Risperidon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Strukturformel för risperidon
Risperdaltabletter

Risperidon är ett atypiskt antipsykotiskt läkemedel.[1] Det används huvudsakligen för att behandla schizofreni, bipolär sjukdom, och irritabilitet hos de med autism. Läkemedlet tas antingen via munnen eller som injektion i en muskel. Den version som injiceras är långverkande och håller i ungefär två veckor.[2] Dess verkningsmekanism är inte fullt kartlagd, men tros vara relaterad till dess förmåga att agera dopamin-antagonist.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Likt andra atypiska antipsykotika kan risperidon även användas för att behandla maniska skov och blandade episoder hos patienter med bipolär sjukdom. Läkemedlet används också för att behandla beteendestörningar vid demenssjukdomar, såsom svår oro, ångest och hallucinationer. Behandling med risperidon hos dementa patienter har dock blivit ifrågasatt i riktlinjer från Socialstyrelsen.[3]

Off label-förskrivning[redigera | redigera wikitext]

Lägre doser av läkemedlet har också visat sig effektivt vid behandling av utagerande eller självskadande beteende hos personer med svårare former av Aspergers syndrom och autism, men bör i dessa fall endast användas av läkare med särskild kompetens beträffande barnneuropsykiatriska tillstånd.

Som andra atypiska antipsykotika har den också använts på icke godkända diagnoser för behandling av ångestsjukdomar, som tvångssyndrom, allvarlig, behandlingsresistent depression med eller utan psykotiska drag, Tourettes sjukdom och grava beteendestörningar hos barn.

I bl.a. USA använder man även läkemedlet mot ångest vid behandlingsresistent ätstörning, bl.a. anorexia nervosa.[4] Även effekt på indikationen bulimi har visats.

Effektivitet[redigera | redigera wikitext]

I en meta-analys från 2013 jämfördes 15 antipsykotiska mediciner avseende effektivitet vid behandling av schizofrena symtom, rankade risperidon fyra, och demonstrerade hög effektivitet.[5]

Farmakologi[redigera | redigera wikitext]

I risperidons molekylstruktur återfinns strukturer som till exempel benzisoxazol och piperidin. Risperidon är ett benzisoxazolderivat.[6]

Farmakodynamik[redigera | redigera wikitext]

Risperidon är en antagonist på postsynaptiska dopaminreceptorer D2.

Risperidon verkar också som en antagonist av 5-HT2A-receptorn.

Farmakokinetik[redigera | redigera wikitext]

Risperidon har en genomsnittlig halveringstid på cirka 20 timmar.

Risperidon når maximal plasmakoncentration snabbt oavsett om det tas i form av lösning eller tablett. Den starka dopaminblockerande effekten kan ge upphov till illamående vid aktiviteter som normalt triggar utflöde av dopamin, som att äta en måltid eller att få orgasm. Risperidon metaboliseras relativt snabbt, vilket gör att illamåendet vanligen försvinner vanligen inom två till tre timmar.

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Vanliga biverkningar är rörelseproblem, sömnighet, synsvårigheter, förstoppning och viktuppgång.[7] Allvarliga biverkningar kan vara den potentiellt permanenta rörelsestörningen: tardiv dyskinesi, malignt neuroleptikasyndrom, ökad risk för självmord, och högt blodsocker.[1][2] Bland äldre personer med psykos som en följd av demens kan läkemedlet öka risken för dödsfall.[1] Det är oklart om läkemedlet är säkert vid användning under graviditet.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Forskning på risperidon påbörjades vid 1970-talet och det godkändes för försäljning i USA under slutet av år 1993 och kom 1994.[8]

Patentet för risperidon upphörde i Sverige 29 december 2008, vilket öppnat marknaden för generiska preparat. Risperidon hörde till de tio mest sålda läkemedlen i Finland 2004.[9]

