Syriska inbördeskriget

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Upproret i Syrien 2011–2012)
Hoppa till: navigering, sök
Syriska Inbördeskriget
Del av Arabiska våren
Montage of the Syrian Civil War.png
Medurs uppifrån vänster: Förstörda fordon i Aleppo; flyktingläger på den turkiska gränsen; artilleri som beskjuter Homs; dödsoffer från gasattacken i Ghouta.
Ägde rum 15 mars 2011 - pågående (&&&&&&&&&&&&&&04.&&&&&04 år och &&&&&&&&&&&&0332.&&&&&0332 dagar)
Plats Syrien, med smärre spridningseffekter i grannländerna.
Resultat Konflikten pågår.
Stridande
Syrien Syriska regeringen

Iran Iran[3][4]

Allierade väpnade grupper:

Syriens nationella koalition[13]


Islamiska staten i Irak och Levanten

Not: Också i krig med andra grupper.[25][26]

Rojava

Allierade väpnade grupper:

Befälhavare/ledare
  • Syrien Abdul-Ilah al-Bashir[27]
    (Stabschef för FSA)
  • Syrien Salim Idris
    (Tidigare stabschef för FSA)
  • Syrien Riad al-Asaad (WIA)[28]
    (Tidigare stabschef för FSA)
  • Syrien Mustafa Al-Sheikh[29]
    (Tidigare chef för FSAs militärråd)




Styrka
Syriens väpnade styrkor: 178.000[35]–250.000[36]

General Security Directorate: 8,000[37]

Nationella försvarsstyrkan: 60.000[38]

Ba'ath brigaderna: 7.000[39][40]

al-Abbas brigaden: 10.000[41] (4.000–5.000 irakier)[42]

Hisbollah: 3.000–5.000[42]

Iran: 1.000–1.500[42]

Fria Syriska Armén: 40.000–50.000[43]

Syriska islamiska fronten: 40.000–70.000[44]

Asala wa al-Tanmiya fronten: 13.000[45]

Mujaheddins armé: 5.000[46]–12,000[47]

Jabhat al-Nusra : 7.000–8.000[46]

Ahfad al-Rasul brigaden: 7.000–9.000[45]



Islamiska staten i Irak och Levanten: 6.000–7.000[46]

Folkets försvarsenheter (YPG): 10.000[45]–35,000[48] soldater

Jabhat al-Akrad: 7.000[49]

Förluster
Syriska regeringen

30.000[50]–37,685[51] soldater och poliser döda
23.485 milismän döda[51]
1.000 regeringstjänstemän döda[52]
8.000 soldater och milismän tillfångatagna[51]
Hisbollah
438[51]–500[53] döda
Övriga militanter
1.224 döda[51]

42.701[51]–62.832[54] soldater döda*

979 demonstranter döda[55]
18.000[51]–52.144[56] oppositionskämpar och anhängare tillfångatagna

458 soldater döda[57]
110.472[56][58]–162.402[51] dödsfall dokumenterade av oppositionen (mitten av maj 2014)**

Totalt: 232.402 döda (mitten av maj 2014 enligt SOHR)**[51]
882–1.819 utländska civilister döda


Irak 16 irakiska soldater dödade[59][60][61][62]
Libanon 5 libanesiska soldater dödade[63][64]
Turkiet 6 turkiska militärer dödade[65][66][67]
Jordanien 1 jordansk soldat dödad[68]


4.5 miljoner (FN, Sep 2013) - 5.1 miljoner (iDMC, Sep 2013) internflyktingar[69][70][71]
3 000 000 flyktingar (sen november 2013)[72]

130.000 saknade eller häktade[73]


*Antalet kan eventuellt stigas på grund av att båda sidorna täcker upp sina förluster till förmån för soldaternas moral, och inkluderar kurdiska soldater vars dödsfall finns också listade i Kurdistans kolumn[51]
**Antalet inkluderar utländska soldater från båda sidor, liksom utländska civilister.

Syriska inbördeskriget är en pågående väpnad konflikt mellan syriska regeringstrupper, ledda av president Bashar al-Assad, och stridande från olika oppositionella grupperingar. Konflikten inleddes under den arabiska våren med de första lokala missnöjesyttringarna i januari 2011, vilka i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde[74][75], och möttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper och Syrien såg ett inflöde av pengar och vapen från utlandet. Strider pågår på flera fronter mellan regimstyrkor och en lång rad olika organiserade rebellgrupper (med ett inte obetydligt inslag av utländska stridande), som i sin tur också strider mot varandra. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen – demokratisering av Syrien – spelar numera en mindre roll, religiösa och etniska orsaker har istället trätt fram.[76]

I november 2013 uppskattade FN att minst 120 000 människor hade dödats under konflikten. Tre miljoner beräknades ha flytt till grannländer och sex och en halv miljon var på flykt inom landet 2015. Hälften av alla syrier var i behov av hjälp utifrån för att överleva.[77]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Se även: Syriens historia

Bakgrunden till dagens konflikt kan sökas i Syriens historia, i den politiska utvecklingen under 1900-talet, samt ur de gamla motsättningarna mellan sunnimuslimer och shiamuslimer.

Storsyrien, fransk imperialism och självständighet[redigera | redigera wikitext]

Sykes-Picot-avtalet delade upp Mellanöstern, där Frankrike tillerkändes de områden som idag utgör Syrien.

