Sertindol

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sertindol (Serdolect) är ett atypiskt neuroleptikum som introducerades på den svenska marknaden 2005 av det danska läkemedelsföretaget Lundbeck. Medlet får endast användas när minst ett ytterligare neuroleptikum har använts tidigare.

Sertindol hade före 1998 funnits i 19 europeiska länder[1], men drogs 1998 in på företagets eget initiativ på grund av befarad risk för hjärtarytmier och plötslig död. Undersökningar visade dock inte att sertindol skulle medföra allvarlig risk, så preparatet kunde återintroduceras.

Sertindol räknas som ett av andra generationens antipsykotika men har inte fått någon större användning på grund av kardiella biverkningar i form av höga risker för markant QTc-förlängning. Medlet rekommenderas inte som ett förstahandsval vid behandling av schizofreni.[2]

Farmakologisk profil[redigera | redigera wikitext]

Sertindol är en indol-innehållande förening med hög affinitet till serotoninreceptorerna 5-HT2A och 5-HT2C, dopaminreceptorerna D2, D3 och D4, samt till den adrenerga receptorn alfa1A. Sertindols låga affinitet till kolinerga muskarinerga receptorer ger i klinisk praktik en låg benägenhet att orsaka antikolinerga biverkningar. Det bidrog delvis till att medlet kunde återintroduceras år 2002 efter att ha dragits in över hela världen år 1998. Sertindol är ungefär lika effektivt som haloperidol vid behandling av akuta eller kroniska tillstånd vid positiva symtom av schizofreni, men förefaller ha lägre förekomst av extrapyramidala bieffekter (EPS) och är mer effektivt än haloperidol för att behandla negativa symtom av schizofreni. I jämförelse med andra antipsykotiska läkemedel så är sertindol inte särskilt tröttande eller sederande, möjligen kan det bero på dess låga affinitet till histamin H1-receptorerna liksom också till kolinerga muskarinerga receptorer. Sertindol har en lång halveringstid på ungefär 3 dagar som erbjuder en del fördelar kring patientföljsamhet.[3]

Effektivitet[redigera | redigera wikitext]

I en 2013 studie i en jämförelse av 15 antipsykotiska mediciner i effektivitet i behandling av schizofreniska symtomer, sertindol visade 15% mer effektivitet än lurasidon och iloperidon, ungefär samma effektivitet som ziprasidon, klorpromazin, och asenapin, och 9-13% mindre effektivitet än haloperidol, quetiapin, och aripiprazol.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://apps.who.int/medicinedocs/en/d/Js2256e/1.12.html#Js2256e.1.12
  2. ^ https://lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/L%C3%A4kemedelsbehandling%20vid%20schizofren_bakgrund.pdf
  3. ^ https://books.google.se/books?id=Sd6ot9ul-bUC&pg=PA465&lpg=PA465
  4. ^ Leucht, Stefan; Cipriani, Andrea; Spineli, Loukia; Mavridis, Dimitris; Örey, Deniz; Richter, Franziska; Samara, Myrto; Barbui, Corrado; et al. (2013). ”Comparative efficacy and tolerability of 15 antipsychotic drugs in schizophrenia: a multiple-treatments meta-analysis”. The Lancet 382 (9896): sid. 951–62. doi:10.1016/S0140-6736(13)60733-3. PMID 23810019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Information från FASS