Gösta Ekman den yngre
| Gösta Ekman | |
 Gösta Ekman under Dramatens höstsamling 2014. | |
| Född | Hans Gösta Gustaf Ekman 28 juli 1939 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 1 april 2017 (77 år) Stockholm, Sverige |
| Aktiva år | 1955–2017 |
| Maka | Fatima Svendsen (1963–1974) Pia Harahap (1979–1986) Marie-Louise Ekman (1989–2017; hans död) |
| Betydande roller | |
| Martin Beck i sex Beck-filmer Charles-Ingvar Jönsson i Jönssonligan-filmerna Papphammar i Från och med herr Gunnar Papphammar | |
| IMDb SFDb | |
Hans Gösta Gustaf Ekman (den yngre), född 28 juli 1939 i Engelbrekts församling i Stockholm,[1] död 1 april 2017 i Stockholm,[2][3] var en svensk skådespelare och regissör. Han föddes in i en skådespelarfamilj, som son till Hasse Ekman och sonson till Gösta Ekman den äldre. Hans mor var Agneta Wrangel. Ekman arbetade mestadels med komedier på film och teater och blev inte minst känd för sina många roller hos Hasseåtage och som Charles-Ingvar Jönsson i Jönssonligan-filmerna. 1980 spelade han titelrollen i Papphammar, en serie kortfilmer av slapstick-karaktär.
Biografi
Bakgrund
| ” | Jag var kändis redan som spermie.[4] | „ |
| – Gösta Ekman apropå att vara sin fars son och sin farfars namne. | ||
Gösta Ekman började sin karriär som regiassistent åt sin far Hasse Ekman i mitten av 1950-talet. Han var även regiassistent åt Ingmar Bergman under en kort period. Enligt Kalle Lind fick Gösta Ekman jobbet som regiassistent åt Bergman i filmen Smultronstället, då Bergman ville att det skulle stå Ekman, Bergman och Sjöström i förtexterna till filmen[5]. Så småningom fick han börja agera framför kameran, det var ju trots allt skådespelare han ville bli.
Komedi och annat
År 1963 började hans mångåriga samarbete med Hans Alfredson och Tage Danielsson i revyn Konstgjorda Pompe på Gröna Lund. Det var genom Hasseåtages revyer som Gösta blev känd för den stora allmänheten. Han fick tidigt visa upp sin unika talang som ”snubbelkonstnär”, redan i revyn Gula Hund (1964) snubblade han omkring som Mahatman, han som har ”tingen emot sig”. Mera akrobatik och snubbel blev det i Herr Gunnar Papphammar i början av 1980-talet. Papphammar var en vidareutveckling av Carl Zetterström's serie Herr och fru Papphammar från 1978.
Gösta Ekman har inte enbart ägnat sig åt komik, han har gjort seriösa karaktärsroller både på film och på scen. Under 1960- och 1970-talen var han anställd vid Stockholms stadsteater. Ekman var en av grundarna av Turteatern.
Gösta Ekman hade också stor framgång som Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson i de första fem filmerna om Jönssonligan. Han debuterade själv som filmregissör med Morrhår och ärtor (1985). Under 1990-talet medverkade han i många av hustruns Marie-Louise Ekmans produktioner, och gjorde rollen som poliskommissarie Martin Beck i en rad svensk-tyska filmproduktioner.
Efter skådespelarkarriären
I samband med premiären av filmen Asta Nilssons sällskap (2005) förklarade Gösta Ekman att han gjort sin sista roll, och att han därmed drar sig tillbaka från sin långa skådespelarkarriär. Kuriosa i sammanhanget är att Asta Nilssons sällskap är inspelad redan före Dalle-filmen Skenbart (2003), men alltså hade premiär efter denna.
Efter att ha slutat som skådespelare har han bland annat varit adjungerad professor i scenisk gestaltning vid Teaterhögskolan i Stockholm 2008–09 och regisserat på Dramaten.
Året som professor på Teaterhögskolan finns dokumenterat i Karin Helanders bok Den skrattretande teatern. Ett år med Gösta Ekman och hans vänner.
