Älggräs
- Älgört länkar hit. Älgört kan också vara ett namn på torta.
| Älggräs | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Rosordningen Rosales |
| Familj | Rosväxter Rosaceae |
| Underfamilj | Rosoideae |
| Släkte | Älggräs Filipendula |
| Art | Älggräs F. ulmaria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Filipendula ulmaria | |
| Auktor | Linné |
| Synonymer | |
| se text | |
 | |
Älggräs (Filipendula ulmaria), även älgört, är en ört i släktet älggräs i familjen rosväxter.
Beskrivning
Älggräset är en ganska högväxt art (omkring 1–1,5 meter), som vanligen inte blommar förrän efter midsommar. De gräddvita blommorna, som har 5 kronblad, sitter i breda knippen och är starkt doftande[1] Trots att blommorna saknar nektar lockar doften stora mängder insekter, som bara får pollen med sig. Doften kommer av kronbladens innehåll av doftämnet salicylaldehyd,[2] även kallad spireaolja.[3]
Bladen är parvis sammansatta med sågade, lansettlika småblad.[1]
Frukten är en spiralvriden nöt innehållande 1 frö. Den är fylld med luft, varför den kan flyta på det vatten, som ofta finns intill älggräsets växtplatser, vilket underlättar spridning till nya växtplatser.
Blommorna och bladen luktar olika p.g.a. att de innehåller olika doftämnen.
Förväxlingsarter
Älggräs kan förväxlas med andra Filipendula-arter, bland annat med brudbröd, Filipendula vulgaris.[1]
Biotop
Älggräs växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen i skogarna (alkärren), vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden.
Habitat
Älggräsets utbredningsområde omfattar hela Skandinavien och Finland samt nästan hela Europa och Sibirien.
Användning
Om bladen av älggräs gnuggas avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft. Doftämnet är en benzoloid.[3]
Bladen har för sin väldofts skull använts redan på 300-talet f.Kr. i Grekland; älgörten tillhörde också kelternas heliga örter.[4]
Bin har ett välutvecklat luksinne, och för att locka svärmande bisamhällen in i en bikupa är ett knep att gnida insidan av den med älggräsblad.
Förr spred man gärna ut blad av älggräs på golvet vid högtidliga sammanhang.[4]
Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.[5]
Av blommorna kan en saft kokas, efter samma recept som fläderblomssaft. De senare åren har allt fler uppmärksammat älgörtssaften, flera bloggare[källa behövs] har beskrivit saftkokningen på älgört och i specialbutiker finns också saften att köpa.
Medicinsk verkan
Bladen och blommorna[4] innehåller salicylsyra. En drog gjord på torkade blommor (i den gamla farmakologin benämnt spiræe herba) har inom folkmedicinen använts som smärtstillande och febernedsättande medel.[4] Även svettdrivande.[1]
Växtens tidigare vetenskapliga namn Spiraea ulmaria har fått ge namn åt läkemedlet Aspirin, resultatet av det tyska läkemedelsföretaget Bayer AG:s utveckling av salicylsyra till acetylsalicylsyra. I dag är acetylsalicylsyra en läkemedelssubstans som fortfarande tillverkas i stor mängd på syntetisk väg.
Etymologi
Latinets Filipendula, av filum ('tråd') och pendere ('hänga'), syftade på de trådar som håller ihop rotknölarna. Artnamnet ulmaria ('almliknande') syftar på att alm och älgört har blad som i någon mån liknar varandra.[4]
Det gamla namnet spiræe är en latinisering av grekiska ϛπειρα (speira) = spiral, hoprullat, syftande på fröets form.
