Islamiska samarbetsorganisationen
| Islamiska samarbetsorganisationen | |
| Bildad | 1969 |
|---|---|
| Typ | Muslimsk internationell organisation |
| Officiella språk | Arabiska |
Islamiska samarbetsorganisationen (engelska: Organisation of Islamic Cooperation, OIC), tidigare kallad Islamiska konferensorganisationen, är ett samarbetsorgan för muslimska stater.[1] Initiativet till organisationen togs år 1969 vid ett toppmöte i Rabat, Marocko. OIC har 57 medlemmar och associerade (2007). Verksamheten består av toppmöten för statscheferna och ofta förekommande fackministermöten. Ett permanent sekretariat finns i Jidda, Saudiarabien.
Organisationen motiveras utifrån den historiska och kulturella samhörigheten mellan muslimska länder. Den förutsätter däremot inte ideologisk (eller teologisk) gemenskap. Medlemsstaterna behåller sin suveränitet och sitt politiska system, och organisationen kan inte fatta för medlemsstaterna bindande beslut. Inom dess ram har andra samarbetsorgan skapats, till exempel Islamiska utvecklingsbanken. OIC fungerar också som forum för medling i konflikter i den muslimska världen.
OIC kritiserades av flera muslimska organisationer och internationella människorättsorganisationer för en resolution 2019 i vilken OIC berömde Kina för hur landet behandlar den muslimska befolkningen i landet, trots den vetskap som fanns om folkmordet på uigurerna.[2]:20m43s
I samband med reaktionerna på koranbränningar i Sverige 2023 sökte SVT utan framgång organisationen för att fråga varför koranbränningarna hade fördömts men inte det som sker i Kina.[2]:23m6s
Historia
[redigera | redigera wikitext]Sedan östra Jerusalem ockuperats under slutet av 1960-talet började ledare för muslimska länder att söka närmre samarbete mellan varandra med syftet att skydda sig från faror som ansågs hota muslimer och den muslimska delen av världen. En särskilt händelse som påskyndade beslutet att bilda organisationen var en brand som 1969 bröt ut i al-Aqsa-moskén i Jerusalem, en plats som räknas som den tredje heligaste inom islam.[3]
Den 25 september[4] 1969 - en månad efter branden - möttes 25 statschefer från muslimska länder i Marocko och beslöt att bilda vad som från början kallades Islamiska konferensen (numera Islamiska samarbetsorganisationen).[3] Sex månader efter toppmötet etablerades ett sekretariat i Jidda, Saudiarabien och organisationen kom överens om ett första fördrag 1972.[3] När det första fördraget antogs var 30 stater medlemmar och dessa räknas som grundarna till organisationen.[4]
Egypten uteslöts 1979 från samarbetet efter att man skrivit under Camp David-avtalen. Fem år senare, 1984, accepterade Egypten en invit att åter bli en del av OIC. Syrien stängdes ute från organisationen 2012 efter att den dåvarande regimens hårda attacker mot demonstranter under arabiska våren urartat i inbördeskrig.[5]
Struktur
[redigera | redigera wikitext]Beslutande organ
[redigera | redigera wikitext]Samarbetsorganisationens högsta beslutande organ är statschefernas toppmöte som hålls vart tredje år. Varje år möts medlemsländernas utrikesministrar för att besluta om hur OIC:s mål bäst ska nås och hur politiken ska genomföras. Administrationen bedrivs av ett generalsekretariat under ledning av en generalsekreterare som väljs av utrikesministrarnas råd för en mandatperiod på fem år (med möjlighet till ett omval). Generalsekretariatet har sitt säte i Saudiarabien.[6]
Beslutsgången inom islamiska samarbetsorganisationen är i vanliga fall två tredjedelars majoritet. Beslutsfattarna vill dock helst ta beslut med konsensus när det är möjligt.[6]
Underorgan
[redigera | redigera wikitext]OIC består dessutom av flera underliggande organ med varierande uppgifter, däribland konfliktlösning, en utvecklingsbank, solidaritetsfonder och organisationer inom media.[6]
Politik
[redigera | redigera wikitext]Mål enligt stadgan
[redigera | redigera wikitext]Den stadga som ligger till grund för Islamiska samarbetsorganisationens arbete anger att man ska stärka islamiska värden, men utöver det även verka för vetenskapligt, ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbete mellan medlemsländer. Man ska också skydda de mänskliga rättigheterna i enlighet med islamiska värden.[3]
Organisationen vill främja utbyte mellan religioner, samtidigt som förolämpningar mot islam ska motarbetas. Muslimers kamp för starkare rättigheter, självständighet och arbete mot diskriminering och kolonialism är också något som stöds av OIC. Man verkar aktivt med att bekämpa terrorism.[3]
I arbetet med att nå målen ser OIC respekten för medlemsländernas självständighet och suveränitet som grundläggande. Organisationen har därför betonat vikten av varje stats självbestämmande och icke-inblandning i varandras inomstatliga konflikter.[3]
Medlemsländer
[redigera | redigera wikitext]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Utrikespolitiska institutet Läst 2 juni 2024.
- 1 2 "Skenheliga reaktioner", Utrikesbyrån, SVT, 22 augusti 2023.
- 1 2 3 4 5 6 ”OIC – Framväxten”. www.ui.se. 12 december 2025. https://www.ui.se/landguiden/internationella-organisationer/oic/framvaxten/. Läst 1 juli 2026.
- 1 2 ”History”. Organisation of Islamic Cooperation. https://www.oic-oci.org/page/?p_id=52&p_ref=26&lan=en. Läst 26 mars 2026.
- ↑ ”Organization of the Islamic Cooperation” (på engelska). Encyclopedia Britannica. 21 mars 2026. Arkiverad från originalet den 16 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250716153938/https://www.britannica.com/topic/Organization-of-the-Islamic-Cooperation. Läst 26 mars 2026.
- 1 2 3 ”OIC – Uppbyggnaden”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/internationella-organisationer/oic/uppbyggnaden/. Läst 4 augusti 2026.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|