Ralph Erskine

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ralph Erskine
Ralph Erskine porträtt av Sundahl.jpg
Ralph Erskine 1987
Personfakta
Nationalitetbrittisk-svensk
Född24 februari 1914
FödelseplatsLondon, Storbritannien
Död16 mars 2005 (91 år)
DödsplatsDrottningholm, Ekerö
Alma materRegent Street Polytechnic, London
Arbeten
Betydande byggnaderAula Magna, Universitetsbiblioteket, Hotell Borgafjäll, Shopping Luleå
Betydande projektStadsdelen Byker, Läppstiftet
Utmärkelser och priserRoyal Gold Medal for Arcitecture, Wolfpriset
KulturNav
Ralph och Ruth Erskine på "Verona" 1957
Kontoret i Lådan, Lissma 1945
Tillsammans med Anders Tengbom och Léonie Geisendorf 1966
Tillsammans med Egon Möller-Nielsen i dennes ateljé

Ralph Erskine, född 24 februari 1914 i London, död 16 mars 2005 i Ekerö, var en brittisk-svensk arkitekt. Han var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet. Hans arbete uppmärksammades även internationellt och hans arkitektur präglades av hänsyn till klimat och miljö. Ett av Ralph Erskines sista arbeten var Greenwich Millennium Village i London, som han arbetade med från 1997 fram till sin död 2005.

Utbildning och flytten till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Efter studier på Regent Street Polytechnic i London kom Ralph Erskine 1939 till Sverige "med cykel, ryggsäck och sovsäck". I Stockholm imponerades han av Ragnar Östbergs stadshus och av Gunnar Asplunds, Sven Markelius och Sigurd Lewerentz arbeten.[1]

Han ville studera den svenska funktionalismen inom arkitektur och formgivning. Speciellt uppmärksammade han Stockholmsutställningen 1930. Han fångades av välfärdssamhällets tankegångar och av det nära sambandet mellan formgivning, arkitektur och socialt ansvarstagande. Han gifte sig i Stockholms rådhus den 29 augusti 1939 med ungdomsvännen Ruth Francis, som hade följt efter från England. Två dagar senare utbröt andra världskriget och det var säkert också en bidragande orsak till att pacifisten Erskine kom att stanna i det neutrala Sverige,[2]där han bildade familj. Första hemmet blev Lådan. Det lilla, bara 20 m² stora huset, som han byggde i Djupdalen nära Lissma och söder om Stockholm, är numera återuppbyggt på Lovön.[3] Från 1946 hyrde familjen ett 1700-talshus i Drottningholm och 1963 uppfördes bostadshuset med kontor i Drottningholm, Villa Erskine.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Redan år 1939 startade Ralph Erskine det egna arkitektkontoret Ralph Erskine Architect and Planner. Åren 1944-1945 fortsatte han med sina arkitekturstudier på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.[4] Från 1942 arbetade han ihop med dansken Aage Rosenvold och från 1947 blev Erskine och Rosenvold kompanjoner. Under 1960-talet var han med i den så kallade ETG-gruppen tillsammans med Anders Tengbom och Léonie Geisendorf. ETG-gruppen lämnade bland annat ett uppmärksammat förslag till omdaningen av Nedre Norrmalm, som dock aldrig genomfördes.

Kontoret på segelfartyget "Verona", till höger syns kompanjonen Aage Rosenvold.

Sitt första "kontor" hade Ralph Erskine i första hemmet, den lilla, minimala "Lådan" i Länna, senare inredde han ett arkitektkontor på Themseskutan "Verona" som han hade köpte 1955. Under drygt tjugo år seglade hela kontoret på somrarna till Rågö utanför Nyköping. När nya bostadshuset "Villa Erskine" med ateljé blev färdigt 1963 rymdes där även hela kontoret och segelbåten "Verona" användes mera sporadiskt.[5]

Som inflyttad till Sverige och naturälskande människa såg Erskine klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning. Han använde främst solljuset i skapandet av byggnader och stadsplaner. Solljus och solvärme utnyttjades effektivt vid placering och utriktning av byggnader i landskapet och "solfångare" skulle samla det svaga vinterljuset och reflektera det in i byggnaden. Ralph Erskine hade under hela sitt liv ett stort inflytande över den svenska och internationella arkitekturdebatten. Han verkade målmedvetet för arkitekturens politiska och sociala möjligheter i samhällsbygget.[1]

Ralph Erskine var engagerad i omkring 200 projekt, varav ett drygt 50-tal inte kom till utförandet.[6]

Ralph Erskine fick många nationella och internationella utmärkelser. Han var bland annat ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna, hedersdoktor vid Lunds tekniska högskola, hedersmedlem i Bund Deutscher Architekten och hedersmedlem i Konstnärsklubben. År 1987 fick han Royal Gold Medal for Arcitecture av Royal Institute of British Architects.[7]

År 1981 uppdelades arkitektkontoret på Drottningholm och de flesta av medarbetarna flyttade och bildade det kollektivägda Arken-Erskinearkitekterna. År 2000 erbjöd han sin mångårige medarbetare Johannes Tovatt ett kompanjonskap, det gemensamma företaget fick namnet Erskine Tovatt Arkitekter AB. Ralph Erskine ville att hans namn skulle tas bort från firman efter hans död; därför heter kontoret numera Tovatt Architects & Planners.

Vart tredje år delar Nordic Found ut Ruth and Ralph Erskine Prize för sociala och ekologiska innovationer.[8] Erskine tilldelades 1983/1984 Wolfpriset i arkitektur.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Byggnader i urval[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Egelius (1988), sidan 7
  2. ^ Egelius (1988), sidan 8
  3. ^ Egelius (1988), sidan 9
  4. ^ KulturNav: Erskine, Ralph
  5. ^ Egelius (1988), sidorna 51-53
  6. ^ Egelius (1988), verkförteckning, sidorna 208-217
  7. ^ Egelius (1988), sidan 207
  8. ^ Sveriges Arkitekter. Arkiverad 13 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Helena Karlsson: Arkitekt Erskine på uppdrag i Gnesta, artikel publicerad i Sörmlandsbygden den 7 augusti 2014

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]