Uefa Europa League

	Uefa Europa League
Sport(er)	Fotboll
Tidpunkt	Juni–maj
År	1971–; (2009– i nuvarande form)
Tidigare namn	Uefacupen (1971–2009)
Geografisk omfattning	Europa (Uefas medlemsländer)
Arrangör	Uefa
Regerande mästare	Sevilla (2019/20)
Flest titlar	Sevilla (6)
Webbplats	Officiell webbplats
	Uefa Europa League 2020/2021

Europa League-finalen 2013 mellan Chelsea och Benfica på Amsterdam Arena.

Uefa Europa League, tidigare kallad Uefacupen, är den näst största fotbollsturneringen för klubblag i Europa efter Uefa Champions League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, blev en stor officiell europeisk turnering säsongen 1971/72 då organisationen tog över Mässcupen som startat 1955. Från och med säsongen 2009/10 ändrades namnet från Uefacupen till Uefa Europa League.^[1]

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med tolv finalvinster och fem finalförluster i Uefacupen och Uefa Europa League till och med 2020. Engelska och italienska klubbar är inte långt efter; båda har nio finalvinster och sju finalförluster. Sevilla har varit den mest framgångsrika klubben med sex finalvinster. Uefacupen är den enda stora europeiska cup som vunnits av en svensk klubb; detta genom IFK Göteborg som först vann turneringen säsongen 1981/82 och återupprepade bedriften säsongen 1986/87.^[2]

I föregångaren Mässcupen var spanska Barcelona den mest framgångsrika klubben genom tiderna med totalt tre finalvinster och en förlorad final. Spanien var likaså det mest framgångsrika landet, då klubbar från landet korades som segrare sex gånger tillsammans med tre finalförluster.^[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mässcupen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mässcupen

Den första Mässcupen (Inter-Cities Fairs Cup), som spelades mellan 1955 och 1958, var en turnering öppen för städer där det hölls mässor och inte nödvändigtvis klubbar – städer med mer än en klubb skickade kombinationslag med spelare från stadens olika klubbar. Sedermera blev kombinationslagen färre, och från mitten av 1960-talet deltog endast europeiska klubbar som kvalificerat sig genom en placering, normalt andra till fjärde plats, i sin inhemska liga. Man införde dock en regel om att endast en klubb per stad fick delta.^[1]

Under tidigt 1960-tal dominerade Sydeuropa och framför allt Spanien turneringen; bland de tidiga vinnarna finns Barcelona, Valencia och Real Zaragoza. Turneringen växte i prestige och omfång, säsongen 1964/65 deltog totalt 48 klubbar och 1968 vann Leeds United som första klubb från norra Europa turneringen. Leeds vann även turneringen under dess sista år, säsongen 1970/71, då totalt 64 klubbar deltog.^[1]

Uefacupen[redigera | redigera wikitext]

Mässcupen hade vuxit så i betydelse att Uefa tog över turneringen från mässorganisationen säsongen 1971/72 och namnet ändrades därmed till Uefacupen. Regeln om en klubb per ort fanns dock kvar, och togs inte bort förrän 1975. Everton hade slutat på fjärde plats i engelska ligan och skulle därmed ha kvalificerat sig, men nekades att spela eftersom Liverpool också hade kvalificerat sig genom att komma tvåa. Everton överklagade och hävdade att regeln var orättvis, och Uefa gav dem rätt och valde att slopa regeln.^[1]

Turneringen var länge öppen för tvåorna och treorna i de inhemska ligorna (förutom i de fyra stora ligorna där klubbar två till fem deltog), men 1999 slogs den samman med Cupvinnarcupen. Sedan dess deltar även vinnarna av de inhemska cuperna i Uefacupen. Uefacupen får även tillskott från förlorare i Champions Leagues tredje kvalomgång, playoff-omgång och grupptreorna från gruppspelet.^[1] Fair play kunde tidigare också ta klubbar till Uefacupen. Det fanns tre sådana platser. Varje klubbs fair play-resultat togs fram efter sex olika kriterier: Gula och röda kort (antal av dessa blir poängavdrag), positivt spel (belöning med poäng), respekt för motståndaren, respekt för domaren, lagfunktionärernas uppträdande samt publikens uppträdande.

