Julius Lange (konsthistoriker)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julius Lange.

Julius Henrik Lange, född den 19 juni 1838 i Vordingborg, död den 20 augusti 1896 i Köpenhamn, var en dansk konsthistoriker, bror till Carl och Frederik Lange.

Lange studerade någon tid i konstakademiens skolor ornamentteckning, perspektiv med mera i avsikt att utbilda sig till arkitekt, men tog i stället studentexamen 1858. Från filologiska studier fördes han snart in på konsthistoriska, började redan 1861 skriva konstkritik i "Fædrelandet", fick 1862 tillfälle att besöka Italien, tog magistergraden 1866, började 1868 hålla konsthistoriska föreläsningar på konstakademien, blev docent där 1870 och vid universitetet 1871, blev samma år medlem av akademien och 1874 dess sekreterare. Från denna plats avgick han 1882, sedan han framlagt ett förslag till akademiens omorganisation (vid dess reformerande 1887 upptogs i ett par väsentliga detaljer Langes förslag).

Lange utnämndes 1886 till filosofie doktor och 1888 till e.o. professor. År 1895 blev han föreståndare för konstmuseets skulpturavdelning - sedan 1878 hade han varit med i museets inköpsnämnd. Han var medlem av flera akademier (hedersledamot av svenska konstakademien sedan 1884) och av lärda samfund (i Köpenhamn, Uppsala och Göteborg). Langes konststudier och kritiker dels samlades i böckerna Nutidskunst (1873), Billedkunst (1884) och Bastien Lepage og andre afhandlinger (1889), dels utgavs några av dem särskilt: Om en række antike figurer og hoveder (1869), Om kunstværdi (där Lange betonar betydelsen av det personligt individuella förhållandet mellan konstnären och hans ämnen, 1876), Det ioniske kapitæls oprindelse og forhistorie (1877), Vor kunst og udlandets (1879) med flera.

Han översatte och delvis bearbetade Lübkes allmänna konsthistoria, skrev en och annan litterär avhandling, en lärd och grundlig undersökning av Roskilde domkirkes alder og stil (1890), flera konstnärsbiografier och en helt kort översikt över Danmarks konsthistoria till Salmonsens konversationslexikon (1895), försökte sig även med fyra skådespel (tryckta anonymt under titeln Kunst og politik 1885, - lustspelet Hvorhen uppfördes samma år på kungliga teatern i Köpenhamn, men gjorde fiasko). Som sitt livsarbete betraktade Lange själv den storartadt anlagda och omfattande skildring av konstens framställning av människan under olika tider, som han planlagt redan i ungdomsåren och arbetade på till sin levnads slut.

Ur det vidlyftiga verket utgav han detaljstudier om Sergel og Thorvaldsen (1886, Thorvaldsensstudien även i en tysk upplaga). År 1892 utkom verkets första del, Billedkunstens fremstilling af menneskeskikkelsen i dens ældste periode. Efter Langes död utkom dess färdiga del 2, Billedkunstens fremslilling af menneskeskikkelsen i den græske kunsts förste storhedstid (1898, tysk upplaga, vari partier av första delen ingår, 1899) samt den delvis fragmentariska och aldrig av författaren slutförda Menneskefiguren i kunstens historie fra den græske kunsts anden blomstringstid indtil vort aarhundrede (1899; även en tysk upplaga).

Langes Udvalgte Skrifter (dels förut inte i bokform samlade, dels ett litet urval ur Langes böcker) utgavs i 3 delar av Georg Brandes och Peter Købke 1900-03. Brandes utgav 1898 "Julius Lange. Breve fra hans ungdom" (sedan omtryckt i Brandes samlade skrifter, 1904). Købke utgav 1902 Breve fra Julius Lange (även en tysk upplaga) och ett tilläggshäfte Efterslæt (1903). Langes byst (av Brandstrup) uppställdes 1899 i Köpenhamns konstmusei portik.

Lange var i främsta rummet humanist. I ungdomsåren var estetik och filosofi hans förnämsta studieämnen. I konsten söker han det mänskliga, och det etiska elementet intresserar honom oändligt mycket mera än det stilistiska. Konstens historia blev för honom (enligt Valdemar Vedel) "historisk psykologi, historisk etik, en stor, väsentlig sida av historiens filosofi". "Han var framför allt grundligt och mångsidigt lärd, liksom han var en utpräglad karaktär, på en gång individualist och representativt dansk", skriver Georg Nordensvan i Nordisk Familjebok.

Han fortsätter: "Vidlyftiga utländska studieresor snart sagdt hvarje år gåfvo honom en för en nordbo på hans tid så godt som enastående personlig kännedom om såväl den gamla som den moderna konstens alster. Han ifrade i sina yngre år för en fosterländsk konst, för sund realism och moderna tekniska landvinningar. Men för de riktningar, som uppstodo på 1880-talet och senare, visade han mindre förstående och framhöll gentemot dem den nationella traditionen. Tyngdpunkten i hans skrifter ligger i hans utredning af antik och af renässansens konst. Han var en utmärkt föreläsare och en myndig och vederhäftig personlighet. I skandinavisk konstforskning var han vägbrytande, utan all fråga på sin tid den främste på sitt område."

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lange, 3. Julius, 1904–1926.