Risperidon syntetiserades år 1984.[10] Risperidon hade studerats först i klinisk prövning år 1986[11] och godkänt av FDA sent 1993.[12] Risperidon nådde marknaden 1994.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Risperideon säljs även under handelsnamnet Risperdal.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
  1. ^ [a b c d e] ”Risperidone”. The American Society of Health-System Pharmacists. http://www.drugs.com/monograph/risperidone.html. Läst 1 december 2015. 
  2. ^ [a b] Hamilton, Richart (2015). Tarascon Pocket Pharmacopoeia 2015 Deluxe Lab-Coat Edition. Jones & Bartlett Learning. sid. 434-435. ISBN 9781284057560 
  3. ^ Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010. Socialstyrelsen. 2010. ISBN 978-91-86585-18-1 
  4. ^ ”A Double-blind, Placebo Controlled Trial of Risperidone for the Treatment of Anorexia Nervosa - Full Text View - ClinicalTrials.gov”. http://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT00140426?recr=open&cond=%22Anorexia+Nervosa%22&rank=4. 
  5. ^ Leucht, Stefan; Cipriani, Andrea; Spineli, Loukia; Mavridis, Dimitris; Örey, Deniz; Richter, Franziska; Samara, Myrto; Barbui, Corrado; et al. (2013). ”Comparative efficacy and tolerability of 15 antipsychotic drugs in schizophrenia: a multiple-treatments meta-analysis”. The Lancet 382 (9896): sid. 951–62. doi:10.1016/S0140-6736(13)60733-3. PMID 23810019. 
  6. ^ Keks, N. A.; Culhane, C.. ”Risperidone (Risperdal): clinical experience with a new antipsychosis drug”. Expert Opinion on Investigational Drugs 8 (4): sid. 443–452. doi:10.1517/13543784.8.4.443. ISSN 1744-7658. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15992090. Läst 19 juni 2017. 
  7. ^ Hasnain M, Vieweg WV, Hollett B (July 2012). ”Weight gain and glucose dysregulation with second-generation antipsychotics and antidepressants: a review for primary care physicians”. Postgraduate Medicine 124 (4): sid. 154–67. doi:10.3810/pgm.2012.07.2577. PMID 22913904. 
  8. ^ Nemeroff, edited by Alan F. Schatzberg, Charles B. (2009). The American Psychiatric Publishing textbook of psychopharmacology (4th ed.). Washington, D.C.: American Psychiatric Pub. sid. 627. ISBN 9781585623099. https://books.google.ca/books?id=Xx7iNGdV25IC&pg=PA627 
  9. ^ ”Risperidon bland 10 mest sålda läkemedlen”. Arkiverad från originalet den 19 december 2005. https://web.archive.org/web/20051219060859/http://www.nam.fi/svenska/aktuellt/nyheter/konsumtion2004.html. , pressmeddelande från finska Läkemedelsverket.
  10. ^ Álamo, Cecilio. ”The Pharmacological Role and Clinical Applications of Antipsychotics’ Active Metabolites: Paliperidone versus Risperidone” (på engelska). Clinical and Experimental Pharmacology 03 (01). doi:10.4172/2161-1459.1000117. ISSN 2161-1459. http://www.omicsonline.org/the-pharmacological-role-and-clinical-applications-of-antipsychotics-active-metabolites-paliperidone-versus-risperidone-2161-1459.1000117.php?aid=11374. Läst 19 juni 2017. 
  11. ^ Schatzberg, Alan F. (2009) (på engelska). The American Psychiatric Publishing Textbook of Psychopharmacology. American Psychiatric Pub. ISBN 9781585623099. https://books.google.se/books?id=Xx7iNGdV25IC&pg=PA627&lpg=PA627&dq#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juni 2017 
  12. ^ ”Risperdal | Counsel Financial” (på engelska). Counsel Financial. http://www.counselfinancial.com/practice-areas/financed-litigation/4/risperdal/. Läst 19 juni 2017.