Hoppa till innehållet

Inga Gill

Från Wikipedia
Inga Gill
Inga Gill sent 1960-tal.
Inga Gill sent 1960-tal.
FöddInga Stina Gill
2 maj 1925
Katarina församling,
Stockholm, Sverige
Död18 oktober 2000 (75 år)
Sofia församling,
Stockholm, Sverige
Andra namnInga Stina Gill-Holmsten
Aktiva år1943–2000
MakeCarl-Olof Alm (1950–1956; skilda)
Karl-Arne Holmsten (1957–hans död 1995)
Betydande roller
Susanna i Klart spår till Tomteboda
Harriet i Från A till Ö
Edith Persson i Varuhuset
IMDb SFDb

Inga Gill, eg. Inga Stina Gill-Holmsten, född 2 maj 1925 i Katarina församling i Stockholm, död 18 oktober 2000 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Teaterskola och de första åren

[redigera | redigera wikitext]

Inga Gill var dotter till disponent Folke Gill och Stina Palmér. Hon började sin karriär som dansös och utbildades i Paris och när hon kom hem till Sverige anslöt hon sig till Else Fischers danstrupp. Hon scendebuterade i Fischers dansuppsättning av Clownen Beppo som hade premiär 1942 på Sagoteatern i Medborgarhuset i Stockholm.[1]

Gill kände dock att hon även behövde skådespeleriet som uttrycksmedel och sökte samma höst till Dramatens elevskola men blev inte antagen. Istället började hon studera på Willy Koblancks teaterskola. Genom Fischer träffade hon Ingmar Bergman och våren 1943 gjorde hon sin debut som skådespelare på Studentteatern i hans uppsättning av Soyas pjäs Vem är jag? eller När fan ger ett anbud. Hon kom samtidigt också in i kretsen av unga skådespelare hos Per-Axel Branner som drev en teater som låg i tiden, Nya teatern på Regeringsgatan 111. Gill filmdebuterade 1947 i Gustaf Molanders Kvinna utan ansikte och medverkade även i Alf Sjöbergs prisbelönta film Fröken Julie 1951. Under flera år fick hon mest göra biroller, ofta hushållerska eller servitris. Men visade en annan sida som smedshustrun Lisa i Bergman-filmen Det sjunde inseglet 1957.

Inga Gill släppte aldrig intresset för världsdramatikens mästerverk. Hon var 1952–1955 engagerad vid Göteborgs stadsteater,[2] där hon 1955 visade framfötterna som Sjörövar-Jenny i Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan.[3]

Radioserien Lilla Fridolf och jag[4] av Rune Moberg med Douglas Håge, Hjördis Petterson, Inga Gill och Lars Ekborg, som Fridolf och Selma, dottern Maggan och fästmannen Valdemar började sändas på hösten 1955. Den följdes vecka efter vecka i vart och vartannat hushåll i landet. I oktober 1956 kom Torgny Anderbergs film Lille Fridolf och jag, som verkligen gjorde henne känd för den stora publiken.

Inga Gill medverkade mellan 1958 och 1965 i åtta av Kar de Mummas revyer på Folkan i Stockholm.

Hans Lindgren och Inga Gill i julkalendern Klart spår till Tomteboda, 1968.

Gill var en mångsidig artist som även gjorde flera musikalroller. Redan 1956 spelade hon med Nils Poppe i Blåjackor på Lorensbergs Cirkus i Göteborg och våren 1970 kreerade hon pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider i Cabaret på turné med Riksteatern. På hösten samma år var det dags för Golde i Spelman på taket, även det med Riksteatern.

1978 gjorde hon sitt enda gästspel på Dramaten i Sandro Key-Åbergs Hedersgästerna i regi av Barbro Larsson.

I början på 1980-talet återvände Gill till Vasan med Spanska flugan av Franz Arnold och Ernst Bach med Carl-Gustaf Lindstedt och i Michael Frayns Rampfeber med Gösta Bernhard, Siv Ericks, Martin Ljung och Lis Nilheim med flera.

På film och TV

[redigera | redigera wikitext]

Gill debuterade i juni 1961 på TV-teatern som Madame Pugeot i Thornton Wilders Drottningar av Frankrike.

Hon gjorde sketcher med Lars Ekborg och Carl-Gustaf Lindstedt i Estrad. I TV medverkade hon i flera julkalendrar såsom Teskedsgumman och Ture Sventon privatdetektiv. I den för alla åldrar ordförrådsbildande TV-serien Från A till Ö – en resa orden runt gjorde Birgitta Andersson huvudrollen som den okonventionella men vetgiriga Hedvig Höök medan hennes oförstående syster Harriet gjordes av Gill.

