Jarl Kulle
| Jarl Kulle | ||||||
Jarl Kulle ca 1960.
|
||||||
| Födelsenamn | Jarl Lage Kulle | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Född | 27 februari 1927 Truedstorp utanför Ekeby, Skåne, Sverige |
|||||
| Död | 3 oktober 1997 (70 år) Roslagen, Sverige |
|||||
| År som aktiv | 1946–1995 | |||||
| Maka | Louise Hermelin (1960–1968) Anne Nord (1976–1997) |
|||||
|
||||||
| IMDb | ||||||
Jarl Lage Kulle, född 27 februari 1927[1] i Truedstorp utanför Ekeby nära Helsingborg i Skåne, död 3 oktober 1997 på Gregersboda i Roslagen, Uppland (i skelettcancer), var en svensk skådespelare. Han ligger begraven på Roslags-Kulla kyrkogård söder om Norrtälje i Uppland.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Kulle flyttade som ung med familjen till Rebbelberga i nuvarande Ängelholms kommun där han växte upp. Han var första gången gift mellan 1960 och 1968 med friherrinnan Anna Marie Louise Hermelin (född 1939), med vilken han fick barnen Maria Kulle, skådespelare (född 1960), och Anna Kulle (1963–1979). Därefter fick han dottern Mia Kulle Rydsjö (född 1970). Andra gången gifte han sig 1976 med skådespelaren Anne Nord. I detta äktenskap, som varade fram till hans död, fick han två barn: skådespelarna Hanna Kulle (född 1978) och Linda Kulle (född 1983).
Kulle genomgick Dramatens elevskola 1946–49 och blev därefter engagerad vid Dramaten. Kulle anses som en av de främsta skådespelarna i sin generation. Han var under större delen av sin karriär knuten till Dramaten, där han spelat de flesta av den klassiska dramatikens huvudroller, i exempelvis Eugene O'Neills Lång dags färd mot natt, Strindbergs Gustav III och Shakespeares Kung Lear.
Han tog ett avgörande karriärsteg 1959 när han spelade Higgins i musikalen My Fair Lady på Oscarsteatern och fick lov att både sjunga, spela och, som han något föraktfullt uttryckte det, ”skutta”. Detta ledde till ökad popularitet och en breddad repertoar, som på 1960-talet gav honom romantiska filmroller (till exempel Änglar, finns dom?) och stora roller i musikaler och komedier på Stockholms privatteatrar. Han samarbetade med Ingmar Bergman både på scenen och på film, bland annat i Sommarnattens leende och i Fanny och Alexander.
Hans något deklamatoriska spelstil gav full utdelning när han 1983 övertog Georg Rydebergs uppgift att läsa Nyårsklockan på Skansen i Stockholm.
1980 tilldelades Jarl Kulle Karl Gerhards Hederspris.
Filmografi (urval) [redigera]
- 1950 – Kvartetten som sprängdes
- 1952 – Trots
- 1952 – Kvinnors väntan
- 1952 – Kärlek
- 1952 – Leva på "Hoppet"
- 1954 – Karin Månsdotter
- 1955 – Sommarnattens leende
- 1956 – Sista paret ut
- 1956 – Sången om den eldröda blomman
- 1957 – En drömmares vandring (som diktaren Dan Andersson)
- 1957 – Ingen morgondag[2]
- 1958 – Fröken April
- 1959 – Sängkammartjuven
- 1960 – Av hjärtans lust
- 1960 – Djävulens öga
- 1961 – Änglar, finns dom?
- 1961 – Lita på mej, älskling!
- 1962 – Nils Holgerssons underbara resa (Mårten Gåskarl, röst)
- 1962 – Den kära familjen (som svenska svärsonen, friherre Claes)
- 1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor
- 1964 – Käre John
- 1964 – Bröllopsbesvär
- 1964 – Är du inte riktigt klok?
- 1966 – Syskonbädd 1782
- 1969 – Miss and mrs Sweden
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
- 1970 – Ministern
- 1972 – Ture Sventon - privatdetektiv
- 1974 – Vita nejlikan eller Den barmhärtige sybariten
- 1975 – Jorden runt på 80 dagar (tv-serie; som Phileas Fogg)
- 1980 – Swedenhielms (tv-pjäs)
- 1981 – Rasmus på luffen
- 1982 – Fanny och Alexander
- 1987 – Babettes gästabud
- 1993 – Telegrafisten
- 1994 – Zorn
- 1995 – Alfred
Regi och filmmanus [redigera]
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
- 1970 – Ministern
- 1974 – Vita nejlikan eller Den barmhärtige sybariten
Referenser [redigera]
- ^ "Grundfakta". Svensk Filmdatabas. Läst 4 mars 2013.
- ^ Ingen morgondag (1957), Elonte.fi (finsk filmdatabas), läst 22 augusti 2010
Externa länkar [redigera]
- Jarl Kulle på Internet Movie Database (engelska)
- Jarl Kulle på Svensk Filmdatabas
|
||||||||
|
||||||||
