Torsten Ehrenmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Torsten Ehrenmark
Pseudonym Torckel Petmoij
Född 22 april 1919
Lindesberg, Örebro län, Sverige
Död 10 mars 1985 (65 år)
London, England
Yrke journalist, kåsör, författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Genrer noveller, kåseri

Torsten Ehrenmark, född 22 april 1919 i Lindesberg, Örebro län, död 10 mars 1985 i London, var en svensk journalist, kåsör och författare.

Innehåll

Biografi [redigera]

Uppväxt [redigera]

Ehrenmark föddes i Lindesberg men flyttade som mycket liten till sina farföräldrar i Örebro, där han växte upp i stadsdelen Örnsro. Ehrenmarks föräldrar, Bertil Ehrenmark och Gunhild "Gullan" Lidén, var skådespelare men skilde sig 1931. Ehrenmark hade en ett år yngre syster som bodde hos modern i Stockholm, och som han under stora delar av barndomen aldrig träffade. Systern avled 1944. Farföräldrarna ägde det hyreshus på Åbackegatan i vilket de bodde. Ehrenmark ligger begravd på Norra Kyrkogården i Örebro.

Verksamhet [redigera]

Ehrenmark var volontär vid Nerikes Allehanda 1938 - 1939. Under 1939-40 arbetade han vid Sundsvalls Tidning, år 1941 vid Östgöta-Correspondenten och som vikarie vid Dagens Nyheter sommaren 1942. Åren 1942-1955 arbetade han vid Stockholms-Tidningen och blev sedan Londonkorrespondent vid Aftonbladet 1955-1961. År 1961-1962 var han utrikeskorrespondent för Aftonbladet i New York, för Dagens Nyheter i Paris 1963-1969 och för samma tidning i London från 1969 till sin död.[1]

Han var under en lång följd av år Sommarpratare i radio och skrev kåserisamlingarna Årets Ehrenmark som kom varje år från 1966 till hans död 1985. Även efter sin död fortsatte utgivningen av Årets Ehrenmark ända tills 1995 genom återutgivningar av tidigare kåserier. I sina kåserier skrev han underhållande om stort och smått som han råkade ut för, både som journalist och privatperson. Han hade en speciell, stillsam och torr humor med mycket självironi. Han har även skrivit memoarer i samma stil, Jag minns min blåa cheviot. Återkommande personligheter i hans kåserier är Hustrun, sonsonen Hemska Simon samt den människoätande hunden Gäsper, som var en boxer. Han blev genom sitt skrivande under årens lopp även en sorts PR-man för Örebro och hela Närke.

Under sin tidiga karriär som dagstidningskåsör skrev han under pseudonymen Petmoij eller ibland Torckel Petmoij. De flesta av hans kåserier är illustrerade av tecknaren Poul Ströyer. Som kåsör och utrikeskorrespondent har han varit en stor förebild och inspirationskälla för många yngre journalister, exempelvis Herman Lindqvist och Staffan Heimerson.

Minnesmärken - med mera [redigera]

Bibliografi (i urval) [redigera]

  • Petmoijs besvärligheter (1953)
  • För sömnlösa dagar (1954)
  • Petmoijs petitesser (1955)
  • Utan avbrott för skivspelning (1966 Årets Ehrenmark 1)
  • Händige herrn (1967 Årets Ehrenmark 2)
  • Resor till Ingenstans (1967)
  • Hr Ehrenmarks olympiad (1968)
  • Hr Ehrenmark i Mexico (1968)
  • I fel kläder (1968 Årets Ehrenmark 3)
  • När det blommar (1969 Årets Ehrenmark 4)
  • Mannen i sjömanskostymen (1970 Årets Ehrenmark 5)
  • En smörgåsätares bekännelser (1970)
  • "...men glad jag är ändå (1971 Årets Ehrenmark 6)
  • Hamlet i fotbollsskor (1972 Årets Ehrenmark 7)
  • Resor till ingenstans (1972)
  • Roligare än så här (1973 Årets Ehrenmark 8)
  • Går det så går det (1974 Årets Ehrenmark 9)
  • Ingenting att skatta åt (1975 Årets Ehrenmark 10)
  • Nu är det klippt (1976 Årets Ehrenmark 11)
  • Lustigt nog (1977 Årets Ehrenmark 12)
  • Årets Ehrenmark reser västerut (1978 Årets Ehrenmark 13)
  • Mina halvfranska år (1979 Årets Ehrenmark 14)
  • Jorden runt på 8 dagar (1979)
  • Ehrenmark krossar kanalen (1980 Årets Ehrenmark 15)
  • Det luktar skämt (1981 Årets Ehrenmark 16)
  • Så lagom roligt (1982 Årets Ehrenmark 17)
  • En av de aderton (1983 Årets Ehrenmark 18)
  • Instängd på norra halvklotet (1983)
  • Mina olympiska vinterspel (1984)
  • Mina olympiska sommarspel (1984)
  • Pytten är serverad (1984 Årets Ehrenmark 19)
  • Älgar, fonder och röda näckrosor (1985 Årets Ehrenmark 20)
  • Jag minns min blåa cheviot (1985)

Postum utgivning [redigera]

  • Med sås på slipsen (1986)
  • Mina osvenska år (1987)
  • Pubar, golvdrag och en kopp te (1988)
  • Här är New York (1989)
  • Franska bilder (1990)
  • Spårhunden (1991)
  • Gräshoppan i Mjölby (1992)
  • Svensk utlänning (1993)
  • Pepparkakor (1994)
  • Till bärkassens lov (1995)

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Till minne av Herr Ehrenmark, läst 18 oktober 2011

Externa länkar [redigera]