Klas Östergren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klas Östergren
Klas Östergren, 2007
Klas Östergren, 2007
Född 20 februari 1955 (58 år)
Stockholm
Yrke Författare, översättare
Språk Svenska
Verksam 1975–
Genrer Romaner, noveller, filmmanus
Framstående verk Gentlemen, Gangsters, Veranda för en tenor, Den sista cigaretten
Framstående priser De Nios stora pris, Doblougska priset, Eyvind Johnsonpriset, Piratenpriset, Sixten Heymans pris, Sveriges Radios Novellpris

Klas Östergren, född 20 februari 1955 i Stockholm och bosatt i närheten av Kivik, är en svensk författare, manusförfattare och översättare.

Innehåll

Författarskap [redigera]

1970-talet [redigera]

Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attila som delade tidsanda med, och också kom att jämföras med, Ulf Lundells debutroman Jack. De personliga erfarenheterna som yngling på väg ut i vuxenlivet låg också till grund för de följande böckerna, Ismael (1977) och Fantomerna (1978).

1980-talet [redigera]

Sitt stora genombrott fick Klas Östergren 1980 med fjärde romanen, Gentlemen, där berättaren Klas Östergren flyttar in i en stor "luguber" våning på Hornsgatan i Stockholm som ägs av bröderna Henry och Leo Morgan, vars olika äventyr han ger sig till att skildra i samma anda som August Strindberg i Röda rummet 100 år tidigare.

Gentlemen har blivit en modern svensk klassiker som många återvänder till och som ständigt hittar nya läsare. Det är en rikt fabulerande roman som berättar om märkliga människors livsöden på ett humoristiskt och drastiskt sätt, samtidigt som det mellan raderna finns vass samhällskritik över folkhemmets och den svenska självgodhetens baksidor. Samhällskritiken kom dock att skymmas av den hejdlösa berättarglädjen, varpå Östergren kom att förstärka detta tema i den senkomna uppföljaren Gangsters (2005), skriven utifrån nya erfarenheter i en ny tid; ett annat Sverige.

Det yviga berättandet och den fräna samhällskritiken förde Östergren med sig i den efterföljande romanen Fattiga riddare och stora svenskar (1983), dock inte med lika lyckat resultat. Efter det kom Östergren att söka nya vägar för sitt sätt att berätta en historia, och han intensifierade också sitt arbete med översättningar. Som översättare har han bland annat nyöversatt Räddaren i nöden av J.D Salinger och många dramer av Henrik Ibsen.

1990-talet [redigera]

I slutet av 1980-talet flyttade Klas Östergren till Österlen vid Skånes sydöstra kust. Här fann han nytt stoff och en ny stil i Ankare (1988), Handelsmän och partisaner (1991) och Under i september (1994), som tar upp teman som utsatthet och mänskliga tillkortakommanden. De tre böckerna bildar tillsammans en trilogi, utgiven som samlingsvolymen Tre romaner (2001).

1997 kom en samling kortberättelser, Med stövlarna på och andra berättelser, som tillhör hans främsta verk. Därefter ägnade Östergren de följande fem åren till att skriva manus för film, bland annat Veranda för en tenor, baserad på en novell i Med stövlarna på, och Syndare i sommarsol. Han skrev också flera manus för Sveriges Televisions produktioner, till exempel Offer och gärningsmän och Soldater i månsken.

2000-talet [redigera]

Som författare återkom Östergren 2003 med Tre porträtt, som följdes av Gangsters två år senare där han avslöjade den verkliga sanningen om bröderna Morgan från Gentlemen. 2005 fick han Sveriges Radios Novellpris för novellen En kniv i ryggen: Om påhittad otrohet som finns med i antologin Åtta glas.

2007 utkom Orkanpartyt, en omdiktning av Eddans berättelse om hur Loke skymfar gudarna och får sitt straff. 2007 utkom även Östergren om Östergren där Klas Östergren samtalar om sitt författarskap med Stephen Farran-Lee.

Hans senaste bok är Den sista cigaretten (2009) som är ännu en rikt fabulerande roman om bland annat 1980-talets spekulationshysteri inom konst- och finansvärlden.

2006 var Östergren sommarpratare i Sveriges Radio P1. Han var gift med Pernilla August under åren 1982-89. Östergren tilldelades 2005 De Nios stora pris.

Sixten Heymans pris [redigera]

När Klas Östergren fick Sixten Heymans pris 2010 löd motiveringen: "För ett författarskap som vidareför och förnyar den stora realistiska berättartraditionen i svensk litteratur. I Östergrens romankonst kombineras sofistikerad stilkonst med burleskt berättande och vindlande intrigbygge. I den centrala romansviten Gentlemen (1980), Gangsters (2005) och Den sista cigaretten (2009) möter läsaren såväl avancerad metafiktion som effektiv samhällssatir, samtidigt som den lilla människans motsägelsefulla vardagsexistens placeras i ett större, närmast mytiskt sammanhang. Med humor och klarsynt elegans fångar Östergren senmodernitetens villkor och konsekvenser för konsten och för livet."

Bibliografi [redigera]

  • Attila (roman, 1975)
  • Ismael (roman, 1977)
  • Fantomerna (roman, 1978)
  • Gentlemen (roman, 1980)
  • Giganternas brunn (kortroman, 1981)
  • Slangbella (artikelsamling, 1983)
  • Fattiga riddare och stora svenskar (roman, 1983)
  • Hoppets triumf (med illustrationer av Torsten Jurell, 1986)
  • Plåster (roman, 1986)
  • Ankare (roman, 1988)
  • Ge mig lite sodavatten. En opera buffa (1988)
  • Handelsmän och Partisaner (roman, 1991)
  • Under i September (roman, 1994)
  • Veranda för en tenor (roman, 1996)
  • Med stövlarna på och andra berättelser (novellsamling, 1997)
  • Konterfej (kortroman, 2001)
  • Tre romaner (trilogin Ankare, Handelsmän och Partisaner och Under i September i en volym, 2001)
  • Tre porträtt (noveller, 2002)
  • Gangsters (roman, 2005)
  • Orkanpartyt (roman, 2007)
  • Den sista cigaretten (roman, 2009)
  • Kvinna i starkt ljus (samlingsvolym med Giganternas brunn, Med stövlarna på och Tre porträtt, 2012)
  • Ravioli (novell, 2013)

Filmmanus i urval [redigera]

Priser och utmärkelser [redigera]

Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Klas_Östergren&oldid=21552867"