Sven-Göran Eriksson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sven-Göran Eriksson
Sven-Göran Eriksson 2012.
Sven-Göran Eriksson 2012.
Personlig information
SmeknamnSvennis
Födelsedatum5 februari 1948 (72 år)
FödelseortSverige Torsby, Värmland, Sverige
PositionTränare
Seniorlag*
År
1966–1971
1971–1973
1973–1975 		Klubb
Sverige Torsby IF
Sverige SK Sifhälla
Sverige KB Karlskoga 		SM (GM)
Uppdrag som tränare
1977–1978
1979–1982
1982–1984
1984–1987
1987–1989
1989–1992
1992–1997
1997–2001
2007–2008
2009–2010
2010–2011
2012
2013
2013–2014
2014–2016
2016–2017 		Sverige Degerfors IF
Sverige IFK Göteborg
Portugal Benfica
Italien Roma
Italien Fiorentina
Portugal Benfica
Italien Sampdoria
Italien Lazio
England Manchester City
England Notts County (sportchef)
England Leicester City
Thailand BEC Tero Sasana
Förenade Arabemiraten Al Nasr (teknisk rådgivare)
Kina Guangzhou R&F
Kina Shanghai SIPG FC
Kina Shenzhen FC
Landslag som tränare
2001–2006
2008–2009
2010
2019 		 England
 Mexiko
 Elfenbenskusten
 Filippinerna
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Sven-Göran "Svennis" Eriksson, född 5 februari 1948 i Torsby, är en svensk fotbollstränare. Eriksson slog igenom som tränare med IFK Göteborg i början på 1980-talet då han bland annat ledde laget till seger i Allsvenskan, Uefa Europa League och Svenska cupen. Därefter tränade han en rad europeiska storklubbar som bland annat SL Benfica, AS Roma och SS Lazio. Han har även varit förbundskapten för England, Mexiko, Elfenbenskusten och Filippinerna.

Under karriären har Eriksson bland annat vunnit den inhemska ligan i Sverige, Portugal och Italien, samt flera europeiska cuper - bland annat UEFA-cupen och Cupvinnarcupen. Han har varit förbundskapten under tre VM-turneringar - med England VM 2002 och VM 2006 liksom Elfenbenskusten VM 2010. Eriksson har varit verksam i tio länder; Sverige, Portugal, Italien, England, Mexiko, Elfenbenskusten, Thailand, Förenade Arabemiraten, Kina och Filippinerna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven-Göran Eriksson föddes i Sunne, och växte upp i Torsby, Värmlands län. Föräldrarna Sven (f. 1929) och Ulla Eriksson, född Svensson (1926-2011), var 19, respektive 22 år och ogifta när de fick barn. Två år senare gifte de sig och fick sin andra son, Lars-Erik. Familjen hade knaper ekonomi, men Eriksson har sagt att han trots det inte saknade någonting i barndomen.[1] Eriksson är, likt många i norra Värmland, ättling till inflyttade finnar som kom till området på 1600-talet, så kallade svedjefinnar från Savolax. Han är bördig från den finska släkten Suhoinen, vilket han delar med, bland andra, Sveriges tidigare statsminister Tage Erlander.[2] Han har barnen Johan (född 1979) och Lina (född 1987) tillsammans med exfrun Anki Eriksson Graves (född Pettersson 1953 i Åmål). "Svennis" äger herrgården Björkefors i Sunne.

I november 2013 kom Erikssons självbiografi ut i sex länder.[3] I Sverige heter boken "Svennis - min historia" och är skriven tillsammans med Stefan Lövgren.[4]

I juni 2014 lanserade Sven-Göran Eriksson två egna Italienska viner med namnet SVEN.[5]

Spelarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Under tiden som aktiv spelade Eriksson som högerback i olika lag. Han nådde som högst i division 2 med KB Karlskoga. Han tvingades dock avsluta spelarkarriären i förtid 1975 på grund av en knäskada.

