Älggräs

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Älgört länkar hit. Älgört kan också vara ett namn på torta.
Älggräs
Illustration Filipendula ulmaria0.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Rosväxter
Rosaceae
Underfamilj Rosoideae
Släkte Älggräs
Filipendula
Art Älggräs
F. ulmaria
Vetenskapligt namn
§ Filipendula ulmaria
Auktor L.
Synonymer
se text
Filipendula-ulmaria.JPG
Hitta fler artiklar om växter med

Älggräs (Filipendula ulmaria L.), även älgört, är en ört i släktet älggräs i familjen rosväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Älggräsblomma

Älggräset är en ganska högväxt art (omkring 1—1,5 meter), som vanligen inte blommar förrän efter midsommar. De gräddvita blommorna, som har 5  kronblad, sitter i breda knippen och är starkt doftande[1] Trots att blommorna saknar nektar lockar doften p g a kronbladens innehåll av doftämnet salicylaldehyd,[2] även kallad spireaolja.[3]stora mängder insekter, som bara får pollen med sig.

Bladen är parvis sammansatta med sågade, lansettlika småblad.[1]

Frukten är en spiralvriden nöt innehållande 1 frö. Den är fylld med luft, varför den kan flyta på det vatten, som ofta finns intill älggräsets växtplatser, vilket underlättar spridning till nya växtplatser.

Blommorna och bladen luktar olika p g a att de innehåller olika doftämnen.

Förväxlingsarter[redigera | redigera wikitext]

Älggräs kan förväxlas med andra Filipendula-arter, bland annat med brudbröd, Filipendula vulgaris.[1]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Älggräs växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen i skogarna (alkärren), vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Älggräsets utbredningsområde omfattar hela Skandinavien och Finland samt nästan hela Europa och Sibirien.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Om bladen av älggräs gnuggas avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft. Doftämnet är en benzoloid. [3]

Bladen har för sin väldofts skull använts redan på 300-talet f.Kr. i Grekland; älgörten tillhörde också kelternas heliga örter.[4]

Bin har ett välutvecklat luksinne, och för att locka svärmande bisamhällen in i en bikupa är ett knep att gnida insidan av den med älggräsblad.

Förr spred man gärna ut blad av älggräs på golvet vid högtidliga sammanhang.[4]

Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.[5]

Av blommorna kan en saft kokas, efter samma recept som fläderblomssaft. De senare åren har allt fler uppmärksammat älgörtssaften, flera bloggare[källa behövs] har beskrivit saftkokningen på älgört och i specialbutiker finns också saften att köpa.

Medicinsk verkan[redigera | redigera wikitext]

Bladen och blommorna[4] innehåller salicylsyra. En drog gjord på torkade blommor (i den gamla farmakologin benämnt spiræe herba) har inom folkmedicinen använts som smärtstillande och febernedsättande medel.[4] Även svettdrivande.[1]

Växtens tidigare vetenskapliga namn Spiraea ulmaria har fått ge namn åt läkemedlet Aspirin, resultatet av det tyska läkemedelsföretaget Bayer AG:s utveckling av salicylsyra till acetylsalicylsyra. I dag är acetylsalicylsyra en läkemedelssubstans som fortfarande tillverkas i stor mängd på syntetisk väg.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Latinets Filipendula, av filum ('tråd') och pendere ('hänga'), syftade på de trådar som håller ihop rotknölarna. Artnamnet ulmaria ('almliknande') syftar på att alm och älgört har blad som i någon mån liknar varandra.[4]

Det gamla namnet spiræe är en latinisering av grekiska ϛπειρα (speira) = spiral, hoprullat, syftande på fröets form.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Förklaring Referens
Algräs Uppland (Roslagen) Bladens utseende liknar alens blad
Aligräs Österbotten
Brakä Gotland [6]
Kallgräs
(Spiræa ulmaria)
Växer på kalljord, varmed i äldre tider menades fuktig mark, sumpig mark
Mjödört [5]
Vanhävdsört Växten invaderar ofta dåligt skötta kulturmarker – vanhävdsmarker
Älgört

