Brunnsparken, Göteborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brunnsparken, Göteborg
Brunnsparken september 2010.jpg
Brunnsparken sedd från väster
Namn efter brunnshus (uppfört 1834)
Namngiven 1863 (1847)
Tidigare namn Järnvågsplatsen
Läge
Plats Inom Vallgraven, Göteborg, Sverige
Anknyter till Östra Hamngatan, Stora Hamnkanalen, Södra Hamngatan
Yta 945 m²
Betydelse
Monument Såningskvinnan ("Johanna i Brunnsparken")
Användning trafikknutpunkt
Byggnader Hotel Palace
Handel Nordstan, Arkaden

Brunnsparken, är en central plats (torg och trafikknutpunkt) i centrala Göteborg. Den är belägen mellan Nordstan och Arkaden och mellan två av Göteborgs äldsta gator, Norra Hamngatan och Södra Hamngatan (egentligen avgränsar Stora Hamnkanalen i norr). Med sin centrala placering "Inom Vallgraven" och mitt bland flera köpcentrum är platsen en populär mötesplats.

Trafikknutpunkt[redigera | redigera wikitext]

Platsen domineras av spårvagnshållplatserna som omgärdar Brunnsparken från tre håll. Tillsammans med Drottningtorget strax österut fungerar Brunnsparken som ett nav för spårvagnstrafiken i Göteborg som nästan alla linjer passerar. Detta kompletteras av Centralstationen och Nils Ericsonterminalen till ett centrum för all kollektivtrafik i Göteborg.

Brunnsparken är en av Sveriges mest trafikerade kollektivtrafikknutpunkter med omkring 120 spårvagns- och 130 bussavgångar i timmen i rusningstrafik, det vill säga 4 avgångar i minuten, på 10 hållplatser. Som jämförelse kan nämnas att Stockholms tunnelbanas stora knutpunkt T-centralen har 130 avgångar i timmen i tunnelbanetrafik, kring 260 avgångar inräknat pendeltåg, spårvagn och buss som också utgör en del av kollektivtrafiken. Då Brunnsparken sammanlagt har 250 avgångar per timme (både spårvagn och buss), är den troligtvis den näst mest trafikerade räknat i antalet avgångar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Brunnshuset på 1840-talet.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

År 1822 planterades träd på denna holme i Stora Hamnkanalen, och 1834 uppförde innehavaren av apoteket Kronan, Hans Jacob Cavallin, ett brunnshus av sten på denna plats, som därefter fick sitt nuvarande namn.

Denna hälsobrunn blev flitigt besökt mellan åren 1834-1858, och en av besökarna var Esaias Tegnér som drack brunn här 1837. År 1858 upphörde verksamheten, men då fick en flygel av brunnshuset göra tjänst som varmbadhus, fram till 1879 då samtliga byggnader revs. Bakom varmbadhuset öppnades den 23 juli 1867 "En liten shop, hvilken lär blifva en ganska angenäm och besökt tillflyktsplats under de dagar, då sommarens sol molnfri utgjuter sina gyllene strålar öfver en smägtande fotgängare. I denna shop kommer nämligen kolsyrade vatten, lemonader och andra förfriskande drycker att tillhandahållas allmänheten till priser, hvilka afsevärdt understiga de hittills vanliga". Byggnaden hade ritats av stadsbyggmästare Hansson, tillverkats på Bark & Warburgs snickerifabrik och målats av L. Rubenson "...med den smak, som alltid utmärker dennes arbeten". Den förste ägaren till "denna både angenäma och gagneliga inrättning" hette J. G. Leufvenmark.

