Risperidon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Strukturformel för risperidon
Risperdal

Risperidon, (engelska: Risperidone) sålt i Sverige bl.a. under handelsnamnet Risperdal, är ett atypiskt antipsykotiskt läkemedel.[1] Det används huvudsakligen för att behandla schizofreni, bipolär sjukdom, och irritabilitet hos de med autism. Läkemedlet tas antingen via munnen eller som injektion i en muskel. Den version som injiceras är långverkande och håller i ungefär två veckor.[2]

Vanliga biverkningar är rörelseproblem, sömnighet, synsvårigheter, förstoppning och viktuppgång.[3] Allvarliga biverkningar kan vara den potentiellt permanenta rörelsestörningen: tardiv dyskinesi, neuroleptiskt malignt syndrom, ökad risk för självmord, och högt blodsocker.[1][2] Bland äldre personer med psykos som en följd av demens kan läkemedlet öka risken för dödsfall. Det är oklart om läkemedlet är säkert vid användning under graviditet. Risperidon är ett atypiskt antipsykotikum. Dess verkningsmekanism är inte fullt kartlagd, men tros vara relaterad till dess förmåga att agera dopamin-antagonist.[1]

Forskning på risperidon påbörjades i slutet av 1980-talet och det godkändes för försäljning i USA år 1993.[4] Risperidon finns med på Världshälsoorganisationens lista över livsviktiga läkemedel, som innehåller de viktigaste medicinerna som behövs för grundläggande hälso-och sjukvårdssystem.[5] Patentet för Risperdal upphörde i Sverige 29 december 2008, vilket öppnat marknaden för generiska preparat. Risperidon hörde till de tio mest sålda läkemedlen i Finland 2004.[6] I Sverige var medlet inte med bland de tjugo mest sålda läkemedlen 2004.[7] År 2014 hade 22.7 % av alla personer med neuroleptika i Sverige Risperdal och medlet kan därför betraktas som en numera vanlig medicin bland personer med neuroleptika i Sverige.[8]

Övergripande sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Risperidon introducerades i början av 1990-talet som ett av de första preparaten tillhörande SGA (Andra generationens antipsykotiska läkemedel), även om det råder viss tveksamhet om medlet ska räknas dit på grund av den relativt kraftiga dopaminreceptorblockaden.

Initialt rekommenderades tämligen höga doser (8–16 mg/dygn) vilket gav en hög frekvens av EPS, något som medfört att man idag sällan ger högre doser än 8 mg med bibehållen god antipsykotisk effekt.

Tidiga studier av risperidon gav vissa hållpunkter för att patienternas kognition förbättrades och inte försämrades som vid behandling med FGA.

Det har också visats att risperidon har effekt på såväl positiva som negativa symtom vid schizofreni men en nackdel är den ganska påtagliga prolaktinstegringen som inte sällan leder till sexuella biverkningar, speciellt hos yngre män.

Risperidon finns som depotberedning, vilken fått en utbredd användning.[9]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Likt andra atypiska antipsykotika kan risperidon även användas för att behandla maniska skov och blandade episoder hos patienter med bipolär sjukdom. Läkemedlet används också för att behandla beteendestörningar vid demenssjukdomar, såsom svår oro, ångest och hallucinationer. Behandling med risperidon hos dementa patienter har dock blivit ifrågasatt i riktlinjer från Socialstyrelsen.[10]

2007 godkändes risperidon i USA som enda läkemedel för behandling av schizofreni hos barn i åldern 13-18 år. Läkemedlet godkändes samtidigt för behandling av bipolär sjukdom hos ungdomar i åldern 10-18 tillsammans med litium.[källa behövs]

Off label-förskrivning[redigera | redigera wikitext]

Lägre doser av läkemedlet har också visat sig effektivt vid behandling av utagerande eller självskadande beteende hos personer med svårare former av Aspergers syndrom och autism, men bör i dessa fall endast användas av läkare med särskild kompetens beträffande barnneuropsykiatriska tillstånd.

Som andra atypiska antipsykotika har den också använts på icke godkända diagnoser för behandling av ångestsjukdomar, som tvångssyndrom, allvarlig, behandlingsresistent depression med eller utan psykotiska drag, Tourettes sjukdom och grava beteendestörningar hos barn.

I bl.a. USA använder man även läkemedlet mot ångest vid behandlingsresistent ätstörning, bl.a. anorexia nervosa.[11] Även effekt på indikationen bulimi har visats.

