Guinea-Bissau

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Repùblica da Guiné-Bissau
Flagga Statsvapen
ValspråkUnidade, Luta, Progresso
(portugisiska för "enighet, kamp, framsteg")
Nationalsång: Esta é a Nossa Pátria Bem Amada
HuvudstadBissau
Officiellt språk portugisiska
Demonym från Guinea-Bissau[1]
Statsskick republik
 -  President José Mário Vaz
 -  Premiärminister Aristides Gomes
Nationalförsamling Nationalförsamlingen
Självständighet från Portugal 
 -  Deklarerad 24 september 1973 
 -  Erkänd 10 september 1974 
Area
 -  Totalt 36 125 km² [2](136:e)
 -  Vatten (%) 22,2 %
Befolkning
 -  2017 (juli) års uppskattning 1 565 815 [4](150:e)
 -  2009 års folkräkning 1 520 830[3] 
 -  Befolkningstäthet 43,3 inv./km² (132:e)
BNP (PPP) 2016 års beräkning
 -  Totalt 2,88 miljarder USD[5] (169:e)
 -  Per capita 1 727,7 USD[5] (174:e)
BNP (nominell) 2016 års beräkning
 -  Totalt 1,15 miljarder USD[5] (173:e)
 -  Per capita 692,5 USD[5] 
HDI (2015) 0,424[6] (178:e)
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt ej namngiven plats i nordöst, 300 m ö.h.
Nationaldag 24 september
Nationalitetsmärke GW, RGB
Landskod GW, GNB, 624
Toppdomän .gw
Landsnummer 245

Guinea-Bissau (portugisiska: Guiné-Bissau, /giˈnɛ biˈsau/), formellt Republiken Guinea-Bissau,[1] är en stat i Västafrika med kust mot Atlanten. Landet, den före detta portugisiska kolonin Portugisiska Guinea, gränsar i norr till Senegal, i söder och öster till Guinea.

Landet utropade sin självständighet från Portugal den 24 september 1973 och fick sin självständighet erkänd den 10 september 1974. Guinea-Bissau är medlemsland i Förenta nationerna (sedan 17 september 1974),[7] och den Afrikanska unionen (sedan den 19 november 1973).[8] Landet är ett av världens fattigaste länder och kännetecknas som politiskt instabilt.[9]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det som i dag är Guinea-Bissau har tidigare tillhört kungadömet Gabu, i sin tur under medeltiden en del i Maliriket och senare Songhairiket. På 1500-talet anlände de första portugiserna, som anlade ett par handelsstationer längs kusten. Under en period skedde också invandring från inlandet av fulanifolk. Gaburiket gick slutligen under på 1700-talet, och lämnade efter sig flera småriken i inlandet och den portugisiska kolonin Portugisiska Guinea på kusten.

Den transatlantiska slavhandeln kom att bli regionens största ekonomiska sektor, som gjorde flera småriken i inlandet mycket rika. De europeiska kolonisatörerna hölls dock länge borta från inlandet, som utforskades av först en bit in på 1800-talet. Portugiserna var i princip förvisade till hamnarna i Bissau och Cacheu.

1792 försökte också Storbritannien anlägga en koloni i området, på den då obebodda ön Bolama, men fick ge upp redan nästa år då många av kolonisatörerna dött i gula febern. Några överlevande seglade sedan västerut över Atlanten till Västindien, där den så kallade Bolama-febern spred sig runt om de brittiska öarna innan den i augusti 1793 nådde Philadelphia i USA, där den tros ha dödat strax under 10 % av befolkningen. Bolama lämnades sedan åter obebodd.[10][11] När portugiserna försökte kolonisera ön under 1800-talet hävdade Storbritannien sin rätt till ön, men efter de båda länderna frågat om den amerikanska presidenten Ulysses S. Grant kunde agera skiljedomare i frågan, dömde presidenten 1870 att ön tillhörde Portugal, och portugiserna utsåg Bolama till huvudstaden i deras koloni Portugisiska Guinea.[12]

När slavhandeln försvann gjorde kolonialstyret Guinea till en ren spannmålsleverantör, där all produktion och handel sköttes av det portugisiska monopolet Unio Fabril. Befolkningen drabbades hårt, med en spädbarnsdödlighet så hög som 60 procent under 1950-talet och i princip ingen möjlighet till högre utbildning för lokalbefolkningen.[13]

Afrikanska partiet för självständighet åt Guinea och Kap Verde (PAIGC) grundades av Amilcar Cabral 1956. Ett gerillakrig inleddes och självständigheten erkändes 1974 av den portugisiska regeringen, efter den portugisiska revolutionen. I praktiken hade landet erövrat sin självständighet ett år tidigare. Guinea-Bissau och Kap Verde blev två självständiga stater.[14]

