Romani

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Romani
Řomani čhib
Antal talareåtminstone 4 miljoner (2002)[1]
SpråkfamiljIndoeuropeiska
Latinska alfabetet
Officiell status
Officiellt språk iNordmakedonien Šuto Orizari, Nordmakedonien
Rumänien Rumänien (80 kommuner)
Sverige Sverige (minoritetsspråk)
Finland Finland (minoritetsspråk)
Tyskland Tyskland (minoritetsspråk)
SpråkmyndighetSpråkrådet i Sverige
Kotus i Finland
Språkkoder
ISO 639-2rom
ISO 639-3rom
Romani-speaking Europe.png
Länder i Europa där romani är erkänt minoritetsspråk.

Romani (svenskt uttal /ˈrʊmːanɪ/, /ˈrɔmːanɪ/ eller /ˈroːmanɪ/[2]) eller romani chib, ibland även romska (romani: řomani čhib, řomanes, m.m.), är ett indoariskt språk som talas av romer. Som indoariskt språk är romani tillsammans med bland annat hindi, urdu, bengali och marathi ytterst besläktat med sanskrit. Det är det enda indoariska språket som huvudsakligen talas i Europa, men det har även talare i utvandrarpopulationer i Nord- och Sydamerika och i Australien.

Romani är ett av Sveriges officiella minoritetsspråk och har talats i Sverige sedan 1500-talet.[3] Romani talas över hela världen och har många olika dialekter som inte alla är ömsesidigt begripliga. Antalet talare är svårt att uppskatta, men enligt romaniforskaren Yaron Matras vid Manchesters universitet kunde antalet år 2002 konservativt uppskattas till 3,5 miljoner i Europa och 500 000 i resten av världen, men det faktiska antalet talare kan vara mycket högre än så.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Ordet řomani är formellt ett adjektiv (’romsk’) avlett av substantivet řom ’rom’. Adjektivet är böjt i femininum och utgör attribut till substantivet čhib ’tunga, språk’. Řomani čhib betyder således ”romskt språk” eller ”romernas språk”.[4]

Romer själva använder olika ord för att tala om sitt språk, bl.a. řomani čhib eller amari čhib ’vårt språk’, řomanes, ett adverb med betydelsen ’på ett romskt sätt’. Även namn avledningar av namn olika romska grupper används som namn på språket, t.ex. med en genitivkonstruktion som lovarengi čhib ’lovararomernas språk’ om lovari, eller med en adverbavledning såsom sintitikes ’på ett sinte-romskt sätt’ om sinte.[5]

På svenska används främst romani (chib) eller ibland romska för att tala om språket i stort.[6][7] För att tala om specifika romanivarieteter används ofta namnet på gruppen som namn på språket, t.ex. kelderash eller arli.[5][8] Ord som resanderomani eller skandoromani syftar specifikt på den varieteten som talats av resandefolket i Skandinavien.[7] Ett äldre, numera nedsättande namn på svenska är zigenska.[9]

Historia och klassificering[redigera | redigera wikitext]

Tidig romaniforskning[redigera | redigera wikitext]

Den äldsta källorna över romani är från 1500-talet, den första är 13 meningar med en översättning till engelska under rubriken Egipt speche i skriften The Fyrst Boke of the Introduction of Knowledge (1542) av Andrew Boorde. Från 1500-talet och 1600-talet finns enbart ett fåtal källor, och det är inte förrän på 1700-talet som romanikällorna ökar efter att polisen i Västeuropa börjat intressera sig för minoriteter, resande och deras språk. I slutet av 1700-talet fastställde forskare romanins indoariska ursprung genom att jämföra den med andra språk och Johann Rüdiger publicerade en artikel 1777 med den första grammatiska beskrivningen av romani och en strukturell jämförelse med hindustani. Den moderna romska språkforskningen börjar med August Friedrich Potts komparativa grammatik och etymologiska ordbok från 1844–1845. I denna utgick Pott ifrån beskrivningar av många olika romanivarieter och fastställde språkets historia. Han identifierade också de olika lagren av lånord i romani, vilket gav insikter om romernas migrationshistoria från Indien till Europa. Potts arbete fick en efterträdare i Franc Miklošičs serie artiklar Über die Mundarten und die Wanderungen der Zigeuner Europas under 1870-talet som förfinade och kompletterade Potts verk. 1888 kom tidskriften Journal of the Gypsy Lore Society (sedan år 2000 Romani Studies). Ett annat tidigt viktigt arbete var John Sampsons Dialect of the Gypsies of Wales från 1926, som var ett stort arbete över walesisk romani, den västligaste romanivarieteten som nu är utdöd.[10]

