Brunoxe
| Brunoxe Status i Sverige: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Familj | Ekoxbaggar Lucanidae |
| Släkte | Aesalus |
| Undersläkte | Aesalinae[2] |
| Art | Brunoxe A. scarabaeoides |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aesalus scarabaeoides | |
| Auktor | Panzer, 1794 |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Brunoxe (Aesalus scarabaeoides) är en art i insektsordningen skalbaggar som hör till familjen ekoxbaggar.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Med sin korta, välvda kropp avviker brunoxen helt från andra exoxar. Den är en robust byggd, brun skalbagge som blir 5 till 7 millimeter lång. Den har korta, vinkelböjda och klubblika antenner och en karakteristisk behåring på täckvingarnas ovansida där håren är samlade till små borstar som täcker hela ytan.[1][2]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
I Europa förekommer den från Pyrenéerna i sydväst över södra Frankrike och norra Italien till Kroatien och Rumänien.[4][5] I öster når arten Turkmenistan. I norr når den Tyskland, Polen och Sverige.[1]
Arten förekommer inte i något annat skandinaviskt land utom Sverige, där den finns mycket sällsynt i Blekinge, östra Småland och Öland.[1] Äldre fynd har dessutom gjorts från Halland.[2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Artens habitat är urskog av lövträd.[6] Som larv lever arten vanligen i marknära, brunmurken ved, främst av ek, som gamla stubbar och nedfallna, döda stamdelar och lågor.[1][6] men den har också hittats i murken ved av bok, björk.[1] och alm[2]. I Mellaneuropa kan den även leva i körsbär, tall, gran och ädelgran.[6] Utvecklingen till fullbildad insekt, imago, tar troligtvis omkring tre år.[1]
De fullbildade skalbaggarna är svåra att finna. Arten är nattaktiv, och kommer fram under juni till början av juli.[6] De fullbildade skalbaggarna är dessutom tröga djur, och lämnar troligtvis sällan de stubbar och döda träd de har utvecklats i. Arten kan hålla till i samma trädbestånd i flera decennier.[1]
Hotstatus[redigera | redigera wikitext]
Brunoxen är klassad som starkt hotad av Artdatabanken.[1] Även i övriga Europa är arten sällsynt. De största hoten mot arten är bristen på brunmurken ved, den ökande bristen på lövurskogar[6] samt artens individfattiga, fragmenterade populationer[1] och svaga spridningsförmåga[6].
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j] Ljungberg, H. et al. (2020, 2021). ”Brunoxe Aesalus scarabaeoides”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/100184. Läst 18 maj 2022.
- ^ [a b c d] Stanislav Snäll. ”Brunoxe”. Naturforskaren. Naturhistoriska riksmuseet. https://naturforskaren.se/species/f4f29069-6fef-4c17-95d4-81ad8a41373f. Läst 28 november 2020.
- ^ Oskar Kindvall (18 maj 2020). ”Art: Aesalus scarabaeoides - brunoxe”. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/100184. Läst 28 november 2020.
- ^ ”Map of Aesalus scarabaeoides” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?r=0.2&la=45&lo=24&kind=Aesalus+scarabaeoides. Läst 28 november 2020.
- ^ ”Aesalus scarabaeoides (Panzer, 1793)” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility. https://www.gbif.org/species/4425589. Läst 28 november 2020.
- ^ [a b c d e f] (PDF, 816 kB) Åtgärdsprogram för skalbaggar i eklågor 2012–2016. Naturvårdsverket. Mars 2012. sid. 13–18. ISBN 978-91-620-6507-2. https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6507-2.pdf?pid=3816. Läst 28 november 2020 Arkiverad 10 december 2020 hämtat från the Wayback Machine.
|