Det men om man kan område som i dag kallas Syrien erövrades av muslimska araber på 600-talet. Området var sedan en del av ett islamiskt kalifat, först det umayyadiska och från mitten av 700-talet det abbasidiska. Under de följande århundradena kontrollerades området eller delar av området i tur och ordning av, bland andra, egyptiska regimer, abbasiderna, korsfarare och mamluker. På 1500-talet erövrades området av osmanerna och uppgick i det osmanska imperiet. Imperiet bestod i 400 år fram till första världskriget, då de vinnande makterna Frankrike, Storbritannien och Ryssland styckade upp Storsyrien enligt det hemliga Sykes-Picot-avtalet.[78] Det område som idag utgör Syrien inordnades under det franska kolonialimperiet och fransmännen styrde landet med järnhand i 25 års tid under ett NF-mandat. Vid övertagandet var både ekonomin och administrationen körda i botten. Fransmännen kontrollerade viktiga funktioner i samhället och man hindrade syrierna från politisk aktivitet, alla nationalistiska strävanden slogs ned, och man frånhöll dem även deras medborgerliga rättigheter.[79] Missnöjdheten bland folket ledde 1925 till en allmän revolt, ledd av druserna. Upproret slogs snabbt ner men missnöjet med fransmännen fortsatte och kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annektera Hatay-provinsen i nordväst.[78] Fler och fler röster började höjas i Syrien om självständighet. Den franska exilregeringen, ledd av general de Gaulle, gav till slut efter och lovade Syrien självständighet.

Syrien förklarades självständigt den 17 april 1946 då de sista franska trupperna lämnade landet. Därefter karakteriserades politiken i landet (men även i regionen i stort) av oroligheter och regeringarna avlöste varandra, och 1963 genomfördes en militärkupp som förde den nuvarande regimen till makten. Det socialistiska Baathpartiet har regerat i ett i praktiken enpartisystem, där oppositionspartier inte erkändes. Partiet nationaliserade banker och industrier. Genom ytterligare en kupp 1970 tog Hafez al-Assad makten och förde landet mot en mer auktoritär regim där all makt skulle komma att centreras runt honom som Syriens president. Med hjälp av säkerhetstjänsten och militären höll han ett hårt grepp om det syriska folket i 30 år.[79]

Religioner och etniska minoriteter[redigera | redigera wikitext]

Den romerske kejsaren Konstantin den store gjorde på 300-talet kristendomen till statsreligion och Syrien blev ett av kristendomens centra. Detta gällde fram till 600-talet då kristendomens dominerande roll bröts. Arabiska klanmän, umayyaderna, inspirerade av profeten Mohammeds läror, sökte sig då till regionen och tog med sig sin religion islam. Delningen av islam i sunna och shia är en konsekvens av maktkampen efter profetens död och spelar fortfarande en stor roll i konflikten mellan sunniter och shiamuslimska bekännare.

Syriens befolkning har en etnisk sammansättning av syriska araber, kurder, arameiska talare[förtydliga], syriska turkar och palestinier. De flesta är sunnimuslimer (70%), medan religiösa minoriteter utgörs av alawiter, kristna, druser och shiamuslimer. Alawiterna, en minoritet på 6–12 % av befolkningen har en särskild tolkning av islam som ligger nära shi’iternas (shia).[80] Alawiterna betraktas som kättare av sunniterna, och de anses inte heller som renläriga av shiamuslimer, och har därför under århundraden trakasserats och förföljts. Den nuvarande styrande eliten, inklusive familjen al-Assad, är till stor del alawiter. Regimen i form av Baathpartiet har en socialistisk agenda och Syrien är officiellt sekulärt, trots att landet är dominerat av muslimer. Regimen ser islamistiska strömningar som ett hot mot staten och moskéerna övervakas av säkerhetstjänsten. De senaste årtiondena har regeringen gett sitt stöd till moderata former av islam för att ta initiativet från grupperingar som muslimska brödraskapet, som eftersträvar att Syrien ska bli en religiös stat med islam som statsreligion. Sammandrabbningar mellan regeringstrupper och brödraskapet har skett med tusentals dödsoffer som följd, exempelvis massakern i Hamah 1982.[81]

Befolkningsexplosion och ekonomisk utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna.[82] Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period[83] gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994.[84] 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.[85]

Under 1970- och 1980-talen hade Syrien en hög ekonomisk tillväxt, tack vare investeringar, finansierade delvis genom stöd från Sovjetunionen, stöd från andra arabstater, transferavgifter för att leda irakisk olja genom landet, samt inkomster från egna, mindre oljekällor. Arbetslösheten kunde hållas nere då tillräckligt många arbetstillfällen genererades. På 1980-talet försvann emellertid stöden från utlandet, priset på olja sjönk, och den syriska regeringen hade en hög militärbudget. I kombination med den massiva befolkningstillväxten ledde detta till en stagnerande ekonomi, arbetslösheten steg kraftigt och inflationen skenade. I ett försök att stoppa utvecklingen halverade regeringen militärbudgeten mellan 1985 och 1995.

Klimatförändringar[redigera | redigera wikitext]

En hypotes som fått genomslag på sistone är att klimatförändringar och torka i regionen var en av flera bidragande faktorer till arabiska våren och Syrienkriget. Den torka som drabbade Syrien 2007–2010 gjorde att skördarna slog fel, vilket drev så många som 1,5 miljoner jordbrukarfamiljer in till städerna, och skapade social oro som kan ha bidragit till inbördeskriget.[86]

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

2011[redigera | redigera wikitext]

I slutet av januari uppstod mindre demonstrationer som en följd av Arabiska våren och som en protest mot en korrupt regering och kränkande av de mänskliga rättigheterna. 15 mars utbröt större oroligheter som en protest mot händelserna den 6 mars då 15 studenter fängslades och torterades efter att ha spridit anti-regeringspropaganda. Regeringen svarade 16 mars med våld och arresteringar av ett flertal protestanter. Konfrontationerna kulminerade den 18 mars då flera civila dödades.