Tränarkarriär[redigera | redigera wikitext]

IFK Göteborg[redigera | redigera wikitext]

Hans första tränaruppdrag var som assisterande tränare till Tord Grip, som han kommit i kontakt med i Karlskoga, i Degerfors IF. När Grip 1977 blev assisterande tränare i Sveriges landslag tog Eriksson över huvudansvaret. Han uppmärksammades av IFK Göteborgs ledning som engagerade honom som tränare, tillsammans med Bo Johansson som assisterande tränare. Efter en tuff inledning där Svennis hade svårt att få fram resultat släppte det och Svennis kunde leda IFK Göteborg till klubbens största framgång genom tiderna: finalsegern i Uefacupen 1981/1982. Samma år vann man även Allsvenskan och Svenska cupen.

Eriksson tilldelades 1982 också Tidningarnas Telegrambyrås idrottsledarpris (TT:s idrottsledarpris).

Ut till Europa[redigera | redigera wikitext]

Segern i UEFA-cupen öppnade upp dörren för en europeisk karriär och Eriksson flyttade efter säsongen 1982 till portugisiska SL Benfica. Efter två segrar i den portugisiska ligan lämnade han Portugal för Italien och AS Roma 1984. Han tränade även AC Fiorentina innan han återvände till Benfica med vilka han nådde final i Europacupen 1990 samt vann ligan 1991. 1992 började han träna UC Sampdoria innan hans italienska sejour kröntes av fyra år i SS Lazio under vilken han vann Cupvinnarcupen 1999 (den sista som spelades) och Serie A 2000, klubbens första scudetto sedan 1974 och den andra någonsin.

Engelska landslaget[redigera | redigera wikitext]

I januari 2001 tog Sven-Göran Eriksson över Englands herrlandslag, som Englands första utländska förbundskapten någonsin. Som engelsk förbundskapten nådde hans lag kvartsfinal både i VM 2002, EM 2004 och i VM 2006. Eriksson meddelade 24 januari 2006 sin avgång efter fotbolls-VM 2006. Hans efterträdare blev Steve McClaren.

Manchester City[redigera | redigera wikitext]

Den 6 juli 2007 blev det klart efter många spekulationer att Sven-Göran Eriksson tog över som huvudtränare för det engelska Premier League-laget Manchester City.

Efter en tids spekulation om att Sven-Göran Eriksson skulle få sparken från Manchester City meddelades den 8 maj 2008 att SL Benfica erbjudit honom arbetet som huvudtränare.[6][7][8] Enligt uppgifter i den portugisiska fotbollstidningen A Bola den 13 maj 2008 uppgav Erikssons agent att SL Benfica inte längre är aktuell som ny klubb, eftersom han erbjudits ett bättre bud från annat håll.

Mexikanska landslaget[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 2008 tillträdde Eriksson som förbundskapten för Mexiko, efter Jesús Ramirez.

Mexiko spelade elva kvalmatcher till VM 2010 med Eriksson vid rodret. Dessa resulterade i sex segrar, en oavgjord och fyra förluster.

Efter förlusten i VM-kvalet mot Honduras (1–3) den 2 april 2009 meddelades det att Sven-Göran Eriksson hade fått sparken från jobbet som mexikansk förbundskapten. Sju kvalmatcher återstod vid denna tidpunkt, och Mexiko låg då utanför de tre platser som gav deltagande i VM.

Notts County FC[redigera | redigera wikitext]

Den 22 juli 2009 meddelade Eriksson att han tog över som sportchef i Notts County FC i den engelska fjärdedivisionen, som heter division 2 (Football League Two). Han tog med sig Tord Grip, hans samarbetspartner sedan många år, som rådgivare. Sven-Göran Eriksson stod bakom värvningar av Kasper Schmeichel och Sol Campbell, som dock lämnade klubben efter en match. På grund av klubbens prekära ekonomiska situation bytte klubben i februari 2010 ägare och i samband med detta valde Eriksson att avgå från sin anställning redan efter ett halvår.[9] Han avstod också från den ersättning på cirka 2,5 miljoner pund (vid tiden ungefär 28,5 miljoner kronor) som han enligt kontraktet hade rätt till[10], och antog istället ett erbjudande att bli hedersordförande på livstid.[9]

Elfenbenskustens landslag[redigera | redigera wikitext]

Sven-Göran Eriksson ledde Elfenbenskusten under fotbolls-VM 2010 i Sydafrika. Detta offentliggjordes i slutet av mars 2010. Efter VM tog han avsked från landslaget.[11]