Föreuropeisk romani[redigera | redigera wikitext]

Karta över Indien och indoariska språkgrupper med centralindoariska språk i orange, nordvästindoariska språk i blått och dardiska språk i lila. Romani är inte representerat på kartan.

Eftersom de tidigaste källorna över romani är så pass sentida (1500-tal), kommer vetenskapens kännedom om romanin främst från jämförande språkforskning och språklig rekonstruktion. Genom att jämföra romanin med andra indoariska språk och med obesläktade språk som romer kommit i kontakt med, har man dra slutsatser om språkets ursprung.[11]

Vissa tidiga 1800-talsforskare ansåg att romanin hade sitt ursprung i nordvästra Indien. Detta eftersom romanin har en del konservativa fonologiska drag som delas med dardiska språk i detta område såsom kashmiri, och nordvästindoariska språk såsom sindhi. Dessa språk, i likhet med romanin, bevarar nämligen konsonantkluster såsom tr, dr och št, som assimilerats i andra indoariska grenar, jämför t.ex. fornindoariska pattra ’löv’ med medelindoariska patta, men romani patrin med bibehållet kluster. Jämför även fornindoariska mr̥ṣṭaḥ ’god, bra’ med medelindoariska miṭṭha, men romani mišto, samt fornindoariska drākṣa ’druva’ med hindis dākh men romanis drakh.[12][13]

Redan 1926 visade dock Ralph Turner att romanins ursprung inte är i nordvästra Indien utan i centrala Indien. Romanin delar nämligen en rad fonologiska novationer med de centralindoariska språken. Dessa novationer är bl.a. en övergång av syllabiskt (stavelsebildande)  till vokal, antingen i eller u. Jämför t.ex. fornindoariska mr̥ta ’död' med romanins mulo och hindins muā, ett annat centralindoariskt språk. En annan novation är övergången av konsonantklustret tv till pp. Det fornindoariska suffixet -itvan motsvaras på romani av -ip(p)en och på medelindoariska -ippaṇa, men av -ittan på nordvästindiska språk. Tabellen nedan visar utvecklingar av olika fornindosariska ljud och att romanis fonologiska novationer stämmer bäst överens med den centrala grenen, snarare än indoariska språk i nordväst.[12][13]

Ljudutvecklingar i olika grenar av indoariska[14][a]
Fornindoariska Nordväst Sydväst Centrala Romani Öst Syd
ri a i, u i, u a? a
tv tt  tt pp pp pp? tt?
sm sp, ss mh? mh mh mh mh?
kṣ c̣c̣h cch kkh kkh kkh cch?
y- y- j- j- j- j- y-

Som nämnt ovan uppvisar dock romani ett antal arkaismer som delas med språken i nordväst, men inte med de centrala språken. Turner föreslår därför att romanins ursprung är i centrala Indien, men att dess talare migrerade till nordväst, och att centralmedelindiskans novationer ägde rum efter denna migration.[15] Denna migration skulle på så sätt utgöra det första steget i den större migrationen mot Europa. Denna hypotes är också rimlig eftersom romani delar ett antal novationer med språken i nordväst, bl.a. ett nytt sätt att uttrycka dåtid: genom att foga enklitiska objektspronomen till participstammen, t.ex. kerdjom ’jag gjorde’, kerdjas ’han/hon gjorde’ från tidigare *kerdo-jo-me ’gjord-av-mig’, respektive *kerdo-jo-se ’gjord-av-honom/henne’. Dardiska språk i nordväst som kashmiri och shina bildar nämligen dåtidsformer på samma sätt.[11] Dessutom har romani genomgått förändringar som påverkat alla de indoariska språken i Indien i stort och som karakteriserar övergången från medelindoariska till nyindoariska. Dessa förändringar är t.ex. övergången av ett större kasussystem till ett tvåkasussystem med nominativ (subjekt) vs. oblik (objekt), t.ex. romani raklo ’pojke’ (nominativ) vs. rakles ’pojke (oblik)’, jämför hindi laṛkā ’pojke (nominativ)’ vs. laṛke ’pojke’ (oblik). Romani har även i likhet med såväl hindi som kashmiri övergått från tre genus till två genus, maskulinum och femininum.[16] Även reduceringen av konsonantkluster som rp och pt kan anföras som exempel; jämför fornindoariska sarpa ’orm’ och tapta ’varm, het’ med romani sap och tato.[11][13]

