Hoppa till innehållet

Boris Johnson

Från Wikipedia
Boris Johnson

Boris Johnson i augusti 2019.

Tid i befattningen
24 juli 20196 september 2022
Monark Elizabeth II
Företrädare Theresa May
Efterträdare Liz Truss

Tid i befattningen
23 juli 20195 september 2022
Företrädare Theresa May
Efterträdare Liz Truss

Tid i befattningen
13 juli 20169 juli 2018
Premiärminister Theresa May
Företrädare Philip Hammond
Efterträdare Jeremy Hunt

Tid i befattningen
4 maj 20087 maj 2016
Företrädare Ken Livingstone
Efterträdare Sadiq Khan

Född Alexander Boris de Pfeffel Johnson
19 juni 1964 (60 år)
USA New York, New York, USA
Nationalitet Storbritannien Britt
USA Amerikan (1964–2016)
Politiskt parti Konservativa partiet
Utbildning Eton College
Alma mater Balliol College, Oxford
Yrke Politiker, journalist
Ministär Regeringen Johnson I
Regeringen Johnson II
Maka Allegra Mostyn-Owen
(g. 1987–1993)
Marina Wheeler
(g. 1993–2020)
Carrie Symonds
(g. 2021– )
Barn 7
Föräldrar Stanley Johnson
Charlotte Johnson Wahl
Namnteckning Boris Johnsons namnteckning

Alexander Boris de Pfeffel Johnson, född 19 juni 1964Manhattan i New York i USA, är en brittisk politiker (konservativ) och journalist. Han var Storbritanniens premiärminister 2019–2022, och var den premiärminister som tog Storbritannien ut ur Europeiska unionen.

Han var Londons borgmästare åren 2008–2016 och därefter Storbritanniens utrikesminister åren 2016–2018. Före sin politiska karriär var han redaktör för The Spectator och kolumnist i The Daily Telegraph. Den 23 juli 2019 valdes Johnson till konservativa partiets ledare och tillträdde som premiärminister i Storbritannien dagen efter.

Boris Johnson föddes på Manhattan i New York i USA, men växte sedan huvudsakligen upp i London och Somerset. Han är äldst av fyra barn. Hans farfarsfar Ali Kemal var inrikesminister i Damat Ferid Pasha Efendis osmanska regering och blev mördad under turkiska frihetskriget. "Alexander" är hans egentliga huvudsakliga förnamn, men han föredrog så småningom att istället använda sig av andranamnet Boris. Han är son till Stanley Johnson (f. 1940), författare och konservativ politiker, ledamot av Europaparlamentet och verksam vid Världsbanken, och konstnären Charlotte Johnson Wahl (1942–2021).

Johnson studerade vid Primrose Hill Primary School, European School of Brussels, Ashdown House School, Eton College och Oxfords universitet – han tillhörde Balliol College i Oxford. Efter studierna gjorde han sig ett namn som journalist, och inledde den karriären på The Times, från vilken han dock fick sparken. Han blev senare redaktör för The Spectator och euroskeptisk kolumnist i The Daily Telegraph.

Johnson gifte sig 1987 med Allegra Mostyn-Owen, paret skilde sig 1993. Samma år gifte han om sig med Marina Wheeler med vilken han fick fyra barn; två döttrar och två söner. Paret separerade 2018 och skilde sig i februari 2020. Johnson hade en utomäktenskaplig affär med en kvinna som han fick en dotter med 2009. Sedan 2019 lever Johnson tillsammans med Carrie Symonds. De gifte sig den 29 maj 2021.[1] Johnson blev därmed den första sittande brittiska premiärministern att gifta sig sedan 1822.[2] Paret har två gemensamma barn, en son född i april 2020 och en dotter född i december 2021.[3]

I mars 2020 insjuknade Johnson i Covid-19 och blev i början av april inlagd på sjukhus. Senare tillfrisknade han från sjukdomen.

Politisk karriär

[redigera | redigera wikitext]

Johnson tillhör det konservativa partiet, och anses[enligt vem?] tillhöra partiets one-nation conservatism-flygel.[källa behövs] Han valdes in som ledamot i det brittiska parlamentet 2001. År 2008 avgick han som ledamot efter att han valts till Londons borgmästare efter att ha besegrat sittande borgmästare Ken Livingstone i borgmästarvalet samma år. Johnson återvaldes till denna post 2012, men lämnade den 2016 efter att inte ha ställt upp till omval. Han återvände till underhuset 2015.

Inför folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU 2016 var Johnson en av de mest framträdande förespråkarna för ett utträde (Brexit). När premiärminister David Cameron aviserade sin avgång direkt efter denna folkomröstning, betraktades Johnson som en trolig kandidat att efterträda Cameron som landets premiärminister och partiledare för det konservativa partiet. Efter att Michael Gove ställde upp som kandidat valde dock Johnson att själv inte ställa upp, då han hade räknat med stöd från Gove.[4] Segrare blev Theresa May, som utnämnde Johnson till utrikesminister i sin regering.[5] Johnson meddelade sin avgång från ministerposten i juli 2018, efter att brexitministern David Davis avgått och med hänvisning till Mays hantering av Brexitfrågan.[6][7]