Leicester City[redigera | redigera wikitext]

Den 3 oktober presenterades Eriksson som Leicester Citys nya manager.[12] Eriksson spenderade mycket pengar under sin tid som tränare för Leicester. Bland spelare han köpte till laget, kan bland annat Lee Peltier, Kasper Schmeichel, Sean St Ledger, David Nugent, Paul Konchesky, John Paintsil, Michael Ball, Jermaine Beckford, Michael Johnson och Gelson Fernandes, nämnas. Men efter en tung förlust mot Millwall med 0-3 fick han sparken den 24 oktober 2011.[13]

Guangzhou R&F[redigera | redigera wikitext]

Sedan i januari 2013 hade Eriksson uppdrag som teknisk rådgivare för Al Nasr i Förenade Arabemiraten. Den 4 juni 2013 tillkännagav emellertid Guangzhou R&F, en klubb som spelar i Chinese Super League, att Eriksson blir deras nya huvudtränare på ett 19-månaders kontrakt, som sträcker sig till utgången av december 2014.[14] Hans ersättning för uppdraget uppskattas till omkring 21,3 miljoner SEK per år.[15]

Filippinernas Landslag[redigera | redigera wikitext]

Mellan oktober 2018 och januari 2019 tränade Eriksson herrlandslaget på Filippinerna. Laget deltog bland annat i de Asiaiska mästerskapen men lyckades inte gå vidare från sin kvalgrupp.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Railo, Willi; Eriksson Sven-Göran, Matson Håkan (2000). Fotbollens insida: om det mentala spelet. Naarden: MNR International. Libris länk. ISBN 90-806014-1-1 
  • Eriksson, Sven-Göran; Railo Willi, Matson Håkan (2001) (på engelska). Sven-Göran Eriksson on football: the inner game - improving perfomance. London: Carlton. Libris länk. ISBN 1-84222-425-5 
  • Eriksson, Sven-Göran; Lövgren Stefan (2013). Svennis: min historia. Stockholm: Norstedts. Libris länk. ISBN 9789113052571 
  • Eriksson, Sven-Göran (2013) (på engelska). Sven: my story. Libris länk. ISBN 9781472211507 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.aretrunt.se/jag-angrar-inte-att-jag-valde-fotbollen-framfor-familjen/
  2. ^ Eriksson, Sven-Göran; Lövgren Stefan (2013). Svennis: min historia. Stockholm: Norstedts. Libris länk. ISBN 9789113052571  s. 45.
  3. ^ "Onödigt snaskande i privatlivet", recension av Johanna Garå den 19 november 2013 i Svenska Dagbladet.
  4. ^ Eriksson, Sven-Göran; Lövgren Stefan (2013). Svennis: min historia. Stockholm: Norstedts. Libris länk. ISBN 9789113052571  "Svennis - min historia", Sven-Göran Erikssons självbiografi.
  5. ^ ”Sven-Göran Erikssons officiella hemsida”. http://svengoran.com. Läst 5 augusti 2014. 
  6. ^ ”Eriksson holds Benfica job talks”. BBC Sport. 8 maj 2008. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/m/man_city/7387397.stm. Läst 28 juni 2008. 
  7. ^ ”Jag har fått ett bud som jag överväger nu”. Aftonbladet. 8 maj 2008. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/article2425668.ab. Läst 28 juni 2008. 
  8. ^ Officiell kommuniké från SL Benfica Arkiverad 3 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine. Noia 64 mimetypes pdf.png PDF (portugisiska)
  9. ^ [a b] "Sven-Goran Eriksson leaves after Notts County takeover". BBC Sport. Läst 13 februari 2010.
  10. ^ "Sven-Goran Eriksson forgoes £2.5m owed by Notts County". BBC Sport. Läst 13 februari 2010.
  11. ^ ”Svennis”: Jag slutar som förbundskapten Aftonbladet. 25 juni 2010. Läst 22 augusti 2010.
  12. ^ ”Sven-Goran Eriksson appointed Leicester City manager”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/l/leicester_city/9054516.stm. Läst 3 oktober 2010. 
  13. ^ Nyhetsartikel Daily Mail. Läst 25 oktober 2011.
  14. ^ Guangzhou R&F FC. ”关于聘请斯文·戈兰·埃里克森为广州富力主教练的公告”. Pressmeddelande.  Arkiverad från originalet den 2016-03-03. (kinesiska) Publicerat 4 juni 2013.
  15. ^ ”Sven-Goran Eriksson appointed chief coach of Chinese Super League side Guangzhou R&F”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/10099753/Sven-Goran-Eriksson-appointed-chief-coach-of-Chinese-Super-League-side-Guangzhou-RandF.html.  Publicerat 5 juni 2013.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
000Englands herrlandslag i fotboll – Tränare000