Genom att jämföra romanins arkaismer och novationer med besläktade indoariska språk är slutsatsen att den tidigaste föreuropeiska romanin, urromanin, hade sitt ursprung i centrala Indien eftersom romanin delar en rad fonologiska novationer med de centralindoariska språken som ägde rum under övergången från fornindoariska till medelindoariska någon gång efter 500 f.Kr. Urromanin splittrades sedan från de centralindoariska språken, och talarna migrerade åt nordväst under första halvan av det första millenniet, bevisligen eftersom romanin inte delar mera sentida centrala novationer, men däremot vissa nordvästliga novationer. Urromanin hann dock genomgå dock en del av de förändringar som karakteriserar de nyindoariska språken, och slutsatsen är därför att talarna av urromani inte kan ha lämnat Indien förrän under indisk medeltid, möjligen under 700- eller 800-talet e.Kr.[11][13]

Romanis relation till domari och lomavren[redigera | redigera wikitext]

Domari är ett annat indoariskt språk som talas av grupper av tidigare resandefolk i Mellanöstern och Nordafrika. Liksom romani har även domari sitt ursprung i centrala Indien och de båda språken delar många drag. Dessa drag är bland annat en serie äldre centralindoariska drag såsom övergången från > i, u; en serie konservativa drag gemensamt med nordvästindiska språk såsom bevarandet av många konsonantkluster, jämför bevarandet av dr- i domaris drak ’druva’ från fornindoariska drākṣa med romanis drakh men hindis dākh.[17][18]

De båda språken delar även nordvästliga novationer såsom en ny dåtidsform som bildas genom att foga enklitiska objektspronomen till participstammar, men även morfologiska arkaismer som bibehållandet av konsonanter i presensändelser, jämför domaris kar-ami ’jag gör’ med romanis ker-av (från fornindoariska -ami), samt i oblikformer av substantiv: domari -as i singular, -an i plural; romani -es respektive -en som också bevaras i vissa dardiska språk som kashmiri.[18][16]

På grund av dessa gemensamma drag ansågs domari och romani tidigare ha lämnat Indien som ett gemensamt språk och senare splittrats. Dock skiljer sig språken åt på vissa fonologiska, morfologiska och lexikala plan, och dessa skillnader har i senare forskning visat sig vara äldre än tidigare trott. Därför rör det sig snarare om två separata emigrationer med ursprung i centrala Indien mot nordöst och sedan västerut. Möjligen rör det sig till och med om konvergent evolution än ett gemensamt ursprung.[18]

Även lomavren, som är ett blandspråk mellan armeniska och ett indoariskt språk, är i sin indoariska del historiskt nära besläktat med såväl romani som domari. Alla tre språken delar många av de arkaismer som nämnts ovan för domari och romani, men skiljer sig åt vad gäller novationer som inträffat efter att språken splittrats från den centralindoariska gruppen. Möjligen rör sig språkens släktdrag i även i detta fall dels om ett gemensamt centralindiskt ursprung, dels möjligen om konvergens på grund av språkens liknande historia snarare än en faktisk gren inom indoariska språk.[19]

Dessutom tycks själva namnen på gruppen och språket, řom, dom och lom, vara besläktade. Ursprunget är möjligen det indiska ordet ḍombā, som uppträder i vissa medeltida texter från Kashmir som ett namn på en lägre kast. Även i dag är ḍom namnet på en kast i olika delar av Indien som ofta ägnar sig åt olika yrken såsom smide, korgflätning, sotare, musiker, dansare m.m. Många nomadiska eller tidigare nomadiska grupper med ursprung i Indien delar dessutom ett ord för folk utanför gruppen; romani gadžo ’icke-rom’, domari kažža och lomavren kača. Detta ord delas dessutom med andra nomadgrupper i Indien, och har ofta en bibetydelse ’bofast’ eller ’bonde’ vilket tyder på att grupper med dessa ord identifierat sig som resande.[20]