I början av 1980-talet började svenska klubbar röna framgångar i Uefacupen och dessa kröntes med IFK Göteborgs finalvinst säsongen 1981/82 då de besegrade storfavoriten Hamburg med sammanlagt 4–0 i finalen. IFK Göteborg återupprepade bedriften säsongen 1986/87 då de besegrade Dundee United i finalen med 2–1 sammanlagt.

Uefa Europa League[redigera | redigera wikitext]

Då turneringen inför säsongen 2009/10 bytte namn till Uefa Europa League slopades Intertotocupen och ersattes med kvalmatcher i ett tidigt skede i kvalet. En annan nyhet var att gruppspelet gjordes om.^[1]

Finalresultat[redigera | redigera wikitext]

Uefacupfinaler[redigera | redigera wikitext]

1971/72–1996/97[redigera | redigera wikitext]

Fram till och med säsongen 1996/97 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras de sammanlagda vinnarna med fet stil.^[2]

Säsong	Hemmalag	Resultat	Bortalag	Arena	Anmärkning
1971/72	Wolverhampton Wanderers	1–2	Tottenham Hotspur	Molineux Stadium, Wolverhampton	Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två engelska klubbar.
1971/72	Tottenham Hotspur	1–1	Wolverhampton Wanderers	White Hart Lane, London
1972/73	Liverpool	3–0	Borussia Mönchengladbach	Anfield, Liverpool	Första finalen med en tysk klubb.
1972/73	Borussia Mönchengladbach	2–0	Liverpool	Bökelbergstadion, Mönchengladbach	Första finalen med en tysk klubb.
1973/74	Tottenham Hotspur	2–2	Feyenoord	White Hart Lane, London	Första finalen med en nederländsk klubb.
1973/74	Feyenoord	2–0	Tottenham Hotspur	Feijenoordstadion, Rotterdam	Första finalen med en nederländsk klubb.
1974/75	Borussia Mönchengladbach	0–0	Twente	Rheinstadion, Düsseldorf	Första finalen utan engelskt deltagande.
1974/75	Twente	1–5	Borussia Mönchengladbach	Diekmanstadion, Enschede	Första finalen utan engelskt deltagande.
1975/76	Liverpool	3–2	Club Brugge	Anfield, Liverpool	Första finalen med en belgisk klubb. Liverpool blev första klubb att vinna två gånger.
1975/76	Club Brugge	1–1	Liverpool	Olympiastadion, Brygge
1976/77	Juventus	1–0	Athletic Bilbao	Stadio Comunale, Turin	Första finalen med en italiensk klubb. Första finalen med en spansk klubb. Juventus vann på flest gjorda bortamål.
1976/77	Athletic Bilbao	2–1	Juventus	Estadio San Mamés, Bilbao
1977/78	Bastia	0–0	PSV	Stade Armand-Cesari, Bastia	Första finalen med en fransk klubb.
1977/78	PSV	3–0	Bastia	Philips Stadion, Eindhoven	Första finalen med en fransk klubb.
1978/79	Röda stjärnan	1–1	Borussia Mönchengladbach	Stadion Crvena Zvezda, Belgrad	Första finalen med en jugoslavisk klubb.
1978/79	Borussia Mönchengladbach	1–0	Röda stjärnan	Rheinstadion, Düsseldorf	Första finalen med en jugoslavisk klubb.
1979/80	Borussia Mönchengladbach	3–2	Eintracht Frankfurt	Bökelbergstadion, Mönchengladbach	Första finalen mellan två tyska klubbar. Eintracht Frankfurt vann på flest gjorda bortamål.
1979/80	Eintracht Frankfurt	1–0	Borussia Mönchengladbach	Waldstadion, Frankfurt
1980/81	Ipswich Town	3–0	AZ	Portman Road, Ipswich
1980/81	AZ	4–2	Ipswich Town	Olympiastadion, Amsterdam
1981/82	IFK Göteborg	1–0	Hamburg	Ullevi, Göteborg	Första finalen med en svensk klubb.
1981/82	Hamburg	0–3	IFK Göteborg	Volksparkstadion, Hamburg	Första finalen med en svensk klubb.