Winterbottom (1946–62) · Ramsey (1963–74) · Mercer (tillfällig) (1974) · Revie (1974–77) · Greenwood (1977–82) · Robson (1982–90) · G. Taylor (1990–93) · Venables (1993–96) · Hoddle (1996–99) · Keegan (1999–2000) · Wilkinson (tillfällig) (2000) · P. Taylor (tillfällig) (2000–01) · Eriksson (2001–06) · McClaren (2006–07) · Capello (2008–12) · Pearce (tillfällig) (2012) · Hodgson (2012)

v • r
000IFK Göteborg – Tränare000

Bródy (1921–24) · Svensson (1924–29) · Hjelm (1930) · Svensson (1931–32) · Hjelm (1933–38) · Morris (1938–41) · Andersson (1941–42) · Svensson (1943) · Nagy (1943–48) · Rydberg (1948–49) · Mahon (1949–53) · Ohlsson (1953) · Probst (1954–58) · Stroh (1959–60) · Gren (1960) · Hansson (1961–62) · Brodd (1963–66) · "Bebben" (1967–70) · Karlsson (1971–73) · Hansson (1974) · Berghamn (1975–1976) · Karlsson (1976–78) · Eriksson (1979–82) · Bengtsson (1982) · B. Westerberg (1983–84) · Bengtsson (1985–87) · Pettersson (1988–89) · Gustafsson (1990–95) · Jingblad (1996–98) · Almqvist (1998–99) · Lundin (1999–2002) · Gustafsson (2002) · Johansson (2003–04) · Erlandsen (2005–06) · Pettersson (2006) · Olsson & Rehn (2007–10) · Olsson (2010–11) · Stahre (2012–14) · Lennartsson (2015–17) · A. Westerberg (2017) · Asbaghi (2017–2020)

v • r
000Englands trupp – VM i fotboll 2002000
England

1 Seaman • 2 Mills • 3 A. Cole • 4 Sinclair • 5 Ferdinand • 6 Campbell • 7 Beckham Captain sports.svg • 8 Scholes • 9 Fowler • 10 Owen • 11 Heskey • 12 Brown • 13 Martyn • 14 Bridge • 15 Keown • 16 Southgate • 17 Sheringham • 18 Hargreaves • 19 J. Cole • 20 Vassell • 21 Butt • 22 James • 23 Dyer • Förbundskapten: Eriksson

v • r
000Englands trupp – VM i fotboll 2006000
England

1 Robinson • 2 Neville • 3 A. Cole • 4 Gerrard • 5 Ferdinand • 6 Terry • 7 Beckham Captain sports.svg • 8 Lampard • 9 Rooney • 10 Owen • 11 J. Cole • 12 Campbell • 13 James • 14 Bridge • 15 Carragher • 16 Hargreaves • 17 Jenas • 18 Carrick • 19 Lennon • 20 Downing • 21 Crouch • 22 Carson • 23 Walcott • Förbundskapten: Eriksson

v • r
000Elfenbenskustens trupp – VM i fotboll 2010000
Elfenbenskusten

1 Barry • 2 Angoua • 3 Boka • 4 Touré • 5 Zokora • 6 Gohouri • 7 Doumbia • 8 Kalou • 9 Tioté • 10 Gervinho • 11 Drogba Captain sports.svg • 12 Gosso • 13 Romaric • 14 Koné • 15 Dindane • 16 Zogbo • 17 Tiéné • 18 Keïta • 19 Yaya Touré • 20 Demel • 21 Eboué • 22 Bamba • 23 Yeboah • Tränare: Eriksson

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sven-Göran_Eriksson&oldid=48153553"