Amilcar Cabral blev mördad 1973, och hans bror Luis de Almeida Cabral blev landets förste president. 1980 tog João Bernardo Vieira över makten i landet via en statskupp.[14]

Med en allt svagare samhällsekonomi infördes 1991 flerpartisystem men Vieira lyckades hålla sig kvar vid makten. De första demokratiska valen hölls 1994, 1997 bytte man valuta och gick med i valutaunionen CFA-franc, då hyperinflation på den då inhemska valutan peson gjort handel svår. 1998 inledde ett militäruppror ett blodigt inbördeskrig och ledde till presidentens fall 1999. Landet styrdes av en militärjunta tills val hölls år 2000, varvid Kumba Yala blev ny president. I september 2003 genomfördes en oblodig militärkupp, Yala blev arresterad och en interimspresident tillsattes.[14]

Presidentval genomfördes 2005 och João Bernardo Vieira valdes åter till president efter fem år i exil i Portugal. År 2006 och präglades av politisk instabilitet. Efter en regeringsombildning i april 2007 har det politiska läget stabiliserats. 2009 mördades dock João Bernardo Vieira av militärer strax efter att landets militärchef omkommit i ett bombattentat. Presidentvalet 2014 vanns av José Mário Vaz som i september samma år sparkade arméchefen Antonio Indjai och i augusti 2015 premiärministern Domingos Simões Pereira.[14] Baciro Dja var sedan premiärminister i en månad innan ett beslut från högsta domstolen ledde till upphävandet av hans utnämning, och Carlos Correia utnämndes till ny premiärminister.[15] Den 12 maj 2016 entledigades Correia från sitt uppdrag av presidenten i något som Correia kallade för en "konstitutionell kupp". Den 27 maj 2016 utsågs Baciro Dja till premiärminister.[16]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau.
Guinea-Bissaus administrativa indelning.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är tropiskt med en monsun-artad regntid mellan juni och november. Under den torra årstiden, resten av året, blåser ibland den heta, torra, sandmättade harmattan-vinden.[2]

Guinea-Bissau är ett skogbevuxet, sumpigt lågland. Flera floder skär genom landet och mynnar med djupa vikar i Atlanten. Vid kusten finns en skärgård, bland annat Bijagosöarna.[17]

Några av Guinea-Bissaus miljöproblem är överfiskning samt avskogning med åtföljande jorderosion. All elektricitet produceras av fossila bränslen.[2]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau är indelat i åtta regioner (regiões) samt en autonom sektor (huvudstaden Bissau). Regionerna är i sin tur indelade i 37 sektorer.[18]

Regioner:

Politik[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau har sedan självständigheten 1974 präglats av politiska motsättningar, vilket lett till åtskilliga kuppförsök, statskupper och 1998-1999 till våldsamma stridigheter mellan presidenten João Bernardo Vieiras och brigadgeneral Ansumane Manés styrkor.[19]

Med stöd av FN genomfördes i mars 2004 parlamentsval, i vilka PAIGC vann majoritet. 2005 valdes Vieira på nytt till landets president. Vieira var även landets president 1980 till 1999 efter att ha kommit till makten genom statskupp.[19]

Mordet på flottans chef Mohammed Lamine Sanha ledde i januari 2007 till våldsamma protester. I mars avgick premiärminister Aristide Gomes efter en missförtroendeförklaring i parlamentet. I april utsåg presidenten Martinho n’Dafa Kabi att leda en ny koalitionsregering, bestående av PAIGC, Partido de Renocaçao Social (PRS) och Partido Unido Social Democrata (PUSD).[14]

Nationalförsamlingen (med 102 ledamöter) och presidenten utses på fem år.[2]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder och inkomstskillnaderna är bland de största i världen.[20] De huvudsakliga näringsgrenarna är jordbruk och fiske.[2] En stor gröda är cashew-nötter och landet är femte största producent i världen, och står för drygt 85 % landets jobb.[21][9] Man exporterar även fisk och skaldjur, jordnötter, palmmärg och timmer. Ris är den största grödan och ett viktigt basfödoämne. Inbördeskrig och andra strider har förstört mycket av landets infrastruktur och orsakat stor ekonomisk skada.[2]

Naturtillgångar i landet är fisk, timmer, fosfat, bauxit och oexploaterade oljefyndigheter. Oexploaterade naturtillgångar, till exempel petroleum och fosfat, kan ge stora inkomster i framtiden. Eftersom utvecklingskostnaderna för att starta utvinning är stora, är inga sådana projekt planerade inom överskådlig tid.[2]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsbiblioteket i Bissau.