1982/83	Anderlecht	1–0	Benfica	Heyselstadion, Bryssel	Första finalen med en portugisisk klubb.
1982/83	Benfica	1–1	Anderlecht	Estádio da Luz, Lissabon	Första finalen med en portugisisk klubb.
1983/84	Anderlecht	1–1	Tottenham Hotspur	Constant Vanden Stock-stadion, Bryssel	Första finalen att gå till förlängning och straffsparksläggning. Tottenham Hotspur vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
1983/84	Tottenham Hotspur	1–1 (e.f.)	Anderlecht	White Hart Lane, London
1984/85	Videoton	0–3	Real Madrid	Sóstóistadion, Székesfehérvár	Första finalen med en ungersk klubb.
1984/85	Real Madrid	0–1	Videoton	Santiago Bernabéu, Madrid	Första finalen med en ungersk klubb.
1985/86	Real Madrid	5–1	Köln	Santiago Bernabéu, Madrid	Real Madrid blev första klubb att vinna två år i rad.
1985/86	Köln	2–0	Real Madrid	Olympiastadion, Berlin	Real Madrid blev första klubb att vinna två år i rad.
1986/87	IFK Göteborg	1–0	Dundee United	Ullevi, Göteborg	Första finalen med en skotsk klubb.
1986/87	Dundee United	1–1	IFK Göteborg	Tannadice Park, Dundee	Första finalen med en skotsk klubb.
1987/88	Espanyol	3–0	Bayer Leverkusen	Sarriàstadion, Barcelona	Bayer Leverkusen vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
1987/88	Bayer Leverkusen	3–0 (e.f.)	Espanyol	Ulrich-Haberland-Stadion, Leverkusen	Bayer Leverkusen vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
1988/89	Napoli	2–1	Stuttgart	San Paolo-stadion, Neapel
1988/89	Stuttgart	3–3	Napoli	Neckarstadion, Stuttgart
1989/90	Juventus	3–1	Fiorentina	Stadio Comunale, Turin	Första finalen mellan två italienska klubbar.
1989/90	Fiorentina	0–0	Juventus	Stadio Partenio, Avellino	Första finalen mellan två italienska klubbar.
1990/91	Inter	2–0	Roma	Stadio Giuseppe Meazza, Milano	Andra finalen i rad mellan två italienska klubbar.
1990/91	Roma	1–0	Inter	Olympiastadion, Rom	Andra finalen i rad mellan två italienska klubbar.
1991/92	Torino	2–2	Ajax	Stadio delle Alpi, Turin	Ajax vann på flest gjorda bortamål.
1991/92	Ajax	0–0	Torino	Olympiastadion, Amsterdam	Ajax vann på flest gjorda bortamål.
1992/93	Borussia Dortmund	1–3	Juventus	Westfalenstadion, Dortmund	Juventus blev första klubb att vinna tre gånger.
1992/93	Juventus	3–0	Borussia Dortmund	Stadio delle Alpi, Turin	Juventus blev första klubb att vinna tre gånger.
1993/94	Casino Salzburg	0–1	Inter	Ernst-Happel-Stadion, Wien	Första finalen med en österrikisk klubb.
1993/94	Inter	1–0	Casino Salzburg	Stadio Giuseppe Meazza, Milano	Första finalen med en österrikisk klubb.
1994/95	Parma	1–0	Juventus	Stadio Ennio Tardini, Parma
1994/95	Juventus	1–1	Parma	Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1995/96	Bayern München	2–0	Bordeaux	Olympiastadion, München	Första finalen sedan 1987/88 utan italienskt deltagande.
1995/96	Bordeaux	1–3	Bayern München	Parc Lescure, Bordeaux	Första finalen sedan 1987/88 utan italienskt deltagande.
1996/97	Schalke 04	1–0	Inter	Parkstadion, Gelsenkirchen	Schalke 04 vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
1996/97	Inter	1–0 (e.f.)	Schalke 04	Stadio Giuseppe Meazza, Milano	Schalke 04 vann med 4–1 i straffsparksläggningen.

1997/98–2008/09[redigera | redigera wikitext]

Från och med säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda avgörande match på en i förväg bestämd neutral arena.

