Uefa Champions League

Champions League
Champions League-match på Celtic Park i Glasgow, Skottland.
Plats	Europa
Tidpunkt	Juni-maj
År	Sedan 1955
Tidigare namn	Europacupen (1955-1992)
Sport(er)	Fotboll
Geografisk omfattning	Europa

Uefa Champions League är en årlig fotbollsturnering för de bästa klubblagen i Europa, arrangerad av Uefa som fr o m säsongen 1992/1993 ersatt Europacupen för mästarlag som pågått sedan 1955/1956. Flest titlar har Real Madrid med sammanlagt nio stycken. Regerande mästare 2012/13 är FC Bayern München.

Från att ursprungligen varit turnering enbart för mästarlag deltar sedan säsongen 1997/1998 även flera andra-, tredje- och fjärdeplacerade lag från länder med de högst rankade högstadivisionerna; allt enligt UEFAs regler baserat på föregående års resultat i de europeiska cuperna. Lågt rankade länders högstadivisioners segrare, som svenska och norska, måste spela upp till 3 kvalmöten för att ta sig till gruppspelet.

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. I slutspelet möts lagen hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu-stadion med 2-0, och 1965 då FC Inter blev mästare efter en 1-0-seger hemma mot Benfica. Två gånger har det förlorande laget haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms AS Roma fick ge sig efter straffar (2-4) mot Liverpool på Roms Olympiastadion och 2012 när Bayern Munchen förlorade på Allianz Arena mot Chelsea efter straffar.

Historia

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefa-förbundets första kongress, vilken hölls i Wien 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en nationell lagtävling, men den franska sporttidningen L'Equipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad Sporting Rekord. Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.

Mycket av arbetet dessa båda herrar lade ner gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då laget på 1950-talet genomfört en succéfylld resa runt om i Europa vinnandes vänskapsmatcher.

Representanter för 16 klubbar var inbjudna till mötet 2-3 april 1955 och L'Equipes föreslagna regler antogs till sist enhälligt. Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3-3. De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid som 1956 besegrade Stade de Reims från Frankrike med 4-3 i finalen som spelades inför drygt 38000 i L'Equipes hemstad Paris.

London är den enda stad som haft tre lag (Tottenham, Chelsea och Arsenal) deltagande under samma säsong. Också Aten, Istanbul och Moskva kan ståta med tre deltagande lag - dock inte under samma säsong (Panathinaikos, Olympikos och AEK Aten, Galatasaray, Besiktas och Fenerbahce respektive CSKA Moskva, Spartak Moskva och Lokomotiv Moskva).

Milano är den enda stad med två klubbar som har vunnit turneringen; AC Milan och Inter. Madrid, London och Belgrad har vardera två klubbar som har gått till final.

