Uefa Europa League
| Uefa Europa League | |
 | |
| Sport(er) | Fotboll |
|---|---|
| Tidpunkt | Augusti–maj |
| År | 1971– (2009– i nuvarande form) |
| Tidigare namn | Uefacupen (1971–2009) |
| Geografisk omfattning | Europa (Uefas medlemsländer) |
| Arrangör | Uefa |
| Regerande mästare |  Sevilla FC (2022/23) |
| Flest titlar | Sevilla (7) |
| Webbplats | Officiell webbplats |
 Uefa Europa League 2022/2023 | |
Uefa Europa League, tidigare kallad Uefacupen, är den näst högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, under Uefa Champions League och över Uefa Europa Conference League.[1] Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, blev en stor officiell europeisk turnering säsongen 1971/72 då organisationen tog över Mässcupen som startat 1955. Från och med säsongen 2009/10 ändrades namnet från Uefacupen till Uefa Europa League.[2]
Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det två kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 2004/05, men har efter det utökats kraftigt för att sedan minskas igen. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid ett tillfälle har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 2002 då Feyenoord besegrade Borussia Dortmund hemma på Feijenoordstadion med 3–2. En gång har den förlorande klubben haft hemmaplan: 2005 då Sporting Lissabon fick ge sig mot CSKA Moskva på Estádio José Alvalade.
Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Champions League.
Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 13 finalvinster och fem finalförluster i Uefacupen och Uefa Europa League till och med 2022. Engelska och italienska klubbar är inte långt efter; båda har nio finalvinster och åtta respektive sju finalförluster. Sevilla har varit den mest framgångsrika klubben med sju finalvinster. Uefacupen är den enda stora europeiska cup som vunnits av en svensk klubb; detta genom IFK Göteborg som först vann turneringen säsongen 1981/82 och sedan återupprepade bedriften säsongen 1986/87.[3]
I föregångaren Mässcupen var spanska Barcelona den mest framgångsrika klubben genom tiderna med totalt tre finalvinster och en förlorad final. Spanien var likaså det mest framgångsrika landet, då klubbar från landet korades som segrare sex gånger tillsammans med tre finalförluster.[4]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Mässcupen[redigera | redigera wikitext]
Den första Mässcupen (Inter-Cities Fairs Cup), som spelades mellan 1955 och 1958, var en turnering öppen för städer där det hölls mässor och inte nödvändigtvis klubbar – städer med mer än en klubb skickade kombinationslag med spelare från stadens olika klubbar. Sedermera blev kombinationslagen färre, och från mitten av 1960-talet deltog endast europeiska klubbar som kvalificerat sig genom en placering, normalt andra till fjärde plats, i sin inhemska liga. Man införde dock en regel om att endast en klubb per stad fick delta.[2]
Under tidigt 1960-tal dominerade Sydeuropa och framför allt Spanien turneringen; bland de tidiga vinnarna finns Barcelona, Valencia och Real Zaragoza. Turneringen växte i prestige och omfång, säsongen 1964/65 deltog totalt 48 klubbar och 1968 vann Leeds United som första klubb från norra Europa turneringen. Leeds vann även turneringen under dess sista år, säsongen 1970/71, då totalt 64 klubbar deltog.[2]
Uefacupen[redigera | redigera wikitext]
Mässcupen hade vuxit så i betydelse att Uefa tog över turneringen från mässorganisationen säsongen 1971/72 och namnet ändrades därmed till Uefacupen. Det första målet i turneringens historia gjordes den 14 september 1971 av Yaşar Mumcuoğlu för turkiska Fenerbahçe.[5]
Regeln om en klubb per ort fanns dock kvar, och togs inte bort förrän 1975. Everton hade slutat på fjärde plats i engelska ligan och skulle därmed ha kvalificerat sig, men nekades att spela eftersom Liverpool också hade kvalificerat sig genom att komma tvåa. Everton överklagade och hävdade att regeln var orättvis, och Uefa gav dem rätt och valde att slopa regeln.[2]
I början av 1980-talet började svenska klubbar röna framgångar i Uefacupen och dessa kröntes med IFK Göteborgs finalvinst säsongen 1981/82 då de besegrade storfavoriten Hamburg med sammanlagt 4–0 i finalen. IFK Göteborg återupprepade bedriften säsongen 1986/87 då de besegrade Dundee United i finalen med 2–1 sammanlagt.
