Martin Ljung

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Martin Ljung
Martin Ljung, 1960.
Martin Ljung, 1960.
Född Martin Vilhelm Ljung
15 augusti 1917
Notviken, Luleå, Norrbottens län (Norrbotten)
Död 30 september 2010 (93 år)[1][2]
Stockholm
Aktiva år 1947–2010
IMDb SFDb

Martin Vilhelm Ljung, född 15 augusti 1917 i Notviken, Luleå, död 30 september 2010 i Stockholm, var en svensk komiker och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Martin Ljung var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten. Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947. I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga, Rock-Fnykis, Ester och Skojten. En annan populär sketch med Ljung var Guben i låddan, med Hans Alfredson.

I mitten av 1960-talet hade Martin Ljung huvudrollen i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens.

Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare (Jocke med kniven) i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Nils Poppes Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame!Oscars 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i öratBerns 1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga GillNya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976.

Martin Ljung bevisade ofta att man med små medel kunde göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i SkålMaximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde Martin Ljung karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester.

Ljung avled den 30 september 2010 i sitt hem i Stockholm.[3]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Kända monologer och sketcher[redigera | redigera wikitext]

  • Ester
  • Skojten
  • 55:an Olga
  • Rock-Fnykis
  • Viking
  • Guben i låddan
  • Upptäcktsresanden
  • Att vara rolig
  • Pantomimikern
  • Lektion i komedi
  • Hamlet
  • Kanonkungen
  • Kromosomtalaren

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1959 Lektor Helmer Kotte Doktor Kotte slår till eller Siv Olson
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Per Edström Idéonteatern[4]
1961 Medverkande I hatt och strumpa, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel
Mille Schmidt Idéonteatern[5]
1962 Medverkande Tält Side Story, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel
Mille Schmidt Turné[6]
1962 Medverkande Dax igen
Povel Ramel
Herman Ahlsell Idéonteatern[7]
Turné
1965 Medverkande Ta av dej skorna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Egon Larsson Turné[8]/
Idéonteatern[9]
1968 Medverkande Sommarentusiasterna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Hasse Ekman Turné[10]
1969 Astolf Spader, Madame! eller Lugubert sa Schubert
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Oscarsteatern[11][12]
1970 Leopold-Maria Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Isa Quensel Oscarsteatern[13]
1974 Medverkande Hej på dig, du gamla primadonna,
Karl Gerhard-kavalkad
Per Gerhard Vasateatern[14]
1976 Hinzelmann Vita hästen
Hans Müller och Ralph Benatzky
Jackie Söderman Oscarsteatern[15]
1977 Brassett Charleys tant
Brandon Thomas
Per Gerhard Vasateatern
1981 Bernhard Spök
Björn Skifs, Bengt Palmers och Bo Carlgren
Maximteatern
1983 Rampfeber
Michael Frayn
Per Gerhard Vasateatern[16]
1989 Brassett Charleys tant
Brandon Thomas
Per Gerhard Vasateatern[17]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SvD (2 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/martin-ljung-har-avlidit_5438343.svd. Läst 2 oktober 2010. 
  2. ^ Pedersen, Lars/TT (1 oktober 2010). ”Martin Ljung har avlidit”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/martin-ljung-har-avlidit-1.1181449. Läst 1 oktober 2010. 
  3. ^ ”Personrapport Martin Vilhelm Ljung”. Ratsit. http://www.ratsit.se/BC/ReportSmall.aspx?ID=vUBD2A2UIJWkx0XxuHXAoflDvEz2gmHlFb2ndothSf0. Läst 2 oktober 2010. 
  4. ^ S B-l (29 december Teateråret 1959). ”Idéon presenterar 'Siv Olson'”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-29/352/12. Läst 7 februari 2016. 
  5. ^ Barbro Hähnel (18 november 1961). ”Ransonerad flugighet på Ideon”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 21 januari 2016. 
  6. ^ Barbro Hähnel (13 maj 1962). ”'Knäppupp' i tält”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-05-13/128/23. Läst 21 januari 2016. 
  7. ^ S B-l (13 december 1962). ”Jubelknäppen: Oskuld med stimulerande arsenikdoft”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-12-13/338/14. Läst 21 januari 2016. 
  8. ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016. 
  9. ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (11 januari 1969). ”Glest mellan skratten i HasseåTages revy”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-01-11/9/12. Läst 31 augusti 2015. 
  12. ^ ”Spader, Madame”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25691&pos=142. Läst 15 juni 2015. 
  13. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1974). ”Vasans Karl Gerhard-kavalkad: Satiren utslätad men visorna håller”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-09-22/258/15. Läst 23 augusti 2015. 
  15. ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015. 
  16. ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015. 
  17. ^ Marcus Boldemann (1 oktober 1989). ”'Charleys tant' yvig familjeföreställning”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/25. Läst 23 augusti 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]