Efter det eskalerade regeringens insatser. De använde stridsvagnar och prickskyttar för att kväsa oroligheterna. I Daraa stängdes elektriciteten av och mat beslagtogs. Den 7 maj belägrade armén staden Baniyas, och i mitten av maj belägrades Hamah, Homs, Talkalakh, Latakia och två distrikt i Damaskus. Den 4 juni sattes helikoptrar in mot demonstranterna. 10 juni belägrades Jisr Shughur. Enligt syriska armén dödades 120 av deras soldater i ett bakhåll, medan motståndare hävdade att de dödade var soldater som hade deserterat och dödats av armén. Den 12 juni rapporterade en journalist inifrån Daraa att staden var isolerad av armén och att det fanns risk för hungersnöd.

De ditintills mest omfattande striderna skedde i Homs där den Fria syriska armén hade tagit kontroll över flera stadsdelar. Trupper lojala mot regeringen belägrade staden och attackerade med artilleri och senare med marktrupper. De civila förlusterna i Homs uppgick till flera tusen och det humanitära lidandet var omfattande på grund av brist på el, vatten, mat och mediciner.[87]

Ett stort antal människor har flytt till grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon. Flyktingar har berättat om övergrepp som armén begått i form av fördrivning av civila genom att döda kreatur och bränna åkrar och avrättning av desertörer.[88]

Enligt FN:s chef för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, utövar de reguljära syriska styrkorna systematiska och överlagda övergrepp på barn. Hundratals är gripna och torterade.[89] Enligt Olof Palmes Internationella Center sker merparten av kränkningarna av mänskliga rättigheter av den syriska armén, men fall av avrättningar och andra övergrepp som utförts av den "Fria syriska armén" har även dokumenterats.[90]

2012[redigera | redigera wikitext]

  • Den 26 februari röstade syrierna fram en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen sades bland annat innebära flerpartisystem, vilket enligt regeringen skulle sätta punkt för det halvsekellånga enpartistyret. Av landets 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna och 89% röstade för den nya konstitutionen.[91]. Omröstningen ifrågasattes av vissa som en skenmanöver för att dämpa protesterna.
  • Den 9 april rapporterade Reuters och Sky News att syriska trupper skjutit mot flyktingläger med syriska flyktingar i Turkiet. Mellan 2 och 12 personer ska enligt de första rapporterna ha dött.
  • Den 12 april ingicks en vapenvila mellan regeringen och oppositionen. Vapenvilan ledde till en minskning av våldet, men striderna fortsatte.
  • Den 15 april attackerade regeringsstyrkor staden Homs medan rebeller angrep en polisstation i Aleppo. Efter att vapenvilan trätt i kraft beslutade FN att skicka en grupp observatörer[92].
  • Rebellerna hoppade 26 maj av FN:s fredsplan efter massakern i Hula nära Homs där nästan 100 personer dödades, varav 32 barn.[93] FN slår i augusti fast att det var regeringsstyrkor som utförde massakern.[94]
  • Den 6 juni varnade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för ett nära förestående fullskaligt inbördeskrig i Syrien.[95].
  • Den 7 juni utfördes en ny massaker i al-Qubair i Hamah provinsen, enligt vittnen av shabhia milisen. Minst 55 människor dödades.[96]
  • Den 20 juli inledde regeringsstyrkor en offensiv mot rebeller i Damaskus. Rebellerna hade för första gången i större utsträckning utfört attacker i huvudstaden.[98]
  • Den 28 juli inledde regeringsstyrkor operationer i Syriens största stad Aleppo där den "Fria syriska armén" under en tid haft framgångar[99].

2013[redigera | redigera wikitext]

  • Den 20 februari 2013 signerade PYD(YPG) och Fria syriska armén(FSA) ett eldupphöravtal, men kriget fortsatte.

2014[redigera | redigera wikitext]

  • I augusti 2014 var omkring hälften av Syriens befolkning på flykt, och över 170 000 hade dödats i kriget.[101]

2015[redigera | redigera wikitext]

Ryssland intervenerade militärt i det syriska inbördeskriget den 30 september 2015.[102][103] Interventionen bestod av flyganfall riktade mot beväpnade grupper i nordvästra Syrien som bedrev krig mot den syriska regeringen, bland annat Jabhat al-Nusra, Daesh och Jaish al-Fatah.[104][105][106] Rysslands flygvapen stöds på marken av Syriens krigsmakt, Iranska revolutionsgardet och med dem förbundna väpnade grupper.[107] Rysslands mål är att hjälpa den syriska regimen att återta territorium vilka förlorats till olika upprorsgrupper, både jihadister och grupper som stöds av Förenta Staterna.[108]

Stridande parter[redigera | redigera wikitext]

Pro-Assad[redigera | redigera wikitext]

Syriska regimen
Ryska federationen
Islamiska republiken Iran
Utländska arabiska grupper
Shiitiska väpnade grupper stödda av Iran

Anti-Assad[redigera | redigera wikitext]

Syriska oppositionen
Al-Qaida
ISIS
Syriska Kurdistan
Stödda av Turkiet
Stödda av Saudiarabien

Internationell inblandning[redigera | redigera wikitext]

  Syrien
  Länder som stödjer den syriska regimen
  Länder som stödjer en eller flera rebellgrupper
  Länder som stödjer både den syriska regimen och en eller flera rebellgrupper

Det syriska inbördeskriget har fått betydande internationell uppmärksamhet, och både den syriska regeringen och oppositionen har fått stöd, militärt, logistiskt och diplomatiskt, från utlandet.