Tidig romani[redigera | redigera wikitext]

Talare av föreuropeisk romani fortsatte att vandra norrut mot Europa. På vägen kom romanin i kontakt med ett flertal språk som påverkade språket i olika grad, främst persiska och armeniska. Exempel på tidiga persiska lånord i romanin är t.ex. ambrol ’päron’ (< persiska amrūd), avgin ’honung’ (< pers. angubīn), diz ’borg, stad’ (< pers. diz), pošom ’ull’ (< pers. pašm), m.fl. Armeniska lån är t.ex. bov ’ugn’ (< armeniska bov), grast ’häst’ (< arm. grast), kotor ’del’ (< arm. kotor), pativ ’ära’ (< arm. patiw), m.fl.[21] Ett fåtal tidiga lån finns även från georgiska, bl.a. khilav ’plommon’ (< georgiska khilavi) och čamčali ’ögonfrans’ (< geor. c̣amc̣ami), och från ossetiska, bl.a. vurdon ’vagn’ (< ossetiska wærdon) och orde ’här’ (< oss. ortä).[22][23]

Avssaknaden av arabiska lån i romanin skulle kunna tyda på att vandringen antingen inträffade före den islamiska expansionen, eller att vandringen tog en nordlig färdväg, söder om Kaspiska havet genom Kaukasus och Svarta havet mot Konstantinopel. En sådan vandring skulle möjligen kunna förklara lånorden från georgiska och ossetiska som talas i Kaukasus. Vid den här tiden var inte det muslimska och turkiska inflytandet lika stort i östra Anatolien, så romerna skulle mycket väl ha kunnat vandra genom östra Anatolien utan att komma i större kontakt med varken arabiska eller turkiska.[24]

Grekiskt inflytande[redigera | redigera wikitext]

På 1100-talet nådde romerna till Bysantiska riket och grekiskspråkigt område där de kom att förbli i 100–200 år. Här utsattes den tidiga romanin för ett mycket stort inflytande från grekiska som dels innebar många lånord från grekiska, bl.a. räkneorden 6–9, men även stor påverkan rent grammatiskt.[25] Av den basvokabulär på omkring 1000 ord som är gemensam för alla romanivarieteter är grekiska den del som är störst av lånorden; omkring 200–250 ord är lånade från grekiska, vilket kan jämföras med omkring 70 ord från persiska och 40 från armeniska.[26][27] Grekiska lån är bl.a. foro(s) ’stad’ (< grekiska foros ’marknad'), drom ’väg’ (< grek. dromos), karfin ’nagel’ (< grek. karfi), kurko ’vecka’ (< grek. kyriaki ’söndag'), papu(s) ’morfar, farfar’ (< papus), m.fl.[28]

Det grammatiska inflytandet från grekiska är också stort; många böjningsändelser har grekiskt ursprung, t.ex. ändelserna -os, -o, -as, -is för substantiv i maskulinum, som i prezidentos ’president’ eller slugas ’slav’ -a för substantiv i femininum, eller avledningsändelser som -mos för abstrakta substantiv, t.ex. čačimos ’sanning’, -ici för diminutiv, -(i)men för particip, -itik- för adjektiv, m.fl. Grekiskt inflytande ligger antagligen också bakom romanins användning av bestämd artikel, och flera andra syntaktiska drag.[28][25][29]

Det vanligaste antagandet är den grekiska påverkan är av ett senare datum än den persiska och iranska, men eftersom såväl armeniska som georgiska och grekiska talades i östra Anatolien som del av det Bysantiska riket vid den här tiden, är det också möjligt att romanin utsattes av påverkan av dessa tre språk samtidigt.[29][25]

Modern romani[redigera | redigera wikitext]