Hon spelade mot Gunnar Hellström i Raskenstam 1983 och blev Edith med hela svenska folket i serien Varuhuset (1987–89[4]). Hon deltog även i Lennart Swahns TV-lek Gäster med gester som sändes under flera omgångar med start 1982.

De sista åren

[redigera | redigera wikitext]

Gills debut på Parkteatern i Stockholm 1952 var som tjänarinnan Dorine i Tartuffe av Molière och när hon återvände 1998 var hon och kollegorna Meta Velander, Meg Westergren, Gunvor Pontén, Busk Margit Jonson, Berit Carlberg och Hans Lindgren i ålder för musikalen 70 girls 70, om pensionerade aktriser som stjäl pärlhalsband för att rädda hotellet de bor på. Uppsättningen producerades av Stockholms stadsteater.

Inga Gills sista roll var i Henning Mankells TV-serie Labyrinten.

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

1950 gifte hon sig med skådespelaren Carl-Olof Alm och 1957 gifte hon om sig med skådespelaren Karl-Arne Holmsten, med vilken hon förblev gift fram till dennes död 1995.[4] De fick dottern My Holmsten, som också är skådespelare.

Inga Gill är gravsatt i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm.[5]

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

TV

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
ÅrRollProduktionRegiTeater
1943En prostitueradVem är jag eller När fan ger ett anbud (Hvem er jeg)
Carl Erik Soya 		Ingmar BergmanStockholms studentteater[6]
1944Lejontämjerskan
En tennsoldat
En danserska		Clownen Beppo
Else Fisher 		Ingmar BergmanMedborgarteatern
Folkparksturné[7]
1945StäderskanNattlig ankomst (Ankunft bei Nacht)
Hans Rothe 		Per-Axel BrannerNya Teatern[8]
1946Mizi SchlagerÄlskog (Liebelie)
Arthur Schnitzler 		Tord StålNya Teatern[9][10]
AagotÖver förmåga (Over Ævne)
Bjørnstjerne Bjørnson 		Soini WalleniusNya Teatern[11]
9 till 6 (Nine Till Six)
Aimée Stuart och Philip Stuart 		Tord StålNya Teatern[12]
1949Tävtterska 4Yerma
Federico García Lorca 		Per-Axel BrannerNya Teatern[13]
1950SolangeDen farliga gåvan (Le Don d'Adèle)
Jean-Pierre Grédy 		Carl-Axel HeiknertRiksteatern
1951Marie - Gilberte Boboll (Bobosse)
André Roussin 		Per-Axel BrannerRiksteatern[14]
1953LoukaHjältar (Arms and the Man)
George Bernard Shaw 		Per GerhardVasateatern[15]
BonnieSaken är Oscar (Anything Goes)
P.G. Wodehouse, Guy Bolton och Cole Porter 		Georg FunkquistOscarsteatern[16]
Julia Körner Swedenhielms
Hjalmar Bergman 		Kurt-Olof SundströmGöteborgs stadsteater,
15 oktober 1953
1954Fru SchröderheimGustav III
August Strindberg 		Bengt LagerkvistGöteborgs stadsteater,
13 januari 1954
EmyLitet bo
Herbert Grevenius 		Per-Axel BrannerNya Teatern[17][18]
1955Sjörövar-JennyTolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Bertolt Brecht och Kurt Weill 		Knut StrömGöteborgs stadsteater[19]
MedverkandeSpectacle, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin 		Carl-Gustaf Kruuse af VerchouIdéonteatern
1956Blåjackor (Boys in Blue)
Lajos Lajtai 		Albert GaubierLorensbergs Cirkus[20]
1958 MedverkadeHar den äran, revy
Kar de Mumma m.fl 		Folkan[21]
1964MedverkandeStockholmare, vet du vaad, revy
Kar de Mumma 		Jackie SödermanFolkan[22]
1967Dorothy ClevesAlltid på en onsdag (Any Wednesday)
Muriel Resnik 		Kåre SantessonLilla Teatern[23]
1968Dorothy Cleves
Harrieth
Ellen
Muriel		Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner (I Can’t Hear You When the Water’s Running)
Robert Anderson 		Per GerhardLilla teatern[24][25]
1970 Fräulein Schneider Cabaret

John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff

 Henny Mürer Riksteatern
1970 GoldeSpelman på taket (Fiddler on the Roof)
Sholom Aleichem/Sheldon Harnick, Joseph Stein och Jerry Bock 		Henny MürerRiksteatern
1971Mary FeatherstoneHur andra älskar (How the Other Half Loves)
Alan Ayckbourn 		Per GerhardVasateatern[26]
1975Susan SmithNo, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar 		Isa QuenselOscarsteatern[27][28]
1976JosephaVita Hästen (Im weißen Rößl)
Hans Müller och Ralph Benatzky 		Jackie SödermanOscarsteatern[29]
1978 Elna Hedersgästerna

