Dortmund
| Dortmund | |||
| Ort | |||
|
|||
| Land |  Tyskland
| ||
|---|---|---|---|
| Förbundsland | Nordrhein-Westfalen | ||
| Kreis | Kreisfri stad | ||
| Läge | 51°31′N 7°28′Ö / 51.517°N 7.467°Ö | ||
| - höjdläge | 86 m ö.h. | ||
| Yta | 280,71 km² (2011)[1] | ||
| Folkmängd | 571 403 (2011)[2] | ||
| Befolkningstäthet | 2 036 inv./km² | ||
| Borgmästare | Ullrich Sierau (SPD) | ||
| Postnummer | 44001–44388 | ||
| Riktnummer | 231, 2304 | ||
| Registreringsskylt | DO | ||
| Kommunkod | 05 9 13 000 | ||
| Regionalkod | 05 9 13 0000 05 9 13 0000 000 | ||
| Geonames | 2935516 | ||
| OSM-karta | 1829065 | ||
 Dortmund i Tyskland
| |||
 Detaljkarta
| |||
| Webbplats: Dortmund | |||
Dortmund [ˈdɔɐ̯tmʊnt] är en stad i östra Ruhrområdet i Tyskland. Den är den tredje största staden i delstaten Nordrhein-Westfalen och hade 571 403 invånare år 2011.[2] Staden ligger vid Dortmund-Ems-kanalen, och är ett viktigt transport- och industricenter med Europas största kanalhamn.
Näringsliv
Dortmund befinner sig i dag i en tid av strukturomvandling. Den verksamhet som förefaller bli den viktigaste för Dortmund anses vara telekommunikationer och annan logistik.[källa behövs] Annan elektroteknisk och elektronisk teknik är också viktiga delar av näringslivet.
Staden har i dag fortfarande en betydande järn- och maskinindustri samt DAB-bryggeriet. Där har också tidigare varit en omfattande kolbrytning, men i dag finns ingen aktiv gruva.
Dortmund är också känt som ölstaden för sina många storbryggerier som Kronen, DAB, Brinkhoff's och Union. Idag finns bara ett av dem kvar[källa behövs]: DAB-bryggeriet, som brygger tre klassiska märken. Härifrån stammar öltypen Dortmunder.
Staden har också stor grossistverksamhet, bland annat av frukt och grönsaker.
Historia
Dortmund (äldre namn Throtmani) nämns för första gången 880[3] som en handelsplats vid den gamla handelsvägen Hellweg. Staden fick marknadsrätt 990 och bryggerirätt 1293. Den var en fri riksstad mellan 1232 och 1803, och medlem av Hansan från 1298. Den kom att bli en viktig medlem i förbundet, och på 1300-talet var staden så rik att engelska kungar flera gånger lär ha tagit pantlån hos storköpmän i Dortmund. Staden avtog i betydelse från trettioåriga kriget, och 1803 var invånarantalet nere i cirka 4 000. 1803 kom staden till Nassau-Oranien, 1808 förenades det med storhertigdömet Berg och tillföll 1815 Preussen.[4] Utvecklingen av kol- och järnmalmsbrytning från mitten av 1800-talet och byggandet av Dortmund-Ems-kanalen, som stod färdig 1899, gav staden en mäktig tillväxt.
Dortmund råkade ut för omfattande förödelse under andra världskriget, men flera kyrkor och andra historiska byggnader är återuppbyggda i ursprunglig stil.
Under stora delar av 1900-talet dominerades staden av stål- och gruvkoncernen Hoeschkoncernen. Gruvdriften avtog starkt på 1980-talet, och järn- och stålindustrin har därför också den gått tillbaka.
Stadsdelar
Dortmund har tolv stadsdelar: Innenstadt-West, Innenstadt-Nord, Innenstadt-Ost, Eving, Scharnhorst, Brackel, Aplerbeck, Hörde, Hombruch, Lütgendortmund, Huckarde och Mengede.
Sport
Ett berömt inslag på sportfronten är stadens framgångsrika fotbollsklubb Borussia Dortmund, som vunnit sammanlagt sex tyska mästerskap, Cupvinnarcupen en gång och UEFA Champions League en gång.
Signal Iduna Park, som tidigare hette Westfalenstadion, var en av spelarenorna vid VM i fotboll 1974 och VM i fotboll 2006, som spelades i Tyskland (1974 som Västtyskland).
Sevärdheter
Några av de viktiga minnesmärkena i staden har återuppbyggts efter andra världskriget, bland annat Reinoldikirche och Marienkirche, båda från 2000-talet. Nya monumentalbyggnader har tillkommit, till exempel teatern (Opernhaus, 1958) och Westfalenhalle (1952), som är en av de största anläggningarna i sitt slag i Europa för kongresser, utställningar och sportevenemang.
I staden finns också konst- och kulturmuseum, bryggerimuseum samt botanisk trädgård och djurpark. Stora parkanläggningar, bland annat Westfalenpark med trädgårds- och blomsterutställningar. I omgivningarna finns flera slott, bland annat Haus Bodelschwingh och Haus Rodenberg.
Källor
- ”Dortmund”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Dortmund. Läst 9 april 2010.
Noter
- ^ ”Gemeinden ab 5 000 Einwohnern am 31.12.2011” (på tyska) (Excel). Destatis Statistisches Bundesamt. https://www.destatis.de/DE/ZahlenFakten/LaenderRegionen/Regionales/Gemeindeverzeichnis/Administrativ/Aktuell/07Gemeinden.xls?__blob=publicationFile. Läst 8 juni 2013.
- ^ [a b] ”Alle politisch selbständigen Gemeinden in Deutschland nach Bevölkerung am 31.12.2011 auf Grundlage des Zensus 2011 und früherer Zählungen” (på tyska) (Excel). Destatis Statistisches Bundesamt. https://www.destatis.de/DE/ZahlenFakten/LaenderRegionen/Regionales/Gemeindeverzeichnis/Administrativ/Aktuell/Zensus_Gemeinden.xls;jsessionid=494E8C2A1D89981EAFD68B1F7CE067EC.cae1?__blob=publicationFile. Läst 7 juni 2013.
- ^ Rudolf Kötzschke (Hrsg.): Die Urbare der Abtei Werden a. d. Ruhr (= Publikationen der Gesellschaft für rheinische Geschichtskunde XX: Rheinische Urbare). Bd. 2: A. Die Urbare vom 9.-13. Jahrhundert. Hrsg. von Rudolf Kötzschke, Bonn 1908, Nachdruck Düsseldorf 1978, Bd. 3: B. Lagerbücher, Hebe- und Zinsregister vom 14. bis ins 17. Jahrhundert, Bonn 1908, Nachdruck Düsseldorf 1978, Bd. 4,I: Einleitung und Register. I. Namenregister. Hrsg. von Fritz Körholz, Düsseldorf 1978, Bd. 4,II: Einleitung, Kapitel IV: Die Wirtschaftsverfassung und Verwaltung der Großgrundherrschaft Werden. Sachregister. Hrsg. von Rudolf Kötzschke, Bonn 1958
- ^ Dortmund i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
Externa länkar
| |||||||||||
| |||||||