Bland annat Iran, Kina och Ryssland har gett ekonomiskt stöd till regeringssidan,[109] medan i synnerhet Saudiarabien, Qatar, Jordan, Turkiet och andra sunnitiska regimer och grupper samt några västeuropeisk länder, däribland USA, har gett stöd till rebeller.[110]

Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIL)[redigera | redigera wikitext]

Islamiska staten är en grupp som uppstod ur tidigare rebeller i Irakiska al-Qaida-rebeller och andra jihadistiska sunni-milisgrupper. Dess nye ledare Abu Bakr al-Baghdadi meddelade i april 2013 att han skulle slå samman sin organisation med den salafistiska rebellgruppen Jabhat al-Nusra som deltog i inbördeskriget mot den sekulära regeringen i Syrien, vilket medförde ett symboliskt namnbyte till Islamiska staten i Irak och Levanten (det vill säga stor-Syrien), också känt som Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS). Sammanslagningen avfärdades dock av Jabhat al-Nusra och även al-Qaidas ledare Ayman al-Zawahiri tog avstånd från den, men namnbytet genomfördes trots den uteblivna organisatoriska förändringen.[111] Relationen med Jabhat al-Nusra har därefter ansetts vara ansträngd och de två opererar oberoende av varandra.[111] I juni 2013 meddelade al-Baghdadi att han vägrade erkänna Ayman al-Zawahiris order att överge försöket till sammanslagning med Jabhat al-Nusra.[112] I januari 2014 offentliggjordes planer på att utöka gruppens verksamhet till Libanon för att slå till mot Hizbollah och dess allierade.[113]. Förenta nationerna har klassificerat IS brutala kampanj av massakrer, våldtäkter och förslavanden gentemot den yazidiska minoriteten i området som ett möjligt folkmord[114].

Inbördeskrigets spridning till Libanon[redigera | redigera wikitext]

Flera våldsamma incidenter har inträffat i norra Libanon mellan grupper som stödjer respektive är emot den syriska regeringen liksom även våldsamheter i Tripoli mellan Sunnimuslimer och Alawiter.[115]

Krigets effekter[redigera | redigera wikitext]

Döda[redigera | redigera wikitext]

Tidsperiod Regimvänliga styrkor Regimfientliga styrkor Civila Totala antalet döda (inklusive oidentifierade)
2011-2013 52,290 [116] 29,083 [116] 46,266 [117][118]
2011: 7,841 [119]
2012: 49,294 [119]
2013: 73,447 [119]
2014 25,160 32,726 17,790 76,021 [120]
2015 17,686 24,010 13,249 55,219 [121]

Sjukdomar[redigera | redigera wikitext]

I rebellkontrollerade områden där saniteten och levnadsförhållandena blivit kraftigt försämrad har en rad sjukdomar, som tidigare varit ovanliga, fått spridning. Däribland mässlingen, hepatit, dysentri, tuberkolos, difteri och vattkoppor.[122]

Flyktingar[redigera | redigera wikitext]

Syriska flyktingar i Libanon 2012.

Kriget har lett till att miljoner människor har flytt sina hem. I september 2014 meddelande FN att antalet syriska flyktingar överskridit tre miljoner.[123] Under 2015 var omkring nio miljoner syrier är flyktingar. Av dessa är sex miljoner internflyktingar medan tre miljoner har flytt till Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak.[124]

Internationella reaktioner[redigera | redigera wikitext]