Vid det Bysantiska rikets nedgång på 1300-talet kom romerna i rörelse igen, och från detta århundrade finns noteringar om romsk närvaro på Balkan och i Centraleuropa. Under perioden 1300–1500 delade romerna upp sig och spred sig över stora delar av Europa, vilket gav upphov till den dialektala variation som finns i dag. I och med att olika romska dialekter kom i kontakt med olika språk i Europa uppvisar också olika dialekter påverkan från språk som turkiska, sydslaviska varieteter, rumänska, ungerska och tyska. Den romani som finns nedtecknad i källor från 1700-talet, då romanin började nedtecknas ordentligt över Europa, är i mångt och mycket överensstämmande med den dialektala variation i dag. Man kan därför säga att dagens dialektala variation stabiliserades på 1700-talet.[30][25]

Utbredning och dialekter[redigera | redigera wikitext]

Språk eller dialekter[redigera | redigera wikitext]

Romanin är i dag spridd över i stort sett hela jorden, och de olika dialekterna skiljer sig mycket sinsemellan. Man kan diskutera huruvida det rör sig om olika dialekter av romani eller om skilda romska språk, och inom språkvetenskapen finns inga tydliga kriterier för att avgöra detta. Trots att olika dialekter av romani inte nödvändigtvis behöver vara ömsesidigt begripliga sinsemellan, brukar såväl språkforskare som romer betrakta romani som ett språk med olika dialekter. Ibland brukar språkforskare tala om romska varieteter, som en neutral term.[31][32]

Förmågan att förstå en annan dialekt av romani beror på vilka två dialekter man jämför. Inom samma gren på det romska språkträdet kan ömsesidig förståelse vara möjlig, men mellan dialekter på olika grenar kan det vara svårare, i många fall omöjligt, i synnerhet om man tar i beaktande att olika dialekter har haft påverkan från olika kontaktspråk. Många romer vittnar dock om att de kan kommunicera sinsemellan, vilket kan bero på olika faktorer. Ett skäl är att alla romanidialekter delar en basvokabulär på omkring 1000 ord, d.v.s. ett ordförråd som är gemensamt för alla dialekter, vilket räcker långt för grundläggande kommunikation. Ett annat skäl är att alla romer är flerspråkiga, och behärskar ofta ett flertal europeiska språk vid sidan om majoritetsspråket i de land där de bor. Detta gör att talare av olika dialekter kan blanda in eller växla till andra språk när romanin inte räcker till, vilket ofta sker omedvetet.[32]

Klassificering av dialekter[redigera | redigera wikitext]

Romska dialektgrupper.

Man brukar tala om fyra större dialektgrupper av romani som i sin tur har olika under grupper: den balkanska dialekterna, de valakiska dialekterna, de centrala dialekterna och de nordliga dialekterna. Denna indelning är främst geografisk, men korrelerar också med politiska indelningar som skapat gränser mellan dialekterna, begränsat romernas rörlighet eller skapat kontakter mellan dialekter.[32] Klassifieringen av romska dialekterna skiljer sig något från forskare till forskare. Vissa utgår ifrån geografi, medan vissa utgår ifrån språkliga drag och då kommer indelningen an på vilka språkdrag man utgår ifrån. Vissa dialekter utgör också övergångsdialekter mellan olika grenar, och skulle kunna placeras i endera gruppen. Indelningen i språkträdet ovan bör därför inte ses som huggen i sten utan utgår främst ifrån den indelning som görs i Carling et al. (2016).

Pararomani och blandspråk[redigera | redigera wikitext]

Hos vissa romska grupper har man upphört att tala romani och övergått till majoritetsspråket, men man bibehåller fortfarande ett romskt ordförråd som kan användas när man talar på majoritetsspråket. Inom forskningen kallas denna företeelse ofta för pararomani (från grekiska para- ’vid sidan om’), medan talarna själva för det mesta fortsätter att säga romani. Exempel på pararomani är t.ex. angloromani i Storbritannien, caló i Spanien, errumantxela eller baskisk romani i Baskien, dortika och finikas i Grekland, romnisch i Danmark, m.fl. Eftersom talarna av pararomani för det mesta inte har någon kunskap i romani rör det sig inte om kodväxling utöver ett mindre ordförråd. Pararomani kan snarare betraktas som ett register och har mer gemensamt med hemligspråk som månsing eller fransk argot. I detta fall har ett romskt ordförråd bevarats så att romerna trots sitt språkbyte till majoritetsspråket kunnat tala med varandra utan att utomstående förstår, men det romska ordförrådet blir också en markör för en separat etnisk identitet. Pararomanins status som internspråk eller hemligspråk gör den svårdokumenterad för forskare, och många talare är till och med ovilliga att dela med sig av språket eftersom det kan vara privat.[35][36]