Turneringen var länge öppen för tvåorna och treorna i de inhemska ligorna (förutom i några av de stora ligorna där även fyrorna och femmorna var kvalificerade), men säsongen 1994/95 tillkom mästarna i lägre rankade ligor och säsongen 1996/97 tillkom även klubbar som åkt ut ur Champions League. Säsongen 1997/98 var mästarna i de lägre rankade ligorna tillbaka i Champions League och samma säsong fick även tvåorna i de högst rankade ligorna delta i Champions League i stället för i Uefacupen. 1999 avskaffade Uefa Cupvinnarcupen och efter det deltog även vinnarna av de inhemska cuperna i Uefacupen.[2] Fair play kunde tidigare också ta klubbar till Uefacupen. Det fanns tre sådana platser. Varje klubbs fair play-resultat togs fram efter sex olika kriterier: Gula och röda kort (antal av dessa blir poängavdrag), positivt spel (belöning med poäng), respekt för motståndaren, respekt för domaren, lagfunktionärernas uppträdande samt publikens uppträdande.
Gruppspel infördes för första gången säsongen 2004/05.
Uefa Europa League[redigera | redigera wikitext]
Då turneringen inför säsongen 2009/10 bytte namn till Uefa Europa League slopades Intertotocupen och ersattes med kvalmatcher i ett tidigt skede i kvalet. En annan nyhet var att gruppspelet gjordes om.[2] Det första målet i Uefa Europa Leagues gruppspel gjordes den 17 september 2009 av Alberto Zapater för italienska Genoa.[5]
En stor förändring av Europa Leagues format infördes säsongen 2021/22 i och med skapandet av den lägre rankade turneringen Uefa Europa Conference League. De flesta av klubbarna som tidigare hade kvalificerat sig för spel i Europa League hamnade nu i stället i Europa Conference League. Kvar i Europa League var bara vinnarna av de inhemska cuperna i de 15 högst rankade förbunden samt de klubbar som precis missade att kvala in till Champions League på ligaplacering i de fem högst rankade ligorna. I övrigt bestod Europa League av klubbar som åkt ut ur Champions League samt föregående säsongs mästare av Europa Conference League. Gruppspelet i Europa League minskades från 48 klubbar till 32.[6]
Format[redigera | redigera wikitext]
Normalt sett är det totalt 58 klubbar som deltar i turneringen, varav 37 kommer från Champions League. Turneringen består av tre delar – kvalspel, gruppspel och slutspel.[6]
Kvalspel[redigera | redigera wikitext]
Turneringen inleds med ett kvalspel till gruppspelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare som åkt ur kvalspelet till Champions Leagues gruppspel (champions path) och en för övriga klubbar (main path). I kvalspelet deltar normalt sett totalt 28 klubbar som slåss om tio platser i gruppspelet.
Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som tar hänsyn till ländernas klubbars prestationer i Uefas turneringar de föregående fem säsongerna.[7] Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.[8]
Varje möte i kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[9]) blir det förlängning efter den andra matchen. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Europa Conference League.[10]
Kvalspelet består av två omgångar enligt följande grundschema:[6]
- Tredje kvalomgången (16 klubbar)
- Main path (6 klubbar) (de 3 förlorarna får plats i playoffomgångens main path till Europa Conference Leagues gruppspel)
- Cupmästarna från länder rankade 13–15 (3 klubbar)
- Förlorarna i andra kvalomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (3 klubbar)
- Champions path (10 klubbar) (de 5 förlorarna får plats i playoffomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
- Förlorarna i andra kvalomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (10 klubbar)
- Main path (6 klubbar) (de 3 förlorarna får plats i playoffomgångens main path till Europa Conference Leagues gruppspel)
- Playoffomgången (20 klubbar varav 12 nytillkomna) (de 10 förlorarna får plats i Europa Conference Leagues gruppspel)
- Vinnarna i tredje kvalomgångens main path (3 klubbar)
- Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (5 klubbar)
- Cupmästarna från länder rankade 7–12 (6 klubbar)
- Förlorarna i tredje kvalomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (6 klubbar)
Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[6]
- Länder rankade 1–6
- Ingen deltagande klubb i kvalspelet
- Länder rankade 7–12
