Invasionen av Grenada

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Invasionen av Grenada
Del av Kalla kriget
En CH-53D Sea Stallion-helikopter ur amerikanska marinkåren svävar över marken i närheten av ett sovjetisk ZU-23 luftvärnspjäs under invasionen.
En CH-53D Sea Stallion-helikopter ur amerikanska marinkåren hovrar i närheten av en sovjetisk ZU-23 luftvärnspjäs under invasionen.
Ägde rum 25 oktober – 15 december 1983
Plats Grenada
Resultat Avgörande amerikansk/CPF seger
Stridande
 USA
CPF:

 Antigua och Barbuda
 Barbados
 Dominica
 Jamaica
 Saint Lucia
 Saint Vincent och Grenadinerna

 Grenada
 Kuba
Befälhavare/ledare
USA Ronald Reagan
USA Joseph Metcalf, III
USA Norman Schwarzkopf
Grenada Hudson Austin
Kuba Pedro Tórtolo
Styrka
USA:
7 300
infanterister,
marinkårssoldater,
specialförband
CPF:
353
infanterister,
marinkårssoldater
Grenada:
~1 500
infanterister,
milis
Kuba:
722
specialförband,
ingenjörstruppers[1]
Förluster
USA:
19 döda,
116 skadade[2]
Grenada:
45 döda,
358 skadade
Kuba:
25 döda,
59 skadade,
638 tillfångatagna[2]
Civila förluster:
24 döda

Invasionen av Grenada, kodnamn Operation Urgent Fury, skedde den 25 oktober 1983 då Grenada invaderades av USA, Antigua och Barbuda, Barbados, Dominica, Jamaica, Saint Lucia och Saint Vincent och Grenadinerna. Bakgrunden var att öns diktator Maurice Bishop efter en statskupp 1979 mot den dåvarande envåldshärskaren Eric Gairy relationsmässigt hade fört Grenada närmare stater som Sovjetunionen och Kuba. Den 19 oktober 1983 greps makten av den starkt sovjetvänlige Bernard Coard. I detta läge bad Östkaribiska staters organisation (OECS) USA, Barbados och Jamaica att ingripa vilket ledde till invasionen den 25 oktober. Enligt Barbados och Jamaicas premiärministrar hade dock denna formella önskan begärts av USA[3].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ronald H. Cole, 1997, Operation Urgent Fury: The Planning and Execution of Joint Operations in Grenada 12 October - 2 November 1983 Joint History Office of the Chairman of the Joint Chiefs of Staff Washington, DC, s. 6, s. 26, s. 62. (Hämtdatum 9 november 2006).
  2. ^ [a b] Cole, op. cit., s. 6, 62
  3. ^ New York Times, Mythu Sivapalan, October 29, 1983

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]