhöll sin första undervisning vid skolan i Falun, varefter han fick tillfälle att börja vid Västerås gymnasium. På grund av bristande medel måste han flera gånger avbryta studierna där och skaffa sig uppehälle genom att undervisa yngre barn. Emellertid skötte han med så mycken flit sina studier, att han med högsta betyg blev student i Uppsala 1799. Efter fyra års studier i Uppsala promoverades han till filosofie doktor 1803 och prästvigdes tre år därefter, på kallelse till huspredikant av överstekammarjunkaren friherre C. Hamilton på Boo, i vars hus han var lärare. Wallin erhöll samma år den efter Michael Choraeus lediga teologie adjunkturen vid Karlbergs krigsakademi och befordrades 1809 till slottspastor vid Karlberg, teologie lektor vid krigsakademin samt till kyrkoherde i Solna, blev teologie doktor samma år och utnämndes 1812 till kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm.

Från denna tid utövades hans prästerliga verksamhet huvudsakligen i Stockholm. Efter att en kort tid ha varit domprost i Västerås, befordrades han till pastor primarius och kyrkoherde vid Storkyrkoförsamligen i Stockholm, där han stannade kvar till 1837, då han uppnådde den högsta andliga värdigheten i Sverige: ärkebiskop. Endast två år hade han innehaft denna plats, då han, djupt saknad av hela svenska folket, avled i Uppsala den 30 juni 1839. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [5]

Redan under studieåren i Uppsala hade Wallin diktat mindre stycken och hade 1803 fått Svenska Akademiens andra pris för efterbildningar av några oden av Horatius men blev egentligen först känd av allmänheten 1805, då han av Svenska Akademien erhöll inte mindre än tre pris på en gång, däribland stora priset för sin lärodikt Uppfostraren. I detta skaldeverk visar han sig ännu såsom lärjunge av den gamla akademiska skolan, från vars didaktiska riktning han i sin diktning snart mer och mer frigjorde sig. Under de närmast följande åren författade han stycken sådana som: Sjömannen, Hemsjukan, Hösten, Försakelsen med flera, om vilka det blivit sagt, att de endast behöva musikens hjälpmedel för att bli levande och oförgängliga för nationen.

År 1808 mottog Wallin den största belöning, som Svenska Akademien någonsin utdelat, 200 dukater, för ”Sång i anledning av Gustaf den tredjes ärestods avtäckande”. En del av denna sång, den först tillkomna och särskilt publicerade dityramben, utgör ett verkligen storslaget kväde. Men snart inträffade en omständighet, som blev av stor betydelse för den svenska litteraturen. Det var, då Wallin nämndes till ledamot i den då nedsatta nya kommittén för utarbetande av en ny psalmbok. I denna kommitté blev han snart den ledande anden och ägnade under många år åt psalmboksarbetet sin tid, sitt snille och sin kraft. Icke nöjd med det av kommittén 1814 framlagda förslaget, utarbetade Wallin och utgav 1816 sitt eget förslag, som med få ändringar av konungen gillades och stadfästes 1819.

Själv hade han i denna bok författat 128 psalmer och omarbetat en stor mängd andra, varjämte anordningen av det hela nästan uteslutande var hans verk. Hans sista religiösa dikt var Dödens ängel, allmänt beundrad som ett av hans främsta verk. Bland Wallins tillfällighetsdikter märks hans Skål för Georg Washington. Av sina samtida var Wallin ej mindre än som skald känd och beundrad som predikant och andlig talare. Från vissa håll har hans predikningar blivit klandrade för bristande tankedjup, och i avseende på det dogmatiska innehållet har flera homileter blivit honom föredragna. Men med hans mäktiga stämma, med hans mästerliga och uttrycksfulla framsägning av talet gjorde hans ord en oemotståndlig verkan och fäste sig med övertygelsens makt i hans åhörares hjärtan.

Värderad, älskad och beundrad av konungahus och folk, överhopades han med utmärkelser och ärebevisningar. 1810 kallades han till en av de aderton i Svenska Akademien, utsågs 1811 till hertigens av Södermanland lärare i kristendom och var från 1814 hans ständige biktfader, 1815 och vid alla riksdagar 1823–34 riksdagsman i prästeståndet, som 1815 insatte honom i lagutskottet, 1823 i konstitutionsutskottet och 1828 i lagutskottet samt 1812 valde honom till fullmäktig i Riksgäldskontoret och suppleant i Riksbankens styrelse. 1815 ordinarie bankofullmäktig, tjänstgjorde han som sådan till 1834. Han blev 1824 ordensbiskop i survivans och året därefter verklig ordensbiskop, 1830 konungens överhovpredikant och preses i hovkonsistorium, hedersledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien den 30 maj 1826,[6] 1818 ledamot av Musikaliska Akademien, och 1827 av Vetenskapsakademien. Ledamot av kommittén för rikets undervisningsverk 1825 ägnade han alltid varmt intresse åt uppfostrings- och undervisningsväsendet. Minnen härav är bland annat prins Carls uppfostringsinrättning för fattiga barn samt Wallinska skolan, bildad efter hans idé. Ledamot i andliga ståndet av Serafimerorden med mera. Nya och förökade upplagor av hans Vitterhetsarbeten har utgivits efter hans död, ävensom två årgångar av hans Predikningar.

Johan Olof Wallins gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun. Texten på vården lyder: ”Jordens Oro Wiker, För den frid, som varar: Grafven allt förliker, Himlen allt förklarar.”[7]
Johan Olof Wallins minnessten vid Stora Tuna kyrka.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Persson, Tor (1978). Johan Olof Wallins tryckta skrifter: bibliografi. [Linköping]: [Förf.]. Libris 148457 

Psalmer i urval[redigera | redigera wikitext]

Wallin är representerad i många psalmböcker utöver Den svenska psalmboken, till exempel Svenska Missionsförbundets sångbok 1920 (SMF1920). Nedan anges i huvudsak psalmens första och senaste publicering, mångfalden av psalmböcker framgår av respektive psalm.

