Strandpadda
 |
Den här artikeln har källor, men verifierbarheten är svår att bekräfta eftersom fotnoter saknas. (2013-05) Hjälp gärna till med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera frågan på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
| Strandpadda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Äkta paddor Bufonidae |
| Släkte | Epidalea |
| Art | Strandpadda E. calamita |
| Vetenskapligt namn | |
| § Epidalea calamita | |
| Auktor | Laurenti, 1768 |
| Utbredning | |
|
|
| Synonymer | |
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Strandpadda (Epidalea calamita) är ett groddjur som ingår i familjen äkta paddor och som förr kallades stinkpadda.
Innehåll |
Utseende [redigera]
Strandpadda är en 4,5-8 centimeter lång padda med gråbrun till grönaktig rygg med mörkare som har tämligen odistinkt formade fläckar. Den har oftast en gulaktig linje längs ryggen. Den har korta bakben, och lite eller ingen simhud på fötterna.
Utbredning [redigera]
Strandpaddan förekommer i Baltikum, Mellaneuropa, Frankrike, delar av Spanien och Portugal. I Norden finns den i Danmark och lokalt i södra Sverige.
Förekomst i Sverige [redigera]
I Sverige är strandpadda en av tre äkta paddor och förekommer lokalt i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän.
Ekologi [redigera]
Strandpaddan rör sig på grund av de korta bakbenen med kravlande småhopp. Den är främst natt- och skymningsaktiv, och gräver ofta ner sig under dagen. Kan dock undantagsvis uppträda i fullt dagsdjus.
Strandpaddans äldre trivialnamn stinkpadda har den fått av att den, när den är hotad, kan avsöndra ett vitt körtelsekret, som doftar svagt som bränt gummi. Körtelsekretet är giftigt, dock inte lika giftigt som det från vanliga paddan. Då det är mycket sällan som arten tar till denna försvarsmetod, och sekretets stank har överdrivits, så är det mer lämpligt att använda namnet strandpadda framför stinkpadda.
Arten ynglar i hällkar och andra mindre vattensamlingar. Äggen är salttåliga och i Östersjön kan den yngla direkt i havet.
Strandpaddan kan bli åtminstone 12 år gammal, i fångenskap 16-17 år[källa behövs].
Föda [redigera]
Strandpaddans föda består av insekter, spindlar, sniglar och maskar. I områden med sparsamt med föda kan den även ta myror och skalbaggar.
Status och hot [redigera]
GLobalt är strandpaddan inte hotad men lokalt har den minskat kraftigt och är hotad. Globalt kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Status i Sverige [redigera]
I Sverige var strandpaddan upptagen på 2005 års Röda lista som starkt hotad[2] och i 2010 års rödlista som sårbar (VU).[3] I Sverige är den fridlyst och Artdatabanken uppskattar att det finns ungefär 10 000 individer i Sverige, på maximalt 100 lokaler.
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ [a b] Bufo calamita på IUCN:s rödlista, auktor: Pedro Beja et. al. (2008), besökt 10 juni 2009.
- ^ Artdatatabankens faktablad (pdf)
- ^ Artdatabankens rödlista 2010
Tryckta källor [redigera]
- Kai Curry-Lindahl (1988) Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-864142-3
- Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson (2001) Nordens padder og krybdyr ISBN 87-12-02982-3
- Artdatabankens rödlista, http://www.artdata.slu.se/rodlista/
- Artdatabankens faktablad för Bufo calamita, stinkpadda, https://www.artfakta.se/Artfaktablad/Bufo_Calamita_100021.pdf
