Newt Gingrich

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Newt Gingrich 2004

Newton Leroy ”Newt” Gingrich /ˈnuːt ˈɡɪŋɡrɪtʃ/, född som Newton Leroy McPherson 17 juni 1943 i Harrisburg, Pennsylvania, är en amerikansk politiker (republikan), docent och författare, tidigare kongressledamot i representanthuset 19791999, där han var talman från 1995 till sin avgång.

Gingrich uppfostrades som lutheran och blev senare baptist under tiden vid universitetet. Han konverterade därefter officiellt till katolicismen[1][2] efter att ha sett påven Benedictus XVI under ett besök i USA.[3]

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Newt Gingrich föddes i Harrisburg, Pennsylvania 1943 av två tonårsföräldrar och tillbringade de flesta av sina barndomsår på militärbaser i Europa och USA. Han tog sin examen i historia vid Emory University 1965 och disputerade i europeisk historia vid Tulane University 1971. Under resten av 1970-talet undervisade han i historia vid West Georgia College.

1970- och 1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Han gjorde två misslyckade försök att bli kongressledamot 1974 och 1976 innan han 1978 lyckades väljas in till USA: s representanthus som representant för Georgia. I kongressen deltog han i grundandet av Conservative Opportunity Society, en mindre grupp av unga republikaner som förespråkade en skarpt konfrontationell linje gentemot den demokratiska majoriteten. Conservative Opportunity Societys medlemmar specialiserade sig på att hålla ideologiskt laddade tal i representanthuset riktade till de nyinflyttade TV-kamerorna.

Newt Gingrich blev känd när han 1987 anklagade den demokratiska talmannen Jim Wright för oetiskt agerande och på så sätt skapade den våg av protester som skulle tvinga honom att avgå. Newt Gingrich stil gjorde honom ännu mer populär bland de yngre republikanerna som 1989 utsåg honom till minority whip, ungefär biträdande gruppledare.

Gingrich (höger, röd slips) i representanthuset tillsammans med Al Gore, vicepresident och talman i senaten och president Bill Clinton.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Inför valet 1994 skrev Newt Gingrich ihop med Dick Armey valmanifestet "A Contract with America" som summerade ihop de republikanska tankarna och utlovade att inom etthundra dagar efter ett republikansk övertagande av representanthuset driva igenom tio republikanska nyckelfrågor.

"A Contract with America" gav republikanerna majoriteten i representanthuset för första gången på 60 år, och Newt Gringrich utsågs till representanthusets talman. Detta samtidigt som Bob Dole blev gruppledare för den republikanska senatorsmajoriteten. Detta ledde till stora svårigheter för den demokratiska presidenten Bill Clinton, då hans budgetförslag inte blev godkända i någon av kamrarna. Clinton kunde å sin sida lägga in veto mot republikanernas utlovade motioner om omfattande skattesänkningar, en av de tyngsta nyckelpunkterna i Gingrichs program, vilket anses ha bidragit till att Dole misslyckades vinna presidentposten 1996.

1998 valde Newt Gringrich att lämna både posten som talman och sin stol i representanthuset efter en våg av republikanska förluster i kongressvalet samma år. Han efterträddes av Dennis Hastert. Republikanerna skulle emellertid inte förlora den majoritet de vunnit 1994 förrän i kongressvalen 2006, då demokraterna återtog både senaten och representanthuset.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Idag arbetar han bland annat som politisk analytiker på tv-kanalen FOX News Channel, är VD för sin PR-firma Gingrich Group och är ansluten som forskardocent vid American Enterprise Institution och Hoover Institution vid Stanforduniversitetet.

Newt Gingrich fördes fram som möjlig republikansk presidentkandidat 2008, efter att hans bok Winning the Future – A 21st Century Contract with America fick ett gott mottagande bland republikaner. Den 29 september 2007 meddelade dock hans talesman att Gingrich bestämt sig för att inte ställa upp.[4]

Presidentvalet 2012[redigera | redigera wikitext]

Efter det republikanska nederlaget i presidentvalet 2008 nämndes Gingrich återigen som potentiell republikansk utmanare till president Obama i valet 2012. I maj 2011 offentliggjorde han sin kandidatur, trots sin relativt höga ålder och långa frånvaro från den aktiva politiken. Dessutom hade ingen sittande eller före detta kongressledamot som inte varit senator eller guvernör vunnit presidentposten sedan James Garfield 1880.

