Botanisk trädgård
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En botanisk trädgård är en trädgård eller park med växter från olika delar av jorden, vilka i första hand odlas för forskning och undervisning, utförd av botaniker eller hortonomer. En botanisk trädgård är till skillnad från en vanlig trädgård anordnad efter vissa teman, efter växternas taxonomi som den linneanska, eller geografi.
Historia
De första moderna botaniska trädgårdarna anlades i norra Italien i anslutning till universiteten. Världens första botaniska trädgård uppfördes 1543 eller 1544 i Pisa av Luca Ghini. Den åtföljdes snart av en botanisk trädgård i Padua, som ibland får äran som den äldsta. Föregångarna till dessa var dock den redan på 1300-talet inrättade trädgården i Salerno och den 1333 inrättade i Venedig. Under en lång tid därefter uppfördes botaniska trädgårdar i anslutning till universitet över hela världen, och utgjorde länge kärnan i forskningen och studier i farmakologi och botanik. De fungerade även som statussymboler, då det krävdes avsevärda summor pengar för att låta anlägga och upprätthålla en botanisk trädgård värd namnet.
I Frankrike anlades 1597 en botanisk trädgård i Paris av J. Robin, som till en början användes för att få blommönster att använda som förlagor till gobelängindustrin, men av Guy de La Brosse förvandlades till den ännu bestående vetenskapliga anläggningen Jardin des plantes. Under Linnés tid var William Sherards botaniska trädgård vid Eltham i Kent, bekskriven av J. J. Dillenius och lord Cliffords i Hardecamp nära Haarlem.[förklaring behövs] En av senare tiders främsta är Royal Botanic Gardens, Kew utanför London, grundad 1730.
Andra europeiska städer och universitet följde efter:
- Valencia, Spanien (1567)
- Leiden, Nederländerna (1577)
- Leipzig, Tyskland (1580)
- Breslau, Tyskland (1587)
- Heidelberg, Tyskland (1597)
- Montpellier, Frankrike (1598)
- Paris, Frankrike (1597)
- Tübingen, Tyskland av Leonhart Fuchs
- Köpenhamn, Danmark (1600)
- Gießen, Tyskland (1610)
- Oxford, England (1621)
- Jena, Tyskland (1629)
- Uppsala, Sverige (1655)
- Halle an der Saale, Tyskland (1666)
- Amsterdam, Nederländerna (1676)
- Berlin, Tyskland (1679)
- Rom, Italien (1685)
- Cambridge, England (1702)
- Västerås, Sverige (1714)
- Wien, Österrike, (1753)
Botaniska trädgårdar i Sverige
Som den äldsta botaniska trädgården i Sverige brukar Botaniska trädgården i Uppsala räknas. Johannes Rudbeckius inrättade dock redan i början av 1600-talet en botanisk trädgård vid gymnasiet i Västerås.[källa behövs] Trädgården i Uppsala anlades av Olof Rudbeck d.ä. 1655. Den förstördes av branden 1702, och återställdes av Carl Hårleman 1742 och fick berömmelse genom sin föreståndare Carl von Linné. År 1807 flyttades trädgården av Carl Peter Thunberg till sin nuvarande plats vid före detta slottsträdgården. Den äldre botaniska trädgården återupprättades 1920 och kallas numera Linnéträdgården.[1]
Redan vid Linnés första vistelse i Lund fanns även en mindre botanisk trädgård där. Det var dock först på 1740-talet som Carl Hårleman uppgjorde ritningarna för en modernare botanisk trädgård i staden. Åren 1862-65 anlades en ny botanisk trädgård på den så kallade Tornalyckan i staden enligt plan av Jacob Georg Agardh.[1]
Under den svenska tiden inrättades även 1760 en botanisk trädgård i Åbo genom Pehr Kalm efter ritningar av Johan Leche. Den flyttades dock efter stadsbranden 1827 till Helsingfors.[1]
År 1791 anlades Bergianska trädgården invid Stockholm (numera närmare bestämt Solna, nära Naturhistoriska riksmuseet), och 1918 Göteborgs botaniska trädgård.
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 796-797
Tryckta källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939.
|