EU har fördömt den syriska regimen och olika västländer har individuellt gjort detsamma.[när?] FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har fördömt våldet mot demonstranter som oacceptabelt.[när?] I Mellanöstern har ledarna i flera arabländer uttalat sitt stöd för president Assad, medan Israel[125] och Turkiet[126] har kritiserat regimen. Allt eftersom dödandet av demonstranter fortsatte ändrade arabländerna sin inställning och sällade sig till kritikerna av regimen.[127]. I november 2011 stängdes Syrien av från arabförbundets möten[128] och i december samma år införde arabförbundet sanktioner mot Syrien[129]. Ryssland och Kina motsatte sig en resolution i FN som skulle kräva ett maktskifte[130].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Syrian Civil War, 27 november 2015.
  1. ^ ”Syriacs establish military council in Syria”. Hürriyet Daily News. 2 februari 2013. http://www.hurriyetdailynews.com/syriacs-establish-military-council-in-syria.aspx?pageID=238&nid=40329. Läst 21 januari 2014. 
  2. ^ ”Bürgerkrieg : Die Christen in Syrien ziehen in die Schlacht - Nachrichten Politik - Ausland - DIE WELT”. Welt.de. 23 oktober 2013. http://www.welt.de/politik/ausland/article121122500/Die-Christen-in-Syrien-ziehen-in-die-Schlacht.html. Läst 10 december 2013. 
  3. ^ Saeed Kamali Dehghan (28 maj 2012). ”Syrian army being aided by Iranian forces”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2012/may/28/syria-army-iran-forces. 
  4. ^ Daftari, Lisa (28 augusti 2012). ”Iranian general admits 'fighting every aspect of a war' in defending Syria's Assad”. Fox News. http://www.foxnews.com/world/2012/08/28/iranian-general-admits-fighting-every-aspect-war-in-defending-syria-assad/. 
  5. ^ Filkins, Dexter. ”Qassem Suleimani, the Middle East’s Most Powerful Operative”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/reporting/2013/09/30/130930fa_fact_filkins. Läst 6 januari 2014. 
  6. ^ Iran boosts support to Syria, Telegraph, 21 Feb 2014
  7. ^ ”Syrian war widens Sunni-Shia schism as foreign jihadis join fight for shrines”. The Guardian. 4 juni. http://www.theguardian.com/world/2013/jun/04/syria-islamic-sunni-shia-shrines-volunteers. 
  8. ^ ”Lebanon dragged in as Hezbollah joins Syria war”. Reuters. 26 april 2013. http://www.reuters.com/article/2013/04/26/us-syria-crisis-hezbollah-idUSBRE93P09720130426. 
  9. ^ ”Syria rebels clash with army, Palestinian fighters”. Agence France-Presse. 31 oktober 2012. http://www.chinadaily.com.cn/cndy/2012-10/31/content_15858497.htm. 
  10. ^ Ingmar Nevéus (Läst 9 september 2015). ”Moskva erkänner: rysk militär finns i Syrien”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/moskva-erkanner-rysk-militar-finns-i-syrien-1/. Läst 9 september 2015. 
  11. ^ Richard Galpin (10 januari 2012). ”Russian arms shipments bolster Syria's embattled Assad”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-16797818. Läst 4 februari 2012. 
  12. ^ "Russian military presence in Syria poses challenge to US-led intervention". The Guardian, 23 december 2012. Retrieved 26 februari 2013.
  13. ^ ”Syrian opposition groups reach unity deal”. USA Today. 11 november 2012. http://www.usatoday.com/story/news/world/2012/11/11/syrian-opposition-deal/1697693/. Läst 14 november 2012. 
  14. ^ Six Islamist factions unite in largest Syria rebel merger
  15. ^ ”The Free Syrian Army”. Institute for the Study of War. http://www.understandingwar.org/sites/default/files/The-Free-Syrian-Army-24MAR.pdf. 
  16. ^ ”Syrian rebels tout a fighting force the US can work with”. Christian Science Monitor. 25 mars 2014. http://www.csmonitor.com/World/Security-Watch/Under-the-Radar/2014/0325/Syrian-rebels-tout-a-fighting-force-the-US-can-work-with. Läst 31 mars 2014. 
  17. ^ ”Pushing Back Against the Islamic State of Iraq and the Levant: The Syria Revolutionaries’ Front and the Mujahideen Army”. Carnegie Endowment for International Peace. 7 januari 2014. http://carnegieendowment.org/syriaincrisis/?fa=54103. Läst 7 januari 2014. 
  18. ^ ”Rebels Worth Supporting: Syria's Harakat Hazm”. Washington Institute for Near East Policy. 28 april 2014. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/rebels-worth-supporting-syrias-harakat-hazm. Läst 15 maj 2014. 
  19. ^ ”Reading Between the Lines: Syria's Shifting Dynamics or More of the Same?”. Huffington Post. 29 maj 2014. http://www.huffingtonpost.com/charles-lister/reading-between-the-lines_b_5410476.html?utm_hp_ref=tw. Läst 1 juni 2014. 
  20. ^ Roula Khalaf and Abigail Fielding-Smith (17 maj 2013). ”How Qatar seized control of the Syrian revolution”. Financial Times. http://www.ft.com/cms/s/2/f2d9bbc8-bdbc-11e2-890a-00144feab7de.html#axzz2klonIM7Q. Läst 16 november 2013. 
  21. ^ El Deeb, Sarah (20 juni). ”Rivalries complicate arms pipeline to Syria rebels”. San Jose Mercury News. http://www.mercurynews.com/nation-world/ci_23504307/rivalries-complicate-arms-pipeline-syria-rebels. Läst 1 augusti. 
  22. ^ Hassan (1 oktober 2013). ”The Army of Islam Is Winning in Syria”. Foreign Policy. http://www.foreignpolicy.com/articles/2013/10/01/the_army_of_islam_is_winning_in_syria. Läst 22 november 2013. 
  23. ^ Vatan, 8 september 2013, 'Türkiye El Nusra’ya ağır silahlar gönderdi'
  24. ^ U.S. weapons reaching Syrian rebels”. Washington Post. september 11, 2013. http://articles.washingtonpost.com/2013-09-11/world/41972742_1_lethal-aid-syrian-rebels-chemical-weapons. 
  25. ^ New front opens in Syria as rebels say al Qaeda attack means war”. Reuters. 12 Juli 2013. http://www.reuters.com/article/2013/07/12/us-syria-crisis-idUSBRE96B08A20130712. 
  26. ^ ”Syrian rebels launch fierce offensive against al Qaeda fighters”. Reuters. 4 januari 2014. http://www.reuters.com/article/2014/01/04/us-syria-crisis-fighting-idUSBREA0308720140104. Läst 5 januari 2014. 