En stjärna (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen (från och med säsongen 1999/00).^[2]

Säsong	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena	Anmärkning
1997/98	Inter	3–0	Lazio	Parc des Princes, Paris
1998/99	Parma	3–0	Marseille	Luzjnikistadion, Moskva
1999/00	Galatasaray*	0–0 (e.f.)	Arsenal*	Parken, Köpenhamn	Första finalen med en turkisk klubb. Galatasaray vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
2000/01	Liverpool	5–4 (e.f.)	Alavés	Westfalenstadion, Dortmund	Matchen avgjordes med golden goal.
2001/02	Feyenoord*	3–2	Borussia Dortmund*	Feijenoordstadion, Rotterdam	Matchen spelades på Feyenoords hemmaarena.
2002/03	Porto	3–2 (e.f.)	Celtic*	Olympiastadion, Sevilla	Matchen avgjordes med silver goal.
2003/04	Valencia	2–0	Marseille*	Ullevi, Göteborg
2004/05	CSKA Moskva*	3–1	Sporting Lissabon	Estádio José Alvalade, Lissabon	Första finalen med en rysk klubb. Matchen spelades på Sporting Lissabons hemmaarena.
2005/06	Sevilla	4–0	Middlesbrough	Philips Stadion, Eindhoven
2006/07	Sevilla	2–2 (e.f.)	Espanyol	Hampden Park, Glasgow	Första finalen mellan två spanska klubbar. Sevilla vann med 3–1 i straffsparksläggningen.
2007/08	Zenit Sankt Petersburg	2–0	Rangers*	City of Manchester Stadium, Manchester
2008/09	Sjachtar Donetsk*	2–1 (e.f.)	Werder Bremen*	Şükrü Saracoğlu-stadion, Istanbul	Första finalen med en ukrainsk klubb.

Uefa Europa League-finaler[redigera | redigera wikitext]

En stjärna (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.^[2]

Säsong	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena	Anmärkning
2009/10	Atlético Madrid*	2–1 (e.f.)	Fulham	HSH Nordbank Arena, Hamburg
2010/11	Porto	1–0	Braga*	Aviva Stadium, Dublin	Första finalen mellan två portugisiska klubbar.
2011/12	Atlético Madrid	3–0	Athletic Bilbao	Arena Națională, Bukarest
2012/13	Chelsea*	2–1	Benfica*	Amsterdam Arena, Amsterdam	Chelsea blev första klubb att inneha Champions League-pokalen och Europa League-pokalen samtidigt.
2013/14	Sevilla	0–0 (e.f.)	Benfica*	Juventus Stadium, Turin	Sevilla vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
2014/15	Sevilla	3–2	Dnipro Dnipropetrovsk*	Nationalstadion, Warszawa	Sevilla blev första klubb att vinna fyra gånger.
2015/16	Sevilla*	3–1	Liverpool	St. Jakob-Park, Basel	Sevilla blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
2016/17	Manchester United	2–0	Ajax*	Friends Arena, Stockholm
2017/18	Atlético Madrid*	3–0	Marseille	Parc Olympique Lyonnais, Décines-Charpieu
2018/19	Chelsea	4–1	Arsenal	Olympiastadion, Baku	Första finalen mellan två klubbar från samma stad.
2019/20	Sevilla	3–2	Inter*	Rheinenergiestadion, Köln	Sevilla blev första klubb att vinna sex gånger. Finalen spelades inför tomma läktare på grund av coronaviruspandemin.

Finaler per klubb[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2019/20.^[2]