På Dramaten har Ekman regisserat Den girige (2009), Hantverkarna (2010) och Främmande språk (2012). Han fungerade också som regiöga till Andreas T Olsson i monologen Sufflören (2012) – Ekman valde att i programbladet titulera sig V.I.S. (Vän I Salongen).[6][7]
2012 tilldelades Ekman Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".[8]
Mindre roller
Gösta Ekman har en mycket liten roll i Lasse Åbergs filmkomedi Sällskapsresan, där han spelar en städerska som snabbt går in i och ut ur ett hotellrum. Han gör också en tillika minimal insats i Hans Alfredsons filmatisering av P&B där han agerar köande gäst på en restaurang.
Andra begåvningar
Gösta Ekman var också en begåvad musikant och tecknare som i sin ungdom fantiserade om att bli konstnär. Han var en respekterad pianist och hade sina förebilder i bl.a. McCoy Tyner och Bengt Hallberg. Gösta Ekman spelar den egenkomponerade pianomusiken[9] som hörs i Från och med herr Gunnar Papphammar.
Familj
Gösta Ekman tillhörde skådespelarsläkten Ekman. Han var son till Hasse Ekman och Agneta Wrangel samt sonson till Gösta Ekman (den äldre) och Greta Ekman. Han är bror till Krister, Mikael och Stefan Ekman, halvbror till Fam Ekman samt farbror till Sanna Ekman.[10][11]
Åren 1963–1974 var Gösta Ekman gift med Karl Gerhards adoptivdotter Fatima Svendsen (född 1944) med vilken han har sonen Måns Ekman (född 1964) och bildade en långlivad Amnestygrupp.[12] Därefter var han 1979–1987 gift med Pia Harahap (född 1955), med vilken han adopterade två barn. Från 1989 fram till sin död 2017 var han gift med Marie-Louise Ekman (född 1944).[13][10]
Priser och utmärkelser
- 1973 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Mannen som slutade röka
- 1981 – Edvardpriset
- 1994 – Lisebergsapplåden
- 2000 – Revyräven
- 2003 – Fridolf Rhudin-priset
- 2006 – Guldmasken ("Privatteatrarnas pris")
- 2007 – Litteris et Artibus
- 2008 – Hedersguldbagge
- 2012 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
- 2012 – Kungliga priset
- 2012 – Monica Zetterlund-stipendiet
- 2014 – Piratenpriset
Produktioner
Filmografi
- 1956 – Swing it, fröken (Erik)
- 1962 – Nils Holgerssons underbara resa (studenten i Uppsala)
- 1962 – Chans (Stefan)
- 1964 – Svenska bilder (Bengtsson)
- 1964 – Äktenskapsbrottaren (Sixten)
- 1965 – Nilsson (den namnlösa huvudpersonen)
- 1965 – Festivitetssalongen (journalisten Blom)
- 1965 – Att angöra en brygga (Lennart)
- 1966 – Yngsjömordet (Per Nilsson)
- 1968 – Jag älskar, du älskar (Stan)
- 1968 – I huvet på en gammal gubbe (student)
- 1969 – Som natt och dag (Rikard)
- 1969 – Duett för kannibaler (Tomas)
- 1971 – Niklas och Figuren (Mickes pappa)
- 1971 – Äppelkriget (Sten Wall)
- 1972 – Mannen som slutade röka (Dante Alighieri)
- 1974 – Dunderklumpen! (En-Dum-En)
- 1975 – Ägget är löst! (sonen)
- 1975 – Släpp fångarne loss, det är vår! (fängelsedirektören)
- 1978 – Picassos äventyr (Pablo Picasso)
- 1978 – En vandring i solen (Tore Andersson)
- 1979 – En kärleks sommar (David Jernberg)
- 1979 – Lucie (Gerner)
- 1980 – Mannen som blev miljonär (Stig)
- 1980 – Sällskapsresan (hotellstäderska)
- 1981 – Sopor (SÄPO-chefen John Smith)
- 1981 – Från och med herr Gunnar Papphammar (Gunnar Papphammar)
- 1981 – Varning för Jönssonligan (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
- 1982 – Den enfaldige mördaren (den nye chauffören)
- 1982 – En flicka på halsen (Kurt)
- 1982 – Gräsänklingar (Gary Stenström)
- 1982 – Jönssonligan & Dynamit-Harry (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
- 1983 – Kalabaliken i Bender (Karl XII)
- 1983 – P&B (restauranggäst)
- 1984 – Slagskämpen (Stig Larsson)