  27. ^ ”Free Syrian Army fires military chief”. Al Jazeera English. 16 februari 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/02/free-syrian-army-fires-military-chief-201421742719901171.html. Läst 16 februari 2014. 
  28. ^ ”U.N. withdraws staffers as violence rages in Syria”. Edition.cnn.com. 25 maj 2013. http://edition.cnn.com/2013/03/25/world/meast/syria-civil-war. 
  29. ^ Mroue, Bassem; Suzan Fraser (2012-12-08). ”Syria Rebels Create New Unified Military Command”. Huffington Post/AP. Arkiverad från originalet den 2012-12-08. http://www.webcitation.org/6ClMtkEue. Läst 2012-12-08. 
  30. ^ [a b c d] ”Leading Syrian rebel groups form new Islamic Front”. BBC. 22 november 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-25053525. Läst 22 januari 2014. 
  31. ^ Top Syrian rebel commander dies from wounds (Reuters), 18 november 2013
  32. ^ ”Al-Nusra leader injured by regime bombardment”. Facebook.com. http://www.facebook.com/syriaohr/posts/367316493376695. Läst 16 maj 2013. 
  33. ^ ”FSA alliance pushes back against Islamic Front”. The Daily Star. 17 december 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Dec-17/241361-fsa-alliance-pushes-back-against-islamic-front.ashx. Läst 19 december 2013. 
  34. ^ U.S. Condemns Terrorist Attacks in Iraq and Pledges to Help Combat al Qaeda”. United States Department of State. 10 augusti 2013. http://www.state.gov/r/pa/prs/ps/2013/08/213032.htm. 
  35. ^ ”Syria military strength detail”. Global Fire Power. 27 mars 2014. http://globalfirepower.com/country-military-strength-detail.asp?country_id=Syria. 
  36. ^ ”As Syria war enters fourth year, regime eyes victory”. Times. 11 mars 2014. http://www.timeslive.co.za/world/2014/03/11/as-syria-war-enters-fourth-year-regime-eyes-victory. 
  37. ^ ”Syria’s diminished security forces”. AFP. 28 augusti. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Aug-28/228953-syrias-diminished-security-forces.ashx#axzz31ko8ddGF. Läst 14 maj 2014. 
  38. ^ Pro-regime militias may outlast Assad, threaten future state: report
  39. ^ ”«كتائب البعث» إلى شوارع دمشق”. Al Akhbar. 14 januari 2014. http://www.al-akhbar.com/node/197848. 
  40. ^ Aron Lund (13 januari 2014). ”The Baath Battalions Move Into Damascus”. Carnegie Endowment. http://carnegieendowment.org/syriaincrisis/?fa=54167. 
  41. ^ Syrian war widens Sunni-Shia schism as foreign jihadis join fight for shrines retrieved 5 juni 2013
  42. ^ [a b c] From Qusair to Yabrud: Shiite foreign fighters in Syria
  43. ^ Cockburn, Patrick (11 december 2013). ”West suspends aid for Islamist rebels in Syria, underlining their disillusionment with those forces opposed to President Bashar al-Assad”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/west-suspends-aid-for-islamist-rebels-in-syria-underlining-their-disillusionment-with-those-forces-opposed-to-president-bashar-alassad-8998891.html. 
  44. ^ Front to Back
  45. ^ [a b c] ”Syria crisis: Guide to armed and political opposition”. BBC. 13 december 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-24403003. 
  46. ^ [a b c] ”Factbox: Syria's rebel groups”. Reuters. 9 januari 2014. http://www.reuters.com/article/2014/01/09/us-syria-crisis-rebels-factbox-idUSBREA080SW20140109. Läst 9 januari 2014. 
  47. ^ ”Al Qaida rebels leave mass grave behind as they desert base in Syria”. McClatchy. 6 januari 2014. http://www.mcclatchydc.com/2014/01/06/213669/al-qaida-rebels-leave-mass-grave.html. Läst 8 januari 2014. 
  48. ^ Kurdish militia has 35,000 fighters: spokesman”. The Daily Star. 27 december 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Dec-27/242372-kurdish-militia-has-35000-fighters-spokesman.ashx#axzz2oNa3sbT8. 
  49. ^ Mutlu Civiroglu (11 augusti 2013). ”Kurdish Commander: Jihadi Groups in Syria Have Hijacked FSA”. Rudaw. http://rudaw.net/english/middleeast/syria/11082013. 
  50. ^ Syria conflict pits Shia against Sunni as Hezbollah says this is 'war we must win'
  51. ^ [a b c d e f g h i j] ”More than 162 thousand were killed and were killed and been killed since the start of the revolution”. http://www.syriahr.com/index.php?option=com_news&nid=19216&Itemid=2&task=displaynews#.U3nByfmSyyE. Läst 17 maj 2014. 
  52. ^ ”David Cameron Offers 'Safe Passage' For Syria's Bashar Al-Assad, But Not To Britain (PICTURES)”. Huffington Post. 6 november 2012. http://www.huffingtonpost.co.uk/2012/11/06/syria-cameron-safe-passage-assad_n_2081341.html. 
  53. ^ Drastic rise in Hezbollah death toll as party battles for Yabroud
  54. ^ Med SOHR som redan anger att antalet dödsfall bland regeringen och oppositionen är jämnt fördelade [1] och att de regeringsvänliga dödsfallen är sammanlagt 62.832 [2] kan även ett högre antal döda rebeller uppskattas till 62.832. Detta skulle vara i linje med SOHRs bedömning att antalet döda soldater är dubbelt så mycket som det dokumenterade antalet.[3]
  55. ^ ”Syria: Opposition, almost 11,500 civilians killed”. Ansamed.ansa.it. 3 januari 2010. http://ansamed.ansa.it/ansamed/en/news/sections/politics/2012/03/19/visualizza_new.html_134589467.html. Läst 27 augusti 2013. 
  56. ^ [a b] ”Violations Documenting Center”. Violations Documenting Center. 18 maj 2014. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/home. Läst 18 maj 2014. 
  57. ^ 25 döda (19 november 2013),[4] 15 döda (31 oktober),[5] 379 döda (2013),[6] 39 döda(1-7 januari 2014),[7] totalt antal rapporterade döda: 458
  58. ^ ”Violations Documenting Center - other statistics”. Violations Documenting Center. 18 maj 2014. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/otherstatistics. Läst 18 maj 2014. 
  59. ^ ”Iraqi Soldier Killed by Fire from Syria”. Naharnet.com. 4 mars. http://www.naharnet.com/stories/en/74130-iraqi-soldier-killed-by-fire-from-syria. 