Nr	Klubb	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Sevilla Sevilla	6	0	2006, 2007, 2014, 2015, 2016, 2020	-
2	Inter Inter	3	2	1991, 1994, 1998	1997, 2020
3	Juventus Juventus	3	1	1977, 1990, 1993	1995
3	Liverpool Liverpool	3	1	1973, 1976, 2001	2016
5	Atletico Madrid Atlético Madrid	3	0	2010, 2012, 2018	-
6	Borussia Mönchengladbach Borussia Mönchengladbach	2	2	1975, 1979	1973, 1980
7	Tottenham Hotspur Tottenham Hotspur	2	1	1972, 1984	1974
8	Real Madrid Real Madrid	2	0	1985, 1986	-
	IFK Göteborg IFK Göteborg	2	0	1982, 1987	-
	Parma Parma	2	0	1995, 1999	-
	Feyenoord Feyenoord	2	0	1974, 2002	-
	Porto Porto	2	0	2003, 2011	-
	Chelsea Chelsea	2	0	2013, 2019	-
14	Anderlecht Anderlecht	1	1	1983	1984
14	Ajax Ajax	1	1	1992	2017
16	PSV PSV	1	0	1978	-
	Eintracht Frankfurt Eintracht Frankfurt	1	0	1980	-
	Ipswich Town Ipswich Town	1	0	1981	-
	Bayer Leverkusen Bayer Leverkusen	1	0	1988	-
	Napoli Napoli	1	0	1989	-
	Bayern Mynchen Bayern München	1	0	1996	-
	Schalke 04 Schalke 04	1	0	1997	-
	Galatasaray Galatasaray	1	0	2000	-
	Valencia Valencia	1	0	2004	-
	CSKA Moskva CSKA Moskva	1	0	2005	-
	Zenit Sankt Petersburg Zenit Sankt Petersburg	1	0	2008	-
	Sjachtar Donetsk Sjachtar Donetsk	1	0	2009	-
	Manchester United Manchester United	1	0	2017	-
29	Benfica Benfica	0	3	-	1983, 2013, 2014
29	Marseille Marseille	0	3	-	1999, 2004, 2018
31	Borussia Dortmund Borussia Dortmund	0	2	-	1993, 2002
	Espanyol Espanyol	0	2	-	1988, 2007
	Athletic Bilbao Athletic Bilbao	0	2	-	1977, 2012
	Arsenal Arsenal	0	2	-	2000, 2019
35	Wolverhampton Wanderers Wolverhampton Wanderers	0	1	-	1972
	Twente Twente	0	1	-	1975
	Club Brugge Club Brugge	0	1	-	1976
	Bastia Bastia	0	1	-	1978
	Röda stjärnan Röda stjärnan	0	1	-	1979
	AZ AZ	0	1	-	1981
	Hamburg Hamburg	0	1	-	1982
	MOL Fehérvár MOL Fehérvár	0	1	-	1985
	Köln Köln	0	1	-	1986
	Dundee United Dundee United	0	1	-	1987
	Stuttgart Stuttgart	0	1	-	1989
	Fiorentina Fiorentina	0	1	-	1990
	Roma Roma	0	1	-	1991
	Torino Torino	0	1	-	1992
	Red Bull Salzburg Red Bull Salzburg	0	1	-	1994
	Bordeaux Bordeaux	0	1	-	1996
	Lazio Lazio	0	1	-	1998
	Alaves Alavés	0	1	-	2001
	Celtic Celtic	0	1	-	2003
	Sporting Lissabon Sporting Lissabon	0	1	-	2005
	Middlesbrough Middlesbrough	0	1	-	2006
	Rangers Rangers	0	1	-	2008
	Werder Bremen Werder Bremen	0	1	-	2009
	Fulham Fulham	0	1	-	2010
	Braga Braga	0	1	-	2011
	Dnipro Dnipropetrovsk Dnipro Dnipropetrovsk	0	1	-	2015

Finaler per land[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2019/20.^[2]

Nr	Land	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Spanien Spanien	12	5	1985, 1986, 2004, 2006, 2007, 2010, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018, 2020	1977, 1988, 2001, 2007, 2012
2	Italien Italien	9	7	1977, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1998, 1999	1990, 1991, 1992, 1995, 1997, 1998, 2020
2	England England	9	7	1972, 1973, 1976, 1981, 1984, 2001, 2013, 2017, 2019	1972, 1974, 2000, 2006, 2010, 2016, 2019
4	Tyskland Tyskland^[a]	6	8	1975, 1979, 1980, 1988, 1996, 1997	1973, 1980, 1982, 1986, 1989, 1993, 2002, 2009
5	Nederländerna Nederländerna	4	3	1974, 1978, 1992, 2002	1975, 1981, 2017
6	Portugal Portugal	2	5	2003, 2011	1983, 2005, 2011, 2013, 2014
7	Sverige Sverige	2	0	1982, 1987	-
7	Ryssland Ryssland	2	0	2005, 2008	-
9	Belgien Belgien	1	2	1983	1976, 1984
10	Ukraina Ukraina	1	1	2009	2015
11	Turkiet Turkiet	1	0	2000	-
12	Frankrike Frankrike	0	5	-	1978, 1996, 1999, 2004, 2018
13	Skottland Skottland	0	3	-	1987, 2003, 2008
14	Serbien Serbien^[b]	0	1	-	1979
	Ungern Ungern	0	1	-	1985
	Österrike Österrike	0	1	-	1994

^ Inklusive Västtyskland (4–5)
^ Inklusive Jugoslavien (0–1)

Maratontabell[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2019/20.^[4]