De äldsta beläggen för pararomani kommer från spansk caló från 1600-talet. Från angloromani finns autentiska exempel från 1800-talet och i boken The dialect of the English Gypsies från 1875 skiljer författarna Smart och Crofton på två typer av engelsk romani; dels vad som kallas en ”djup” konservativ varietet, d.v.s. en vid den tiden ännu levande men utdöende romanidialekt i stil med sinte i Tyskland; dels en nyare uppblandad pararomsk varietet med engelsk grammatik, d.v.s. mer eller mindre dagens angloromani. I samma källa ges en berättelse på både äldre brittisk romani (1a) och nyare angloromani (1b) för att illustrera skillnaden, men Smart och Crofton poängterar också att skillnaden mellan de båda är flytande.[37][38]

(1a) Mandi pookerova toot sar Petalengro ghiás kater mi Doovelesko keri
Jag säger.1sg dig.obl hur Petalengro gick.3sg till min Gud.3sg.m.gen  hus
(1b) Mandi’ll poker tooti how the Petalengro jal’d  adré mi Doovel’s kair
Jag ska berätta för dig hur det gick till när Petalengro kom hem till min Herre.

På angloromani (1b) har den äldre romanins böjningsformer och vissa funktionsord har ersatts med former från engelska, vilka har kursiverats i exemplet ovan.

Svensk och norsk romani[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Svensk romani

Sedan 1500-talet talas av resanderomer varieteten resanderomani i Skandinavien, i språkforskningen ibland kallad samlingsnamnet skandoromani. Tidiga fragmentariska belägg från 1700-talet visar att denna varietet tidigt blandats med svensk grammatik. I avhandlingen Dissertatio academica de cingaris från 1730 uppgav talaren Jacob Helsing former som cheron ’huvudet’ och manron ’brödet’ med den svenska ändelsen -n för bestämd form.[39] Likt det angloromska exemplet ovan består svensk romani av ett romskt lexikon sammanflätat med svensk grammatik och till stor del fonologi.[40]

(2) Penn-a to dillo-n te lo av-ar andre
Säga-imp till stackare-def att han gå-prs in
Säg till stackarn att han går in.[41]

I exemplet ovan kommer alla ord från romani, men meningens struktur och alla grammatiska ändelser såsom -n i bestämd form eller -ar i presens kommer från svenska. Enligt forskaren Gerd Carling är dock resanderomanins blandgrammatik ett självständigt system, d.v.s. inte ett register av engelska som dagens angloromani. Hon åberopar bl.a. fall där svensk romani har bevarat äldre svenska former (såsom bestämd form femininum på -a som rakkli-a ’kvinna-n’) och där språket utvecklat drag som skiljer sig från svensk grammatik (såsom utelämnandet av kopula eller relativpronomen), vilket inte skulle vara fallet om svensk romani var ett register av svenska. Därför är resanderomani snarare ett blandspråk än ett register, menar Carling.[42]

Motsvarigheten till angloromanin skulle snarare vara det som går under namnet rodi, vilket är en slags samlingsterm för ”felaktig romani”, d.v.s. är det ett namn på ord som förekommer i hemligspråk och uppenbart ad hoc-kamouflerade svenska ord som avtis ’av’, dels ett namn på svenska med innehållsord på romani men med svenska formord som i (3) nedan där de svenska orden markerats med kursiv stil.[43]

(3) men misnos råmni kammar sjaffrat kutti lover, vi pattjar att tjinna en vavro gräj
men min hustru har skaffat lite pengar, så vi tänker köpa en annan häst.[43]

Rodi som register ska då stå i kontrast till horta romani ’äkta romani’ som blandspråk, men distinktionen mellan de båda är flytande och vad som anses vara rodi skiljer sig mellan talare och dialekter.[43]