Trots att han allmänt betraktades som en moderat orienterad republikan på det sociala området, har han profilerat sig som tydligt konservativ i ett flertal frågor. Bland annat har han tydligt tagit avstånd från homosexuella äktenskap och -partnerskap, medan hans yngre syster är öppet lesbisk och leder en av USA:s största intresseorganisationer för HBT-personer. I ekonomiska frågor är han tydligt högerinriktad och var drivande i frågan om stora skattesänkningar under tiden som talman. Han har, till skillnad från George W. Bush och John McCain, motsatt sig det federala räddningspaketet om 700 miljarder dollar och har i en av sina många böcker beskrivit illegal invandring som ett av USA:s fem största problem.

Gingrich är positiv till att tron ska spela en roll i det offentliga rummet och anser att USA har blivit för sekulariserat.[5]

Författare[redigera | redigera wikitext]

Gingrich är förutom på det politiska området även en brett utgiven författare av ett flertal historiska romaner, som han i huvudsak författat sedan 1995 tillsammans med William R. Forstchen. Huvudtema i ett flertal av böckerna är andra världskriget, kalla kriget och nordamerikanska inbördeskriget, ett flertal av dem skrivna som historisk fiktion med ändrat händelseförlopp.

Gingrich har även varit en aktiv amatörrecensent av böcker för Amazon.com, särskilt inom militärhistoria och spionromaner.

Övriga intressen[redigera | redigera wikitext]

  • Filmproduktion. Gingrich driver sedan 2007 Gingrich Productions tillsammans med sin fru Callista Gingrich. De har gjort tre filmer om religion[5], en om energi, en om Ronald Reagan och en om hotet från radikal islam. Samtliga filmer var samproduktioner med den konservativa gruppen Citizens United.
  • Rymden. Gingrich utvecklade ett stort intresse för utforskning av rymden under rymdkapplöpningen.[6] Han anser att USA ska sträva efter nya rymdprojekt, exempelvis rymdkolonisering.[7] Han förespråkar att den privata sektorn ska driva utvecklingen snarare än NASA.[8]
  • Dinosaurier. Gingrich är en hängiven dinosauriefantast.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Newt swims the Tiber”. GetReligion. 2009-04-01. http://www.getreligion.org/2009/04/newt-swims-the-tiber/. Läst 28 december 2011. 
  2. ^ New York Times: "Gingrich Represents New Political Era for Catholics" December 17, 2011
  3. ^ ”Newt Gingrich on why he became a Catholic”. Politico.com. http://www.politico.com/news/stories/0411/53719.html. Läst 12 maj 2011. 
  4. ^ Mike Allen (29 september 2007). ”Gingrich decides against White House run”. The Politico. http://www.politico.com/news/stories/0907/6084.html. Läst 13 oktober 2007. 
  5. ^ [a b] Zeleny, Jeff (2011-02-26). ”On the Stump, Gingrich Puts Focus on Faith”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2011/02/27/us/politics/27newt-gingrich.html. Läst 2011-02-28. 
  6. ^ Gingrich, Newt (June 30, 2008). ”Space first, NASA second”. Aviation Week & Space Technology. 
  7. ^ ”A few words with Newt Gingrich”. The Space Review. May 15, 2006. http://www.thespacereview.com/article/623/1. Läst 19 april 2011. 
  8. ^ Gingrich, Newt; Vince Haley and Rick Tyler (2009). ”15”. Real Change: The Fight For America’s Future 
  9. ^ Hendrik Hertzberg (July 17, 1995). ”Cookie Monster”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/archive/1995/07/17/1995_07_17_006_TNY_CARDS_000372055. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Tom Foley
Talman i USA:s representanthus
19951999
Efterträdare:
Dennis Hastert