Ljugarn
| Ljugarn | |
| Tätort | |
 Stranden i Ljugarn.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Gotland |
| Län | Gotlands län |
| Kommun | Gotlands kommun |
| Koordinater | 57°20′00″N 18°42′14″Ö / 57.33333°N 18.70389°Ö |
| Area | 155,88 hektar (2010-12-31)[1] |
| Folkmängd | 238 (2010-12-31)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,53 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Riktnummer | 0498 |
| Tätortskod | 2524 |
| Småortskod | S9707 |
| Geonames | 2694593 |
  Ljugarns läge i Gotlands län.
| |
| Wikimedia Commons: Ljugarn | |
Ljugarn är en tätort i Gotlands kommun i Gotlands län.
Ljugarn är Gotlands äldsta badort.[2] Ljugarn var tidigare en lotsplats, hamn, fiskeby och centralort i Ljugarns landskommun. Inne i Ljugarn finns en långgrund sandstrand som är cirka 1 500 m lång[3] och en av Gotlands längsta. I samhället finns sedan tidigt 1900-tal bland annat pensionat, restauranger, konditori, vandrarhem och Konsumbutik.
I Ljugarn finns för närvarande (2010-12-31) 238 bofasta[1], men under sommarsäsongen kan orten ha över 5 000 boende.[källa behövs] Strax norr om orten ligger fiskeläget Vitvär, naturreservatet Folhammar med ett av Gotlands raukområden, samt ett nakenbad vid Ardre Strand.
Etymologi
Namnet Ljugarn är känt sedan 1646 då det skrevs Lougards hamn och 1695 är orten omnämnd som Långgarns hamn. Efterleden garn är känd från flera gotländska ortnamn och betyder "tarm" och används i överförd betydelse om uddar.[4] Förledets ursprung är dunkelt; en tolkning[källa behövs] är att det fornnordiska ordet lju, som betyder "ljus", har varit namngivande, vilket dock inte styrks av Svenskt ortnamnslexikon eller Nationalencyklopedin.
Historia
Ljugarn är en gammal hamn belägen på gränsen mellan Sudertredingen och Medeltredingen.[5] På 1720-talet[2] antas den byggnadsminnesmärkta Strandridaregården ha uppförts[5]; den siste strandridaren lämnade Ljugarn 1822.[2]
Handel
Fram till 1800-talet exporterades kalk, kalksten, tjära och trävaror från Ljugarns hamn. 1880 släcktes "Storugnen" och kalkbränningen var därmed ett avslutat kapitel.[2] Rester efter kalkugnar finns fortfarande kvar vid hamnen. 1828 fick Handelshuset Donner tillstånd att bedriva handel på orten. Efter att Donners försattes i konkurs 1845 kom handeln att domineras av Olof Gottfrid Claudelin och två efterföljande generationer Claudelin. Det "Claudelinska huset" finns kvar centralt i samhället med ett större kalkstenshus från 1600-1700-talet ombyggt cirka 1870.[6][7][5]
Badort
De första badgästerna i Ljugarn brukar anses vara Adolf Hauffman, lärare i Stockholm men bördig från Östergarn, och hans vän Sigurd Bolin, 1887. De marknadsförde också Ljugarn, som blev den första badorten på Gotland.[2] Gotland hade blivit populärt bland tidens societet genom prinsessan Eugénie som bodde i Västerhejde på västra ön sedan 1860-talet. Ljugarn blev en elegant badort; stora sommarvillor uppfördes längs "Strandvägen" och 1930 återfanns inte mindre än fem badpensionat i Ljugarn, däribland Ljugarns pensionat, Pensionat Lövängen och Pensionat Bringsarve.[5]
Bland Ljugarns kända sommargäster räknas bland andra under ett drygt halvt sekel borgarrådet Yngve Larsson, som uppförde fastigheten "Barnarve" 1919.[8] Konstnären Louis Sparre uppförde 1914 det närbelägna "Sandarve".[5] Bland de tidiga badgästerna märks även amiralen och marinmålaren Jacob Hägg.[9]
Ljugarns semesterby grundades 1955 som Vitvärs semesterby och var då den första i sitt slag på Gotland.[10] 1953 bildades "Föreningen Ljugarn", medlem i Gotlands hembygdsförbund. Föreningen äger en bastubyggnad med framträdande läge söder om sandstranden, samt en stolpkvarn.[11]
Service
I Ljugarn finns flera restauranger och caféer; däribland Espegards konditori och bageri (1936), Vildarves Krog på Storvägen, Smakrike (2003), Bruna dörren på Claudelins väg (1972) och Ljugarns strandcafé på Strandvägen (1920-talet).[12] Dessutom finns en Konsumbutik sedan 1908[13], en handelsbod samt kiosken "Täppan"[14] vid "Hemängen".