Den senaste folkräkningen hölls den 15 mars 2009 och avsåg den faktiska (de facto) bosatta befolkningen i Djibouti, som uppgick till 1 520 830 invånare (varav 737 634 män och 783 196 kvinnor).[3] I samma folkräkning var den folkbokförda (de jure) befolkningen 1 449 230 invånare. Tidigare folkräkningar hade hållits 1991, 1979, 1970, 1960 och 1950.[22] Invånartalet i Guinea-Bissau uppskattades i juli 2017 av The World Factbook till 1 792 338 invånare,[2] av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 1 888 000,[23] av Internationella valutafonden till 1 700 000 (för år 2017)[5] samt av Världsbanken (juli 2016) till 1 815 698 invånare.[24] En officiell befolkningsprognos utgiven 2013 av Guinea-Bissaus statistikbyrå Instituto Nacional de Estatística Guiné-Bissau och den afrikanska organisationen Observatoire économique et statistique d'Afrique subsaharienne beräknade befolkningen till 1 565 815 invånare i juli 2017, och att befolkningen skulle öka till 1 788 734 invånare i juli 2030.[4]

Befolkningen är starkt splittrad i olika etniska grupper. Invånarna talar diverse niger-kongospråk samt kreolspråk (en blandning av portugisiska och afrikanska språk). Officiellt språk är sedan kolonialtiden portugisiska.

  • Naturlig befolkningstillväxt: 1,88 % (2016)
  • Födelsetal: 32,9  (2016)
  • Dödlighet (hela befolkningen): 14,1 ‰ (2016)
  • Nettomigration: 0 migranter per tusen invånare (2016)
  • Spädbarnsdödlighet: 87,5 ‰ (2016)
  • Mödradödlighet: 549 per 100 000 levande födda barn (2015)
  • Antal barn/kvinna: 4,16 (2016)
  • Befolkningens medianålder: 20 år (2016)
  • Förväntad livslängd vid födseln: 50,6 år (2016)
    • Män: 48,6 år
    • Kvinnor: 52,7 år
  • Åldersstruktur (2016):
    • 0-14 år: 39,28 %
    • 15-24 år: 20,17 %
    • 25-54 år: 32,53 %
    • 55-64 år: 4,62 %
    • 65 år och äldre: 3,40 %
  • Analfabetism: 40,1 % (2015)
    • Hos män: 28,2 %
    • Hos kvinnor: 51,7 %
  • Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 6,3 % (2014)
  • Andel av barn under 5 år som är underviktiga: 17,0 % (2014)
  • Andel av befolkningen i städer och stadslika områden: 49,3 % (2015)
  • Folkgrupper (2008):

Siffror tagna från The World Factbook.[2]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Landets officiella språk är portugisiska, som omkring 27 % av befolkningen talar. Det största språket är dock Guinea-Bissau-kreol, som talas av 90,4 % av befolkningen. Franska talas av 5,1 %, engelska av 2,9 % och 2,4 % av befolkningen uppgav att de talade övriga språk. Totalen översteg 100 % då befolkningen kunde uppge flera språk.[2]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Ungefär halva befolkningen praktiserar traditionella inhemska religioner, 40% är (övervägande sunni-) muslimer och mindre än 10% är kristna. Muslimerna bor företrädesvis i de norra delarna av landet och har de flesta anhängarna bland fulani- och mandinkafolken. De kristna (både katoliker och protestanter) är koncentrerade till Bissau och andra större städer medan animismen har sin bas på landsbygden.[25]

Media och kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Staten äger en TV-station och en annan ägs av Rádio e Televisão de Portugal (Rádio e Televisão de Portugal Africa). Staten äger en radiostation och det finns privata radiostationer.[2]

2012 hade landet 5 000 användare av fast telefon (1 % av befolkningen), jämfört med 1,24 miljoner användare av mobiltelefon (cirka 72 % av befolkningen) år 2015.[2]

2015 hade landet 61 000 internetanvändare, eller 3,5 % av Guinea-Bissaus befolkning.[2]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2016 51,8 (Mostly Unfree) 145 av 178
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2016 29,03 (0 är bäst) 79 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2015 17 (0 är väldigt korrupt-100 väldigt rent) 158 av 167
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2014 0,420 - low human development 178 av 188

