Zwickau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 50°44′N 12°30′Ö / 50.733°N 12.500°Ö / 50.733; 12.500
Zwickau
Ort
Dünnebierhaus i Zwickau.
Dünnebierhaus i Zwickau.
Wappen Zwickau.svg
Zwickaus vapen
Land  Tyskland
Förbundsland Sachsen
Kreis Landkreis Zwickau
Koordinater 50°44′N 12°30′Ö / 50.733°N 12.500°Ö / 50.733; 12.500
Yta 102,55 km² (2011)[1]
Folkmängd 92 826 (2011)[2]
Befolkningstäthet 905 inv./km²
Borgmästare Pia Findeiß
(SPD)
Postnummer 08001 - 08066
Riktnummer 375
Registreringsskylt Z
Kommunkod 14 5 24 330
Zwickau i Tyskland
Zwickau i Tyskland
Webbplats: http://www.zwickau.de/ www.zwickau.de
Rådhuset i Zwickau.

Zwickau är den fjärde största staden i delstaten Sachsen i Tyskland och huvudort i distriktet med samma namn.

Under DDR-tiden tillverkades här folkbilen TrabantVEB Sachsenring. Stadsdelen Mosel är idag en fabriksort för produktion av Volkswagenfordon.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Zwickau ligger i västra delen av förbundslandet Sachsen i en sänka mellan bergstrakterna Erzgebirge och Vogtland. Stadens centrum etablerades på västra sidan av floden Zwickauer Mulde cirka 270 meter över havet. I norr övergår stadsparken i en skog och i syd ansluter bebyggelsen utan mellanrum till staden Wilkau-Haßlau. Kring Zwickau finns flera kullar med 350 till 400 meter höga toppar (räknad från havet). Staden är ungefär 20 km lång (nord-syd) och 11 km bred (ost-väst).

Zwickau utgörs av fem distrikten (Mitte, Nord, Süd, Ost, West) och varje distrikt bildas av upp till nio ortsdelar. Flera av dessa ortsdelar var tidigare självständiga kommuner.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området där Zwickau ligger beboddes mellan 600- och 900-talet av sorber. Troligen visste folkgruppen om regionens stenkolsflöts, som kan utnyttjas som bränsle. Enligt en teori uppkallades området och senare även samhället efter den sorbiska sol- och eldguden Svarozič. Under senare 900-talet kom regionen under Henrik I av Sachsens inflyttande, kristendomen infördes och saxare samt andra germanska folkgrupper flyttade in.

Zwickau uppkom vid en vägkorsning mellan två huvudvägar från Halle/Leipzig till Prag, respektive från Bayern till Kraków. Stadsrättigheterna tillkom troligen mellan 1192 och 1212. På grund av den gynnsamma platsen utvecklades staden snabb och fram till 1407 tillhörde Zwickau riksstäderna i det Tysk-romerska riket.[3] Från och med början av 1300-talet etablerades gruvdrift på silver och koppar nära staden. Efter en eldsvåda 1403 byggdes de flesta husen på nytt. 1407 blev Zwickau tillfällig av med stadsrättigheterna på grund av blodiga tvistigheter mellan regionens markgreve och stadsrådet, rättigheterna kom snart tillbaka men Zwickau förlorade sin status som riksstad.

Under följande tid hade staden däremot några andra privilegier, stadsrådet fick tillhörighet att använda röd munlack, som egentligen var monarkens och prästerskapets färg, och Zwickau blev en myntort. Tillverkningen av tyg gjorde Zwickau känd även i avlägsna regioner.

Under reformationen var Thomas Müntzer predikant i Zwickau. Han anslöt sig först en radikal gruppering, de så kallade Zwickau-profeterna, men fick senare lämna staden. Profeternas idéer avfärdades senare av Martin Luther som 1522 besökte staden och som knappt undkom ett mordförsök.

Under trettioåriga kriget (1618–1648) belägrades Zwickau nio gånger från de olika stridsgrupperna. Staden fick betala kostnader såväl för den tysk-romerska riksarmén som för Sverige (2063 riksdaler). Lidandet var även stora under europeiska sjuårskriget (1756–1763) då staden flera gånger hamnade i frontlinjen.

Napoleon I som den 16 maj 1812 kort före sitt ryska fälttåg besökte staden mottogs med applåder och andra hedersbetygelser.

I Zwickau grundade NSDAP sin första ortsgrupp utanför Bayern. Under andra världskriget skapades en utpost till det bayerska koncentrationsläger Flossenbürg med cirka 3 000 tvångsarbetare som tillverkade bland annat krigsfordon. Idag finns ett antal minnesplatser som hedrar dessa krigsoffer.

I motsats till de flesta andra storstäder i Sachsen förstördes Zwickau bara måttlig av bombningar under krigets slut. Det beror främst på en aktion av Arno Rau som kort före en påtänkt bombanfall den 17 april 1945 flaggade vit på Zwickaus domkyrka.[4] Staden intogs sedan utan strid av den amerikanska armén. Några historisk värdefulla byggnader som blev träffade revs fullständig efter krigets slut.[5]

Efter Jaltakonferensen tillkom Zwickau den sovjetiska ockupationszonen som senare blev DDR (Östtyskland). Bredvid de industrier som fanns före kriget etablerades verk som förarbetade uran eller tillverkade byggdelar för det sovjetiska kärnvapenprogrammet. Uranet utvanns i centrala Erzgebirge.

I en stenkolsgruva nära staden skedde 1960 en större explosion med 123 dödsoffer.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Fotbollslaget FSV Zwickau var framgångsrikt under DDR-tiden som BSG Sachsenring Zwickau. Laget har även spelat i 2. Bundesliga men idag spelar man i tyska division 5.

Personligheter[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 17 augusti 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Gemeinden ab 5 000 Einwohnern am 31.12.2011” (på tyska) (Excel). Destatis Statistisches Bundesamt. https://www.destatis.de/DE/ZahlenFakten/LaenderRegionen/Regionales/Gemeindeverzeichnis/Administrativ/Aktuell/07Gemeinden.xls?__blob=publicationFile. Läst 8 juni 2013. 
  2. ^ ”Alle politisch selbständigen Gemeinden in Deutschland nach Bevölkerung am 31.12.2011 auf Grundlage des Zensus 2011 und früherer Zählungen” (på tyska) (Excel). Destatis Statistisches Bundesamt. https://www.destatis.de/DE/ZahlenFakten/LaenderRegionen/Regionales/Gemeindeverzeichnis/Administrativ/Aktuell/Zensus_Gemeinden.xls;jsessionid=494E8C2A1D89981EAFD68B1F7CE067EC.cae1?__blob=publicationFile. Läst 7 juni 2013. 
  3. ^ Saxonia: Museum für sächsische Vaterlandskunde, band 4, Verlag Eduard Pietsch und Comp., Dresden 1839
  4. ^ Winter, Dr. Angelika (30 mars 2005). ”Wie Zwickau das Ende des Zweiten Weltkrieges erlebte” (PDF). ZWICKAUER PULSSCHLAG: sid. 4. http://www.zwickau.de/media/pdfs/amtsblatt/2005/2005_07.pdf. Läst 2010-04-27. 
  5. ^ Heinrich Magirius in „Schicksale deutscher Baudenkmale im zweiten Weltkrieg“. Hrsg. Götz Eckardt, Henschelverlag Berlin 1978. Band 2, S.465-466.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]