- 1984 – Jönssonligan får guldfeber (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
- 1985 – Dödspolare (Torbjörn 'Tobbe' Skytt)
- 1986 – Morrhår och ärtor (Claes-Henrik 'Håna' Ahlhagen)
- 1986 – Jönssonligan dyker upp igen (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
- 1988 – Herr Bohm och sillen (berättare)
- 1988 – Vargens tid (Bjelke)
- 1989 – Kronvittnet (Rolf Lambert)
- 1989 – Jönssonligan på Mallorca (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
- 1990 – Den hemliga vännen (vännen)
- 1991 – Underjordens hemlighet (Carson)
- 1993 – Brandbilen som försvann (Martin Beck)
- 1993 – Roseanna (Martin Beck)
- 1993 – Polis polis potatismos (Martin Beck)
- 1993 – Mannen på balkongen (Martin Beck)
- 1994 – Polismördaren (Martin Beck)
- 1994 – Stockholm Marathon (Martin Beck)
- 1995 – En på miljonen (bankdirektör Callert)
- 1996 – Nu är pappa trött igen (herr Khopp)
- 1997 – Ogifta par – en film som skiljer sig (som sig själv)
- 1997 – Adam & Eva (som sig själv)
- 2000 – Det blir aldrig som man tänkt sig (Tage Olsson)
- 2001 – Puder (Vippan)
- 2003 – Skenbart – en film om tåg (Theodor 'Pompe' Bäckström)
- 2005 – Asta Nilssons sällskap (den äldre mannen)
- 2005 – Loranga, Masarin och Dartanjang (Dartanjang)
- 2005 – Pingvinresan (berättare)
TV
- 1964 – Markisinnan
- 1965 – Niklasons
- 1965 – Nattcafé
- 1965 – Alla mina söner (Frank Lubey)
- 1965 – Herr Dardanell och hans upptåg på landet (Henrik)
- 1965 – Hans nåds testamente (Jacob Enberg)
- 1966 – Hotet (Peter)
- 1966 – Skuggan av Mart (Gabriel)
- 1966 – Kvinnas man (Mikael)
- 1966 – Farfar till häst (Nick)
- 1966 – Tartuffe (Damis)
- 1967 – Trettondagsafton (Sebastian)
- 1967 – ABC (Bertil)
- 1969–1970 – Mumintrollet (TV-serie) (kung Karl Fredrik I)
- 1972 – Experimentlek
- 1973 – Kvartetten som sprängdes (Petrus Anker)|
- 1974 – Gustav III (Gustav III)
- 1976 – Ansikte mot ansikte (Mikael Strömberg)
- 1976 – En dåres försvarstal (Axel)
- 1977 – Semlons gröna dalar
- 1978 – Herr och fru Papphammar (Gunnar Papphammar)
- 1979 – Farbrorn som inte vill va' stor (berättare)
- 1980 – Från och med herr Gunnar Papphammar (Gunnar Papphammar)
- 1982 – Skulden (TV-serie) (Rune Strand)
- 1984 – Magister Flykt (berättare)
- 1991 – Duo jag (den smale mannen)
- 1992 – Vennerman & Winge (Eskil Vennerman/fru Vennerman)
- 1993 – Macklean (TV-serie) (Gustav III)
- 1996 – Lisa (berättare)
- 1999 – Papphammar (Gunnar Papphammar)
- 2000 – Soldater i månsken (Gunnar Larsson)
- 2001 – En fot i graven (Viktor Melldrov)
Regi
- 1980 – Från och med herr Gunnar Papphammar (TV)
- 1981 – Från och med herr Gunnar Papphammar
- 1986 – Morrhår och ärtor
- 1991 – Duo jag (TV-serie)
- 1992 – Vennerman & Winge (TV-serie)
- 2005 – Asta Nilssons sällskap
Manusförfattare
Kompositör
Teater och revyer (urval)
Roller
Regissör
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1966 | Lådan, revy | Hans Alfredson och Tage Danielsson | |
| 1970 | 88-öresrevyn, revy | Hans Alfredson och Tage Danielsson | |
| 1982 | Fröken Fleggmans mustasch, revy | Hans Alfredson och Tage Danielsson | Göta Lejon |
| 2007 | Gäckanden | Marie-Louise Ekman | Dramaten |
| 2009 | Den girige |
Molière | Dramaten[20] |
| 2010 | Hantverkarna |
Line Knutzon | Dramaten |
| 2013 | Främmande språk |
Simon Gray | Dramaten |
| Sufflören |
Andreas T Olsson | Dramaten |
Radioteater
Roller
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1967 | Buss på kontinenten Ove Magnusson |
Olof Thunberg[21] |
Referenser
Noter
- ^ Sveriges befolkning 1990, Riksarkivet
- ^ ”Gösta Ekman är död”. Sveriges Television. http://www.svt.se/kultur/gosta-ekman-ar-dod. Läst 1 april 2017.