Nr	Klubb	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Inter Inter	191	96	44	51	297	173	+124	236
2	Sporting Lissabon Sporting Lissabon	185	89	40	56	294	205	+89	218
3	Sevilla Sevilla	145	86	30	29	265	121	+144	202
4	Club Brugge Club Brugge	180	79	41	60	297	235	+62	199
5	Tottenham Hotspur Tottenham Hotspur	140	78	36	26	278	121	+157	192
6	PSV PSV	155	76	36	43	256	159	+97	188
7	Anderlecht Anderlecht	154	73	38	43	255	170	+85	184
8	Ajax Ajax	143	73	26	44	246	144	+102	172
9	Juventus Juventus	120	75	20	25	229	101	+128	170
10	Bordeaux Bordeaux	142	71	28	43	203	152	+51	170

Flest matcher[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2019/20.^[4]

Giuseppe Bergomi har spelat flest matcher i cupens historia.

Nr	Spelare	Matcher	År	Klubb(ar)
1	Giuseppe Bergomi	96	1981–1998	Inter (96)
2	Frank Rost	90	1995–2010	Werder Bremen (22), Schalke 04 (28), Hamburg (40)
3	Bibras Natkho	80	2006–	Hapoel Tel Aviv (27), Rubin Kazan (32), CSKA Moskva (6), Olympiakos (8), Partizan Belgrad (7)
4	João Pereira	77	2003–	Benfica (13), Braga (19), Sporting Lissabon (28), Valencia (11), Trabzonspor (6)
5	Dimitris Salpingidis	76	1999–2015	PAOK (52), Panathinaikos (24)
6	José Reina	74	2000–	Barcelona (7), Villarreal (23), Liverpool (27), Napoli (11), Milan (6)
	Raúl García	74	2005–	Osasuna (14), Atlético Madrid (32), Athletic Bilbao (28)
	Jeremain Lens	74	2006–	AZ (6), PSV (31), Dynamo Kiev (19), Fenerbahçe (5), Beşiktaş (13)
	Rui Patrício	74	2008–	Sporting Lissabon (59), Wolverhampton Wanderers (15)
10	Mehmet Topal	73	2007–	Galatasaray (19), Valencia (6), Fenerbahçe (41), İstanbul Başakşehir (7)
10	Daniel Carriço	73	2009–	Sporting Lissabon (32), Sevilla (41)

Flest mål[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2019/20.^[4]^[5]

Henrik Larsson har gjort flest mål i cupens historia.

Nr	Spelare	Mål	Matcher	Målsnitt	År	Klubb(ar)
1	Henrik Larsson	40	56	&&&&&&&&&&&&&&00.7100000,71	1996–2009	Feyenoord (1), Celtic (27), Helsingborg (12)
2	Klaas-Jan Huntelaar	34	54	&&&&&&&&&&&&&&00.6300000,63	2004–	Heerenveen (5), Ajax (11), Schalke 04 (18)
3	Radamel Falcao	31	33	&&&&&&&&&&&&&&00.9400000,94	2010–	Porto (18), Atlético Madrid (13)
3	Aritz Aduriz	31	47	&&&&&&&&&&&&&&00.6600000,66	2012–2018	Athletic Bilbao (31)
5	Dieter Müller	29	36	&&&&&&&&&&&&&&00.8100000,81	1973–1983	Köln (25), Stuttgart (1), Bordeaux (3)
6	Sjota Arveladze	27	45	&&&&&&&&&&&&&&00.6000000,6	1994–2007	Dinamo Tbilisi (2), Trabzonspor (4), Ajax (9), Rangers (3), AZ (9)
7	Kevin Gameiro	26	57	&&&&&&&&&&&&&&00.4600000,46	2005–	Strasbourg (2), Paris Saint-Germain (1), Sevilla (18), Atlético Madrid (2), Valencia (3)
8	Alessandro Altobelli	25	55	&&&&&&&&&&&&&&00.4500000,45	1977–1989	Inter (21), Juventus (4)
8	Mladen Petrić	25	72	&&&&&&&&&&&&&&00.3500000,35	2001–2015	Grasshoppers (1), Basel (8), Hamburg (15), Panathinaikos (1)
10	Claudio Pizarro	24	33	&&&&&&&&&&&&&&00.7300000,73	1999–2010	Werder Bremen (24)
	Vágner Love	24	40	&&&&&&&&&&&&&&00.6000000,6	2005–	CSKA Moskva (20), Beşiktaş (4)
	Jermain Defoe	24	39	&&&&&&&&&&&&&&00.6200000,62	2006–	Tottenham Hotspur (20), Portsmouth (2), Rangers (2)