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (Portable Document Format) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 75. http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2013/07/utrikes-namnbok/ 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Guinea-Bissau” (på Engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 14 november 2017. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/pu.html. Läst 14 december 2017. 
  3. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 1. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 14 december 2017. 
  4. ^ [a b] (på portugisiska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Projections Demographiques en Guinee Bissau 2009 - 2030. Bissau: Observatoire Economique et Statistique d'Afrique Subsaharienne, Instituto Nacional de Estatística Guiné-Bissau. 2013. sid. 22. http://www.stat-guinebissau.com/publicacao/Projeccao_demografica.pdf. Läst 14 december 2017 
  5. ^ [a b c d e] ”Guinea-Bissau 5. Report for Selected Countries and Subjects” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2017/02/weodata/weorept.aspx?sy=2015&ey=2017&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&pr1.x=23&pr1.y=13&c=654&s=NGDPD%2CPPPGDP%2CNGDPDPC%2CPPPPC%2CLP&grp=0&a=. Läst 14 december 2017. 
  6. ^ ”Guinea-Bissau” (på engelska). Human Development Reports. FN:s utvecklingsprogram. 2016. http://hdr.undp.org/en/countries/profiles/GNB. Läst 14 december 2017. 
  7. ^ ”Country Profile - Guinea-Bissau” (på Engelska). Förenta nationerna. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Guinea-Bissau. Läst 17 november 2016. 
  8. ^ ”Member States of the AU” (på Engelska). Afrikanska unionen. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160820071605/http://www.au.int/en/AU_Member_States. Läst 17 november 2016. 
  9. ^ [a b] ”Guinea-Bissau Economy: One of the Poorest Economies” (på Engelska). Business Insider. http://www.businessinsider.com/guinea-bissau-economy-one-of-the-poorest-economies-2011-6?r=US&IR=T&IR=T. Läst 16 november 2016. 
  10. ^ ”Abolition Gone Wrong” (på Engelska). The American Scholar. https://theamericanscholar.org/abolition-gone-wrong/. Läst 17 november 2016. 
  11. ^ (på Engelska) Plagues & Poxes: The Impact of Human History on Epidemic Disease. sid. 47. https://books.google.se/books?id=6VfSCgAAQBAJ&pg=PA47&lpg=PA47&dq=Bolama+Fever&source=bl&ots=F4ULyac-6u&sig=9iPmQ1iYmvRy57F_k_FePhUhhIo&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjzyOLgwa_QAhVJDCwKHaBdCC8Q6AEITTAG#v=onepage&q=Bolama%20Fever&f=false. Läst 17 november 2016 
  12. ^ (på Engelska) Western Africa and Cabo Verde, 1790s-1830s: Symbiosis of Slave and Legitimate Trades. sid. 226. https://books.google.se/books?id=yIm0ElCNK1gC&pg=PA226&lpg=PA226&dq=Bolama+grant&source=bl&ots=uSmrM1QG4N&sig=GKllMjccAmBou6ChYrfXtu_H6qo&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwigweLdxK_QAhULjiwKHSwLBPUQ6AEIOzAE#v=onepage&q=Bolama%20grant&f=false. Läst 17 november 2016 
  13. ^ Siffror ur World Guide, New Internationalist Publications 2005/2006
  14. ^ [a b c d e] ”Guinea-Bissau profile”. BBC. http://www.bbc.com/news/world-africa-13579838. Läst 16 november 2016. 
  15. ^ ”Veteran politician named new Guinea-Bissau PM” (på Engelska). Reuters. 17 september 2015. http://www.reuters.com/article/us-bissau-politics-idUSKCN0RH28Y20150917. Läst 17 november 2016. 
  16. ^ ”Ex-Guinea-Bissau PM calls government's dismissal 'constitutional coup'” (på Engelska). Reuters. 27 maj 2016. http://www.reuters.com/article/us-bissau-politics-idUSKCN0YI1ZX. Läst 17 november 2016. 
  17. ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  18. ^ ”Guinea-Bissau population statistics” (på Engelska). GeoHive. Arkiverad från originalet den 24 september 2016. https://web.archive.org/web/20160924194358/http://www.geohive.com/cntry/guineabissau.aspx. Läst 16 november 2016. 
  19. ^ [a b] Dag Leraand (19 mars 2009). ”Guinea-Bissau – historie”. Store norske leksikon. http://snl.no/Guinea-Bissau/historie. Läst 5 december 2010. 
  20. ^ ”Guinea-Bissau Overview” (på Engelska). Världsbanken. http://www.worldbank.org/en/country/guineabissau/overview. Läst 16 november 2016. 
  21. ^ ”Guide to Guinea-Bissau” (på Engelska). African Cashew Alliance. http://www.africancashewalliance.com/en/world-cashew-festival/bissau-2016/guide-guinea-bissau. Läst 16 november 2016. 
  22. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode%3a1%3bcountryCode%3a624%3bareaCode%3a0%3bsexCode%3a0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 14 december 2017. 
  23. ^ ”Country profile Guinea-Bissau” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Guinea-Bissau. Läst 14 december 2017. 
  24. ^ ”Population, total, data; Guinea-Bissau” (på engelska). World Bank Data. Världsbanken. https://data.worldbank.org/indicator/SP.POP.TOTL?locations=GW. Läst 14 december 2017. 
  25. ^ International Religious Freedom Report 2007: Guinea-Bissau

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]