- Cupmästarna går in i playoffomgången
- Länder rankade 13–15
- Cupmästarna går in i tredje kvalomgången
- Länder rankade 16–55
- Ingen deltagande klubb i kvalspelet
Gruppspel[redigera | redigera wikitext]
I gruppspelet deltar 32 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[6]
- Från kvalspelet (10 klubbar)
- Vinnarna i playoffomgången (10 klubbar)
- Direktkvalificerade (12 klubbar)
- Cupmästarna och ligafemmorna i länder rankade 1–4 (8 klubbar)
- Cupmästaren och ligafyran från land rankat 5 (2 klubbar)
- Cupmästaren från land rankat 6 (1 klubb)
- Regerande mästarna av Europa Conference League (1 klubb)
- Från Champions League (10 klubbar)
- Förlorarna i tredje kvalomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (4 klubbar)
- Förlorarna i playoffomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (2 klubbar)
- Förlorarna i playoffomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (4 klubbar)
De 32 klubbarna lottas in i åtta grupper med vardera fyra klubbar. Lottningen sker efter att klubbarna delats in i fyra potter baserat på respektive klubbs klubblagskoefficient, och till varje grupp lottas en klubb från varje pott. Två klubbar från samma land får inte hamna i samma grupp. Inom varje grupp möter klubbarna varje annan klubb två gånger, en gång hemma och en gång borta. Varje klubb spelar därmed sex matcher. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[11]
Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att gruppspelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[12]
- Flest poäng i inbördes möten
- Bäst målskillnad i inbördes möten
- Flest gjorda mål i inbördes möten
- Om det fortfarande finns klubbar som är lika tillämpas ovan kriterier igen, men nu enbart på de klubbar som fortfarande är lika, och om de kvarvarande klubbarna även efter det är lika tillämpas kriterierna nedan på de kvarvarande klubbarna
- Bäst målskillnad i alla gruppspelsmatcher
- Flest gjorda mål i alla gruppspelsmatcher
- Flest gjorda mål på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
- Flest vinster i alla gruppspelsmatcher
- Flest vinster på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
- Lägst fair play-poäng i alla gruppspelsmatcher (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
- Högst klubblagskoefficient
De åtta gruppvinnarna går vidare till åttondelsfinal, medan de åtta grupptvåorna går vidare till utslagsomgången. De åtta grupptreorna får plats i utslagsomgången i Europa Conference Leagues slutspel. Övriga klubbar är utslagna.[11]
Slutspel[redigera | redigera wikitext]
Efter gruppspelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. Varje möte i slutspelet fram till finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.
Slutspelet består av följande omgångar:
- Utslagsomgången (16 klubbar)
- Grupptvåorna i gruppspelet (8 klubbar)
- Grupptreorna i Champions Leagues gruppspel (8 klubbar)
Utslagsomgången lottas så att grupptvåorna i gruppspelet får möta grupptreorna i Champions Leagues gruppspel. Två klubbar från samma land får inte mötas. Grupptvåorna i gruppspelet spelar returmatchen hemma.[13]
- Åttondelsfinaler (16 klubbar)
- Gruppvinnarna i gruppspelet (8 klubbar)
- Vinnarna i utslagsomgången (8 klubbar)
Åttondelsfinalerna lottas så att gruppvinnarna i gruppspelet får möta vinnarna i utslagsomgången. Två klubbar från samma land får inte mötas. Gruppvinnarna i gruppspelet spelar returmatchen hemma.[14]
- Kvartsfinaler (8 klubbar)
- Vinnarna i åttondelsfinalerna (8 klubbar)
Kvartsfinalerna lottas utan några särskilda regler.[15]
- Semifinaler (4 klubbar)
- Vinnarna i kvartsfinalerna (4 klubbar)
Semifinalerna lottas utan några särskilda regler.[15]
- Final (2 klubbar)
- Vinnarna i semifinalerna (2 klubbar)
Finalen spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[16]
Klubben som vinner Uefa Europa League är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Champions League.
Finalresultat[redigera | redigera wikitext]
Uefacupfinaler[redigera | redigera wikitext]
1971/72–1996/97[redigera | redigera wikitext]
Fram till och med säsongen 1996/97 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras de sammanlagda vinnarna med fet stil.[3]
1997/98–2008/09[redigera | redigera wikitext]
Från och med säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena.