Originaltexter[redigera | redigera wikitext]

Han finns representerad i 1986 års psalmbok med totalt 76 verk varav 39 är originaltexter (nr 34, 55, 63, 106, 119, 131, 159, 176, 177, 197, 247, 305, 317, 319, 326, 330, 349, 365, 366, 390, 405, 460, 469, 474, 494, 512, 516, 519, 526, 529, 557, 561, 566, 569, 576, 577, 579, 588 och 616).

Utöver 1986 års psalmer förekommer Wallin med stora mängder psalmer i andra tidigare psalmböcker, varav ett fåtal anges nedan när grad av insats framgår i psalmböckerna.

A–G[redigera | redigera wikitext]

H–N[redigera | redigera wikitext]

O–Ö[redigera | redigera wikitext]

Bearbetningar/översättningar[redigera | redigera wikitext]

Han finns representerad i 1986 års psalmbok med 37 bearbetningar/översättningar (nr 9, 18, 51, 77, 104, 107, 112, 120, 125, 126, 132, 136, 147, 167, 175, 188, 199, 209, 237, 239, 243, 274, 325, 336, 371, 419, 453, 458, 465, 466, 539, 552, 555, 564, 595, 603 och 635).

Utöver 1986 års psalmer förekommer Wallin med stora mängder psalmer i andra tidigare psalmböcker, varav ett fåtal anges nedan där grad av insats angetts i psalmböckerna.

A–G[redigera | redigera wikitext]

H–N[redigera | redigera wikitext]

O–Ö[redigera | redigera wikitext]

Övriga psalmer[redigera | redigera wikitext]

Osäker grad av upphov eller att identifiera som bearbetade/översatta originaltexter.

A–G[redigera | redigera wikitext]

H–N[redigera | redigera wikitext]

O–Ö[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Liedgren, Emil, Johan Olof Wallin i yngre år, 1929, s. 228–236.
  2. ^ Liedgren, Emil, Samlaren 1914, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif.
  3. ^ Anna Maria Wallin (född Dimander) (1781-1866), Genealogy.
  4. ^ Anbytarforum, Wallin, Johan Olof (1779-1839), ärkebiskop.
  5. ^ Hitta graven
  6. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954–1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 30
  7. ^ Gravskrift Samlade Vitterhetsarbeten

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andreæ, Daniel (1956). Johan Olof Wallin. Svenska författare, 99-0158538-4. Stockholm: Natur och kultur. Libris 11914 
  • Fyrlund, Björn (1999). Tro och helgelse: en analys av Johan Olof Wallins moraluppfattning. Lund studies in ethics and theology, 1102-769X ; 8. Lund: Lund Univ. Press. Libris 7677839. ISBN 91-7966-568-3 
  • Hellström, Jan Arvid (1991). Var är den vän?: kring Johan Olof Wallin och hans källor. Wallinsamfundets skriftserie, 0349-7062 ; 29. [Borlänge]. Libris 2298364 
  • Johan Olof Wallin: en minnesskrift 1989. Uppsala: Erene. 1989. Libris 7760648. ISBN 91-86800-23-X 
  • Liedgren, Emil (1929). Johan Olof Wallin i yngre år: (1779-1810). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyr. Libris 874066 
  • Liedgren, Emil (1916). Wallins läroår som psalmdiktare, 1806-1812. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 350463 
  • Murray, Robert (1979). Var är den vän?: en bok om Johan Olof Wallin. Stockholm: Skeab/Verbum. Libris 182841 
  • Möller, Håkan (2001). Dödens engel. Wallinsamfundets skriftserie, 0349-7062 ; 39. Borlänge: Wallinsamfundet. Libris 8241172 
  • Möller, Håkan (2000). Den wallinska dikten: från informatorsåren till Dödens ängel. Uppsala: Lunne böcker. Libris 7772383. ISBN 91-88504-06-9 
  • Möller, Håkan (1997). Den wallinska psalmen: The Wallin hymn. Bibliotheca theologiae practicae, 0519-9859 ; 56. Stockholm: Almqvist & Wiksell International [distributör]. Libris 7445886. ISBN 91-628-2598-4 
  • Olsson, Bror (1949). Arvet från Wallin: en bild av Johan Olof Wallin. Lund. Libris 154466 
  • Segerbank, Catharina (1993). Dödstanken i svensk romantik: odödlighetstanke och uppståndelsetro hos tre svenska diktare : Per Daniel Amadeus Atterbom, Johan Olof Wallin, Erik Johan Stagnelius. Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis, 0346-5438 ; 31. Lund: Lund Univ. Press. Libris 7677582. ISBN 91-7966-222-6 
  • Wentz, Hilmer (1939). Johan Olof Wallin: till hundraårsminnet : några uppsatser. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelse. Libris 1219775 
  • Åberg, Åke (1962). Att studera Johan Olof Wallin: en vägvisare för lekmän. Borlänge: utg. Libris 630293 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Nils Philip Gyldenstolpe
Svenska Akademien,
Stol nr 1

1810–1839
Efterträdare:
Anders Fryxell
Företrädare:
Gustaf Murray
Serafimerordens ordensbiskop
1824–1837
Efterträdare:
Frithiof Grafström
Företrädare:
Carl von Rosenstein
Ärkebiskop i Uppsala
1837–1839
Efterträdare:
Carl Fredrik af Wingård