Under sin spelarkarriär spelade Hodgson för Crystal Palace, men det är framförallt för sina insatser som tränare han har blivit känd. Han har haft ett stort inflytande på den svenska fotbollen då han, tillsammans med Bob Houghton, införde vad som brukar kallas den "engelska skolan".
Hodgson värvades 1976 till Halmstads BK på inrådan av Houghton, som då var tränare i Malmö FF. Halmstad hade säsongen före varit ytterst nära att åka ur allsvenskan och var starkt nederlagstippade. Trots detta ledde Hodgson laget till SM-guld, det första i klubbens historia. Han stannade i klubben under fem säsonger och vann där ytterligare ett SM-guld, 1979, innan han återvände till England och Bristol City.
Hodgson var dock snart tillbaka i Sverige igen. Efter att ha tränat IK Oddevold under hösten 1982[1] och två år i Örebro SK tog han 1985 över Malmö FF som han ledde till två SM-guld, fem raka ligasegrar (svenskt rekord) och två segrar i Svenska Cupen innan han åter lämnade Sverige, nu för Schweiz och Neuchâtel Xamax. Här tog han klubben till relativa framgångar i Europacuperna innan han valdes till ny förbundskapten för sitt nya tränarland - Schweiz.
Tiden som förbundskapten blev framgångsrik då Hodgson tog landet till dess första VM-slutspel sedan 1966. Schweiz kvalade in till VM 1994 efter att ha kommit tvåa i sin kvalgrupp, bakom blivande VM-finalisten Italien och före bland annat Portugal. I slutspelet åkte man ut i åttondelsfinalen efter förlust mot Spanien. Efter att enkelt ha fört landet också till det stundande EM-slutspelet i England 1996 hoppade han av sitt uppdrag för att ta sig an italienska storklubben Inter som just haft två misslyckade säsonger med en trettonde- och en sjätteplats i ligan.
Med Hodgson vid rodret tog man sig från en bottenplacering till en slutlig sjundeplats för att året därefter sluta som trea i ligan. Trots att man sedan tog sig till final i Uefacupen1996/97 blev finalförlusten mot Schalke en missräkning för både Hodgson och klubben.
Hodgson var förbundskapten för Förenade Arabemiraten från 2002 till 2004. Efter en femteplats i Gulfcupen blev han avskedad den 13 januari 2004.[2]
Från januari 2006 till november 2007 var Hodgson förbundskapten för Finland.[3][4] Finland nådde då sin högsta FIFA-rankning någonsin och slutade endast ett mål ifrån kvalificering till EM 2008, i vad som skulle ha blivit landets första större turnering.[5]
I oktober 2009 tackade han nej till en förfrågan om att bli svensk förbundskapten efter Lars Lagerbäck.[6] Istället fortsatte han att bygga upp Fulham som han tränat sedan december 2007.[7] Säsongen 2010 förde Hodgson klubblaget oväntat, och för första gången i klubbens historia, till final i Europa League, där man dock föll efter förlängning mot Atlético Madrid (1-2). På väg fram till finalen hade Fulham besegrat bland annat Juventus, Hamburger SV och de regerande mästarna Sjachtar Donetsk. Hodgson blev efter detta, sammanräknat med en bra ligaplacering, av det engelska managerförbundets utsedd till Manager of the Season (Årets manager).[7]
Efter säsongens slut i juli 2010 valde Liverpool att ersätta sin sparkade manager Rafael Benitez med Hodgson som köptes ut från kontraktet med Fulham.[8] Efter att endast ha vunnit 13 av 30 matcher med Liverpool fick han den 8 januari 2011 sparken, efter endast sju månader i klubben.[9]
Den 11 februari 2011 skrev Hodgson på ett 1,5-årskontrakt med West Bromwich.[10] Klubben låg då på 17:e plats i Premier League och hade förlorat 13 av sina 18 senaste matcher. En slutlig elfteplats i ligan blev resultatet med Hodgson vid rodret. Under perioden 1 maj 2012 till den 27 juni 2016 var han förbundskapten för det engelska fotbollslandslaget. Hodgson avgick efter att ha förlorat åttondelsfinalen i EM 2016 mot Island med 1-2.
Croydon, England