Bygdemål
| Namn | Trakt | Förklaring | Referens |
|---|---|---|---|
| Algräs | Uppland | Bladens utseende liknar alens blad | |
| Aligräs | Österbotten | [6] | |
| Brakä | Gotland | ||
| Kallgräs | Växer på kalljord, varmed i äldre tider menades fuktig mark, sumpig mark | ||
| Mjödört | [5] | ||
| Vanhävdsört | Växten invaderar ofta dåligt skötta kulturmarker – vanhävdsmarker | ||
| Älgört | |||
| Aleskogsgräs | [4] | ||
| Allmycke | |||
| Bigräs | Man ansåg bin lockas av älggräsets doft, varför man gnuggade bikupans insida med älggräs | ||
| Brake, brakebuske | Brake är även ett alternativnamn för Brakved, Frangula alnus | ||
| Byttgräs, byttgräs | Man använde älggräs för att rengöra byttor (laggkärl av trä) [7] | ||
| Johannisört | Detta ska ej förväxlas med (äkta) johannesört, Hypericum perforatum | ||
| Karsyrt | Förvrängning av karsört | ||
| Karsört, Kars ört | |||
| Karsöta | |||
| Kassöta | Förvrängning av karsöta | ||
| Karört | |||
| Korosor | |||
| Kärrört | |||
| Luktört | Älggräs har en angenäm doft, och av den anledningen spred förr allmogen ut älggräs på golvet vid fester | ||
| Läkblad | Används som huskur mot feber och värk. Effekten beror på alggräsets innehåll av salicylsyra | ||
| Majblomster | Majblomster är även ett alternativnamn för Smörblomma, Ranunculus acris | ||
| Majgräs | |||
| Manngräs | Förväxla ej med Mannagräs, Glyceria fluitans | ||
| Mjödört, miodyrt, miödyrt, myodyrt, myödhyrth | Användes som smaksättare vid bryggning av mjöd | ||
| Persmässgräs | Blommar vid tiden för Persmässan | ||
| Rönngräs | |||
| Spirea | Kortform av vetenskapliga namnet Spiræa ulmaria | ||
| Vinblom | |||
| Ölgräs, ölört | Alggräs användes vid bryggning av öl eller som krydda i färdigt öl | ||
Beträffande namn med efterleden -gräs kan noteras att man i äldre tider inte över huvud taget använde termen ört. Alla växter som i dag benämns örter kallades då gräs. Termen ört är ett senare tiders påfund. Somliga, egentligen föråldrade namn, har dock hängt kvar än idag, t.ex. just älggräs.
Synonymer
Två underarter till älggräs finns identifierade. Dessa har i litteraturen beskrivits under ett antal olika namn enligt nedan.
subsp. ulmaria
- Filipendula ulmaria subsp. nivea (Wallr.) Hayek, 1909
- Filipendula ulmaria var. glauca (Schultz) Asch. & Graebn.
- Spiraea odorata Gray, 1821 nom. illeg.
- Spiraea palustris Salisb., 1796 nom. illeg.
- Spiraea ulmaria subsp. discolor (W.D.J.Koch) Arcang.
- Spiraea ulmaria var. glauca Wallr., 1822
- Spiraea ulmaria var. nivea Wallr., 1822
- Spiraea ulmaria var. tomentosa (Gaudin) Cariot & St.-Lag., 1889
- Spiraea unguiculata Dulac, 1867 nom. illeg.
- Ulmaria glauca (Wallr.) Fourr., 1868
- Ulmaria obtusiloba Opiz, 1852
- Ulmaria palustris Moench, 1794
- Ulmaria pentapetala Gilib., 1782 nom. inval.
- Ulmaria spiraea-ulmaria Hill, 1868
subsp. denudata [8]
- Ulmaria denudata Opiz, 1852
- Spiraea ulmaria var. unicolor Rouy & E.G.Camus, 1900
- Spiraea ulmaria var. glabrescens Rouy & E.G.Camus, 1900
- Spiraea glauca Schultz, 1806
- Spiraea ulmaria subsp. denudata Arcang., 1882
- Spiraea ulmaria var. denudata (J.Presl & C.Presl) Cariot & St.-Lag., 1889
- Spiraea ulmaria var. denudata (J.Presl & C.Presl) Maxim.
- Spiraea denudata J.Presl & C.Presl, 1819, Fl. Cech. : 101]
- Filipendula ulmaria subsp. denudata (J.Presl & C.Presl) Hayek, 1909
- Filipendula denudata (J.Presl & C.Presl) Fritsch, 1889
Noter
- ^ [a b c d] "Älggräs". Den virtuella floran. Läst 11 augusti 2013.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Salicyl-aldehyd
- ^ [a b] Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 288, [1] Wahlström & Widstrand Stockholm 1917–1926
- ^ [a b c d e f] "Älgört". Shenet.se. Läst 11 augusti 2013.
- ^ [a b] "älggräs". NE.se. Läst 11 augusti 2013.
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 6 [2] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Bytt-gräs
- ^ (J.Presl & C.Presl) Schübler & G.Martens, 1834
Wikimedia Commons har media som rör Älggräs.
|