Islamiska konferensorganisationen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Islamiska konferensorganisationen
IKO:s flagga
Grundad 1969
Typ Muslimsk internationell organisation
Officiella språk Arabiska
Medlemsländer:
  Medlemsland
  Medlemsland som varit tillfälligt avstängd
  Har lämnat organisationen
  Observatör
  Har försökt bli medlem
Uppslagsordet ”IKO” leder hit. För andra betydelser, se IKO (olika betydelser).

Islamiska konferensorganisationen förkortat IKO är ett samarbetsorgan för muslimska stater. Initiativet till organisationen togs år 1969 vid ett toppmöte i Rabat, Marocko. IKO har 57 medlemmar och associerade (2007). Verksamheten består av toppmöten för statscheferna och ofta förekommande fackministermöten. Ett permanent sekretariat finns i Jeddah, Saudiarabien.

Organisationen motiveras utifrån den historiska och kulturella samhörigheten mellan muslimska länder. Den förutsätter däremot inte ideologisk (eller teologisk) gemenskap. Medlemsstaterna behåller sin suveränitet och sitt politiska system, och organisationen kan inte fatta för medlemsstaterna bindande beslut. Inom dess ram har andra samarbetsorgan skapats, till exempel Islamiska utvecklingsbanken. IKO fungerar också som forum för medling i konflikter i den muslimska världen.

Medlemsländer[redigera | redigera wikitext]

Länder med fullt medlemskap
Land År
 Afghanistan 1969
 Algeriet 1969
 Tchad 1969
 Egypten 1969
 Guinea 1969
 Indonesien 1969
 Iran 1969
 Jordanien 1969
 Kuwait 1969
 Libanon 1969
 Libyen 1969
 Malaysia 1969
 Mali 1969
 Mauretanien 1969
 Marocko 1969
 Nigeria 1969
 Pakistan 1969
 Palestina 1969
 Jemen 1969
 Saudiarabien 1969
 Senegal 1969
 Sudan 1969
 Somalia 1969
 Tunisien 1969
 Turkiet 1969
 Bahrain 1970
 Oman 1970
 Qatar 1970
 Syrien 1970
 Förenade Arabemiraten 1970
 Sierra Leone 1972
 Bangladesh 1974
 Gabon 1974
 Gambia 1974
 Guinea-Bissau 1974
 Uganda 1974
 Burkina Faso 1975
 Kamerun 1975
 Komorerna 1976
 Irak 1976
 Maldiverna 1976
 Djibouti 1978
 Benin 1982
 Brunei 1984
 Nigeria 1986
 Azerbajdzjan 1991
 Albanien 1992
 Kirgizistan 1992
 Tadzjikistan 1992
 Turkmenistan 1992
 Moçambique 1994
 Kazakstan 1995
 Uzbekistan 1995
 Surinam 1996
 Togo 1997
 Guyana 1998
 Elfenbenskusten 2001
Länder med observatörsstatus
Land År
 Bosnien och Hercegovina 1994
 Centralafrikanska republiken 1997
 Nordcypern 1979
 Thailand 1998
 Ryssland 2005


Källa & hemsida[redigera | redigera wikitext]

http://www.oic-oci.org/