Bromma-Teatern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bromma-Teatern (även Brommabiografen) var en biograf vid Alviksplan i Bromma, västra Stockholm. Bromma-Teatern låg intill dåvarande Drottningholmsvägen i kvarteret Biografen. Biografen öppnade 1921 och stängde 1971. I byggnaden finns numera en måleributik, Måleributiken i Alvik AB, med adress Drottningholmsvägen 175 vid hörnan av Gustavslundsvägen 172.

Biografen byggdes 1921-1922 och den första föreställningen gavs den 27 september 1921. Här skulle inte bara visas film utan även uppföras teater. I början hade Bromma-Teatern 494 platser som utökades till 505 platser i samband med en renovering 1936. Då blev Bromma-Teatern en välbesökt förortsbiograf eftersom många människor kom hit från de nybyggda småhus- och villaområdena för att se på film.

Bromma-Teatern eller Brommabio en matinésöndag 1934 (Foto: Stockholms stadsmuseum) och utseendet i februari 2012. Bromma-Teatern eller Brommabio en matinésöndag 1934 (Foto: Stockholms stadsmuseum) och utseendet i februari 2012.
Bromma-Teatern eller Brommabio en matinésöndag 1934 (Foto: Stockholms stadsmuseum) och utseendet i februari 2012.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Bromma-Teatern ritades som en fristående kyrkliknande byggnad med strävpelare på murarna och brant sadeltak i två höjder. Här syns lanterninensadeltaket väl. Arkitekter var Sven Erik Lundqvist och Gustaf Pettersson.
Bromma-Teaterns nordfasad, som idag vetter mot huvudleden vid Tranebergsbron. Från början var det tänkt att fasaden skulle ha stora fönster mellan strävpelarna mot ett mindre park- och trädgårdsområde.
Karta över Äppelviken 1917-1922. När Bromma-Teatern invigdes i Alvik 1921 var bara Äppelviken och Smedslätten bebyggda. Elva år senare, 1933, var hela södra Bromma färdigbebyggt, vilket innebar större antal biografbesökare.

År 1921 lät politikern Anna Johansson-Visborg tillsammans med maken Sven Visborg bygga Bromma-Teatern intill dåvarande Drottningholmsvägen, strax väster om nuvarande Tranebergsbron. Anna Johansson-Visborg var ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1916-1950 Visborgska stiftelsen. På ett tidigt stadium hade biografen låtit montera neonljus över entrén, som i klarröda strängar lyste "BROMMATEATERN", men det första namnet var "Brommabiografen".[1]

Arkitekter[redigera | redigera wikitext]

Teatern ritades av arkitekterna Sven Erik Lundqvist och Gustaf Pettersson (Gustaf E. Pettersson) som en fristående, kyrkliknande byggnad med strävpelare på murarna och brant sadeltak i två höjder. Gustaf Pettersson (1887-1925) var arkitekt vid Stockholms stads fastighetskontors egnahemsavdelning, där han ritade flerbostadshus och villor 1917-1922. För Bromma ritade han villor för stadsdelarna Äppelviken, Smedslätten, Ålsten och Nockeby. I Äppelviken ritade han villor bland annat vid Alviksvägen, Runda vägen, Korsvägen, Sagostigen, Klövervägen, Dalstigen och Linneaparken.[2] De första ritningarna till biografen Bromma-Teatern i Alvik, det som nu är Alviks Måleri (Måleributiken i Alvik AB), signerades tidigt 1920 av både Sven Erik Lundqvist och Gustaf E. Pettersson. Den lägre delen innehöll foajén och den högre delen innehöll biosalongen och teaterscenen. Salongen var dekorerad av Filip Månsson. Biografen byggdes 1921-1922 och det var Gustaf Pettersson som fullbordade planerna till hösten 1920 genom en hel del förenklingar, förmodligen på anmodan av beställaren som härigenom kunde räkna med lägre byggkostnader. Fönstren hade gjorts mindre, och en rad högt svarvade vasformer och andra krön som utplacerats på diverse nockar hade också blivit avlägsnade.[3]

Exteriör[redigera | redigera wikitext]

Biografen byggdes i tegel och putsades med en ljust brunröd färg. Bromma-Teaterns första namn var Brommabiografen. Det var ett präktigt stenhus mellan första världskrigets nationalism och 1920-talsklassicismen, nordisk klassicism. Bromma-Teaterns södra vägg gjordes helt sluten, märkligt nog. Det är möjligt att väggen var tänkt som skyltvägg mot bil- och spårvägstrafiken, som då hade dragits upp från Alviks strand- och kajområde. Biografens sydsida vette mot spårvägshållplatsen "Alvik". Enligt Gustaf Petterssons ritningar vette biografens sydsida mot spårvägshållplatsen "Alvik" på Nockebybanan, medan norrsidan öppnade sig med en rad fönster av fransk prägel mot ett tilltänkt park- och trädgårdsområde. Här drog man fram huvudleden till öppnandet av Tranebergsbron.[4]

Utanför kvarteret Biografen fanns en spårvagnshållplats för Brommabanan med stationsnamnet "Alvik" och som efter 1929 trafikerades av Nockebybanan.

Interiör[redigera | redigera wikitext]

I interiören utraderades en stor läktare, något som man sedermera kom att ångra. De slutliga ritningarna, som godkändes den 30 juni 1920 och de var signerade av Gustaf E. Pettersson och Bromma-Teatern fick en påfallande kyrklig prägel. Murarna stöttas av tunga snedstävor upptill och avslutades som voluter täckta av plåt. Den stora entrén vänder sig som en kyrkportal mot väster, medan östra delen av sadeltaket kröns av en lanternin, som nästan kunde ha rymt en klocka, ett rudiment till kyrkotorn.[5]

Interiören bestod av en påkostad utsmyckning. Såsom ovan nämnts var freskmålningen i det högt välvda och murputsade prosceniet utfört i art déco, art décoratif eller dekorativ konst, av Filip Månsson, känd för sitt fresk- eller muralmåleri i bland annat vigselrummet i Stockholms rådhus med dekorativa kalkmålningar, i Stockholms stadshus och i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden med dekorativa vägg- och takmålningar.[6]

Bromma-Teatern var biograf fram till 1971[redigera | redigera wikitext]

I mars 1952 övertogs verksamheten av Svensk Filmindustri och deras röda SF-skylt fanns på husets gavelspets mot Alviksplan. Biografen klarade sig fram till april 1971, därefter byggdes den om till bingohall och senare till butik. Den gamla salongen är numera uppdelad i två våningsplan och om Brommabiografen erinrar bara kvartersnamnet Biografen.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Äldre bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brommaboken 1998, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift, Årgång 69, sidorna 41-47.
  2. ^ KulturNav, Gustaf Pettersson (1887-1925).
  3. ^ Brommaboken 1998, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift, Årgång 69, sidorna 41-47.
  4. ^ Brommaboken 1998, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift, Årgång 69, sidorna 41-47.
  5. ^ Brommaboken 1998, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift, Årgång 69, sidorna 41-47.
  6. ^ Brommaboken 1998, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift, Årgång 69, sidorna 41-47.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]