Den lilla sjöjungfrun (film)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den Lilla Sjöjungfrun
(The Little Mermaid)
Genre Animerad film, komedi, äventyr, dramafilm
Regissör Ron Clements, John Musker
Producent Howard Ashman, John Musker
Manus Roger Allers, Howard Ashman, Ron Clements, John Musker
Baserad på Den lilla sjöjungfrun av H.C. Andersen[1]
Originalmusik Alan Menken
Produktionsbolag Walt Disney Pictures
Premiär 1989
Speltid 80 minuter
Land USA
Språk Engelska
IMDb SFDb

Den lilla sjöjungfrun (engelska: The Little Mermaid) är en animerad långfilm från 1989 av Walt Disney Pictures, baserad på sagan med samma namn av Hans Christian Andersen.

Filmen har hittills fått två uppföljare; Den lilla sjöjungfrun II - Havets hemlighet (2000) och Den lilla sjöjungfrun - Sagan om Ariel (2008). 1992-1994 sändes dessutom den tecknade TV-serien Den lilla sjöjungfrun om sjöjungfruns liv innan händelserna i 1989 års film.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Sjöjungfrun Ariel är dotter till havets kung Triton, som är av åsikten att människor är farliga. Ariel vägrar tro det och besöker i hemlighet förlista skepp för att hitta människosaker. Triton upptäcker det och blir ursinnig och förbjuder henne att vara uppe vid ytan. Men Ariel är vid ytan ändå, och räddar en prins, vid namn Eric, från att drunkna. Med hjälp av havshäxan Ursula blir även Ariel en människa, men som betalning får hon ge havshäxan sin röst. För att förbli människa måste Eric kyssa Ariel innan den tredje solnedgången, annars blir Ariel Ursulas slavinna. Till sin hjälp har Ariel sina vänner fisken Blunder, krabban Sebastian och måsen Måsart. I början går det bra och Eric börjar bli förälskad i Ariel, men han kan inte glömma kvinnan med den fantastiska rösten som räddade honom. Vad Ariel inte vet är att havshäxan Ursula har en ond plan. Hon förklär sig till människa och tar Ariels röst för att Eric ska tro att det var Ursula som räddade honom. Eric bestämmer snabbt att det ska hållas bröllop men på själva bröllopsdagen avslöjas Ursula. Det blir en hård kamp, men till slut vinner Ariel och Triton över Ursula. Sedan förklarar Ariel att hon älskar Eric och Triton låter henne bli en människa för evigt.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen fick två Oscars, en för bästa sång (Havet är djupt) och en för bästa musik.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Figur Originalröst Svensk originalröst
Ariel Jodi Benson Sissel Kyrkjebø
Eric Christopher Daniel Barnes Jörgen Düberg
Blunder Jason Marin Samuel Elers-Svensson
Sebastian Samuel E. Wright Per Myrberg
Måsart Buddy Hackett Per Eggers
Ursula Pat Carroll Evabritt Strandberg
Grimsby Ben Wright Claes Thelander
Kung Triton Kenneth Mars Åke Lindström
Kroken/Snoken Paddi Edwards Rolf Skoglund
Carlotta Edie McClurg Sissela Kyle
Louis Rene Auberjonois Hans Josefsson
Budbäraren Will Ryan Charlie Elvegård

Sånger[redigera | redigera wikitext]

Originaltitel Svensk titel
Fathoms Below Mystiska blå
Daughters of Triton Döttrar till Triton
Part of Your World Hela min värld
Under the Sea Havet är djupt
Part of Your World (Reprise) Del av din värld
Poor Unfortunate Souls Ni förkrympta små liv
Les Poissons Les Poissons
Kiss the Girl Ta en kyss

[2]

Svenska premiärer[redigera | redigera wikitext]

  • 30 november 1990 - Svensk biopremiär
  • hösten 1991 - Köpvideopremiär
  • 30 januari 1998 - Nypremiär
  • 23 september 1998 - Nypremiär på video
  • 15 november 2006 - Premiär på DVD
  • 25 september 2013 - Nypremiär på DVD, samt premiär på Blu-ray[2]

Skillnader mellan filmen och sagan[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett flertal skillnader mellan romanen om Den lilla sjöjungfrun och Disneys tolkning. Några av dem är:

  • I boken har sjöjungfrun en farmor som är inneboende på slottet. Denna rollfigur medverkar dock inte i filmen. Några rollfigurer som medverkar i filmen, men inte i boken, är krabban Sebastian (kung Tritons rådgivare), guppyn Blunder (Ariels bästa vän) och fiskmåsen Måsart.
  • I boken vill sjöjungfrun gifta sig med en människa för att erhålla en odödlig själ, annars kommer hon att leva i 300 år och förvandlas till sjöskum vid sin död. I filmen förälskar hon sig dock i Eric efter att ha fått syn på honom på hans skepp för första gången.
  • I boken är sjöjungfrun och hennes systrar fria att utforska havsytan och människornas aktiviteter så fort de har fyllt 15 år. I filmen, där Ariel är 16 år, förbjuder dock deras far dem från att någonsin göra det eftersom han anser att människor är farliga.
  • I boken har sjöhäxan ingen egenvinning på att sjöjungfrun ska misslyckas med att få sin prins. I filmen skriver dock Ariel på ett kontrakt som indikerar att hon måste kyssa prinsen innan solen går ner på den tredje dagen efter förvandlingen. Misslyckas hon med det blir hon återigen sjöjungfru och Ursulas fånge. Ursula är dock villig att frigöra henne om hon får kung Tritons treudd.
  • Både i boken och i filmen begär sjöhäxan sjöjungfruns talförmåga som pris för förvandlingen. I boken tar hon dock den genom att skära av hennes tunga medan hon i filmen absorberar Ariels röst (i form av en ljusglob) och förvarar den i ett magiskt snäckhalsband
  • I boken får sjöjungfrun en dryck av sjöhäxan som förvandlar henne till människa. Förvandlingen är då väldigt smärtsam och hennes fötter blir så ömma att de blöder när hon går. Hon simmar i land för att dricka drycken och genomgå den smärtsamma förvandlingen. I filmen är inte förvandlingen i sig smärtsam men Ursula förvandlar henne till människa i sin residens under vattnet, vilket gör att Ariel är på väg att drunkna innan hon räddas av Blunder.
  • Boken slutar med att sjöjungfrun förlorar prinsen till en annan kvinna, och hon förvandlas till sjöskum och dör. Filmen slutar dock lyckligt genom att hon vinner prinsens hjärta och förvandlas till människa av sin far.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ hämtat från: Engelskspråkiga Wikipedia
  2. ^ [a b] Disneyania - Den lilla sjöjungfrun Läst 19 juni 2014

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]