Fonologi[redigera | redigera wikitext]

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Främre Central Bakre
Sluten i u
Mellansluten e o
Mellanöppen ɔ
Öppen a

Källa:[44]

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

Labiala Alveolara Postalveolara-

palatala

Velar Uvular Glottal
Nasal m n
Klusil Oasp. p | b t | d k | g q ʔ
Asp.
Affrikat Oasp. ts tʃ | dʒ
Asp. tʃʰ
Frikativ f | v s | z ʃ | ʒ x | ɣ χ h
Approximant l j
Tremulant r

Källa:[44]

Litteratur på romani[redigera | redigera wikitext]

Den enda romska litteratur som finns är sagor och sånger[förtydliga], till en del översatta från andra språk, samt översättningar av några kapitel ur evangelierna. Flera barnböcker finns översatta från svenska, bland annat böckerna om Katitzi skrivna av den svenska författarinnan Katarina Taikon, som själv var rom.

Ord från romani i svenskan[redigera | redigera wikitext]

Några ord med romani-ursprung har tagit sig in som lånord i svenskan. Ett exempel är tjej, flicka, av romani tjaj, tjej som betyder flicka/dotter. Andra lånord är jycke (av romani joklli - hund), lattjo (av romani lattjo - bra/snäll/god).

På svenska har ord som pröjsa (av romani preja' - betala), kirra (av romani kera - göra) och vischan (av romani vesj - skog) fått en slang-karaktär som de inte har i ursprungsspråket svensk romani.[källa behövs]

Muck, mucka, vilket betyder frigjort (mukka - vara fri, mukkipa - frihet, besläktat med sanskrittermen moksha, befrielse (från återfödelse), inom hinduismen och buddhismen), kommer från romani.[45]

Fler romani-ord i svenskan är tutte(bröst), pava, tjalla och tji.[46][47]

Se Romani i svenskan: storstadsslang och standardspråk för fler exempel på ord.

Svensk romani i skrift[redigera | redigera wikitext]

Ordbok över svensk romani av Lenny Lindell Den svenska romani som beskrivs i denna ordbok har talats av resanderomer i Sverige sedan 1500-talet. Språket har hållits hemligt för utomstående och överlevt mot alla odds. Det är ett rikt och varierat språk men utan officiella regler för stavning och grammatik.

»Ordbok över svensk romani – Resandefolkets språk och sånger« är den mest omfattande dokumentationen av resandefolkets språk i dag på vetenskaplig grund. Ur innehållet: – 1800 uppslagsord på romani, med utförliga exempel – 1600 uppslagsord på svenska – en första grammatisk beskrivning av språket – avsnitt om resandefolkets vistradition – flera visor Bokens författare Lenny Lindell (f. 1981) och Kenth Thorbjörnsson Djerf (1949–2005) talar själva svensk romani. Fil. dr Gerd Carling är vetenskaplig medarbetare i ordboken.

