Vättern

Version från den 17 november 2017 kl. 13.02 av Hastrian (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 217.21.224.222 (diskussion) till senaste version av Larske)
För andra betydelser, se Vättern (olika betydelser)
Vättern
Insjö
LandSverige Sverige
Koordinater 
  WGS 8458°18′N 14°30′Ö / 58.3°N 14.5°Ö / 58.3; 14.5 (Vättern)
  SWEREF 99 TM,
Lägeskarta
Mått
Areal1 893 km²
Längd135 km
Bredd31 km
Höjd88,5 m ö.h.
Medeldjup40 m
Maxdjup120 m
Volym77,6 miljarder m³
Flöden
TillflödenForsviksån
Tabergsån
Huskvarnaån
GeoNames2663591
Övrigt
ÖarVisingsö
KuststäderJönköping, Askersund, Hjo, Karlsborg, Motala, Vadstena, Gränna
Gränna, Visingsö och Vättern
Titelbladet till en bok om Vättern av Daniel Tiselius tryckt 1723.

Vättern är en långsmal djup insjö vilken är belägen i södra Sverige och delar Götaland i Östergötland och Västergötland. I norr och söder gränsar den även till Närke respektive Småland. Den är Sveriges näst största sjö, både till yta (1 893 km²) och volym (77,6 km³) och den är Europas sjätte största insjö.

Geologi

Vätterns geologiska historia börjar med de geologiska processer som gjorde att superkontinenten Rodinia sprack upp för cirka en miljard år sedan. Alla kontinenter låg då samlade tillsammans huvudsakligen på södra halvklotet. Baltika (Sverige, Finland, Västra Ryssland) kolliderade med Amazonia (Venezuela) och en hög bergskedja bildades i sydvästra Sverige och södra Norge samt i norra Venezuela. Tabergs basaltvulkan södern om Vättern bildades vid den här tiden. Genom erosion av den omgivande bergskedjan avsattes de sediment som kallas Visingsögruppen en grupp sedimentära bergarter bestående av erosionens vittringsprodukter. Först bildades en över 1 000 meter tjock serie av kontinentala sandstenar och sedan marina sediment (lerskiffrar och kalkstenar med stromatoliter). Dessa sediment förekommer både i Sverige och i Venezuela.

För 650 miljoner år sedan riftade kratonen Baltika loss från Rodinia varvid Vätterns gravsänka bildades. I samband med denna händelse sänktes Visingsögruppens sediment ned och bevarades tack vare denna förkastnings bildning. Spännvidden mellan Vätterns botten och omgivande förkastningshöjder är idag hela 330 meter. Från botten till underliggande berg är ytterligare 300 meter av mäktiga sedimentlager. Höjdskillnaden från den högst belägna berggrunden till den lägsta i Vätternsänkan är därmed över 600 meter trots 650 miljoner års erosion. Motsvarande skillnader i berggrunden förekommer annars endast i alpina områden.

Efter en landtid i södra Sverige (Vendium) då erosionen bildade de plana ytorna (Västgöta-, Östgöta- och Närkeslätterna) trängde havet in vid början av kambrium för 550 miljoner år sedan, nu med alla djurgrupper närvarande (den s.k. kambriska explosionen) inklusive ryggradsdjurens föregångare. Under 150 miljoner år avsattes sedan de cirka 200 meter tjocka fossilrika kambrosiluriska lagren med bland annat trilobiter. I dag finns dessa lager kvar bland annat utanför Motala. Skandinavien kolliderade sedan på nytt för cirka 400 miljoner år sedan. Denna gång med Grönland och resultatet blev den Skandinaviska fjällkedjan (Kaledoniderna). I samband med detta hävdes det övriga Sverige upp över havsytan igen. Under de följande 350 miljoner åren och fram till i dag låg Baltika hela tiden över havsytans nivå, med undantag av södra Sverige som tidvis låg under vatten. Stora floder flöt via Vätternriften, före och under dinosaurietid[förtydliga] till omfattande deltaområden i Skåne och södra Småland. Under de senaste miljoner åren har återkommande istider inneburit att inlandsisar periodvis har täckt norra Europa. När en inlandsis blir flera kilometer tjock trycker den ned jordskorpan och när isen smälter strävar jordskorpan efter att återgå till ursprungsläge. Fenomenet kallas för landhöjning och den har avtagit med tiden. För cirka 10 000 år sedan tog den senaste nedisningen slut. Vätternsänkan blev så småningom en del av Yoldiahavet. För cirka 8 000 år sedan låg sjöns utlopp till Ancylussjön (Östersjön) i trakten av Askersund och inte som idag i Motala ström. Landhöjningen bedöms i dag vara cirka 3,5 mm i Motala och i Jönköping cirka 2,6 mm. Det innebär att Vättern kantrar söderut mot Huskvarna och Jönköping med cirka 1 mm per år.

