Hjo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Hjo (olika betydelser).
Koordinater: 58°18′N 14°17′Ö / 58.300°N 14.283°Ö / 58.300; 14.283
Hjo
Tätort
Centralort
Hjo kyrka
Hjo kyrka
Land  Sverige
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Hjo kommun
Församling Hjo församling
Koordinater 58°18′N 14°17′Ö / 58.300°N 14.283°Ö / 58.300; 14.283
Area 453,81 hektar
Folkmängd 6 094 (2010)[1]
Befolkningstäthet 13,43 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
Tätortskod 5296
Sweden Västra Götaland location map.svg
Red pog.svg

Hjo är en tätort i Västergötland samt centralort i Hjo kommun, Västra Götalands län.

Hjo är en trästad vid Vätterns västra strand. I stadsparken, som också ligger utmed vätterstranden, finns ett Vätternakvarium. Parken anlades i slutet av 1800-talet i samband med bildandet av Hjo vattenkuranstalt. Vid torget ligger Hjo kyrka. Genom centrum flyter Hjoån.

Hjo sägs också vara förebild till Grönköping i Grönköpings Veckoblad, men enligt tidningens redaktion ligger Grönköping mellan Skövde och Hjo.

I stadsparken i Hjo står en träskulptur föreställande svenske kung Erik Eriksson, även känd som Erik läspe och halte[2].

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hamngatan i Hjo

Det finns flera förklaringar till ursprunget för namnet Hjo. Enligt en populär historia ska namnet härstamma från att en munk som överraskats av ett plötsligt oväder på Vättern, och spolats upp på stranden uttalat de latinska orden Hic jacet otium – 'Här vilar friden'. Genom att ta begynnelsebokstaven i varje ord bildades ordet "Hjo". Detta är dock med all sannolikhet enbart en skröna, vilket bland annat styrks av att ortens namn tidigare stavades annorlunda än idag. En annan mer trolig förklaring till namnet Hjo bygger på att vattnet i Vättern vid Hjoåns mynning blev grumligt, eller som man sa hjolmigt. Hjo ska då vara en förkortning/förenkling av att man kallat platsen för till exempel Hjolmet eller Hjolm.

Hjo var Västergötlands hamnplats vid Vättern. Den stod för förbindelserna österut till den under senmedeltiden viktiga staden Vadstena och till Hästholmen. Vadstena kloster hade ett eget hamnmagasin och gård i Hjo. Förutom stadskyrka och ett härbärge för de resande saknade Hjo kyrkliga inrättningar under medeltiden.

När staden erhöll stadsprivilegier är inte känt, troligen i början av 1400-talet. Den första bevarande skriftliga uppgiften om Hjo som stad finns i Erik av Pommerns skattebok från 1413. Den noteringen är också orsaken till att Hjo kommun 2013 kommer att fira 600-årsjubileum.[3] 1586 förnyades stadens äldre privilegier, vilka stadfästes och utvidgades. Hjo förblev dock en mycket liten stad, man hade år 1805 350 innevånare. Anläggandet av Göta kanal innebar dock ett uppsving för staden, 1854 stod den nya hamnen färdig, vilken ansågs vara den bästa vid Vättern. 1873 invigdes den smalspårikga järnvägslinjen till Stentorp vid Västra stambanan (Hjo-Stenstorps Järnväg) och 1878 invigdes Hjo badanstalt, vilken lockade rika besökare, och Hjo fortsatte att växa även efter att Vätterhamnarna förlorat sin betydelse. 1880 hade staden 1 446 innevånare och 1910 2 268 innevånare.[4]

Hästholmen, som var östgötasidans motsvarande hamn, har inte haft samma utveckling.

Trästaden Hjo har tilldelats Europa Nostras hedersmedalj "för det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm".