En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.[3]
Uefa Europa League-finaler[redigera | redigera wikitext]
En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.[3]
| Säsong | Vinnare | Resultat | Förlorare | Arena | Anmärkning |
|---|---|---|---|---|---|
| 2009/10 | Atlético Madrid* |
2–1 (e.f.) |  Fulham |
HSH Nordbank Arena, Hamburg | |
| 2010/11 | Porto  |
1–0 | Braga* |
Aviva Stadium, Dublin | Första finalen mellan två portugisiska klubbar. |
| 2011/12 | Atlético Madrid |
3–0 | Athletic Bilbao |
Arena Națională, Bukarest | |
| 2012/13 | Chelsea* |
2–1 | Benfica* |
Amsterdam Arena, Amsterdam | Chelsea blev första klubb att inneha Champions League-pokalen och Europa League-pokalen samtidigt. |
| 2013/14 | Sevilla |
0–0 (e.f.) | Benfica* |
Juventus Stadium, Turin | Sevilla vann med 4–2 i straffsparksläggningen. |
| 2014/15 | Sevilla |
3–2 |  Dnipro Dnipropetrovsk* |
Nationalstadion, Warszawa | Sevilla blev första klubb att vinna fyra gånger. |
| 2015/16 | Sevilla* |
3–1 | Liverpool |
St. Jakob-Park, Basel | Sevilla blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna tre år i rad. |
| 2016/17 | Manchester United |
2–0 |  Ajax* |
Friends Arena, Solna | |
| 2017/18 | Atlético Madrid* |
3–0 |  Marseille |
Parc Olympique Lyonnais, Décines-Charpieu | |
| 2018/19 | Chelsea |
4–1 | Arsenal |
Olympiastadion, Baku | Första finalen mellan två klubbar från samma stad. |
| 2019/20 | Sevilla |
3–2 |  Inter* |
Rheinenergiestadion, Köln | Sevilla blev första klubb att vinna sex gånger. Finalen spelades inför tomma läktare på grund av coronaviruspandemin. |
| 2020/21 | Villarreal |
1–1 (e.f.) | Manchester United* |
Polsat Plus Arena Gdańsk, Gdańsk | Villarreal vann med 11–10 i straffsparksläggningen, den längsta i en final i en Uefa-turnering. Finalen spelades inför bara drygt 9 000 åskådare på grund av coronaviruspandemin. |
| 2021/22 | Eintracht Frankfurt  |
1–1 (e.f.) |  Rangers* |
Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla | Eintracht Frankfurt vann med 5–4 i straffsparksläggningen. |
| 2022/23 | Sevilla* |
1–1 (e.f.) | Roma |
Puskás Aréna, Budapest | Sevilla vann med 4–1 i straffsparksläggningen och blev första klubb att vinna sju gånger. |
Finaler per klubb[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Uefacupen och Uefa Europa League.
Finaler per land[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Uefacupen och Uefa Europa League.
| Nr | Land | Vinster | Förluster | Vinstår | Förlustår |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Spanien |
14 | 5 | 1985, 1986, 2004, 2006, 2007, 2010, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018, 2020, 2021, 2023 | 1977, 1988, 2001, 2007, 2012 |
| 2 | England |
9 | 8 | 1972, 1973, 1976, 1981, 1984, 2001, 2013, 2017, 2019 | 1972, 1974, 2000, 2006, 2010, 2016, 2019, 2021 |
| Italien |
9 | 8 | 1977, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1998, 1999 | 1990, 1991, 1992, 1995, 1997, 1998, 2020, 2023 | |
| 4 | Tyskland[a] |
7 | 8 | 1975, 1979, 1980, 1988, 1996, 1997, 2022 | 1973, 1980, 1982, 1986, 1989, 1993, 2002, 2009 |
| 5 | Nederländerna |
4 | 3 | 1974, 1978, 1992, 2002 | 1975, 1981, 2017 |
| 6 | Portugal |
2 | 5 | 2003, 2011 | 1983, 2005, 2011, 2013, 2014 |
| 7 |  Sverige |
2 | 0 | 1982, 1987 | - |
 Ryssland |
2 | 0 | 2005, 2008 | - | |
| 9 |  Belgien |
1 | 2 | 1983 | 1976, 1984 |
| 10 | Ukraina |
1 | 1 | 2009 | 2015 |
| 11 |  Turkiet |
1 | 0 | 2000 | - |
| 12 | Frankrike |
0 | 5 | - | 1978, 1996, 1999, 2004, 2018 |
| 13 | Skottland |
0 | 4 | - | 1987, 2003, 2008, 2022 |
| 14 |  Serbien[b] |
0 | 1 | - | 1979 |
 Ungern |
0 | 1 | - | 1985 | |
 Österrike |
0 | 1 | - | 1994 |
- ^ Inklusive Västtyskland (4–5)
- ^ Inklusive Jugoslavien (0–1)
Maratontabell[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.
