Islamiska konferensorganisationen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Islamiska konferensorganisationen
IKO:s flagga
Grundad 1969
Typ Muslimsk internationell organisation
Officiella språk Arabiska
Medlemsländer:
  Medlemsland
  Medlemsland som varit tillfälligt avstängd
  Har lämnat organisationen
  Observatör
  Har försökt bli medlem
Uppslagsordet ”IKO” leder hit. För andra betydelser, se IKO (olika betydelser).

Islamiska konferensorganisationen förkortat IKO är ett samarbetsorgan för muslimska stater. Initiativet till organisationen togs år 1969 vid ett toppmöte i Rabat, Marocko. IKO har 57 medlemmar och associerade (2007). Verksamheten består av toppmöten för statscheferna och ofta förekommande fackministermöten. Ett permanent sekretariat finns i Jeddah, Saudiarabien.

Organisationen motiveras utifrån den historiska och kulturella samhörigheten mellan muslimska länder. Den förutsätter däremot inte ideologisk (eller teologisk) gemenskap. Medlemsstaterna behåller sin suveränitet och sitt politiska system, och organisationen kan inte fatta för medlemsstaterna bindande beslut. Inom dess ram har andra samarbetsorgan skapats, till exempel Islamiska utvecklingsbanken. IKO fungerar också som forum för medling i konflikter i den muslimska världen.

Medlemsländer[redigera | redigera wikitext]

Länder med fullt medlemskap
Land År
Afghanistan Afghanistan 1969
Algeriet Algeriet 1969
Tchad Tchad 1969
Egypten Egypten 1969
Guinea Guinea 1969
Indonesien Indonesien 1969
Iran Iran 1969
Jordanien Jordanien 1969
Kuwait Kuwait 1969
Libanon Libanon 1969
Libyen Libyen 1969
Malaysia Malaysia 1969
Mali Mali 1969
Mauretanien Mauretanien 1969
Marocko Marocko 1969
Nigeria Nigeria 1969
Pakistan Pakistan 1969
Palestina Palestina 1969
Jemen Jemen 1969
Saudiarabien Saudiarabien 1969
Senegal Senegal 1969
Sudan Sudan 1969
Somalia Somalia 1969
Tunisien Tunisien 1969
Turkiet Turkiet 1969
Bahrain Bahrain 1970
Oman Oman 1970
Qatar Qatar 1970
Syrien Syrien 1970
Förenade Arabemiraten Förenade Arabemiraten 1970
Sierra Leone Sierra Leone 1972
Bangladesh Bangladesh 1974
Gabon Gabon 1974
Gambia Gambia 1974
Guinea-Bissau Guinea-Bissau 1974
Uganda Uganda 1974
Burkina Faso Burkina Faso 1975
Kamerun Kamerun 1975
Komorerna Komorerna 1976
Irak Irak 1976
Maldiverna Maldiverna 1976
Djibouti Djibouti 1978
Benin Benin 1982
Brunei Brunei 1984
Nigeria Nigeria 1986
Azerbajdzjan Azerbajdzjan 1991
Albanien Albanien 1992
Kirgizistan Kirgizistan 1992
Tadzjikistan Tadzjikistan 1992
Turkmenistan Turkmenistan 1992
Moçambique Moçambique 1994
Kazakstan Kazakstan 1995
Uzbekistan Uzbekistan 1995
Surinam Surinam 1996
Togo Togo 1997
Guyana Guyana 1998
Elfenbenskusten Elfenbenskusten 2001
Länder med observatörsstatus
Land År
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina 1994
Centralafrikanska republiken Centralafrikanska republiken 1997
Nordcypern Nordcypern 1979
Thailand Thailand 1998
Ryssland Ryssland 2005


Källa & hemsida[redigera | redigera wikitext]

http://www.oic-oci.org/