- ^ http://www.expressen.se/noje/legendaren-gosta-ekman-har-avlidit/
- ^ Svensk Filmindustri – Filmnyheterna
- ^ ”Om Hasse Ekman”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/953502?programid=4747. Läst 8 oktober 2017.
- ^ ”Sufflören - höstens mest sevärda föreställning”. http://kulturkoll.se/?p=3431. Läst 1 augusti 2014.
- ^ ”Gösta Ekman och Andreas T Olsson om sin vänskap”. http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/gösta-ekman-och-andreas-t-olsson-om-sin-vänskap-2979741. Läst 22 oktober 2014.
- ^ ”Gösta Ekman får guldmedalj”. SVT. http://svt.se/kultur/gosta-ekman-far-guldmedalj. Läst 28 maj 2012.
- ^ ”Klipp från YouTube”. https://www.youtube.com/watch?v=FSPXIMCAYW0. Läst 24 juli 2017.
- ^ [a b] Gösta Ekman i Vem är det 1993
- ^ Hagen, Cecilia. ”"Privat är jag en dyster person"”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/privat-ar-jag-en-dyster-person/. Läst 6 maj 2013.
- ^ Anette Nantell/Kurt Mälarstedt (2007-05-26): "Spelrum för Gösta". DN.se. Läst 2 juli 2014.
- ^ Den 8 maj begravdes Gösta Ekman I Katarina kyrka på Södermalm. Runt 700 personer samlades för att hedra den folkkäre skådespelaren. Bland gästerna fanns stora delar av Sveriges kändis-och skådespelarelit Melin, Annika. ”En av giganterna inom svensk underhållning”. Gotlands Tidningar. http://www.helagotland.se/noje/default.aspx?articleid=6547430. Läst 6 maj 2013.
- ^ Barbro Hähnel (10 november 1963). ”Drömmare och pratmakare”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-11-10/306/23. Läst 21 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (6 juni 1964). ”Charmörsatir med sting”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-06-06/151/11. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (11 januari 1969). ”Glest mellan skratten i HasseåTages revy”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-01-11/9/12. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Spader madame”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25691&pos=142. Läst 15 juni 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (2 januari 1986). ”Förvirrad fars på Folkan: Ekman i högform”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-02/1/25. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”I fru Vennermans fall”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/i-fru-vennermans-fall/. Läst 3 september 2015.
- ^ ”Dramaten – press release”. Cision Wire. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090818005859/http://www.cisionwire.se/dramaten/gosta-ekman-regisserar-den-girige-pa-dramaten. Läst 14 augusti 2009.
- ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 37. 18 april 1967. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1967-04-18/104/45. Läst 20 mars 2016.
Vidare läsning
- Farbrorn som inte vill va' stor – En biografi av Klas Gustafson. Leopard Förlag, 2010.
- Från Gösta Ekman till Gösta Ekman: en bok om Hasse, far och son av Bengt Forslund. Askild & Kärnekull, 1982.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Gösta Ekman den yngre.- Gösta Ekman den yngre på Internet Movie Database (engelska)
- Gösta Ekman den yngre i Libris
- Gösta Ekman den yngre på Svensk Filmdatabas
|