Järn- och stålproduktion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
I fjället Kirunavaara bryts järnmalm, som fraktas på Malmbanan.
En masugn i Spanien. Masugnar är höga, och matas uppifrån med järn och kol.


Järnproduktion är konsten att framställa järn- och stålprodukter från järnmalm. Denna process har många steg, som har förändrats genom historien.

Gruvdrift[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Gruvdrift

Järnmalm är mineral som innehåller grundämnet järn i sådan halt och kemisk sammansättning att den kan användas till framställning av järn och stål. Några vanliga järnmalmer är limonit, även känd som myrmalm, som finns i myrar och sjöbottnar, magnetit - svartmalm, och hematit - blodstensmalm. Magnetit och hematit bryts i gruvor.

Malmen är oftast blandad med gråberg, och behöver därför anrikas i anrikningsverk för att minska mängden slagg senare i processen. Anrikad malm i form av slig kan sintras till malmpellets som är anpassade för nästa steg - reduktionen. Man kan också rosta malmen för att avlägsna svavel.

Reduktion[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Masugn

De flesta järnmalmer är oxider, där järnet är förenat med syre. För att avlägsna syret och reducera järnmalmen används ofta en masugn. I masugnen tillsätts kol i form av koks eller träkol, men det finns också masugnar som använder elektricitet för att reducera malmen. Masugnen producerar råjärn - järn som innehåller över 4% kol. Råjärn som stelnat i tackor kallas tackjärn.

Förr användes blästerugnar för reduktion. Temperaturen var lägre än i masugnen, men man undvek hög kolhalt. Efter att färskningsmetoder utvecklats, tog masugnsreduktionerna över.

En annan reduktionsmetod är direktreduktion. Då får man järnsvamp. Ytterligare en metod, som förekom i medeltidens Kina och under industriella revolutionen, är puddelprocessen.

Färskning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Färskning

Processen att minska järnets kolhalt kallas färskning. Resultatet blir stål, som har mellan 0,15% och 2% kolhalt. Järn med mindre än 0,15% kol räknas som smidesjärn, och järn med mer än 2% kol räknas som gjutjärn.

Bearbetning[redigera | redigera wikitext]

Det färdiga järnet eller stålet kan bearbetas genom till exempel smide eller valsning. Gjutjärn bearbetas genom gjutning.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Järnåldern inleddes när människan började använda järn. Stål var dyrt innan bessemerprocessen och andra färskningsprocesser uppfanns under 1800-talet. Stålet har vidareutvecklats under 1900-talet, och har till största delen konkurrerat ut smidesjärnet och gjutjärnet. Stålproduktionen i västvärlden ökade exponentiellt från 1800-talet till 1960-talet, men på 1970-talet kom stålkrisen då efterfrågan minskade och därefter stagnerade produktionen.

Järnproduktion i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Bergsbruk

I Sverige började järnåldern kring 1000 f. Kr.