Aleskogsgräs [4]
Allmycke
Bigräs Man ansåg bin lockas av älggräsets doft, varför man gnuggade bikupans insida med älggräs
Brake, brakebuske Brake är även ett alternativnamn för Brakved, Frangula alnus
Byttgräs, byttgräs Man använde älggräs för att rengöra byttor (laggkärl av trä) [7]
Johannisört Detta ska ej förväxlas med (äkta) johannesört, Hypericum perforatum
Karsyrt Förvrängning av karsört
Karsört, Kars ört
Karsöta
Kassöta Förvrängning av karsöta
Karört
Korosor
Kärrört
Luktört Älggräs har en angenäm doft, och av den anledningen spred förr allmogen ut älggräs på golvet vid fester
Läkblad Används som huskur mot feber och värk. Effekten beror på alggräsets innehåll av salicylsyra
Majblomster Majblomster är även ett alternativnamn för Smörblomma, Ranunculus acris
Majgräs
Manngräs Förväxla ej med Mannagräs, Glyceria fluitans
Mjödört, miodyrt, miödyrt, myodyrt, myödhyrth Användes som smaksättare vid bryggning av mjöd
Persmässgräs Blommar vid tiden för Persmässan
Rönngräs
Spirea Kortform av vetenskapliga namnet Spiræa ulmaria
Vinblom
Ölgräs, ölört Alggräs användes vid bryggning av öl eller som krydda i färdigt öl

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Två underarter till älggräs finns identifierade. Dessa har i litteraturen beskrivits under ett antal olika namn.

subsp. ulmaria[redigera | redigera wikitext]

  • Filipendula ulmaria subsp. nivea (Wallr.) Hayek, 1909
  • Filipendula ulmaria var. glauca (Schultz) Asch. & Graebn.
  • Spiraea odorata Gray, 1821 nom. illeg.
  • Spiraea palustris Salisb., 1796 nom. illeg.
  • Spiraea ulmaria subsp. discolor (W.D.J.Koch) Arcang.
  • Spiraea ulmaria var. glauca Wallr., 1822
  • Spiraea ulmaria var. nivea Wallr., 1822
  • Spiraea ulmaria var. tomentosa (Gaudin) Cariot & St.-Lag., 1889
  • Spiraea unguiculata Dulac, 1867 nom. illeg.
  • Ulmaria glauca (Wallr.) Fourr., 1868
  • Ulmaria obtusiloba Opiz, 1852
  • Ulmaria palustris Moench, 1794
  • Ulmaria pentapetala Gilib., 1782 nom. inval.
  • Ulmaria spiraea-ulmaria Hill, 1868

subsp. denudata[redigera | redigera wikitext]

[8]

  • Ulmaria denudata Opiz, 1852
  • Spiraea ulmaria var. unicolor Rouy & E.G.Camus, 1900
  • Spiraea ulmaria var. glabrescens Rouy & E.G.Camus, 1900
  • Spiraea glauca Schultz, 1806
  • Spiraea ulmaria subsp. denudata Arcang., 1882
  • Spiraea ulmaria var. denudata (J.Presl & C.Presl) Cariot & St.-Lag., 1889
  • Spiraea ulmaria var. denudata (J.Presl & C.Presl) Maxim.
  • Spiraea denudata J.Presl & C.Presl, 1819, Fl. Cech. : 101]
  • Filipendula ulmaria subsp. denudata (J.Presl & C.Presl) Hayek, 1909
  • Filipendula denudata (J.Presl & C.Presl) Fritsch, 1889

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] "Älggräs". Den virtuella floran. Läst 11 augusti 2013.
  2. ^ Svenska Akademiens Ordbok http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/18/170.html]
  3. ^ [a b] Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 288, [1] Wahlström & Widstrand Stockholm 1917—1926
  4. ^ [a b c d e f] "Älgört". Shenet.se. Läst 11 augusti 2013.
  5. ^ [a b] "älggräs". NE.se. Läst 11 augusti 2013.
  6. ^ ”6 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)”. http://runeberg.org/dialektl/0036.html.  Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon Gleerups, Lund 1862—1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  7. ^ SAOB [2]
  8. ^ (J.Presl & C.Presl) Schübler & G.Martens, 1834