Scandoromani: Remnants of a Mixed Language är den första, omfattande, internationella beskrivningen av svenska och norska Romanos språk, även märkt resande / resenär. Språket, ett officiellt minoritetsspråk i Sverige och Norge Lenny Lindell är modersmål för Scandoromani och författare till en monografi på svenska om detta språk.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Transkriptionen som används här är IAST, där y står för IPA /j/ och j för /dʒ/. En punkt under symboliserar retroflexion; c står således för en palatal affrikata och för en retroflex affrikata. En ring under som i står för en syllabisk konsonant.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Matras 2002, s. 237.
  2. ^ romani i Svensk ordbok (SO). Svenska Akademien.
  3. ^ ”Romska - Institutet för språk och folkminnen”. www.isof.se. http://www.isof.se/sprak/minoritetssprak/romska.html. Läst 23 juni 2020. 
  4. ^ Matras 2002, s. 1.
  5. ^ [a b] Matras 2002, s. 5.
  6. ^ ”Romska ”. Institutet för språk och folkminnen. https://www.isof.se/sprak/minoritetssprak/romska.html. Läst 12 januari 2021. 
  7. ^ [a b] Carling et al. 2016.
  8. ^ Bijvoet 2007.
  9. ^ Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: zigenska
  10. ^ Matras 2002, s. 2.
  11. ^ [a b c d] Matras 2006a, s. 656.
  12. ^ [a b] Matras 2002, s. 32–34.
  13. ^ [a b c d] ”Proto-Romani”. Manchester Romani Project. University of Manchester. https://romani.humanities.manchester.ac.uk/whatis/language/protoromani.shtml. Läst 13 januari 2021. 
  14. ^ Matras 2002, s. 32 baserat på Turner 1926, s. 159.
  15. ^ Turner 1926.
  16. ^ [a b] Matras 2002, s. 43.
  17. ^ Matras 2002, s. 33.
  18. ^ [a b c] Matras 2006b, s. 760.
  19. ^ Matras 2002, s. 48.
  20. ^ Matras 2002, s. 15.
  21. ^ Matras 2002, s. 23.
  22. ^ Matras 2002, s. 24.
  23. ^ Carling et al. 2016, s. 2–3.
  24. ^ Matras 2002, s. 25.
  25. ^ [a b c d] Carling et al. 2016, s. 3.
  26. ^ Matras 2002, s. 22.
  27. ^ Carling et al. 2016, s. 54.
  28. ^ [a b] Matras & 2002 22–23.
  29. ^ [a b] ”Proto-Romani”. Manchester Romani Project. University of Manchester. https://romani.humanities.manchester.ac.uk/whatis/language/earlyromani.shtml. Läst 14 januari 2021. 
  30. ^ ”Present-day Romani dialects”. Manchester Romani Project. University of Manchester. https://romani.humanities.manchester.ac.uk/whatis/language/presentday.shtml. Läst 15 januari 2021. 
  31. ^ Bijvoet 2007, s. 9–11.
  32. ^ [a b c] Carling et al. 2016, s. 50–51.
  33. ^ Carling et al. 2016, s. 51–53.
  34. ^ Bijvoet 2007, s. 12.
  35. ^ Matras 2002, s. 242–246.
  36. ^ Carling et al. 2016, s. 61–63.
  37. ^ Smart & Crofton 1875.
  38. ^ Matras et al. 2007, s. 155.
  39. ^ Carling, Lindell & Ambrazaitis 2014, s. 8.
  40. ^ Carling, Lindell & Ambrazaitis 2014.
  41. ^ Carling, Lindell & Ambrazaitis 2014, s. 91.
  42. ^ Carling, Lindell & Ambrazaitis 2014, s. 100–101.
  43. ^ [a b c] Lindell, Thorbjörnsson-Djerf & Carling 2008, s. 8–9.
  44. ^ [a b] Matras, Yaron. ”DOMARI” (på engelska). University of Manchester. https://romani.humanities.manchester.ac.uk//downloads/2/Matras_Domari_ELL2.pdf. Läst 23 juni 2020. 
  45. ^ Svenska Akademiens ordbok: Muck
  46. ^ Andersson LG. ”Ingen rubbar en Kombarris.”. Göteborgsposten 2016-02-27. 
  47. ^ Hazell, Bo (2011). Resandefolket: Från tattare till traveller 

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]

  • Beníšek, Michael (2020), ”The historical origins of Romani”, i Matras, Yaron, The Palgrave Handbook of Romani Language and Linguistics, Springer International Publishing, s. 13–47 
  • Carling, Gerd (2005), Romani i svenskan: storstadsslang och standardspråk, Stockholm: Carlsson 
  • Lindell, Lenny (2008), Ordbok över svensk romani: resandefolkets språk och sånger, Stockholm: Podium 
  • Carling, Gerd; Lindell, Lenny; Ambrazaitis, Gilbert (2014), Scandoromani: remnants of a mixed language, Brill's studies in language, cognition and culture, 1879-5412;7, Leiden: Brill 
  • Matras, Yaron (2012), Grammar of Domari, Berlin: DeGruyter 
  • Wessén, Elias (1998[1973]). Våra ord: deras uttal och ursprung : kortfattad etymologisk ordbok (2., utök. uppl. /10. tr.). Stockholm: Norstedts ordbok. Libris 7626428. ISBN 91-7227-053-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]