Första gången det finns dokumenterat att platsen kallades Brunnsparken var i Göteborgs och Bohusläns calender för året 1847, men officiellt fick parken sitt namn först 1863 då planteringarna väsentligt hade förbättrats.[1]

Omgivningar[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen var det som är Brunnsparken idag en holme i Stora Hamnkanalen med namnet Järnvågsplatsen (1753) efter den järnvåg som funnits där sedan 1624.[2] På den västra av holmarna i kanalen, byggdes 1682-1690 två stenhus för stadens järnvåg, som tidigare varit inrymt i det 1669 nedbrunna rådhuset. Järnvågen flyttades 1802 till Pustervik vid nuvarande Järntorget,[3] och i storbranden 1813 brann den sista resten av järnvågen ned i Brunnsparken.[4] På platsen för den tidigare järnvågen planterades träd år 1822, som ett "promenadställe".[5] År 1861 fylldes den del av Stora Hamnkanalen igen, söder om "holmen" som nu bildar Södra Hamngatan.[6]

Öster om holmen för brunnsinrättningen, ursprungligen endast en sandrevel, byggdes kring 1750 ett sockerbruk (ett "Såkkerraffinaderiwärk") av Niclas Jacobsson, för vilket Kungl. Maj:t utfärdat privilegier. Arkitekt var Carl Hårleman. Byggnaden var uppförd i fyrkant med en gård i mitten. Sockerbruket ägdes senare av Pontus Fürstenberg. Det skadades genom brand den 2 mars 1792, men fanns kvar ända fram till 1841, då verksamheten upphörde. Delar av dess grunder finns fortfarande kvar under Hotel Palace som bildades 1907.[3][7][8]

I april 1913 anlades en underjordisk pumpstation vid Brunnsparken.[9]

Johanna i Brunnsparken[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Såningskvinnan
Skulpturen Såningskvinnan ("Johanna i Brunnsparken"), invigd 1883.

I den västra delen av Brunnsparken finns en fontän med statyn Såningskvinnan. Konstverket invigdes på Johanna-dagen den 21 juli 1883, och den kallas därefter populärt även Johanna.

Statyn skapades av Per Hasselberg och göts i brons av Gruet Jeunes i Paris, till del finansierat av den närboende Pontus Fürstenberg. Originalet i gips återfinns på Medicinhistoriska museet, Göteborg.

På platsen för statyn låg fram till 1820 administrationsbyggnaden för stadens järnväg.

Det finns två ytterligare statyer i Brunnsparken. Två lejon av brons ligger ner vid trappan till Stora Hamnkanalen, vid Fontänbron. De är gjorda av Camilla Bergman år 1991. Mellan 1638-1673 fanns det fyra stående lejonstatyer vid den dåvarande träbron, vilket gav bron namnet "lejonbron".

Brunnsparken i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Platsen omnämns i bland annat julsången "Jul", inspelad av bland andra Snowstorm och Thorleifs, i sången är det någon uteliggare som gråter här i juletider. Brunnsparken nämns också i låten Alla vägar bär till Götet. I rockgruppen Motvinds låt Göteborg (1977) omnämns "fyllona i Brunnsparken". Kai Martin och Stick! har besjungit "Johanna i Brunnsparken".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s.204
  • Göteborg, Richard Holmström/Stig Roth 1960 s.59
  • Göteborg berättar, Bengt A. Öhnander 1988 s.19-21
  • Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001 s.60 + s.151

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nils Wimarson, Göteborg 1923 s.114
  2. ^ Kronologiska Anteckningar rörande Göteborg, (Andra utökade upplagan) C G Prytz, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1898 s.11
  3. ^ [a b] GP, 15 juli 1933, "Johanna jubilerar."
  4. ^ En bok om Göteborg, Carl-Julius Anrick, Arthur Lindhagen, Mårten Stenberger, Svenska Turistföreningen, Centraltryckeriet, Stockholm 1931 s.66
  5. ^ Berättelser ur Göteborgs Historia under Nyare tiden, Hugo Fröding, Medéns Bokhandel, Göteborg 1924, s. 120
  6. ^ Det gamla Göteborg del II, C R A Fredberg 1921 s.718
  7. ^ Göteborgs kanaler och broar berättar, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2007 ISBN 978-91-7029-630-7 s.19
  8. ^ Antologia Gothoburgensis - Göteborg genom tiderna, Folke Persson & Agne Rundqvist, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1953 s.439
  9. ^ Lignell (1952), s. 414


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Brunnsparken, Göteborg.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]