Champions League-mästare

	Arena + publik	Vinnare	Tvåa	Res.	Anm.	Övrigt
2013/2014	Estádio da Luz, Lissabon
2012/2013	Wembley, London 86 298	Bayern München	Borussia Dortmund	2–1		För första gången i historien en hel-tysk final, därmed fjärde gången två lag från samma land. Även tredje gången då båda tränarna är från samma land. Detta var även Bayern Münchens tredje final under de senaste fyra åren. Dessutom så blev Bayern första tyska laget att vinna trippeln.
2011/2012	Fußball Arena München, München 62 500	Chelsea	Bayern München	1–1	4-3 e str	Chelseas första Champions League-titel, detta efter en finalmatch på motståndarna Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea blev det första Londonbaserade laget att erövra titeln.
2010/2011	Wembley, London 87 695	FC Barcelona	Manchester United	3–1		Samma finalister som 2009 - med samma utgång.
2009/2010	Santiago Bernabeu, Madrid 70 000	Inter	Bayern München	2–0		Inter blev första italienska lag som vann trippeln, dvs Champions League, Serie A och Italienska Cupen.
2008/2009	Olympiastadion, Rom 62 467	FC Barcelona	Manchester United	2–0		Barcelona blev första spanska lag som vann trippeln, dvs Champions League, La Liga och Spanska Cupen.
2007/2008	Luzjnikistadion, Moskva 67 310	Manchester United	Chelsea	1–1	6–5 e str	I och med Chelseas finalplats blev England det land som har haft flest olika lag i en EC/CL-final, 7 st. Italien och Tyskland hade vid samma tid vardera haft 6 olika lag i final.
2006/2007	Spyridon Louis, Aten 74 000	AC Milan	Liverpool	2–1		Samma finalister som 2005 - nu i ombytta roller.
2005/2006	Stade de France, Saint-Denis (Paris) 79 500	FC Barcelona	Arsenal	2–1		Arsenal, vars målvakt Jens Lehmann utvisades i 18:e minuten, hade länge ledningen med 1-0. Barca vände dock i andra halvlek.
2004/2005	Atatürk Olimpiyat Stadı, Istanbul 70 024	Liverpool	AC Milan	3–3	6–5 e str	AC Milan tappade en 3–0-ledning i halvtid till förlust. Liverpool satte rekord i antal olika nationaliteter i startelvan: hela 9 st. Dessutom byttes 2 avbytare med andra nationaliteter in i matchen.
2003/2004	Arena AufSchalke, Gelsenkirchen 52 000	FC Porto	AS Monaco	3–0		Stor, överraskande seger för Porto som gav eko i fotbollseuropa och en plats i Chelsea för succétränaren José Mourinho.
2002/2003	Old Trafford, Manchester 63 215	AC Milan	Juventus	0–0	3–2 e str	Endast andra gången i historien som två tränare av samma nationalitet ställts mot varandra i finalen, Marcello Lippi i Juventus och Carlo Ancelotti i Milan.
2001/2002	Hampden Park, Glasgow 52 000	Real Madrid	Bayer Leverkusen	2–1		Zinedine Zidane avgjorde finalen med ett graciöst volleymål för Real Madrid.
2000/2001	San Siro, Milano 71 500	Bayern München	Valencia	1–1	5–4 e str
1999/2000	Stade de France, Saint-Denis (Paris) 78 759	Real Madrid	Valencia	3–0		För första gången ställdes två lag från samma land mot varandra i en EC/CL-final.
1998/1999	Camp Nou, Barcelona 90 045	Manchester United	Bayern München	2–1		Manchester United, som vann trippeln (CL, Premier League och FA-cupen) detta år, vände finalen med två mål under matchens sista 5 minuter.
1997/1998	Amsterdam ArenA, Amsterdam 47 500	Real Madrid	Juventus	1–0		I och med Juventus finalförlust avslutades den italienska dominansen i cupen med ett lag i final under 9 år av 10 möjliga i rad.
1996/1997	Olympiastadion, München 59 000	Borussia Dortmund	Juventus	3–1		För tredje året i rad hade de regerande mästarna i CL åter tagit sig till final men där fått se sig besegrade.
1995/1996	Olympiastadion, Rom 67 000	Juventus	Ajax	1–1	4–2 e str
1994/1995	Ernst-Happel-Stadion, Wien 49 730	Ajax	AC Milan	1–0
1993/1994	Spyridon Louis, Aten 70 000	AC Milan	FC Barcelona	4–0
1992/1993	Olympiastadion, München 64 400	Olympique Marseille	AC Milan	1–0		Första segern för ett franskt lag i och med Marseilles vinst i finalen.