Efter att Theresa May i slutet av maj 2019 tillkännagav sin avgång som premiärminister och partiledare, ställde Johnson upp som partiledarkandidat, och var då favorittippad på grund av sin popularitet bland partiets medlemmar. I den första valomgången bland de konservativa underhusledamöterna, som genomfördes den 13 juni 2019, blev Johnson den kandidat som fick flest röster.[8] Johnson fick flest röster även i de följande omröstningarna fram till den 20 juni 2019, och gick tillsammans med Jeremy Hunt vidare till en slutomröstning bland konservativa partiets medlemmar.[9] Den 23 juli 2019 stod det klart att Boris Johnson skulle bli ny premiärminister efter att det blivit känt att han fått nästan dubbelt så många röster som sin rival Jeremy Hunt i partiledarvalet.[10]

Efter att parlamentet inte kunnat nå en majoritet i frågan om Storbritanniens utträde ur EU drev Johnson igenom ett nyval till parlamentet 12 december 2019.[11] Valet blev en framgång för det konservativa partiet, som vann en klar egen majoritet, och efter det kunde Johnsons regering få igenom sitt förslag till Brexit-avtal, varpå Storbritannien lämnade EU 31 januari 2020.[12]

Den 7 juli 2022, till följd av omfattande politiska skandaler, bland annat att Johnson och hans medarbetare brutit mot restriktionerna under covid-19-pandemin, aviserade Johnson sin avgång som partiledare och premiärminister.[13][14] Den 6 september 2022 lämnade Johnson sin avskedsansökan till drottning Elizabeth II, vid en kort ceremoni på Balmoral Castle i Skottland.[15]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boris Johnson, 20 juni 2019.
  1. ^ ”Boris Johnson marries fiancee in secret ceremony - reports” (på brittisk engelska). BBC News. 29 maj 2021. https://www.bbc.com/news/uk-57296472. Läst 29 maj 2021. 
  2. ^ Owen, Glen (29 maj 2021). ”Mail on Sunday Exclusive: Boris and Carrie Symonds 'wed in secret'” (på engelska). Mail Online. https://www.dailymail.co.uk/news/article-9632763/Boris-Johnson-Carrie-Symonds-wed-secret-Bank-Holiday-ceremony-Westminster-Cathedral.html. Läst 29 maj 2021. 
  3. ^ ”Boris och Carrie Johnson har fått sitt andra barn” (på engelska). Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/boris-johnson-och-carrie-har-fatt-sitt-andra-barn/. Läst 10 december 2021. 
  4. ^ ”Varför avböjde Boris Johnson att kandidera?”. Sveriges Radio. 1 juli 2016. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6465260. Läst 20 juni 2019. 
  5. ^ ”Nya ministrar utsedda i Storbritannien”. Sveriges Radio. 13 juli 2016. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6473045. Läst 9 juli 2018. 
  6. ^ ”Hård press på May efter avhoppen”. Sveriges Radio. 9 juli 2018. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6995740. Läst 9 juli 2018. 
  7. ^ ”Boris Johnson: "Drömmen om Brexit är på väg att dö"”. Sveriges Radio. 9 juli 2018. https://sverigesradio.se/artikel/6995740. Läst 20 juni 2019. 
  8. ^ ”Bra utgångsläge för Boris Johnson”. Sveriges Radio. 13 juni 2019. https://sverigesradio.se/artikel/7241924. Läst 20 juni 2019. 
  9. ^ ”Johnson mot Hunt i kampen om att efterträda May”. Sveriges Radio. 20 juni 2019. https://sverigesradio.se/sida/artikel/7247082. Läst 21 juni 2019. 
  10. ^ ”Boris Johnson blir ny premiärminister i Storbritannien”. DN.SE. 23 juli 2019. https://www.dn.se/nyheter/varlden/johnson-eller-hunt-nu-ska-storbritanniens-nye-premiarminister-utses/. 
  11. ^ ”Nyval väntas i Storbritannien den 12 december”. Sveriges Television. 29 oktober 2019. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nyval-i-storbritannien. Läst 29 juli 2023. 
  12. ^ ”Brexitlagarna har röstats igenom”. Sveriges Television. 20 december 2019. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/brexitlagarna-har-rostats-igenom. Läst 29 juli 2023. 
  13. ^ Ruderstam, Jacob; Hällsten, Amanda (7 juli 2022). ”Boris Johnson avgår som Storbritanniens premiärminister”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QyG5KV/boris-johnson-avgar-uppger-brittiska-medier. Läst 7 juli 2022. 
  14. ^ ”Efter massavhoppen – Boris Johnson avgår”. Sveriges Television. 7 juli 2022. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/efter-massavhoppen-boris-johnson-avgar. Läst 29 juli 2023. 
  15. ^ ”Truss meeting Queen at Balmoral Castle to formally become PM” (på engelska). BBC News. 6 september 2022. https://www.bbc.com/news/live/uk-politics-62802807. Läst 6 september 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Ken Livingstone
Londons borgmästare
2008–2016
Efterträdare:
Sadiq Khan
Företrädare:
Philip Hammond
Storbritanniens utrikesminister
2016–2018
Efterträdare:
Jeremy Hunt
Företrädare:
Theresa May
Ledare för Konservativa partiet
2019–2022
Efterträdare:
Liz Truss
Företrädare:
Theresa May
Storbritanniens premiärminister
2019–2022
Efterträdare:
Liz Truss