Gerd Hegnell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gerd Hegnell
Gerd Hegnell i Två på gungbrädet på Helsingborgs stadsteater 1962.
Gerd Hegnell i Två på gungbrädetHelsingborgs stadsteater 1962.
FöddGerd Anne Therése Hegnell
25 juni 1935 (84 år)
Helsingborg
MakePer Oscarsson (1954–1960)
IMDb SFDb

Gerd Anne Therése Hegnell, född 25 juni 1935 i Helsingborg,[1] är en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hegnell gick vid Nya Elementars flickskola i Göteborg och samtidigt bevistade hon kvällsundervisningen vid Pickwickklubbens teaterskola. Hon utbildade sig vid Göteborgs Stadsteaters elevskola 19531956, och blev därefter engagerad vid stadsteatern. Under många år tillhörde hon den fasta ensemblen på Folkteatern i Göteborg där hon gjorde många rollprestationer. Här kan nämnas hennes medverkan i bland annat Magnus Nilssons pjäs Knäckebröd och hovmästarsås 1988 och rollen som frodig bordellmamma i Carin Mannheimers Rika barn leka bäst 1995. Samma roll gjorde hon även i filmversionen med samma namn 1997.[2]

Hegnell filmdebuterade 1955 i Hampe Faustmans Kärlek på turné, och har sedan debuten medverkat i drygt 45 film- och TV-produktioner. Hon spelade en tragikomisk roll som den "andra kvinnan" i Mannheimers TV-serie Svenska hjärtan 1995 och 1998. På senare år har hon ofta fått spela rara tanter som till exempel granntanten Lilly i Alfhild och Ortrud 1990, mormor i julkalendern Dieselråttor och sjömansmöss 2002 och Harriet i Solbacken: Avd. E 2003.[3]

Efter pensioneringen från Folkteatern har hon spelat i olika uppsättningar på Stockholms privatteatrar, bland annat HotelliggarenChinateatern 1998. Hon spelade med början hösten 2006 rollen som Miss Dinsmore i musikalen Singin' in the RainOscarsteatern i Stockholm.[4]

En annan framgångsrik uppsättning där Hegnell hade en framträdande roll var i Staffan Göthes pjäs Ett lysande eländeDramatens scen Elverket. 1992 erhöll hon Svenska Akademiens Carl Åkermarks-stipendium. Hon nominerades 1998 till en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll i Rika barn leka bäst.[2]

Gerd Hegnell var gift med skådespelaren Per Oscarsson från 1954[5] till 1960.[1]

Gerd Hegnell mottog 2012 Göteborgs Spårvägars kulturpris och fick en spårvagn uppkallad efter sig.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1961 Perrichons resa
Eugène Labiche
Mats Johansson Helsingborgs stadsteater[6]
1962 Bättre sent än aldrig
Felicity Douglas
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater[7]
Judy Gomez Värmebölja
Ted Willis
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater[8]
1965 Tjuvar, lik och fala qvinnor
Dario Fo
Hans Bergström Helsingborgs stadsteater[9]
2000 Fru Quickly Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
Ronny Danielsson Stockholms stadsteater
2008 Sista dansen
Carin Mannheimer
Carin Mannheimer Göteborgs stadsteater

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011
  2. ^ [a b] ”Gerd Hegnell”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=169933&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dgerd+hegnell%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 12 april 2014. 
  3. ^ Gerd Hegnell på IMDb
  4. ^ http://www.palmochgyll.se/teater/oscars.htm
  5. ^ Vad hände egentligen i Göteborg på femtiotalet? Bengt Ason Holm, Winbergs Förlag, Hudiksvall 1992 ISBN 91-87004-43-7 s. 50
  6. ^ Poppe spelar franskt lustspel”. Dagens Nyheter: s. 18. 9 december 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-09/334/18. Läst 8 juni 2018. 
  7. ^ Ulf Johansson spelar Molière i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 22 februari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-22/51/16. Läst 8 juni 2018. 
  8. ^ 'Värmebölja' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 12. 19 november 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-11-19/314/12. Läst 9 juni 2018. 
  9. ^ Ingvar Holm (27 augusti 1965). ”Prisgiven Dario Fo i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-08-27/231/16. Läst 10 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]