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Hjo stad omslöts av Hjo socken. Vid kommunreformen 1862 blev staden en stadskommun med delar av bebyggelsen i Hjo socken/landskommun. 1952 uppgick både Hjo socken/landskommun och Grevbäcks socken/landskommun i stadskommunen varefter Hjos bebyggelsen bara upptog en liten del av stadskommunens yta. 1971 uppgick Hjo stad i Hjo kommun med Hjo som centralort.[5]

I kyrkligt hänseende hörde orten före 1989 till Hjo stadsförsamling med mindre delar i Hjo landsförsamling Från 1989 tillhör orten i Hjo församling.[6][6]

Orten ingick till 1945 i domkretsen för Hjo rådhusrätt, för att därefter till 1971 ingå i Gudhems och Kåkinds tingslag. Från 1971 till 2009 ingick Hjo i Skövde tingsrätts domsaga, därefter ingår Hjo i Skaraborgs tingsrätts domsaga.[7]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Hjo 1960–2010[8]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
3 305
1965
  
3 619
1970
  
4 078
1975
  
4 615
1980
  
5 523
1990
  
6 206 437
1995
  
6 305 437
2000
  
5 998 445
2005
  
6 075 446
2010
  
6 094 454

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Inga Europa- eller riksvägar leder till Hjo, med däremot tre länsvägar. Länsväg 195 leder från Hjo söderut till Jönköping och norrut till Karlsborg. Vägen följer numera en förbifart just väster om staden, men gick tidigare genom stadens centrum. Länsväg 194 går från Hjo västerut mot Skövde. Länsväg 201 leder mot nordväst till Tibro och Mariestad.

Hjo har bussförbindelser med bland annat Tidaholm, Skövde, Tibro och Jönköping.[9]

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Idag finns inga järnvägar i Hjo. Den smalspåriga Hjo–Stenstorps Järnväg byggdes 1872-73 för att ge bland annat Hjo anslutning till Västra stambanan. Efter att ha införlivats i Statens Järnvägar 1948, lades banans persontrafik ned 1961 och ersattes då med landsvägsbussar.[10] 1967 lades även den återstående godstrafiken ned och den enda del av banan som återstår är hamnspåren i Hjo.

Sevärdheter och evenemang[redigera | redigera wikitext]

Sekelskiftesvillor i Hjo Stadspark
  • Sveriges största klibbal[11].
  • Hjo stadspark med många sekelskiftesvillor, promenadstråk och vacker miljö.
  • Torget i Hjo, där de gamla husen bevarats.
  • Hjo kyrka, återuppbyggd efter en brand 1794.
  • Hjo hamn med möjlighet att köpa sik, så kallad "Hjo-sik".
  • Hjoåns dalgång med bland annat öringsafari som numera är skyddat varumärke.
  • S/S Trafik som ligger förtöjd i hamnen, om den inte är ute på jazzturer. Byggd 1892 är S/S Trafik en av landets mest välbevarade ångbåtar.
  • Vätternakvariet i stadsparken.
  • Cykeltävlingen Vätternrundan passerar genom Hjo.
  • Slöjdmässan i Hjo är Nordens största slöjd- och hantverksmässa med ca 80 000 besökare under tre dagar. Mässan anordnas under den andra helgen i juli.
  • Bondens marknad anordnades för första gången 1997.
  • En dragspelsstämma hålls andra helgen i augusti.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Torget och dess gamla byggnader användes vid inspelningar av filmen "Juloratoriet".

Hjo tidning är Sveriges minsta veckotidning[källa behövs]. Den ges ut i Hjo varje tisdag och fredag, med en upplaga på cirka 2 100 exemplar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Västarvet - Västerötlands museum - Objekt VGM_40649, hämtad 22 september 2012.
  3. ^ "Jubileumsfirande 2013". Hjo.se. Läst 30 november 2012.
  4. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 68-69.
  5. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  6. ^ [a b] ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  7. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Skövde tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  8. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  9. ^ Tidtabeller – Västtrafik
  10. ^ Gruppkorsband från SJ
  11. ^ Sveriges största klibbal

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]