Bengt Erland Fogelberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bengt Erland Fogelberg
Johan Gustaf Sandberg-Bengt Erland Fogelberg.jpg
Födelsenamn Bengt Erland Fogelberg
Född 8 augusti 1786
Göteborg
Död 22 december 1854
Trieste, Italien
Nationalitet  Sverige
Fält Skulptur
Utbildning Kungliga Akademien för de fria konsterna
Vården över Bengt Erland Fogelberg på Östra kyrkogården i Göteborg. Den invigdes 15 oktober 1862 av domprosten Wieselgren[1].

Bengt Erland Fogelberg, född 8 augusti 1786 på Drottninggatan 48[2] i Göteborg, död 22 december 1854 i Trieste i Italien, var en svensk skulptör.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Bengt Erland Fogelberg var son till gelbgjutaren Erland Fogelberg (1751-1811) och Maria Margaretha Fogelberg (1781-1823). Han var gelbgjutarlärling i Göteborg och blev från 1804 lärling hos hovciselören Rung i Stockholm. Samma år inskrevs han som elev vid Konstakademien i Stockholm, och hade redan 1805 erhållit sin första belöning, när han 1806 erhöll gesällvärdighet inom yrket. Snart övergick han dock helt till konsten och erövrade första medaljen vid akademin tre år i rad och blev 1812 agré vid Konstakademien. Först 1832 blev han akademiledamot. [3]

Tillsammans med Johan Gustaf Sandberg och Johan Fredrik von Breda ansågs han vara ledare för en oppositionell riktning mot den officiellt härskande, en parallell till de romantiska och götiska strömningarna inom litteraturen. Oppositionen inskränkte sig huvudsakligen till intresse för götiska ämnen, medan formspråket fortfarande var det vedertagna klassicistiska, På Götiska Förbundets utställning 1818 deltog Fogelberg bland annat med skisser till de tre nordiska huvudgudarna Oden, Tor och Frej. Bland hans arbeten från samma tid märks en rad porträttmedaljonger och byster, modellerna till bronslejonen kring Karl XIII:s staty samt dekorativa arbeten.[3]

År 1819 vann Fogelberg Konstakademiens resestipendium, och anträdde 1820 sin utlandsresa. Han reste först till Paris, där han studerade teckning för Pierre-Narcisse Guérin och skulptur för François Joseph Bosio samt även vid École des beaux arts. Han fortsatte därefter till Rom dit han anlände 1821. Rom kom därefter att bli Fogelbergs högkvarter för resten hans liv, med korta avbrott för vistelser i Sverige. Hans första mera betydande arbeten, Mercurius Argusdödaren (1825), Amor i snäckan (1824) och marmorstatyn Paris med äpplet (1824, Nationalmuseum), blandar den franska stilen med Thorvaldsens klassicism. Modellen till Gustav Vasas byst vid Uppsala slott bildar upptakten till den produktion som Fogelberg kom att bli mest förknippad med, monumentalskulpturerna med nordiska ämnen.[3]

År 1828 fick Fogelberg av kungen beställning på Odens staty i marmor. Han frångick sitt ursprungliga förslag med den tronande Oden och utförde på kungens önskan asaguden i stående ställning, "som härgud skådande från någon bergstopp in uti det gamla Skandinavien". Som yttre förebild hade Fogelberg valt Marsskulpturen på Kapitolium i Rom. Vid Fogelbergs hemkomst väckte hans staty stor hänförelse. Trots detta fick han vänta ännu ett årtionde på beställningen av de båda andra gudarna.[3]

Under väntetiden utförde Fogelberg en kolossalstaty i marmor av Karl XIII, beställd av Karl XIV Johan (1833), samt skisser till en rad kungastatyer, vidare en rad verk med klassiska ämnen såsom Apollon med cittran (1838), Venus med äpple (1838) samt Amor och Psyche (utförd i marmor av Johan Peter Molin). 1839 kom så beställningen på Tor och Balder, som fick ersätta Frej. De från Rom hemsända skisserna granskades av kungen lika strängt som Odenstatyn. Statyerna blev färdiga 1844. Vid ett besök i Sverige 1845 mottog Fogelberg beställning på de tre monumentalstatyerna av Birger Jarl och Karl XIV Johan i Stockholm samt Gustav Adolf i Göteborg.[3]

På tillbakaresan till Rom besökte Fogelberg Tyskland och Paris och erhöll närmare kontakt med de realistiska tendenserna inom skulpturen, vilka redan gjort sig gällande bland annat i Fogelbergs Tor och som kom till fullt i de blivande monumentalstatyerna. Statyerna göts i München 1853-54. På hemfärden råkade den för Göteborg avsedda statyn ut för en ett skeppsbrott, men bärgades och såldes till staden Bremen, då Göteborg föredrog att gjuta en ny. Till lynnet var Fogelberg skygg och tillbakadragen och hade föga beröring med den kring Johan Niclas Byström samlade svenska konstnärskolonin i Rom. Fogelberg var även intresserad arkeolog och uppträdde även som författare av ett vetenskapligt arbete inom området.[3]

År 1833 fick han en tjänst vid Konstakademien, men han tjänstgjorde aldrig.[3] Han utsågs till kunglig statybildhuggare 1848. Han tog starka intryck av de götiska idéerna, särskilt genom Pehr Henrik Ling. Vid en utställning 1818 visade han flera modellerade och tecknade skisser till nordiska gudar.

I Rom utförde han bland annat Hebe, en skulptur som påvisar klara intryck från Thorvaldsen. Bland hans verk bör nämnas, en bronsbyst av Gustav Vasa (borggården, Uppsala slott), Odin, Tor och Balder i marmor (Nationalmuseum), Birger jarl och ryttarstatyn av Karl XIV Johan (vid Slussen i Stockholm), samt Gustav II Adolf. Bäst av hans skulpturer brukar sägas vara den kraftigt modellerade Tor, urtypen för en nordisk kämpagestalt.

Skulpturer i urval[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bengt E Fogelberg i Svenskt biografiskt lexikon, Band 16, sid 239, 1964–1966
  • Grafskrifter på Göteborgs Stads och närgränsande församlingars begrafningsplatser, [Utgifne för välgörande ändamål], Göteborg 1869 s. 69, 137

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anteckningar ur rådman Eric Cederbourgs beskrifning öfver Götheborg, utgifven år 1739 jemte bihang, innehållande upplysningar dertill samt kronologisk förteckning, Henning Gustaf Hemning, Göteborg 1864, s. 143
  2. ^ Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist/R. Scander/A. Bothén 1982 sidan 32
  3. ^ [a b c d e f g] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]