  60. ^ Zeina Karam (17 september 2012). ”Syrian jets bomb northern city overrun by rebels”. Washington Examiner. Associated Press. http://washingtonexaminer.com/syrian-jets-bomb-northern-city-overrun-by-rebels/article/2523370. 
  61. ^ ”Syria rebels fire on Iraq border posts, one killed”. Channelnewsasia.com. 9 juni 2013. http://www.channelnewsasia.com/news/world/syria-rebels-fire-on-iraq/703066.html. Läst 30 augusti 2013. 
  62. ^ ”Iraqi border guard killed in Syria violence spillover”. Presstv.ir. 13 juli 2013. http://www.presstv.ir/detail/2013/07/13/313673/syria-militants-kill-iraqi-border-guard/. Läst 30 augusti 2013. 
  63. ^ ”Arsal ambush kills two Lebanese soldiers hunting wanted fugitive”. Daily Star. http://www.dailystar.com.lb/News/Politics/2013/Feb-02/204737-arsal-ambush-kills-two-lebanese-soldiers-hunting-w.ashx. Läst 9 mars. 
  64. ^ Violence in Lebanese Border Towns Adds to Fears of Syrian Encroachment
  65. ^ ”Assad regrets downing of Turkish jet, says won't allow open combat with Ankara”. English.alarabiya.net. 3 juli 2012. http://english.alarabiya.net/articles/2012/07/03/224145.html. 
  66. ^ ”Turkish police killed in clashes on Syrian border”. Worldbulletin.net. 2 maj 2013. http://www.worldbulletin.net/?aType=haber&ArticleID=107960. 
  67. ^ http://www.dailysabah.com/nation/2014/03/25/isil-connection-in-attack-against-turkish-security-forces
  68. ^ ”Syria's civil war spills violence across borders into Jordan, Lebanon”. Associated Press. 22 oktober 2012. http://www.foxnews.com/world/2012/10/22/jordanian-soldier-killed-in-clash-with-militants-trying-to-slip-into-syria/. Läst 23 oktober 2012. 
  69. ^ "Syrian Refugees in Lebanon," The New York Times, 5 september 2013: UN says: 6.5 million displaced, of whom 2 million fled out of the country
  70. ^ ”Syria: A full-scale displacement and humanitarian crisis with no solutions in sight”. http://www.internal-displacement.org/countries/syria. , iDMC, Sep 2013: 5.1 million internally displaced ("forced to flee their homes because their lives were at danger, but did not cross international borders")
  71. ^ ”Dispatch: Syria's Internally Displaced Depend on Handouts”. http://www.pbs.org/newshour/rundown/2013/02/syrian-internally-displaced.html. , UN, Feb 2013: 2.5 million internally displaced
  72. ^ Source AAP UPDATED 8:44 AM - 29 Nov 2013 (29 november 2013). ”Syrian refugees top three million mark: UN | SBS News”. Sbs.com.au. http://www.sbs.com.au/news/article/2013/11/29/syrian-refugees-top-three-million-mark-un. Läst 3 januari 2014. 
  73. ^ ”Syria's Meltdown Requires a U.S.-Led Response”. Washington Institute for Near East Policy. 23 mars. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/syrias-meltdown-requires-a-u.s.-led-response. 
  74. ^ ”Syrien idag”. Sveriges utrikesdepartement. http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/61427. Läst 1 september 2013. 
  75. ^ Per Jönsson (1 oktober 2012). ”Syriens episka drama”. Sveriges utrikesdepartement. http://www.ui.se/blog/uibloggen/2012/10/1/syriens-episka-drama.aspx. Läst 1 september 2013. 
  76. ^ Simon Adams (15 november 2012). ”The world's next genocide”. New York Times. http://www.nytimes.com/2012/11/16/opinion/the-worlds-next-genocide.html. Läst 10 september 2013. 
  77. ^ Utrikespolitiska institutet/ landguiden
  78. ^ [a b] ”Landguiden: Syrien - äldre historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aldre-Historia. Läst 15 september 2013. 
  79. ^ [a b] Kornelia Kotsinas och Marie Allansson (16 oktober 2012). ”Fördjupning Syrien”. säkerhetspolitik.se. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/Fordjupning-Syrien/. Läst 10 september 2013. 
  80. ^ ”Landguiden: Syrien - religion”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Religion. Läst 15 september 2013. 
  81. ^ ”Landguiden: Syrien - modern historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Modern-Historia. Läst 15 september 2013. 
  82. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 24
  83. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 26 und folgende
  84. ^ Joseph Ginat, Onn Winckler, Moshe Ma’oz: Modern Syria: A Pivotal Role in the Middle East, S. 112
  85. ^ ”Background Note: Syria”. US Department of State. mars 2012. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/3580.htm. Läst 25 augusti. 
  86. ^ Colin P. Kelleya, Shahrzad Mohtadib, Mark A. Canec, Richard Seagerc, Yochanan Kushnirc (30 januari 2015). ”Climate change in the Fertile Crescent and implications of the recent Syrian drought” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. doi:10.1073/pnas.1421533112. http://www.pnas.org/content/112/11/3241. Läst 27 november 2015. 
  87. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-katastrof-vaxer_6888043.svd
  88. ^ Fridh Kleberg, Carl (14 juni 2011). ”Syrien i lågor – minst 13.000 flyr”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-i-lagor--minst-10-000-flyr. Läst 21 juni 2011. 
  89. ^ http://svt.se/2.22584/1.2756249/fn_syriska_regimen_begar_overgrepp_mot_barn
  90. ^ Olof Palmes Internationella Center
  91. ^ http://rt.com/news/syria-referendum-constitution-results-307/
  92. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/granater-faller-omigen-i-homs
  93. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryska-vapen-pa-vag-till-syrien
  94. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syriens-regim-bakom-massakern-i-hula
  95. ^ Uddén, Cecilia. ”Syrien-observatörer besköts med tunga vapen”. Sveriges Radio Ekot. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5141781. Läst 8 juni. 
  96. ^ ”Massaker i al-Qubair”. Sydsvenska dagbladet. http://www.sydsvenskan.se/varlden/syriska--spoken--bakom-ny-massaker. Läst 8 juni. 
  97. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriens-forsvarsminister-dodad_7353028.svd