| Nr | Klubb | S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Inter |
191 | 96 | 44 | 51 | 297 | 173 | +124 | 236 |
| 2 | Sporting Lissabon |
193 | 91 | 44 | 58 | 305 | 215 | +90 | 226 |
| 3 | PSV |
179 | 90 | 39 | 50 | 305 | 189 | +116 | 219 |
| 4 | Tottenham Hotspur |
153 | 88 | 37 | 28 | 315 | 134 | +181 | 213 |
| 5 | Sevilla |
155 | 91 | 31 | 33 | 279 | 130 | +149 | 213 |
| 6 | Club Brugge |
182 | 79 | 42 | 61 | 298 | 237 | +61 | 200 |
| 7 | Roma |
157 | 84 | 30 | 43 | 277 | 156 | +121 | 198 |
| 8 | Anderlecht |
154 | 73 | 38 | 43 | 255 | 170 | +85 | 184 |
| 9 | Ajax |
151 | 77 | 28 | 46 | 258 | 152 | +106 | 182 |
| 10 | Röda stjärnan |
165 | 70 | 42 | 53 | 253 | 207 | +46 | 182 |
Flest matcher[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.
| Nr | Spelare | Matcher | År | Klubb(ar) |
|---|---|---|---|---|
| 1 | Giuseppe Bergomi |
96 | 1981–1998 | Inter (96)
|
| 2 | Frank Rost |
90 | 1995–2010 | Werder Bremen (22), Schalke 04 (28), Hamburg (40)
|
| 3 |  Bibras Natkho |
83 | 2006– | Hapoel Tel Aviv (27), Rubin Kazan (32), CSKA Moskva (6),  Olympiakos (8), Partizan Belgrad (10)
|
| 4 | Allan McGregor |
80 | 2006– | Rangers (76), Hull City (4)
|
| 5 | João Pereira |
77 | 2003–2019 | Benfica (13), Braga (19), Sporting Lissabon (28), Valencia (11), Trabzonspor (6)
|
| 6 | Aleksandar Dragović |
76 | 2008– | Austria Wien (16),  Basel (13), Dynamo Kiev (19), Bayer Leverkusen (19), Röda stjärnan (9)
|
| Dimitris Salpingidis |
76 | 1999–2015 | PAOK (52), Panathinaikos (24)
| |
| 8 | Jeremain Lens |
75 | 2006– | AZ (6), PSV (31), Dynamo Kiev (19), Fenerbahçe (5), Beşiktaş (14)
|
| 9 | Raúl García |
74 | 2005– | Osasuna (14), Atlético Madrid (32), Athletic Bilbao (28)
|
| Rui Patrício |
74 | 2008– | Sporting Lissabon (59), Wolverhampton Wanderers (15)
| |
| José Reina |
74 | 2000– | Barcelona (7), Villarreal (23), Liverpool (27), Napoli (11), Milan (6)
|
Flest mål[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.
| Nr | Spelare | Mål | Matcher | Målsnitt | År | Klubb(ar) |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Henrik Larsson |
40 | 56 | 0,71 | 1996–2009 | Feyenoord (1), Celtic (27), Helsingborg (12)
|
| 2 | Klaas-Jan Huntelaar |
34 | 54 | 0,63 | 2004–2020 | Heerenveen (5), Ajax (11), Schalke 04 (18)
|
| 3 |  Alfredo Morelos |
32 | 62 | 0,52 | 2016– |  HJK Helsingfors (4), Rangers (28)
|
| 4 | Aritz Aduriz |
31 | 47 | 0,66 | 2012–2018 | Athletic Bilbao (31)
|
| Radamel Falcao |
31 | 35 | 0,89 | 2010– | Porto (18), Atlético Madrid (13)
| |
| 6 | Dieter Müller |
29 | 36 | 0,81 | 1973–1983 | Köln (25), Stuttgart (1), Bordeaux (3)
|
| 7 |  Sjota Arveladze |
27 | 45 | 0,6 | 1994–2007 |  Dinamo Tbilisi (2), Trabzonspor (4), Ajax (9), Rangers (3), AZ (9)
|
 Pierre-Emerick Aubameyang |
27 | 55 | 0,49 | 2009– | Borussia Dortmund (11), Arsenal (14), Barcelona (2)
| |
 Vágner Love |
27 | 44 | 0,61 | 2005– | CSKA Moskva (20), Beşiktaş (4),  Kairat (3)
| |
| 10 | Mu'nas Dabbur |
26 | 57 | 0,46 | 2011– | Maccabi Tel Aviv (1), Red Bull Salzburg (16), Sevilla (3), Hoffenheim (6)
|
| Kevin Gameiro |
26 | 57 | 0,46 | 2005– | Strasbourg (2), Paris Saint-Germain (1), Sevilla (18), Atlético Madrid (2), Valencia (3)
|
Prispengar[redigera | redigera wikitext]
Alla klubbar som deltar i turneringen erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas klubblagskoefficienter och värdet av deras TV-marknader. För säsongen 2022/23 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[19]
- Klubbar som når gruppspelet: 3 630 000 euro
- Vinst i gruppspelet: 630 000 euro
- Oavgjort i gruppspelet: 210 000 euro
- Gruppvinnarna i gruppspelet: 1 100 000 euro
- Grupptvåorna i gruppspelet: 550 000 euro
- Klubbar som når utslagsomgången: 500 000 euro
- Klubbar som når åttondelsfinalerna: 1 200 000 euro
- Klubbar som når kvartsfinalerna: 1 800 000 euro
- Klubbar som når semifinalerna: 2 800 000 euro
- Klubbar som når finalen: 4 600 000 euro
- Klubben som vinner finalen: 4 000 000 euro
Som jämförelse kan nämnas att klubbar som når gruppspelet i Champions League får 15 640 000 euro.[19]
TV-sändningar[redigera | redigera wikitext]
