Dalbohund

	Dalbohund
	En dalbohund
Rasgrupp	Molossertyp
Ursprungsland	Sverige

Dalbohund är en utdöd svensk hundras. Den var en boskapsvaktare och vaktande herdehund av molossertyp som försvann omkring 1870-talet.

Hundarnas uppgift var att skydda frigående nötkreatur, hästar, får och getter mot angrepp från varg och björn. I huvudsak avskräcker boskapsvaktande hundar rovdjur genom sin närvaro bland tamboskapen, alltså en ganska fredlig syssla. Men de historier som finns bevarade handlar om hundar som dödat vargar eller själva blivit dödade. Rasen anses ha haft ett skarpt temperament och stort mod.

Första gången dessa hundar nämndes i skrift var i Gunno Brynolphi Blutherus' (1609-1657) Dalia från 1632. De fick sitt namn i skrift första gången 1843 i Bohusläns historia och beskrifvning av Axel Emanuel Holmberg (1817-1861). Muntliga traditioner går tillbaka till 1700-talet. Det har angetts att dalbohunden ska ha liknat cão da serra da estrela, mankhöjden skall ha varit upp till 80 cm. Dess hemtrakter var Västergötland, Bohuslän, Dalsland, Värmland och Østfold.

Försvinnandet hör samman med de stora rovdjurens utrotning; då framstod det som alltför kostsamt att hysa stora hundar som inte tillförde någon särskild nytta. Ett rabiesutbrott vid Kinnekulle 1854 tros ha påskyndat dalbohundens försvinnande. En annan bidragande orsak kan ha varit missväxten 1867-1868. 1913 gjordes ett försök att inventera rasen för bevarande, men då var det redan för sent.

På senare år har ett skinn från en dalbohund påträffats, som har gett ny information om hundrasens kroppsbyggnad och utseende.^{[förtydliga]} 2013 upptäcktes ett tidigare okänt fotografi av en dalbohund, taget av Nils Ferlins faster, Hanna Ferlin. Kännare anser att fotografiet är det bästa fotot på en dalbohund som hittills hittats.^[1]

Från sagalitteraturen finns indikationer på att vikingarna ska ha haft stora vakt- och herdehundar med ursprung från Brittiska öarna. I Njáls saga får Gunnar på Hlidarende en stor irländsk hund i gåva. I Olav Tryggvasons saga i Heimskringla finns en berättelse om Olavs hund som skulle kunna vara en herdehund.

Referenser

Noter

↑ ”Okänt foto av utdöda dalbohunden hittat”. Svensk jakt 13/3 2013. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20150929070457/http://svenskjakt.se/start/Nyheter/2013/03/okant-foto-av-utdoda-dalbohunden-hittat/.

Källor

Dalbohund, Nationalencyklopedin (läst 20/7 2026)
"Il" Öhman: "Dalbohunden", i Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, del I, Stockholm 1955-1956
"Il" Öhman: "Vakt och Vige", Hembygden, Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund, Färgelanda 1955, ISSN 0346-6132
"Il" Öhman: "Bella och Frågen", Hembygden, Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund, Färgelanda 1976, ISSN 0346-6132
Desmond Morris: "Dalbo Dog", Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
Björn Arvidsson: "Sveriges tolv hundraser", Bygd och natur nr 1 2008, Sveriges hembygdsförbund, Stockholm 2008, ISSN 2004-4771
Ingmar Norlén: "På jakt efter dalbohunden", Svensk jakt, nr 9 2009, Svenska Jägareförbundet, Nyköping 2009, ISSN 0039-6583

Vidare läsning

Ingemar Norlén: "Mystiken lever kvar i Dalsland : vart tog dalbohunden vägen?", Land, nr 14 2009, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Stockholm 2009, ISSN 0023-7531
"Il" Öhman: "Det starka och det sköna", Hundsport, nr 3 1955, Svenska Kennelklubben (SKK), Stockholm 1955, ISSN 0018-7690
Björn von Rosen: "De sista dalbohundarna", Hundsport, nr 6 1994, Svenska Kennelklubben (SKK), Spånga 1994, ISSN 0018-7690
Björn von Rosen: "Dalbohunden", Hundsport, nr 6 1963, Svenska Kennelklubben (SKK), Stockholm 1963, ISSN 0018-7690
P. Erlandsson: "Dalbohunden", Hunden, Svenska Kennelklubben (SKK), Göteborg 1890
C. Otto G. Wibom: Dalbohunden : hans bibliografi och möjliga nuvarande existens, Stockholm 1913

[1] ”Okänt foto av utdöda dalbohunden hittat”. Svensk jakt 13/3 2013. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20150929070457/http://svenskjakt.se/start/Nyheter/2013/03/okant-foto-av-utdoda-dalbohunden-hittat/.

[1]