  98. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/slaget-om-damaskus-fortsatter_7361076.svd
  99. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriska-regimen-slar-till-mot-aleppo_7378752.svd
  100. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syriens-premiarminister-sparkad
  101. ^ Svenska dagbladet 3 augusti 2014
  102. ^ ”Russia launches airstrikes in Syria amid U.S. concern about targets”. Los Angeles Times. 30 september 2015. http://www.latimes.com/world/europe/la-fg-kremlin-oks-troops-20150930-story.html. Läst 7 oktober 2015. 
  103. ^ ”Russia carries out first air strikes in Syria”. Al Jazeera. 30 september 2015. http://www.aljazeera.com/news/2015/09/russian-carries-air-strikes-syria-150930133155190.html. Läst 1 oktober 2015. 
  104. ^ Clashes between Syrian troops, insurgents intensify in Russian-backed offensive”. U.S. News & World Report. 8 oktober 2015. http://www.usnews.com/news/world/articles/2015/10/08/syrian-general-russian-strikes-helping-ground-offensive. Läst 10 oktober 2015. 
  105. ^ Officials: CIA-Backed Syrian Rebels Under Russian Blitz”. The New York Times. 10 oktober 2015. http://www.nytimes.com/aponline/2015/10/10/us/politics/ap-us-cia-syrian-rebels.html. Läst 10 oktober 2015. 
  106. ^ Dearden, Lizzie (8 oktober 2015). ”Syrian army general says new ground offensive backed by Russian air strikes will 'eliminate terrorists'”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/syrian-army-general-says-new-ground-offensive-backed-by-russian-air-strikes-will-eliminate-a6686086.html. Läst 10 oktober 2015. 
  107. ^ ”Iran Prepares Ground Action in Syria With Russian Air Cover”. Breitbart. http://www.breitbart.com/national-security/2015/10/01/iran-prepares-ground-action-syria-russian-air-cover/. 
  108. ^ ”Putin Officials Said to Admit Real Syria Goal Is Far Broader”. Bloomberg Business. 19 oktober 2015. https://www.bloomberg.com/news/articles/2015-10-19/putin-officials-said-to-admit-real-syrian-goals-are-far-broader. Läst 19 oktober 2015. 
  109. ^ http://edition.cnn.com/2013/08/29/world/meast/syria-iran-china-russia-supporters/
  110. ^ http://www.reuters.com/article/2013/05/31/us-syria-crisis-saudi-insight-idUSBRE94U0ZV20130531
  111. ^ [a b] http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-24179084
  112. ^ ”Iraqi al-Qaeda chief rejects Zawahiri orders”. Al Jazeera. 15 juni 2013. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2013/06/2013615172217827810.html. Läst 15 juni 2013. 
  113. ^ ”Al-Qaeda-linked groups expand into Lebanon”. Al Jazeera. 26 januari 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/01/al-qaeda-group-says-lebanese-shia-are-targets-201412643312606443.html. Läst 26 januari 2014. 
  114. ^ [8]
  115. ^ Syrian War Plays Out Along a Street in Lebanon”. The New York Times. 24 augusti 2012. http://www.nytimes.com/2012/08/24/world/middleeast/syrian-war-plays-out-along-a-street-in-lebanon.html. 
  116. ^ [a b] ”Anti-Assad monitoring group says Syrian death toll passes 130,000”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2013/12/31/us-syria-crisis-toll-idUSBRE9BU0FA20131231. Läst 28 oktober 2015. 
  117. ^ ”Over 130,000 dead in Syria conflict, group says”. The Times of Israel. http://www.timesofisrael.com/over-130000-dead-in-syria-conflict-group-says/. Läst 28 oktober 2015. 
  118. ^ ”73,000 in Syria conflict in 2013: NGO”. Daily News Egypt. http://www.dailynewsegypt.com/2014/01/02/73000--in-syria-conflict-in-2013-ngo/. Läst 28 oktober 2015. 
  119. ^ [a b c] Syria Deaths Hit New High in 2014, Observer Group Says
  120. ^ ”76021 people in Syria in 2014”. 1 januari 2015. http://www.syriahr.com/en/?p=8636. 
  121. ^ Master. ”Syria is still bleeding … more than 55,000 thousand persons were during the year of 2015”. Syrian Observatory For Human Rights. http://www.syriahr.com/en/?p=41779. Läst 31 december 2015. 
  122. ^ Sparrow, Annie (20 februari 2014). ”Syria's Polio Epidemic: The Suppressed Truth”. New York Review. http://www.nybooks.com/articles/archives/2014/feb/20/syrias-polio-epidemic-suppressed-truth/?insrc=hpma&utm_source=Sailthru&utm_medium=email&utm_term=*Mideast%20Brief&utm_campaign=Mideast%20Brief%201-22-2014. Läst 23 januari 2014. ”Even before the uprising, in areas considered politically unsympathetic like Deir Ezzor, the government stopped maintaining sanitation and safe-water services, and began withholding routine immunizations for preventable childhood diseases. Once the war began, the government started ruthless attacks on civilians in opposition-held areas, forcing millions to seek refuge in filthy, crowded, and cold conditions.”. 
  123. ^ ”Syrian refugees top 3 million, half of all Syrians displaced: U.N.”. Reuters. 29 augusti 2014. http://www.reuters.com/article/2014/08/29/us-syria-crisis-refugees-idUSKBN0GT0AX20140829. Läst 2 oktober 2014. 
  124. ^ Syrian Refugees 2015-11-08.
  125. ^ Irish, John (25 mars). ”West should treat Syria, Iran like Libya-Israel” (på engelska). Reuters. http://af.reuters.com/article/energyOilNews/idAFLDE72N1AZ20110324. Läst 21 juni. 
  126. ^ Longbottom, Wil (10 juni 2011). ”'This is savagery': Turkey prime minister turns on Syrian president as 15,000 troops move in on protest town” (på engelska). Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2002082/Syria-protests-Turkeys-PM-turns-President-Assad-15k-troops-Jisr-al-Shoughour.html. Läst 21 juni 2011. 
  127. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-staller-in-arabforbundsbesok-1
  128. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabforbundet-stanger-av-syrien
  129. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/arabforbundet-straffar-syrien_6683440.svd
  130. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-doda-i-fortsatt-vald-i-syrien

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Intervjuer
Media