I Sverige sänds matcherna i Uefa Europa League i Viaplay Groups kanaler.[20] I Viaplay Group ingår bland annat TV-kanalerna TV3 och TV6 samt strömningstjänsten Viaplay.[21]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Europa League explained” (på engelska). Premier League. Arkiverad från originalet den 25 april 2022. https://web.archive.org/web/20220425162401/https://www.premierleague.com/uefa-europa-league-explained. Läst 26 september 2022.
- ^ [a b c d e f] ”History” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history. Läst 22 september 2022.
- ^ [a b c d e f] ”UEFA Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec3b.html. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Fairs' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec3a.html. Läst 22 september 2022.
- ^ [a b] ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 22 september 2022.
- ^ [a b c d e] ”2021/22 UEFA Europa League: all you need to know” (på engelska). Uefa. 13 september 2021. Arkiverad från originalet den 17 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220717041905/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0265-115e8ac3bcf1-d2646a690a85-1000/. Läst 22 september 2022.
- ^ ”How association club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 4 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220704070350/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/country/about/. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 13 Competition stages and seeding” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-13-Competition-stages-and-seeding-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Abolition of the away goals rule in all UEFA club competitions” (på engelska). Uefa. 24 juni 2021. Arkiverad från originalet den 10 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210710023946/https://www.uefa.com/insideuefa/mediaservices/mediareleases/news/026a-1298aeb73a7a-5b64cb68d920-1000--abolition-of-the-away-goals-rule-in-all-uefa-club-competitions/. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 14 Match system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-14-Match-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 15 Match system – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-15-Match-system-group-stage-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 16 Equality of points – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-16-Equality-of-points-group-stage-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 17 Match system - knockout round play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-17-Match-system-knockout-round-play-offs-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 18 Match system - round of 16” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-18-Match-system-round-of-16-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 19 Match system – quarter-finals and semi-finals” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-19-Match-system-quarter-finals-and-semi-finals-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 20 Match system – final” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2022/23/Article-20-Match-system-final-Online. Läst 22 september 2022.
- ^ [a b c] ”UEFA Europa League statistics handbook” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/statistics/all-time. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Fairs/UEFA Cup Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/ec/ec3tops.html. Läst 22 september 2022.
- ^ [a b] ”Distribution to clubs from the 2022/23 UEFA Champions League, UEFA Europa League and UEFA Europa Conference League and the 2022 UEFA Super Cup | Payments for the qualifying phases | Solidarity payments for non-participating clubs” (på engelska) (PDF). Uefa. 4 juli 2022. Arkiverad från originalet den 17 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220717054017/https://editorial.uefa.com/resources/0277-158b0bea495a-ba6c18158cd3-1000/20220704_circular_2022_47_en.pdf. Läst 22 september 2022.
- ^ ”NENT Group förvärvar två europeiska fotbollscuper”. Viaplay Group. 9 april 2020. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918074803/https://press.nentgroup.se/post/nent-group-forvarvar-tva-europeiska-fotbollscuper. Läst 22 september 2022.
- ^ ”Brands and products” (på engelska). Viaplay Group. https://www.viaplaygroup.com/brands. Läst 22 september 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Uefa Europa League.- Officiell webbplats
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|