Gerd Hegnell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gerd Hegnell
Gerd Hegnell i Två på gungbrädet på Helsingborgs stadsteater 1962.
Gerd Hegnell i Två på gungbrädetHelsingborgs stadsteater 1962.
FöddGerd Anne Therése Hegnell
25 juni 1935 (82 år)
Helsingborg
MakePer Oscarsson (1954–1960)
IMDb SFDb

Gerd Anne Therése Hegnell, född 25 juni 1935 i Helsingborg,[1] är en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hegnell gick vid Nya Elementars flickskola i Göteborg och samtidigt bevistade hon kvällsundervisningen vid Pickwickklubbens teaterskola. Hon utbildade sig vid Göteborgs Stadsteaters elevskola 19531956, och blev därefter engagerad vid stadsteatern.[2] Under många år tillhörde hon den fasta ensemblen på Folkteatern i Göteborg där hon gjorde många rollprestationer. Här kan nämnas hennes medverkan i bland annat Magnus Nilssons pjäs Knäckebröd och hovmästarsås 1988 och rollen som frodig bordellmamma i Carin Mannheimers Rika barn leka bäst 1995. Samma roll gjorde hon även i filmversionen med samma namn 1997.[källa behövs]

Hegnell filmdebuterade 1955 i Hampe Faustmans Kärlek på turné, och har sedan debuten medverkat i drygt 45 film- och TV-produktioner. Hon spelade en tragikomisk roll som den "andra kvinnan" i Mannheimers TV-serie Svenska hjärtan 1995 och 1998. På senare år har hon ofta fått spela rara tanter som till exempel granntanten Lilly i Alfhild och Ortrud 1990, mormor i julkalendern Dieselråttor och sjömansmöss 2002 och Harriet i Solbacken: Avd. E 2003.[3]

Efter pensioneringen från Folkteatern har hon spelat i olika uppsättningar på Stockholms privatteatrar, bland annat HotelliggarenChinateatern 1998. Hon spelade med början hösten 2006 rollen som Miss Dinsmore i musikalen Singin' in the RainOscarsteatern i Stockholm.[4]

En annan framgångsrik uppsättning där Hegnell hade en framträdande roll var i Staffan Göthes pjäs Ett lysande eländeDramatens scen Elverket. 1992 erhöll hon Svenska Akademiens Carl Åkermarks-stipendium. Hon nominerades 1998 till en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll i Rika barn leka bäst.[2]

Gerd Hegnell var gift med skådespelaren Per Oscarsson från 1954[5] till 1960.[1]

Gerd Hegnell mottog 2012 Göteborgs Spårvägars kulturpris och fick en spårvagn uppkallad efter sig.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1961 Perrichons resa
Eugène Labiche
Mats Johansson Helsingborgs stadsteater[6]
1962 Bättre sent än aldrig
Felicity Douglas
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater[7]
Judy Gomez Värmebölja
Ted Willis
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater[8]
1965 Tjuvar, lik och fala qvinnor
Dario Fo
Hans Bergström Helsingborgs stadsteater[9]
2000 Fru Quickly Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
Ronny Danielsson Stockholms stadsteater
2008 Sista dansen
Carin Mannheimer
Carin Mannheimer Göteborgs stadsteater

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011
  2. ^ [a b] ”Gerd Hegnell”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=169933&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dgerd+hegnell%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 12 april 2014. 
  3. ^ Gerd Hegnell på IMDb
  4. ^ http://www.palmochgyll.se/teater/oscars.htm
  5. ^ Vad hände egentligen i Göteborg på femtiotalet? Bengt Ason Holm, Winbergs Förlag, Hudiksvall 1992 ISBN 91-87004-43-7 s. 50
  6. ^ Poppe spelar franskt lustspel”. Dagens Nyheter: s. 18. 9 december 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-09/334/18. Läst 8 juni 2018. 
  7. ^ Ulf Johansson spelar Molière i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 22 februari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-22/51/16. Läst 8 juni 2018. 
  8. ^ 'Värmebölja' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 12. 19 november 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-11-19/314/12. Läst 9 juni 2018. 
  9. ^ Ingvar Holm (27 augusti 1965). ”Prisgiven Dario Fo i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-08-27/231/16. Läst 10 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]