Tibast

Tibast
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Malvaordningen Malvales
Familj	Tibastväxter Thymelaeaceae
Släkte	Tibastsläktet Daphne
Art	Tibast D. mezereum
Vetenskapligt namn
§ Daphne mezereum
Auktor	L.,1753
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter.

Utseende

Tibast är en lövfällande buske som blir 1,5 meter hög. Bladen är mjuka, 3-8 centimeter långa och 1-2 centimeter breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10-15 millimeter i diameter och har stark, behaglig doft. Frukten är ett klarrött bär som är 7-12 millimeter i diameter.

Habitat

Växten är ursprunglig i större delen av Europa och västra Asien. I Norden förekommer den sparsamt, och är i Sverige som vild fridlyst i vissa län. I södra Europa växer den på högre höjder över havet. Norrut förekommer den upp till norra England och centrala Skandinavien, främst i lövskog och på skogsängar.

I Nordamerika är tibast inte ursprunglig, men på sina håll förekommer den förvildad, spridd från odlingar.

Giftighet

Bären är mycket giftiga för människor, men vissa fåglar är immuna mot gifterna (daphnetoxin och mezerein). De äter bären och sprider på det sättet fröna. Om bär förtärs av en människa orsakar det en brännande smärta i munnen och i halsen, blåsor och salivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor, diarré. Första hjälp är att ge dryck och koltabletter. Växtsaften är också kraftigt ögonretande. Vid tillbud måste ögat omedelbart sköljas med vatten i minst 5 minuter. Även tibastbuskens bark är mycket giftig, liksom övriga delar.

Allvarliga förgiftningar är ovanliga, men kan i svåra fall leda till medvetslöshet, kramper och njurskador. Två bär ger allvarlig förgiftning, tolv bär har lett till dödsfall. En svår förgiftning kan pågå i månader.

Användning

1. Tibast används odlad som prydnadsväxt.
   
2. Tibast var förr obligatorisk på apoteken. En drog (Cortex Mezerei) bereddes av tidigt på våren insamlad bark, som lades i ättika. Medlet användes utvärtes mot körtelsvullnader, gikt med mera. Numera vet man att kontakt med busken kan orsaka allergiska reaktioner, såsom eksem.
   
3. Växtfärgning. Med de färska grenarna kan ylle färgas gult eller gulbrunt.

Etymologi

Daphne var enligt den grekiska mytologin en blyg nymf som vid ett tillfälle blivit förvandlad till ett lagerträd, och eftersom tibastens blad liknar lagerträdets, valde Linné Daphne som namn för tibastsläktet.

Mezerum kommer av arabiska mezeriyn = döda, med syftning på växtens giftighet.

I flera andra språk finns namnlika benämningar på tibast. Ytterst kan detta föras tillbaka till guden Tyr eller en gud i allmänhet: latin deus; grekiska ϑεός (teos)

Dialektala namn

• I Dalarna
  • busken: taisbast (Orsa), tirsbast, tisbast (Lima, Transtrand), tivelbast (Kopparberget, Särna)
  • bären: taisbär (Älvdalen), taisebär (Älvdalen], tivelbär (Ornäs)
  • blommorna: taisebärstuppa (Mora)
• I Hälsingland
  • tistbast, divelbastträ
• I Värmland
  • tjurbast
• I Jämtland
  • bark och ved: tivebark, tived
  • bären: källerhalsbär (källarhals, eftersom förgiftningen ger svår törst)
• Utan ortangivelse
  • tjusbastbuske  

Källor

1. Giftinformationscentralen [1]

Externa länkar

• Den virtuella floran - Tibast Här finns utbredningskartor.
• Tibast i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

• Wikimedia Commons har media som rör Tibast
  Bilder & media