Logi återfinns i form av hotell, gästhamn, pensionat, B&B, stugor, camping och flera vandrarhem (däribland Strandridaregården vid hamnen i Svenska Turistföreningens regi[15]).[16] Till de möjliga förströelserna kan räknas ett antal mindre museer i regi av föreningen "Ljugarns kulturudde" samt Ljugarns golfklubb.[17]
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Ljugarn 1960–2010[18][19] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 329 | |||
| 1965 | 308 | |||
| 1970 | 281 | |||
| 1975 | 255 | |||
| 1980 | 251 | 149 | ||
| 1990 | 262 | 152 | ||
| 1995 | 276 | 153 | ||
| 2000 | 295 | 154 | ||
| 2005 | 275 | 155# | ||
| 2010 | 238 | 155 | ||
Anm.: Ej tätort 2005-2010 på grund av för hög andel fritidshus.
# Som småort. | ||||
Fotogalleri
-
Storvägen, cirka 1913. -
-
Ljugarns fyr. -
Espegards konditori. -
Smakrike krog & logi. -
Restaurang och pizzeria Bruna dörren. -
Ljugarns strandcafé.
.JPG)
Se även
Källor
- ^ [a b c] ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013.
- ^ [a b c d e] gotlandsguiden.nu
- ^ strandstugor.se
- ^ Svenskt ortnamnslexikon, redaktör Mats Wahlberg, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003.
- ^ [a b c d e] ljugarn.com
- ^ oxenstierna.com
- ^ segotland.se
- ^ [1]
- ^ hgo.se
- ^ ljugarnssemesterby.se
- ^ [2]
- ^ 2007 sex stycken: ljugarn.com
- ^ ardre-ljugarn.se
- ^ ardre-ljugarn.se
- ^ STF
- ^ ljugarn.com
- ^ Ljugarns golfklubb
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 8 februari 2012.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Småorter 2010”. Arkiverad 15 oktober 2012. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2010A01/MI0811_2010A01_SM_MI38SM1203.pdf. Läst 25 oktober 2012.
Litteratur
- Ann Katrin Pihl Atmer & Jan Tham (2001). Sommarnöjen vid vattnet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. ISBN 91-0-056984-4
- Hallin, Bo (1991). Den ljusa udden: Ljugarn under 100 år. Visby: Ödin/Hanseproduktion. Libris 7751961. ISBN 91-85716-63-4
- Gerentz, Sven (2001). ”Ljugarn: en lanthamn bland lanthamnar”. Från Gutabygd 2001,: sid. 125-142: ill.. 0349-9278. ISSN 0349-9278.
- Heijne, Hans von (2003). Från Hallute backe till Langbjenne: Ljugarn-litteratur: en sammanställning. Ljugarn: För. Ljugarn. Libris 9152186. http://web.telia.com/~u87146397/ljugarn/bibliografi.htm
- Ljugarn och dess strandridare. Visby: B. Press. 1977. Libris 7640277. ISBN 91-7400-070-5
- Jonsson, Marita; Lindquist Sven-Olof, Hejdström Raymond (1987). Vägen till kulturen på Gotland. Gotländskt arkiv. Visby: Gotlands fornsal. Libris 7793296. ISBN 91-971048-0-9
- Erik-Gustaf Leksell (1975). ”Som sommargäst på Ljugarn i början av 1900-talet”. Gotländskt arkiv. ISSN 0434-2429
- Olof Monthan (1974). ”Ljugarns strandridaregård: Tal vid återinvigningen den 6 juli 1974”. Gotländskt arkiv. ISSN 0434-2429
Externa länkar
- Föreningen Ljugarns webbplats
Wikimedia Commons har media som rör Ljugarn.