Segrare Europacupen för mästarlag

År	Arena + publik	Vinnare	Tvåa	Res.	Anm.	Övrigt
1992	Wembley, London 70827	FC Barcelona	UC Sampdoria	0-0	1-0 e förl
1991	Stadio San Nicola, Bari 56000	Röda Stjärnan	Olympique Marseille	0-0	5-3 e str
1990	Praterstadion, Wien 57500	AC Milan	Benfica	1–0
1989	Camp Nou, Barcelona 97000	AC Milan	Steaua Bukarest	4–0		Säker triumf för ett Milan som nu byggde ett nytt storlag med de tre "flygande holländarna" Frank Rijkaard, Ruud Gullit och Marco van Basten i spetsen. Två mål var av de båda senare i finalmatchen.
1988	Neckarstadion, Stuttgart 70000	PSV Eindhoven	Benfica	0-0	6-5 e str
1987	Praterstadion, Wien 62000	FC Porto	Bayern München	2-1		Algeriern Rabah Madjer avgjorde finalen med en delikat, påpasslig klackspark.
1986	Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla 70000	Steaua Bukarest	FC Barcelona	0-0	2-0 e str	Första vinnaren från ett "Öststatsland" i historiens första finalmatch som slutat 0-0. Matchens store hjälte blev Steauas målvakt Helmuth Duckadam som tog alla fyra straffar i straffavgörandet. Den femte behövde inte slås.
1985	Heyselstadion, Bryssel 59000	Juventus	Liverpool	1–0		Finalen spelades trots att 39 personer omkommit i vad som senare kom att benämnas som Heyselkatastrofen inträffat ca en timme innan matchstart.
1984	Olympiastadion, Rom 69693	Liverpool	AS Roma	1–1	4-2 e str	Den första straffläggningen någonsin i en EC-final blev omtalad efter Liverpools målvakt Bruce Grobbelaars psykningar mot Romas fjärde straffskytt, Francesco Graziani. Grobbelaar ville med sina gungande, darrande "spaghetti-ben" påvisa italienarens nervositet. Resultatet blev en straff slagen över ribban och en chans för Alan Kennedy att skjuta segern till Liverpool på den följande straffen, vilket han också gjorde.
1983	Olympiastadion, Aten 75000	Hamburg	Juventus	1–0		Märklig svit: För sjätte året i rad slutade finalen med siffrorna 1-0.
1982	Feijenoordstadion, Rotterdam 46000	Aston Villa	Bayern München	1–0		Rekord: För sjätte året i rad stod ett lag från samma nation som vinnare - England.
1981	Parc des Princes, Paris 48360	Liverpool	Real Madrid	1–0
1980	Santiago Bernabéu, Madrid 50000	Nottingham Forest	Hamburg	1–0		Nottingham blev tack vare sin andra vinst i rad det hittills (2011) enda lag som vunnit Europacupen (eller Champions League) fler gånger än man vunnit den inhemska ligan.
1979	Olympiastadion, München 57000	Nottingham Forest	Malmö FF	1–0		Malmö FF blev det första svenska lag i en Europacupfinal. För första gången i historien hade de båda finallagen också en tränare av samma nationalitet, Bob Houghton (Malmö FF) och Brian Clough, båda engelsmän.
1978	Wembley, London 92000	Liverpool	FC Brügge	1–0		Belgiens första, och dittills enda, lag i en EC-final fick ge sig mot titelförsvararna då skotten Kenny Dalglish gjort enda målet i matchminut 65 på ett fullsatt Wembley. Liverpool, med 6 nya i startelvan jämfört med året innan, dominerade och vann rättvist.
1977	Stadio Olimpico, Rom 51750	Liverpool	Borussia Mönchengladbach	3-1		Liverpool blev genom sin första vinst i EC också det första lag att vinna denna cup efter att året före ha vunnit Uefa-cupen.
1976	Hampden Park, Glasgow 54864	Bayern München	Saint-Étienne	1–0		I slutet av matchen grät flera franska spelare öppet då de ansåg sig haft en väldig otur matchen igenom, bl a med flera stolp- och ribbträffar och andra missade "öppna lägen".
1975	Parc des Princes, Paris 48374	Bayern München	Leeds United	2–0		Två svenskar, Conny Torstensson och Björn Andersson, i det segrande laget. Andersson fick dock utgå tidigt pga skada. Hård press av Leeds hjälpte inte. Bayerns skyttekung Gerd Muller avgjorde matchen.
1974	Heyselstadion, Bryssel 48722, 23325	Bayern München	Atlético Madrid	1–1	4-0 e omspel	Enda EC-finalen i historien som avgjorts i ett omspel (2 dagar senare).
1973	Stadion Crvena Zvezda, Belgrad 89484	Ajax	Juventus	1–0		Tredje vinsten i rad för Ajax som därmed fick behålla pokalen för alltid.
1972	Feijenoordstadion, Rotterdam 61354	Ajax	Inter	2–0		Matchen har i efterhand blivit kallad "den totala fotbollens största stund" då Ajax med eleganten och tvåmålsskytten Johan Cruijff i spetsen dominerade matchen från första stund.
1971	Wembley, London 83179	Ajax	Panathinaikos	2–0		Ajax tog titeln till Nederländerna för andra året i rad mot det första och dittills enda grekiska laget i en EC/CL-final.
1970	San Siro, Milano 50000	Feyenoord	Celtic FC	1-1	2-1 e förl	Ove Kindvall segerskytt i förlängningens 117e minut som gav Nederländerna dess första EC-seger.
1969	Santiago Bernabéu, Madrid 50000	Milan	Ajax	4-1		Ajax i final som första nederländska lag.
1968	Wembley, London 92225	Manchester United	Benfica	1-1	4-1 e förl	Första finalplatsen och segern för ett engelskt lag.
1967	Estádio Nacional, Lissabon 56000	Celtic FC	Inter	2-1		Första finalen utan medverkan av dominanterna Real Madrid och/eller Benfica och första segern för ett lag från Brittiska öarna.
1966	Heyselstadion, Bryssel 55000	Real Madrid	Partizan Belgrad	2-1		Första finalmatchen då samtliga startspelare och tränare var av samma ursprunglig nationalitet som det lag de representerade.
1965	San Siro, Milano 85000	Inter	Benfica	1-0
1964	Praterstadion, Wien 72000	Inter	Real Madrid	3-1
1963	Wembley, London 45700	Milan	Benfica	2-1
1962	Olympiastadion, Amsterdam 65000	Benfica	Real Madrid	5-3		Real Madrid tog ledningen med 2-0 och 3-2 efter 3 mål av Ferenc Puskás. Benfica vände genom bl a 2 mål av Eusébio.
1961	Wankdorfstadion, Bern 33000	Benfica	FC Barcelona	3-2		Första finalen då inte Real Madrid medverkade, och första segern för ett portugisiskt lag.
1960	Hampden Park, Glasgow 135000	Real Madrid	Eintracht Frankfurt	7-3		I denna rekordmatch vann Real i sin 5e raka finalseger med rekordstora 7-3. Ferenc Puskás gjorde 4 mål, Alfredo Di Stéfano 3 och sitt sammanlagt 7e på 5 finaler. 135000 åskådare såg på. Alla siffror är rekord i en EC-final som står sig än idag (2011).
1959	Neckarstadion, Stuttgart 80000	Real Madrid	Stade de Reims	2-0
1958	Heyselstadion, Bryssel 67000	Real Madrid	AC Milan	2-2	3-2 e förl
1957	Santiago Bernabéu, Madrid 120000	Real Madrid	Fiorentina	2-0
1956	Parc des Princes, Paris 38239	Real Madrid	Stade de Reims	4-3