Klimat

Vättern har på grund av sin storlek en klimattyp som påminner om Atlantkusten, med värmande vintertid och avkylande sommartid. Området runt sjön är vintertid känt för att vara snörikt då det bildas mycket nederbörd som kommer in från sjön. Sommartid är det även en något svalare medeltemperatur än omgivningen på grund av vattnet, som har en avkylande effekt. Vättern ligger för övrigt i en situation mellan Sydsvenska höglandet och Östgötaslätten vilket gör att hastiga västliga vindar kan få sjön att blåsa upp till storm och gå från stilla till extrem rörelse med havshöga vågor.

Geografi

Vättern är en långsmal och djup sjö som delar Götaland i Östergötland och Västergötland. I norr och söder gränsar den även till Närke respektive Småland. Med undantag för Visingsö är sjöns södra och centrala delar fria från öar. I norr finns en liten skärgård. Namnet "Vättern" kommer från ordet vatten.

Sjöns största kända djup, söder om Visingsö, är 120 meter och medeldjupet 40 meter.[1] Vättern ligger 88,5 m ö.h. och avrinner till Östersjön genom Motala ström. De största tillflödena är Forsviksån från sjöarna Unden och Viken, Tabergsån och Huskvarnaån. Göta kanal passerar Vättern via Motala och Karlsborg. I slutet av 1930-talet byggdes sjön ut för vattenreglering.[1] Den genomsnittliga tiden en vattendroppe behöver för att lämna Vättern är 62,5 år.

Öar

Ö Storlek (ha) Kommun
Visingsö 2 504 Jönköping
Öna 347 Askersund
Stora Aspön 285 Askersund
Stora Röknen 234 Askersund
Lilla Aspön 171 Askersund
Lilla Röknen 167 Askersund
Grönön 34 Askersund
Svilen 33 Askersund
Trulsan 20 Askersund

Tätorter vid sjön

  • Jönköping, den största staden vid Vättern, ligger vid sjöns sydspets
  • Askersund ligger vid norra spetsen

På västra stranden

På östra stranden

Biologi

I Vättern finns både fytoplankton och zooplankton, som Copepoda och Cladocera. I den bentiska zonen finns Crustacea, Oligochaeta, Diptera och Bivalvia. Sjön rymmer även flera fiskarter som Salvelinus salvelinus, sik och insjölax. Vättern är känd för vätter-rödingen, en relikt från istiden, som minskat med 97 procent sedan 1950-talet.[2]

Vättern och människan

Kommunikationer

Båttrafik

Visingsö har regelbundna bilfärjeförbindelser med Gränna. På sommaren trafikerar ångfartyget S/S Trafik Vättern. Båtar längs Göta kanal korsar Vättern.

Tidigare fanns omfattande båttrafik mellan orterna längs sjön. Känd är ångaren Per Brahe som gick under 1918 med bland annat målaren John Bauer och hans hustru bland offren.

Vägar

Längs östra sidan går motorvägen Vätterleden, ett avsnitt av E4. I anslutning till motorvägen söder om Gränna ligger Gyllene Uttern, ett hotell med restaurang med utsikt över Vättern. Längs västra sidan går länsväg 195 och riksväg 49.

I Vättern får vem som helst utan tillstånd fiska kräftor 300 meter ut från stranden på allmänt vatten. Det kallas Allmänhetens kräftfiske och är det enda vattnet i hela Sverige där det förekommer.[3]

Sportfiske

I Vättern sportfiskas det abborre, gädda, gös, harr, lake, lax, röding, öring och signalkräfta. Länsstyrelserna har fastställt regler som reglerar sportfisket.[4]

Dricksvatten

Vättern används som dricksvattenreservoar för bland andra Askersunds, Karlsborgs, Hjo, Jönköpings, Ödeshögs, Motala och Vadstena kommuner. Skövde, Falköpings och Skara kommuner får sitt vatten genom vattenverket Skaraborgsvatten i Borgunda dit vattnet förs genom kulvertar de cirka 30 km från Vättern. Linköping och Norrköping tar dricksvatten från Motala ström. Alltså dricker cirka 0,5 miljoner personer vatten från Vättern idag. I framtiden kan det bli 2,5 miljoner när Örebro kommun och Storstockholm tillkommer inom cirka 40 år. Även Danmark och Tyskland har visat intresse för Vätterns vatten.

