Harry Belafonte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harry Belafonte
Harry Belafonte 2011 Shankbone.JPG
Harry Belafonte 2011
Födelsenamn Harold George Bellanfanti, Jr.
Född 1 mars 1927 (87 år)
Harlem, New York  USA
Genre(r) Populärmusik
Roll Sångare, skådespelare
År som aktiv 1949 - Idag
Skivbolag RCA Victor, CBS, EMI, Island

Harry Belafonte, född som Harold George Bellanfanti, Jr.[1] den 1 mars 1927 i Harlem i New York, är en amerikansk sångare, skådespelare och författare. Hans LP Calypso (1956) var den första i världen som sålde i över en miljon exemplar, och den skapade ett mycket stort intresse för och efterfrågan på traditionell jamaicansk folkmusik. Albumet innehöll bland annat låten "Banana Boat Song" med det karakteristiska utropet "Day-O", som blev världskänt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Belafonte var son till jamaicanskfödda Melvine (flicknamn Love) och martiniquiskfödde Harold George Bellanfanti, Sr., som var sergeant och maskinist i den engelska flottan.[2][3] Som åttaåring 1935 flyttade Belafonte till Jamaica för att bo hos sin mormor i byn Aboukir på Jamaica. Han återvände till New York 1939 och gick ut high school där. Under hösten 1940 tog han teaterlektioner. Han fick även roller vid American Negro Theatre. Efter japanernas angrepp på Pearl Harbor sökte han sig till flottan, där han tjänstgjorde under de år som USA deltog i andra världskriget.

I slutet av 1940-talet gick han i teaterskolan The New School samtidigt som Marlon Brando, Tony Curtis, Walter Matthau, Bea Arthur och Sidney Poitier var elever. Han fick även roller vid American Negro Theatre. och fick därefter jobb vid flera och allt fler betydelsefulla teatrar. För sin insats i Broadway-revyn Almanac fick han en Tony, vilket kan sägas vara teaterns motsvarighet till filmens Oscar.

Belafonte hade alltid sjungit som barn, ett arv från modern och mormodern, och han har haft sångroller i många av de pjäser och musikaler han har medverkat i. Han har haft stor framgång med sina skivinspelningar vilket resulterade i att han år 2000 tilldelades Grammy Lifetime Achievement Award för sina framgångar inom grammofonindustrins område.

Belafonte har också av UNICEF utsetts att vara en av organisationens goodwillambassadörer.

Harry Belafonte har döttrarna Adrienne och Shari Belafonte från sitt första äktenskap med Marguerite Byrd (1948-1957) och i sitt andra äktenskap med Julie Robinson (1957-2008) sonen David och dottern Gina.

Filmkarriär[redigera | redigera wikitext]

Harry Belafonte har medverkat i flera filmer. Hans första stora filmroll var i Bright Road (1953), där Dorothy Dandridge hade huvudrollen. Detta par spelade därefter i Otto Premingers succémusikal Carmen Jones (1954). Ironiskt nog sjunger inte Belafonte själv i filmen, utan han fick mima till rösten av operasångaren LeVern Hutcherson. Belafontes egen "svarta" sångröst ansågs alltså olämplig för rollen i musikalen Carmen Jones. Med hjälp av sin stjärnstatus fick emellertid Belafonte fler huvudroller som sedan kom att betraktas som kontroversiella. I filmen Island in the Sun (1957) antyddes att Belafontes färgade rollfigur skulle ha ett förhållande med Joan Fontaines vita rollfigur – vilket var fullständigt otänkbart i dåtidens USA. År 1959 producerade han filmen Odds Against Tomorrow', där han spelade en bankrånare som samarbetar med en rasist som uttryckte åsikter som de liberala i dåtidens USA ibland tänkte men aldrig yttrade högt. Belafonte erbjöds rollen som Porgy i Otto Premingers film Porgy and Bess, men vägrade då han ansåg att svarta speglades som stereotyper på ett rasistiskt sätt i denna berättelse. Missnöjd med utbudet av lämpliga roller för honom, övergav han filmvärlden till förmån för musikkarriären under 1960-talet.

I början av 1970-talet kastade sig Belafonte tillfälligt in i filmvärlden igen. Han medverkade i två filmer med Sidney Poitier: Buck and the Preacher (1972) och Uptown Saturday Night (1974). År 1984 producerade Belafonte musikalen Beat Street, som handlade om hip-hopens uppkomst. Belafonte hade inte någon huvudroll förrän 1995, då han spelade mot John Travolta i det omvända rasdramat White Man's Burden, och 1996 i Robert Altmans drama om jazzens guldålder – Kansas City. I TV-dramat Swing Vote (1999) spelade han domare i Högsta domstolen i USA. År 2006 spelade Belafonte karaktären "Nelson", en vän till en anställd (Anthony Hopkins) vid Ambassador Hotel i Emilio Estevez drama Bobby, som handlar om mordet på Robert Kennedy.

Politisk aktivism och kamp för svartas rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Harry Belafonte under en medborgarrättsmarsch 1963.

Harry Belafonte deltog i en medborgarrättsmarsch 1963. Belafontes förmodade vänskap med Fidel Castro har väckt missnöje hos många amerikaner.

Belafone utgjorde huvudattraktionen i den skandinaviska insamlingsföreställningen "En Gränslös Kväll På Operan" den 31 mars 1966, till förmån för Martin Luther Kings medborgarrättsrörelse. Föreställningen samsändes från operahuset i Stockholm över Sverige, Finland och Norge.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Life in Harlem”. Sing Your Song. S2BN Belafonte Productions. http://singyoursongthemovie.com/life-in-harlem/. Läst 20 augusti 2012. 
  2. ^ Genia Fogelson (1996). Harry Belafonte. Holloway House Publishing. sid. 13. ISBN 0-87067-772-1. http://books.google.com/?id=Oadlz5gMG9UC&pg=PA13&dq=%22actually+born+in+Harlem%22#v=onepage&q=%22actually+born+in+Harlem%22&f=false 
  3. ^ Harry Belafonte Biography (1927–). Filmreference.com. Läst 2012-08-05.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]