Effektivitet[redigera | redigera wikitext]

I en meta-analys från 2013 jämfördes 15 antipsykotiska mediciner avseende effektivitet vid behandling av schizofrena symtom, rankade risperidon fyra, och demonstrerade hög effektivitet. Den var 11% mer effektiv än paliperidon (5:e), 20-23% mer effektiv än haloperidol, quetiapin, och aripiprazol, och 36% mindre effektiv än klozapin (1:a).[12]

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Vanliga biverkningar för risperidon är akatisi, ångest, sömnsvårigheter, lågt blodtryck, muskelstelhet, muskelsmärta, trötthet, tremor och ökad salivproduktion. Risperidons biverkningsprofil har sett väldigt olika ut, men inkluderar svårigheter att somna in eller att sova utan något avbrott (drabbar fler än 1 på 10) enligt FASS.[13] Risperidon kan också orsaka viktökning, i en 6 månaders studie för schizofreni så rapporterade 33% av deltagarna en ökning av kroppsvikten med 7% eller mer.[14]

Den kan också ge upphov sexuella biverkningar såsom retrograd ejakulation.

Läkemedlet kan orsaka bröstömhet och laktation hos både män och kvinnor, eftersom det ökar hormonet prolaktin som påverkar bland annat mjölkproduktionen. Risperidon ökar prolaktin mer än andra antipsykotika, i jämförelse med till exempel quetiapin. Orsaken är dess stora receptorblockering vid dopaminet D2, det uppges till över 65 % och vid 72 % börjar prolaktin stiga.[15] Forskning visar på att risperidon genom prolaktinhöjningen kan orsaka tumörer i hypofysen. Denna risk kan föreligga även om patienten har satt ut läkemedlet och bytt till ett annat antipsykotika.[16]

Som flera andra antipsykotika kan risperidon orsaka tardiv dyskinesi (TD), extrapyramidala bieffekter (EPS) och maligna neuroleptikasyndromet (NMS), även om risken i allmänhet är lägre än för äldre typiska antipsykotika.

Liksom andra atypiska antipsykotika kan risperidon ge upphov till diabetes och mer allvarliga tillstånd i glukosmetabolismen, såsom ketoacidos och hyperosmolärt koma.[17]

Historia och bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Accepterande och godkännandeprocess[redigera | redigera wikitext]

Risperdal utvecklades första gången år 1984.[18] Risperdal hade studerats först i klinisk prövning år 1986[19] och godkänt av FDA sent 1993.[20]

Struktur[redigera | redigera wikitext]

I risperidons molekylstruktur återfinns strukturer som t.ex. benzisoxazol och piperidin. Risperdal är ett benzisoxazolderivat[21] liksom Ziprasidon[22], Invega[23] och Iloperidon.[24]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Paliperidon

