Välfärdschauvinism
Välfärdschauvinism är en populistisk argumentationsstrategi, som främst används av högerpopulistiska partier, och som beskriver en retorisk sammankoppling mellan välfärdsstatens problem och, i huvudsak, invandring men även andra samhällsgrupper så som socialbidragstagare och arbetslösa. Fokus läggs på att kategorisera statens invånare i två extremer: de "närande" och de "tärande", och motsättningen mellan dessa i konkurrensen om knappa resurser.[1][2][3]
Innehåll |
De närande och de tärande [redigera]
I beskrivningen av samhället och välfärdsstatens problem använder populister, i synnerhet högerpopulister, sig av en argumentation baserat på två extremer där samhällets medborgare delas in i närande och tärande grupper. I den närande gruppen återfinns de som är en del av samhällets välfärd och landets välstånd; samhällsbyggarna, det vill säga "folket"; den vanliga hederligt arbetande människan. I den andra, den tärande gruppen, återfinns sådana som välfärdschauvinister menar utnyttjar välfärden utan att tillföra den något värde. Den tärande gruppen som står utanför "folket" kan exempelvis vara byråkrater, akademiker, invandrare, arbetslösa, socialbidragstagare med flera. Välfärden ses som ett system med inbyggda uteslutande mekanismer.[förtydliga][2][3]
Högerpopulister och välfärdschauvinism [redigera]
Välfärdsstatens skyddsnät är enligt välfärdschauvinisterna till för dem som de anser tillhör samhället. I högerpopulisters fall grundas samhällstillhörighet på nationella, kulturella och etniska aspekter. Inbegripet i kategorin som anses tillhöra samhället återfinns de som anses närande och utanför återfinns de som ses som tärande (primärt invandrare) vilka man menar utnyttjar välfärdssystemet.[3][4] Den retoriska sammankopplingen hos välfärdschauvinismen innebär en förståelse av att invandringen urholkar välfärden genom att tära på samhällets resurser, resurser välfärdschauvinister menar istället bör tillfalla den etniskt homogena infödda befolkningen,[1] företrädesvis barn och gamla.[5]
Peer Scheepers, Mérove Gijsberts och Marcel Coenders menar att samma argumentation överförs på arbetsmarknaden där en konkurrens om arbetstillfällen utmålas till en etnisk konflikt mellan invandrare och den infödda befolkningen, något som i tider av hög arbetslöshet påtagliggör den retoriska kopplingen och förstärker de välfärdschauvinistiska och andra xenofoba arguments legitimitet.[6][7]
Partier och välfärdschauvinism [redigera]
Exempel på samtida partier som använder sig av en välfärdschauvinistisk argumentationsstrategi: Fremskridtspartiet i Danmark, Front National i Frankrike, Die Republikaner i Tyskland, Sverigedemokraterna[1], Moderaterna[8] samt Ny Demokrati[1] i Sverige.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Källhänvisningar [redigera]
- ^ [a b c d] Rydgren 2005
- ^ [a b] Mény & Surel 2002
- ^ [a b c] Rydgren & Widfeldt 2004
- ^ Kitschelt 1997
- ^ Lodenius 2010
- ^ Scheepers, Gijsberts & Coenders 2002
- ^ Oesch 2008
- ^ Mall:Reinfeldt håller tal i riksdagen
Litteratur [redigera]
- Kitschelt, Herbert (1997) (på engelska). The radical right in Western Europe: a comparative analysis. Ann Arbor: University of Michigan Press. Libris 8883465. ISBN 0-472-08441-0. http://books.google.com/books?id=AZiD0rsmqO4C&hl=sv&source=gbs_ViewAPI&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false
- Lodenius, Anna-Lena (2010). ”Sverigedemokraterna, så funkar dom”. Ordfront magasin. http://www.ordfront.se/www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202010/Sverigedemokraterna%20sa%20funkar%20de%205_10.aspx. Läst 2011-08-14.
- ”Fredrik Reinfeldt hackar på förtidspensionärer”. http://www.youtube.com/watch?v=jWowxq0L2JU.
- Mény, Yves & Surel, Yves (2002) (på engelska). Democracies and the Populist Challenge. Palgrave. Libris 8284093. ISBN 0-333-97004-7
- Oesch, Daniel. ”Explaining Workers' Support for Right-Wing Populist Parties in Western Europe: Evidence from Austria, Belgium, France, Norway, and Switzerland” (på engelska). '29'. International Political Science Review. s. 349-373. http://ips.sagepub.com/content/29/3/349.abstract.
- Rydgren, Jens & Widfeldt, Anders (2004). Från Le Pen till Pim Fortuyn – Populism och Parlamentarisk Högerextremism i dagens Europa. Malmö: Liber. Libris 8284093. ISBN 0-333-97004-7
- Rydgren, Jens (2005). Från skattemissnöje till etnisk nationalism: Högerpopulism och parlamentarisk högerextremism i Sverige. Lund: Studentlitteratur. Libris 9840294. ISBN 91-44-04307-4
- Scheepers, Gijsberts & Coenders. ”Ethnic Exclusionism in European Countries: Public Opposition to Civil Rights for Legal Migrants as a Response to Perceived Ethnic Threat” (på engelska). '18'. European Sociological Review. s. 17-34. http://esr.oxfordjournals.org/content/18/1/17.short?rss=1&ssource=mfc.