Vätternrundan

Runt Vättern cyklar i mitten av juni varje år cirka 15 000 personer den 300 kilometer långa Vätternrundan med start och mål i Motala.

Vätternrummet

Vätternrummet är en utställning som beskriver Vätterns natur och kultur. Utställningen är inrymd i en lokal i Hästholmens hamn Ödeshög. Utställningen drivs av Ödeshögs kommun. Utställningen består av information om Vätterns natur och kultur. En film visar bärgningen av ångfartyget Per Brahe i Hästholmen år 1922. Det finns även stora akvarier, där man kan se några av Vätterns fiskarter. Hästholmen

Militärt övningsområde

Militären har sedan andra världskriget använt Vättern som skjutfält och dumpning av uttjänt krigsmateriel. Dumpningen upphörde på 1970-talet. I Karlsborg finns en militär flygplats, som nu 2014 upprustas för mer än 100 miljoner kronor. Försvarsmakten vill utöka sin närvaro i och kring Vättern. Vid Hammaren ligger skjutmålet för JAS Gripens övningsskjutning. Försvarsmakten har nu tillstånd att öva 20 dagar per år, skjuta 1 000 skott och använda 193 kubikmeter flygbränsle. FM ansöker nu att få utöka till 50 dagar, skjuta 69 000 skott och 150 raketer per år samt använda 5 600 kubikmeter flygbränsle årligen. FM vill inbjuda andra nationers flyg att utbilda och träna piloter.[5]

Den militära användningen har ifrågasatts med avseende på att sjön används som dricksvattentäkt.

Panorama över Visingsö från Brahehus
Panorama över Visingsö från Brahehus


Noter

Vidare läsning

  • Årsskrift. Rapport från Vätternvårdsförbundet, 1102-3791. Jönköping: Förb. 1991-. Libris 1283503 
  • Agrelin, Ove; Westlin Claes (2009). Runt Vättern!. Malmö: GDV förlag. Libris 11446201. ISBN 978-91-633-4113-7 (inb.) 
  • Dahlberg, Folke (1949). Vättern. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9676735 
  • Degerman, Erik; Ekman Tomas (2004). De stora blå-: Vänern-Vättern-Mälaren-Hjälmaren. Örebro: Gullers. Libris 9697509. ISBN 91-88238-43-1 (inb.) 
  • Haugard, Joel (1922). Om Vättern och norra Vättersbygden: natur- och kulturhistorisk beskrivning. Stockholm: Bonnier. Libris 1263447 
  • Magnusson, Tomas; Lindberg Jenny (2009). Hemmablind: en bildberättelse från vätterland. Jönköping: Smålandsbilder. Libris 11765915. ISBN 978-91-978608-0-2 
  • Nilsson, Niklas (2009). Vätternharren. Rapport från Vätternvårdsförbundet, 1102-3791 ; 97. Jönköping: Vätternvårdsförbundet. Libris 11491490 
  • Schröder, Hasse; Svensson Tommy (1997). Livet med Vättern. Uppsala: Schröders ord & bildbyrå. Libris 7794484. ISBN 91-971485-6-3 (inb.) 
  • Johansson Ulf, red (1990). De stora sjöarna. Svenska turistföreningens årsbok, 0283-2976 ; 1991. Stockholm: Svenska turistfören. Libris 1161654 
  • Thor, Clas; Jonsson Ulla-Britt (2002). Vättern runt. Örebro: Gullers. Libris 8826708. ISBN 91-88238-37-7 (inb.) 
  • Wilander, Anders; Willén Eva (1996). Vättern och dess tillflöden 1971-1994. Rapport från Vätternvårdsförbundet, 1102-3791 ; 40. Jönköping: Vätternvårdsförbundet. Libris 2368494 

Externa länkar