Sandro Key-Åberg

 Barbro Larsson Dramaten
1981Fru Emma KlinkSpanska flugan (Die spanische Fliege)
Franz Arnold och Ernst Bach 		Per GerhardVasateatern
1983Dotty OtleyRampfeber (Noises Off)
Michael Frayn 		Per GerhardVasateatern[30]
1988Det stannar i familjen (It Runs in the Family)
Ray Cooney 		Brian HowardFolkan[31]
1990Skaffa mig en tenor (Lend Me a Tenor)
Ken Ludwig 		Piv BernthFolkan[32]
1994Fräulein SchneiderCabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff 		Lars-Erik LiedholmIntiman[33]

Radioteater

[redigera | redigera wikitext]

Roller

[redigera | redigera wikitext]
ÅrRollProduktionRegi
1954Den unga flickanI gryningen blir månen grå
Tormod Skagestad 		Kurt-Olof Sundström
1955En dam med vespaHillman och de tre ingenjörerna
Folke Mellvig 		Carl-Otto Sandgren[34]
1960UllaMordet i magasin 37
Berco 		Manne Grünberger
1961Fru SvedenbergerEtt misshumör går vidare
Carl Erik Soya 		Hans Dahlin
1961StinneEgelykke
Kaj Munk 		Börje Mellvig
1962KammarjungfrunDen farliga vänskapen
Pierre de Marivaux 		Hans Dahlin
1965GerdTjuvarna
Arvid Rundberg, Per Wahlöö 		Per Verner-Carlsson

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ ”Teater - Musik - Film”. Dagens Nyheter. 5 maj 1942.
  2. ↑ ”Inga Gill - SFdb”. 2 maj 1925. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=62326. Läst 30 april 2025.
  3. ↑ Vintkvist, Jennifer (1 december 2021). ”Inga Stina Gill”. skbl.se. https://www.skbl.se/sv/artikel/IngaStinaGill. Läst 30 april 2025.
  4. 1 2 3 Inga Gill i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2015.
  5. ↑ SvenskaGravar
  6. ↑ ”Vem är jag eller När fan ger ett anbud”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-jag-eller-när-fan-ger-ett-anbud. Läst 16 oktober 2015.
  7. ↑ ”Clownen Beppo”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/clownen-beppo. Läst 16 oktober 2015.
  8. ↑ ”Nattlig ankomst”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14114&pos=973. Läst 15 mars 2025.
  9. ↑ ”Älskog”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14125&pos=975. Läst 16 mars 2025.
  10. ↑ Sten af Geijerstam (14 januari 1946). ”Teater Musik Film: Arthur Schnitzler”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1946-01-14/11161-13/11. Läst 16 mars 2025.
  11. ↑ ”Över förmåga”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14127&pos=977. Läst 16 mars 2025.
  12. ↑ Sten af Geijerstam (10 maj 1946). ”Teater Musik Film: Gruppteatern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1946-05-10/11161-126/12. Läst 16 mars 2025.
  13. ↑ ”Yerma”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14142&pos=990. Läst 20 april 2025.
  14. ↑ Age (30 maj 1951). ”Klart för turnéer”. Dagens Nyheter: s. 32. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-05-30/142/32. Läst 3 juni 2018.
  15. ↑ ”Hjältar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14108&pos=463. Läst 6 maj 2016.
  16. ↑ Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015.
  17. ↑ ”Litet bo”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14220&pos=1012. Läst 14 juli 2025.
  18. ↑ Ebbe Linde (4 december 1954). ”Greveniuskomedi på Nyan”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1954-12-04/11161-329/14. Läst 14 juli 2025.
  19. ↑ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 16. 2 maj 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-05-02/117/16. Läst 20 januari 2016.
  20. ↑ ”'Blåjackor' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 september 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-09-11/247/13. Läst 18 mars 2016.
  21. ↑ Schöier, Staffan; Stefan Wermelin och Thomas Winberg (2004). ”På scen”. Hasse & Tage. Svenska Ord & Co. Saga & Sanning.. sid. 277
  22. ↑ Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015.
  23. ↑ Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017.
  24. ↑ ”Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner!”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14493&pos=64. Läst 21 juli 2025.
  25. ↑ Göran O. Eriksson (2 mars 1968). ”Lysande spel på Lillan i obetydlig pjäs”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-02/11171-60/14. Läst 21 juli [2025.
  26. ↑ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016.
  27. ↑ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015.
  28. ↑ Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015.
  29. ↑ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015.
  30. ↑ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015.
  31. ↑ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.
  32. ↑ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.
  33. ↑ Martin Nyström (5 september 1994). ”Magnifik Petra Nielsen i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/magnifik-petra-nielsen-i-cabaret/. Läst 29 maj 2016.
  34. ↑ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 28 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-28/351/22. Läst 19 december 2021.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Inga_Gill&oldid=59137061”