Tibast

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tibast
Daphne mezereum - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-050.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Malvaordningen
Malvales
Familj Tibastväxter
Thymelaeaceae
Släkte Tibastsläktet
Daphne
Art Tibast
D. mezereum
Vetenskapligt namn
§ Daphne mezereum
Auktor L.,1753
Hitta fler artiklar om växter med

Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tibast

Tibast är en lövfällande buske som blir 1,5 meter hög. Bladen är mjuka, 3-8 centimeter långa och 1-2 centimeter breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10-15 millimeter i diameter och har stark, behaglig doft. Frukten är ett klarrött bär som är 7-12 millimeter i diameter.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Växten är ursprunglig i större delen av Europa och västra Asien. I Norden förekommer den sparsamt, och är i Sverige som vild fridlyst i vissa län. I södra Europa växer den på högre höjder över havet. Norrut förekommer den upp till norra England och centrala Skandinavien, främst i lövskog och på skogsängar.

I Nordamerika är tibast inte ursprunglig, men på sina håll förekommer den förvildad, spridd från odlingar.

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Bären är mycket giftiga för människor, men vissa fåglar är immuna mot gifterna (daphnetoxin och mezerein). De äter bären och sprider på det sättet fröna. Om bär förtärs av en människa orsakar det en brännande smärta i munnen och i halsen, blåsor och salivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor, diarré. Första hjälp är att ge dryck och koltabletter. Växtsaften är också kraftigt ögonretande. Vid tillbud måste ögat omedelbart sköljas med vatten i minst 5 minuter. Även tibastbuskens bark är mycket giftig, liksom övriga delar.

Allvarliga förgiftningar är ovanliga, men kan i svåra fall leda till medvetslöshet, kramper och njurskador. Två bär ger allvarlig förgiftning, tolv bär har lett till dödsfall. En svår förgiftning kan pågå i månader[1].

Användning[redigera | redigera wikitext]

  1. Tibast används odlad som prydnadsväxt.
  2. Tibast var förr obligatorisk på apoteken. En drog (Cortex Mezerei) bereddes av tidigt på våren insamlad bark, som lades i ättika. Medlet användes utvärtes mot körtelsvullnader, gikt med mera. Numera vet man att kontakt med busken kan orsaka allergiska reaktioner, såsom eksem.
  3. Växtfärgning. Med de färska grenarna kan ylle färgas gult eller gulbrunt.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Daphne var enligt den grekiska mytologin en blyg nymf som vid ett tillfälle blivit förvandlad till ett lagerträd, och eftersom tibastens blad liknar lagerträdets, valde Linné Daphne som namn för tibastsläktet.

Mezerum kommer av arabiska mezeriyn = döda, med syftning på växtens giftighet.

I flera andra språk finns namnlika benämningar på tibast. Ytterst kan detta föras tillbaka till guden Tyr eller en gud i allmänhet: latin deus; grekiska ϑεός (teos) [2]

Dialektala namn [2][redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 53,87. ISBN 91-20-04445-3 
  2. ^ [a b c] Tirs-bast i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  3. ^ Divel = djävul, med syftning på växtens giftighet.
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 53. ISBN 91-20-04445-3 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. Giftinformationscentralen [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]