Invasionen av Grenada
| Invasionen av Grenada | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Kalla kriget | |||||||
En CH-53D Sea Stallion-helikopter ur amerikanska marinkåren hovrar i närheten av en sovjetisk ZU-23 luftvärnspjäs under invasionen. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
CPF:
|
|||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||
| Styrka | |||||||
| USA: 7 300 infanterister, marinkårssoldater, specialförband CPF: 353 infanterister, marinkårssoldater |
Grenada: ~1 500 infanterister, milis Kuba: 722 specialförband, ingenjörstruppers[1] |
||||||
| Förluster | |||||||
| USA: 19 döda, 116 skadade[2] |
Grenada: 45 döda, 358 skadade Kuba: 25 döda, 59 skadade, 638 tillfångatagna[2] |
||||||
| Civila förluster: 24 döda |
|||||||
Invasionen av Grenada, kodnamn Operation Urgent Fury, skedde den 25 oktober 1983 då Grenada invaderades av USA, Antigua och Barbuda, Barbados, Dominica, Jamaica, Saint Lucia och Saint Vincent och Grenadinerna. Bakgrunden var att öns diktator Maurice Bishop efter en statskupp 1979 mot den dåvarande envåldshärskaren Eric Gairy relationsmässigt hade fört Grenada närmare stater som Sovjetunionen och Kuba. Den 19 oktober 1983 greps makten av den starkt sovjetvänlige Bernard Coard. I detta läge bad Östkaribiska staters organisation (OECS) USA, Barbados och Jamaica att ingripa vilket ledde till invasionen den 25 oktober. Enligt Barbados och Jamaicas premiärministrar hade dock denna formella önskan begärts av USA[3].
Referenser [redigera]
- ^ Ronald H. Cole, 1997, Operation Urgent Fury: The Planning and Execution of Joint Operations in Grenada 12 October - 2 November 1983 Joint History Office of the Chairman of the Joint Chiefs of Staff Washington, DC, s. 6, s. 26, s. 62. (Hämtdatum 9 november 2006).
- ^ [a b] Cole, op. cit., s. 6, 62
- ^ New York Times, Mythu Sivapalan, October 29, 1983
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Invasionen av Grenada.