Publikrekord

Publikrekordet i Europacupen och Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna 1970, då returmatchen mellan Celtic och Leeds United lockade 136 505 personer till Hampden Park. Celtic vann matchen med 2-1 och gick vidare med 3-1 totalt.

Hymnen

Uefa gav 1992 Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels Zadok the Priest från Kröninghymnerna. Musiken framfördes av den Brittiska kungliga filharmoniska orkestern och sjöngs av kören från Academy of Saint Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska, och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje tv-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.

Texten

"Ceux sont les meilleures équipes, sie sind die aller besten Mannschaften, the main event, die Meister, die Besten, les grandes équipes, the champions.

"Une grande réunion, eine große sportliche Veranstaltung, The main event, Ils sont les meilleurs, sie sind die Besten, These are the champions, die Meister, die Besten, les grandes équipes, the champions.

"Die Meister, die Besten, les grandes équipes, the champions."

En ungefärlig översättning:

"Dessa är de bästa lagen, de är alla de bästa lagen, huvudnumret, mästarna, de bästa, de stora lagen, mästarna.

En stor samling, ett stort sportevenemang, huvudnumret, de är de bästa, de är de bästa, det här är mästarna, mästarna, de bästa, de stora lagen, mästarna.

Mästarna, de bästa, de stora lagen, mästarna."

Externa länkar

• UEFA-COEFFICIENTS.COM - Country Ranking and Champions League Statistics
• Wikimedia Commons har media som rör Uefa Champions League
  Bilder & media
• Uefa officiella webbplats
• RSSSF:s cuparkiv
• Historia