Billie Jean King

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Billie Jean King
Billie Jean King (2011)
Nationalitet USA Amerikanska
Födelsedatum 22 november 1943 (71 år)
Födelseort USA Long Beach, Kalifornien
Bor USA
Karriär
Professionell sedan 1968
Karriärslut 1983
Spelar Högerhänt
Prispengar US$1,966,487
Singel
Karriärfacit 695-155
Singeltitlar 67 (räknat från 1968 då the Open Era började)
Högsta singelranking Etta (1966, 1967, 1968, 1971, 1974)
Grand Slam-resultat
Australiska öppna Seger -68
Franska öppna Seger -72
Wimbledon Seger -66, -67, -68, -72, -73, -75
US Open Seger -67, -71, -72, -74
Karriärfacit 87-37

Billie Jean Moffitt King, född 22 november 1943 i Long Beach, Kalifornien, är en amerikansk tennisspelare. Billie Jean King rankades 1966-68, 1971 och 1974 som världsetta. Ännu som 40-åring (1983) rankades hon som nummer 13 i världen.

Hon upptogs 1987 i International Tennis Hall of Fame.

Tenniskarriären[redigera | redigera wikitext]

Billie Jean King vann totalt 12 singeltitlar i Grand Slam-turneringar, varav sex i Wimbledonmästerskapen, fyra i US Open och vardera en i Australiska öppna och Franska öppna. I Wimbledon vann hon också tio titlar i dubbel och fyra i mixed dubbel. Hon tog sin första singeltitel i Wimbledonmästerskapen 1966, varvid hon i finalen besegrade brasilianskan Maria Bueno. Året därpå vann hon en "triple crown" i Wimbledon, det vill säga seger i singel, dubbel och mixed dubbel. I Wimbledon finalbesegrade hon 1972 och 1975 Evonne Goolagong och 1973 Chris Evert. Hon finalbesegrade Margaret Smith Court i Australiska öppna 1968. Som aktiv lagmedlem bidrog hon till flera amerikanska segrar i Federation Cup. Som proffs vann hon 67 turneringar.

Spelaren och personen[redigera | redigera wikitext]

Billie Jean King föredrog som barn fotboll och baseboll, men eftersom tennisträning erbjöds i hennes hemstad , köpte hon en billig tennisracket och började spela. Från början ville hon mest spela volleyslag framme vid nätet och fick nära nog övertalas att lära sig grundslagen. Hon tränade sedan med stor iver och var 1959 redo för möten med toppspelare i olika mindre turneringar. Redan som 16-åring vann hon dubbelfinalen i Wimbledonmästerskapen. År 1963 var hon uppe i singelfinalen i den turneringen, men förlorade mot Margaret Smith Court. Året därpå reste hon till Australien där hon tränade intensivt. Under vistelsen fulländade hon sitt "serve-volley"-spel och var därefter en mycket svårslagen, lättrörlig attackspelare. Sin storhet som tennisspelare visade hon många gånger när hon efter motgångar, omedelbart kunde resa sig och spela ännu mer fokuserat. Under spel brukade hon ofta högljutt tillrättavisa sig själv när hon förlorat någon boll.

Efter sin aktiva tenniskarriär verkade hon som framgångsrik tennistränare, bland andra för Lindsay Davenport. Hon har också varit kapten för det amerikanska Federation Cup-laget.

År 1981, i samband med sin skilsmässa, tillkännagav hon offentligt att hon under 1970-talet haft en homosexuell relation. Hon har senare belönats för upplysningsinsatser i kampen mot AIDS.

Billie Jean Kings betydelse för damtennisen[redigera | redigera wikitext]

Billie Jean King är känd främst som en utomordentligt skicklig tennisspelare, men också som en temperamentsfull och oförtröttlig företrädare för kvinnors rättigheter på och utanför tennisbanan. År 1968 blev hon professionell tennisspelare. Hon kom då, genom hårt, kompromisslöst och också framgångsrikt arbete att spela en avgörande roll för etableringen av en proffstour för damtennis, med tobaksbolaget Philip Morris som huvudsponsor, känd under beteckningen the Virginia Slims Circuit (senare WTA-touren) skild från herrarnas. Detta medförde också kraftigt ökade gager för damproffs. Hon var sålunda en av grundarna av WTA, som i dag (2005) administrerar 62 turneringar inkluderande Fed Cup och Grand Slam-turneringarna. Hon var också under en period president för WTA.

År 1973 besegrade hon den 55-årige före detta proffsspelaren Bobby Riggs i vad som kallades "kampen mellan könen". Hon vann den mycket uppmärksammade matchen, som också sändes i TV, med 6-4, 6-3, 6-3. Hennes seger anses ha haft stor betydelse för ökad uppmärksamhet av idrott som utövas av kvinnor.

Grand Slam-finaler, singel[redigera | redigera wikitext]

Titlar (12)[redigera | redigera wikitext]

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror
1966 Wimbledon Brasilien Maria Bueno 6-3, 3-6, 6-1
1967 Wimbledon (2) Storbritannien Ann Haydon Jones 6-3, 6-4
1967 Amerikanska mästerskapen Storbritannien Ann Haydon Jones 11-9, 6-4
1968 Australiska mästerskapen Australien Margaret Smith Court 6-1, 6-2
Open Era
1968 Wimbledon (3) Australien Judith Tegart Dalton]] 9-7, 7-5
1971 US Open (2) USA Rosie Casals 6-4, 7-6
1972 Franska öppna Australien Evonne Goolagong 6-3, 6-3
1972 Wimbledon (4) Australien Evonne Goolagong 6-3, 6-3
1972 US Open (3) Australien Kerry Reid 6-3, 7-5
1973 Wimbledon (5) USA Chris Evert 6-0, 7-5
1974 US Open (4) Australien Evonne Goolagong 3-6, 6-3, 7-5
1975 Wimbledon (6) Australien Evonne Goolagong 6-0, 6-1

Finalförluster i singel (Runner ups) (6)[redigera | redigera wikitext]

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror
1963 Wimbledon Australien Margaret Smith Court 6-3, 6-4
1965 Amerikanska mästerskapen Australien Margaret Smith Court 8-6, 7-5
Open Era:
1968 US Open Storbritannien Virginia Wade 6-4, 6-2
1969 Australiska öppna Australien Margaret Smith Court 6-4, 6-1
1969 Wimbledon Storbritannien Ann Haydon Jones 3-6, 6-3, 6-2
1970 Wimbledon Australien Margaret Smith Court 14-12, 11-9

Övriga Grand Slam-titlar (25)[redigera | redigera wikitext]

(Observera att mästerskapen blev öppna först under säsongen 1968).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gianni Clerici, 1974. 500 Jahre Tennis ( tysk översättning år 1978). Verlag Ullstein.
  • Martin Hedges, 1978. The Concise Dictionary of Tennis. Mayflower Books Inc.