J.A.G. Acke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
J.A.G. Acke

Johan Axel Gustaf Acke, oftast kallad J.A.G. Acke, ursprungligen Andersson, född 7 april 1859 på gamla Bergielund i Stockholm, död 5 september 1924 i Vaxholm, var en svensk målare, tecknare och skulptör.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

J.A.G. Acke var son till botanikern och professorn Nils Johan Andersson och konstnären Anna Tigerhielm, och bror till konstnären Elias Anckers. Hans systrar var också konstnärligt verksamma. Han växte upp i Bergielund, föregångaren till Bergianska trädgården, vilket var beläget mellan dagens Vasaparken och Karlbergsvägen. Fadern, som var intendent vid Riksmuseet, hade sin tjänstebostad där. Som barn följde han med på faderns forskningsresor till Lappland och Gotland och illustrerade tidigt faderns verk med blomteckningar.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Acke blev vid Konstakademiens principskola vid 14 års ålder. Han fortsatte sin utbildning vid akademien till 1882 och studerade därefter en period vid Edvard Perséus fria målarskola. Han gjorde studieresor till Nederländerna och Belgien och också till Frankrike, där han studerade etsning för F. A. Milus. Acke ogillade de akademiska studierna och slöt sig till de upproriska unga konstnärerna på Konstnärsförbundet, men slutförde ändå sina studier på akademien.

Önningebykolonin och giftermålet[redigera | redigera wikitext]

J.A.G. Acke kom 1886 till Åland och blev medlem i Önningebykolonin, en svensk-finsk konstnärskoloni som verkade där ungefär mellan 1886 och 1914. Grundare var den finländske målaren Victor Westerholm. Acke målade mycket på Åland och trivdes med de andra konstnärerna, som uppfattade honom som en litet udda, energisk och humoristisk person. Han talade skämtsamt om Åland som "Måland". Slåtterkarlen är hans mest kända verk från den tiden. Bland konstnärerna rådde en upprorisk stämning mot det akademiska måleriet och Düsseldorfskolan. Man tog intryck av naturalismen och senare impressionismen. Acke avvek från de övriga konstnärerna genom att han också vintertid målade utomhusmotiv från Åland. Friluftsmåleri utomhus vintertid var då ovanligt av praktiska skäl. År 1887 träffade Acke sin blivande fru, Eva Maria Topelius, i Önningeby, men förhållandet var först enbart vänskapligt. När känslorna började uppstå, slets Acke mellan Eva Topelius och Anna Wengberg, en svensk konstnär som också målade i Önningeby. Det blev Eva Topelius han gifte sig med 1891 hos hennes far, den finlandssvenska författaren Zacharias Topelius.

Den fortsatta karriären i Sverige och Finland[redigera | redigera wikitext]

På 1890-talet var Acke med om återställandet av de medeltida kalkmålningarna i Uppsala domkyrka. Han arbetade i flera år på den stora målningen Snöljus, som föreställde vinterfiske på isen på Åland, och hade stora förhoppningar på en målning som skickades till salongen i Paris, men refuserades. Därefter glesnade paret Ackes besök på Åland något. Familjen Acke alternerade mellan Finland och Sverige under de första åren av sitt äktenskap och deltog i det finska konstlivet. De vistades mycket hos svärfadern, delvis av ekonomiska orsaker. Efter Zacharias Topelius död 1898 kom de dock att allt mer rikta sig mot Sverige och det svenska konstlivet.

Vaxholm[redigera | redigera wikitext]

År 1901 flyttade paret Acke till Villa Akleja i Vaxholm. Äktenskapet förblev barnlöst, men under en resa i Italien 1900–01 träffade Ackes en italiensk familj, vars treårige son Fausto Alessio de adopterade 1903. I Sverige umgicks paret med flera av tidens mer kända konstnärer som Carl och Karin Larsson och Rikard Lindström. En annan bekant var Verner von Heidenstam, som Acke målade ett porträtt av. Åren 1902–03 illustrerade Acke tillsammans med ett par finländska konstnärer sin svärfar Zacharias Topelius sagoböcker Läsning för barn I och II. Han tog sig namnet Acke 1904 och var även verksam under pseudonymen JAG och Jag Acke

År 1912 gjorde Acke en längre resa till Rio de Janeiro vilket påverkade hans måleri, särskilt hans sätt att skildra ljus. Resan tärde dock på Ackes ekonomi.

Ackes sista större arbete var freskerna för Stockholms stadshus. Under arbetet på Swedenborgs vision för Nationalmuseum avled han plötsligt.

Verk och stil[redigera | redigera wikitext]

Under tiden i Önningeby utvecklade Acke en impressionistisk friluftsmåleristil, men senare kom hans verk att få inslag av expressionism, symbolism och jugend i verk som Nattdagg och solstrålar från 1895 och I skogstemplet från 1901. Efter 1904 har hans verk ofta kopplats i hop med friluftsvitalismen och dess skildringar av den nakna människokroppen, havet och solljuset, som i Morgonluft 1911. Efter resan till Brasilien blev hans måleri mer impressionistiskt och skissartat i hanteringen av färg och ljus som i Avenidan i Rio de Janeiro från 1912.

Acke målade porträtt av familjen Bonnier och ritade även möbler i jugendstil till familjen Bonniers villa. Acke var till viss del också verksam som skulptör. I den egna boken Osannolika historier (1919) berättar han humoristiskt om sina hugskott och upptåg.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Acke, JAG (1919) Osannolika historier. Stockholm: Bonniers förlag, faksimil utgiven 1984 av Önningeby hembygdsförening, Önningeby.
  • J.A.G. Acke, Albert Engström, Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding och Birger Mörner (1967) Pyttans A-B och C-D lära. Eller Antibarbarus diktad i augusti 1896 av farbror Acke, farbror Albert, farbror Verner, farbror Gustaf och Pappa samt tillägnad Högvälborna Stiftsjungfrun M. M. att överlämnas på hennes 25:e födelsedag. Stockholm: Bonniers förlag.
  • Hammargren, Henning och Lagerlöf, Erland, ill. JAG Acke (1974) MED JOHNSONBÅT TILL RIO. Konstnären J.A.G. Ackes resa till Sydamerika sommaren 1912. Stockholm: Rederi AB Nordstjernan.

Museirepresentation[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]