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia
  1. ^ [a b c] ”Risperidone”. The American Society of Health-System Pharmacists. http://www.drugs.com/monograph/risperidone.html. Läst 1 december 2015. 
  2. ^ [a b] Hamilton, Richart (2015). Tarascon Pocket Pharmacopoeia 2015 Deluxe Lab-Coat Edition. Jones & Bartlett Learning. sid. 434-435. ISBN 9781284057560 
  3. ^ Hasnain M, Vieweg WV, Hollett B (July 2012). ”Weight gain and glucose dysregulation with second-generation antipsychotics and antidepressants: a review for primary care physicians”. Postgraduate Medicine 124 (4): sid. 154–67. doi:10.3810/pgm.2012.07.2577. PMID 22913904. 
  4. ^ Nemeroff, edited by Alan F. Schatzberg, Charles B. (2009). The American Psychiatric Publishing textbook of psychopharmacology (4th ed.). Washington, D.C.: American Psychiatric Pub. sid. 627. ISBN 9781585623099. https://books.google.ca/books?id=Xx7iNGdV25IC&pg=PA627 
  5. ^ ”WHO Model List of EssentialMedicines”. World Health Organization. 1 oktober 2013. http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/93142/1/EML_18_eng.pdf?ua=1. Läst 22 april 2014. 
  6. ^ ”Risperidon bland 10 mest sålda läkemedlen”. Arkiverad från originalet den 19 december 2005. https://web.archive.org/web/20051219060859/http://www.nam.fi/svenska/aktuellt/nyheter/konsumtion2004.html. , pressmeddelande från finska Läkemedelsverket.
  7. ^ ”Statistik över läkemedelsförsäljningen 2004”. Arkiverad från originalet den 1 december 2005. https://web.archive.org/web/20051201041436/http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2005/8696/2005-46-1.htm.  från Socialstyrelsen
  8. ^ ”Hur många får neuroleptika i Sverige?” (på sv-se). Bli friskare, bli Viskare!. http://www.viska.se/nya-lakemedel/lakemedel/6192-hur-manga-far-neuroleptika-i-sverige. Läst 19 juni 2017. 
  9. ^ https://lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/L%C3%A4kemedelsbehandling%20vid%20schizofren_bakgrund.pdf
  10. ^ Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010. Socialstyrelsen. 2010. ISBN 978-91-86585-18-1 
  11. ^ ”A Double-blind, Placebo Controlled Trial of Risperidone for the Treatment of Anorexia Nervosa - Full Text View - ClinicalTrials.gov”. http://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT00140426?recr=open&cond=%22Anorexia+Nervosa%22&rank=4. 
  12. ^ Leucht, Stefan; Cipriani, Andrea; Spineli, Loukia; Mavridis, Dimitris; Örey, Deniz; Richter, Franziska; Samara, Myrto; Barbui, Corrado; et al. (2013). ”Comparative efficacy and tolerability of 15 antipsychotic drugs in schizophrenia: a multiple-treatments meta-analysis”. The Lancet 382 (9896): sid. 951–62. doi:10.1016/S0140-6736(13)60733-3. PMID 23810019. 
  13. ^ ”Risperidon Actavis - FASS Allmänhet” (på sv). www.fass.se. http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20050111000035. Läst 19 juni 2017. 
  14. ^ Aronson, Jeffrey K. (2011-08-19) (på en). Side Effects of Drugs Annual: A Worldwide Yearly Survey of New Data and Trends in Adverse Drug Reactions. Elsevier. ISBN 9780080522814. https://books.google.se/books?id=msz57s9QwUcC&pg=PA65&lpg=PA65&dq#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juni 2017 
  15. ^ https://books.google.se/books?id=DKRrJVsZ2WIC&pg=PA20&lpg=PA20&dq
  16. ^ Szarfman A, Tonning J, Levine J, Doraiswamy P (3 december 2006). ”Atypical antipsychotics and pituitary tumors: a pharmacovigilance study.”. Pharmacotherapy "26" (6): ss. 748-58. PMID 16716128. 
  17. ^ ”FDA Warning Letter”. FDA. April 19 2004. http://www.fda.gov/downloads/Drugs/GuidanceComplianceRegulatoryInformation/EnforcementActivitiesbyFDA/WarningLettersandNoticeofViolationLetterstoPharmaceuticalCompanies/ucm055315.pdf. Läst 2 maj 2007. 
  18. ^ Álamo, Cecilio. ”The Pharmacological Role and Clinical Applications of Antipsychotics’ Active Metabolites: Paliperidone versus Risperidone” (på en). Clinical and Experimental Pharmacology 03 (01). doi:10.4172/2161-1459.1000117. ISSN 2161-1459. http://www.omicsonline.org/the-pharmacological-role-and-clinical-applications-of-antipsychotics-active-metabolites-paliperidone-versus-risperidone-2161-1459.1000117.php?aid=11374. Läst 19 juni 2017. 
  19. ^ Schatzberg, Alan F. (2009) (på en). The American Psychiatric Publishing Textbook of Psychopharmacology. American Psychiatric Pub. ISBN 9781585623099. https://books.google.se/books?id=Xx7iNGdV25IC&pg=PA627&lpg=PA627&dq#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juni 2017 
  20. ^ ”Risperdal | Counsel Financial” (på en). Counsel Financial. http://www.counselfinancial.com/practice-areas/financed-litigation/4/risperdal/. Läst 19 juni 2017. 
  21. ^ Keks, N. A.; Culhane, C.. ”Risperidone (Risperdal): clinical experience with a new antipsychosis drug”. Expert Opinion on Investigational Drugs 8 (4): sid. 443–452. doi:10.1517/13543784.8.4.443. ISSN 1744-7658. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15992090. Läst 19 juni 2017. 
  22. ^ Farah, Andrew. ”Atypicality of Atypical Antipsychotics”. Primary Care Companion to The Journal of Clinical Psychiatry 7 (6): sid. 268–274. ISSN 1523-5998. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1324958/. Läst 19 juni 2017. 
  23. ^ ”Paliperidone (Invega)”. www.btpnews.com. http://www.btpnews.com/article/2008/07/01/Paliperidone-Invega. Läst 19 juni 2017. 
  24. ^ Albers, Lawrence James; Musenga, Alessandro; Raggi, Maria Augusta. ”Iloperidone: a new benzisoxazole atypical antipsychotic drug. Is it novel enough to impact the crowded atypical antipsychotic market?”. Expert Opinion on Investigational Drugs 17 (1): sid. 61–75. doi:10.1517/13543784.17.1.61. ISSN 1744-7658. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18095919. Läst 19 juni 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]