Påskkärring
Påskkärring, även påskkäring, påskakärring och påskakäring (i Svenskfinland påskhäxa), är enligt gammal svensk folktro en häxa som flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.
Historia
Anknytning till 1600-talets häxor
Idén med påskkärringar anses komma från 1600-talets häxor. På 1660- och 1670-talen var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals avrättades efter att de antagits ha åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta, men långt ifrån alltid, kallades för Blåkulla. Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.
För att skrämma iväg häxorna tände man eldar och sköt med gevär. Något som lever kvar än idag i form av påskbrasor, valborgsmässobål/majbrasor, påsksmällare och raketer.
Påskkärringar bygger på folktro och kan skilja sig ganska mycket från de häxor man trodde på under 1600-talet. Det förekommer att påskkärringar har tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast. Flera av dessa attribut har ingen direkt koppling till den tidens häxor. Kaffe dracks inte i Sverige på 1600-talet och inte heller finns svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från den här tiden.
Påskkärringstraditioner
Det är osäkert när påsktraditionen att klä ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare.[1] Påskkärringar rapporterades mest från Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det var främst under påskaftonskvällen som de begav sig ut bland husen. Ursprungligen var det vuxna och ungdomar som klädde ut sig till påskkärringar, men med tiden blev det mer av en barntradition.[2]
Nu för tiden är det i Sverige och Svenskfinland vanligt att barn av alla kön klär ut sig till påskkärringar (Svenskfinland: påskhäxor[3]) vid påsk. En påskkärring är traditionellt klädd i klänning, förkläde och sjal. Alternativt kan barnen klä ut sig till påskgubbar, med tidstypiska herrkläder, hatt och mustasch, eller till exempelvis katt, påskhare, påsktupp eller kyckling. Tillsammans går barnen runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer eller knackar på, önskar glad påsk och överlämnar små gåvor. Ofta består gåvorna av tecknade påskkort/påskbrev som de själva ritat. Finlandssvenskar överlämnar istället videkvistar enligt den ortodoxa tron från östra Finland om att kvistarna ansågs jaga bort onda andar samt skulle ge välsignelse och hälsa.[4]
Enligt den finlandssvenska traditionen klär barn ut sig till påskhäxor på påskafton. Inom (öst)finsk traditionen sysslar barnen istället med utdelning av videkvistar och läsning av ramsor på palmsöndagen.[3]
Som tack bjuds barnen vanligen på godis, småpengar eller någon annan liten gåva. Tackgåvorna samlas i exempelvis en korg eller kaffepanna och efter rundturen fördelas gåvorna rättvist mellan barnen. Bland finlandssvenskar och i Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att gå påskkärring, medan det i övriga Sverige är skärtorsdag.[5][4]
Under senare tid har det blivit vanligt att barn får klä ut sig till påskkärring i skolor[6] och förskolor.
Lokala traditioner
På en del håll är det tradition med ett offentligt påskfirande där vuxna påskkärringar delar ut påskägg till främst utklädda barn.[7] I Visby deltog drygt 4000 personer i traditionen år 2014.[8]
I Jörn i Västerbottens län skänker påskkärringarna godis till de hem de besöker, i motsats till den vanliga traditionen.[källa behövs]
I västra Värmland förekommer en särskild tradition. På påskafton öppnar man dörren hos sina bekanta ropande "glad påsk" och slänger in egenritade påskbrev innehållande godis, innan man avviker från platsen.[källa behövs] Även i Dalsland förekommer traditionen med att påskbrev kastas in hos folk.[6]
En lokal påsktradition som var vanlig vid 1800-talets slut och 1900-talets början var att tillverka en halmdocka föreställande en påskkärring med kläder, kvast, raka, väska och påskbrev, som sedan eldades upp på påskaftons kväll.[9]
Se även
Referenser
- ^ Mattias Axelsson Hur länge har påskkärringar funnits?. Läst 18 oktober 2008.
- ^ ”Skärtorsdag”. Nordiska museet. http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/skartorsdag. Läst 11 april 2015.
- ^ [a b] Rosenblad, Helena (2010-03-31): "Svenskspråkiga påskhäxor går ut på påskaftonen". yle.fi. Läst 24 januari 2016.
- ^ [a b] ”Små påskhäxor på jakt efter godis”. Svenska YLE. http://svenska.yle.fi/artikel/2012/04/03/sma-paskhaxor-pa-jakt-efter-godis. Läst 11 april 2015.
- ^ Mattias Axelsson Vilken dag ska man gå påskkärring?. Läst 18 oktober 2008.
- ^ [a b] ”Påskbrev”. Sagomuseets blogg. http://sagomuseet.wordpress.com/2012/04/04/paskbrev/. Läst 15 mars 2013.
- ^ ”Påskkärring och tupp delade ut påskägg till barn”. NSD. 31 mars 2010. http://www.nsd.se/nyheter/paskkarring-och-tupp-delade-ut-paskagg-till-barn-5280475.aspx. Läst 11 april 2015.
- ^ ”Ett ton godis ska delas ut!”. Helagotland.se. 31 mars 2015. http://www.helagotland.se/familj/ett-ton-godis-ska-delas-ut-10880455.aspx. Läst 11 april 2015.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Påskkäring
Externa länkar
- Kalmar läns museum om Påskkärringarna i folktron
- Påskkärringar: [1], [2], [3].
| ||||||||||||||||||||||||||
![[2]](http://www.xsanda.se/Bilder/Vardagsbilder/Alicia_paskkarring.jpg){kind=link}
![[3]](http://www.kastanjebacken.net/images/foto/paskgumma0203.jpg){kind=link}