Klas Östergren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klas Östergren
Klas Östergren på Bokmässan i Göteborg, 2007.
Klas Östergren på Bokmässan i Göteborg, 2007.
Född 20 februari 1955 (59 år)
Stockholm, Sverige
Yrke Författare, översättare
Språk Svenska
Verksam 1975–
Genrer Romaner, noveller, filmmanus
Framstående verk Gentlemen, Gangsters, Den sista cigaretten
Framstående priser De Nios stora pris, Doblougska priset, Eyvind Johnsonpriset, Piratenpriset, Sixten Heymans pris, Sveriges Radios Novellpris

Klas Östergren, född 20 februari 1955 i Stockholm,[1] och bosatt i närheten av Kivik, är en svensk författare, manusförfattare och översättare. Han blev den 27 februari 2014 invald i Svenska Akademien.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Östergren växte upp på Lilla Essingen [3] i en familj med sju barn. Fadern, född 1906, hade flyttat till Sverige från Finland. Han avled när Klas Östergren var 19 år gammal. De första åren av skolgången gick Klas Östergren i Matteusskolan i Vasastan.[4]. Östergren inledde gymnasiestudier vid Kungsholmens gymnasium 1970, men avbröt skolgången under första terminen. Höstterminen 1971 påbörjade Östergren en gymnasieutbildning vid Södra Latin[5], tvåårig social linje med naturvetenskaplig inriktning.[6] Under gymnasietiden var Östergren en av redaktörerna till litteraturtidskriften Loke. Han var aktiv i en teatergrupp och ledde en läsecirkel vid skolan.[7]

Klas Östergren är sedan slutet av 1980-talet bosatt i närheten av Kivik. Han var gift med Pernilla August åren 1982-1989.[1] Deras dotter Agnes Östergren (född 1985) har haft filmroller som barnskådespelare.[8] Östergren är senare gift med Cilla Östergren. Paret, som träffades under ett författarbesök på Svenska skolan i Paris[9], har två söner och en dotter.[10]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Debut och tidigt författarskap[redigera | redigera wikitext]

Klas Östergren gjorde sina första litterära ansatser inom lyriken. 1972 refuserade Bonniers förlag ett utkast till diktsamling med titeln Ögonblick[11] Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attila som delade tidsanda med, och jämfördes med, Ulf Lundells debutroman Jack. De personliga erfarenheterna som yngling på väg ut i vuxenlivet låg också till grund för de följande böckerna, Ismael (1977) och Fantomerna (1978). Från 1973 vistades Östergren återkommande i Frankrike. Uppehållen i Bretagne och Paris lämnade avtryck i Östergrens sjuttiotalsromaner.[12] Vid sidan av romanförfattandet skrev Klas Östergren då återkommande på Expressens kultursidor samt för herrtidningen Lektyr. 1978 trycktes en text, ett utdrag ur Östergrens kommande roman Gentlemen i Författarförlagets tidskrift.

Genombrott med Gentlemen[redigera | redigera wikitext]

Genombrottet kom 1980 med den fjärde romanen, Gentlemen. I romanen flyttar berättaren Klas Östergren in i den stora, lugubra[13] våningen på Hornsgatan 29 C i Stockholm.[14] På denna adress bodde Klas Östergren i kollektiv efter gymnasietiden.[15] Lägenheten i berättelsen ägs av bröderna Henry och Leo Morgan. Handlingens fiktive Klas Östergren håller sig handlingen igenom sysselsatt med att författa en pastisch på August Strindbergs Röda rummet i samband med hundraårsjubileet för denna roman 1979. Karaktären Östergren, som erhöll uppdraget av en bokförläggare, eldar i slutet av handlingen upp sitt fiktiva manus för att i stället övergå till att skildra bröderna Morgan.

Gentlemen blev en modern svensk klassiker. Det är en rikt fabulerande roman som berättar om märkliga livsöden på ett humoristiskt och drastiskt sätt. Samtidigt idkar romanen samhällskritik över folkhemmet och den svenska självgodheten. I en recension av Gentlemen skrev Horace Engdahl uppskattande, att ”Här bjuds den skamliga ingrediens som en gång gjorde den stora litteraturen läst: underhållning”.[16] Samhällskritiken överskuggades av berättarglädjen. Östergren kom att förstärka detta tema i den senkomna uppföljaren Gangsters (2005), skriven utifrån erfarenheter av Sverige i en ny tid. I Gangsters ifrågasätts, inom ramen för fiktionsberättelsen, huruvida bröderna Morgan verkligen hade existerat.[17]

Inför sommaren 1980 erbjöds Östergren ett vikariat på tidningen Expressen, men i stället reste han till Frankrike där han bodde fram till 1982, huvudsakligen i Paris. Där översatte han Nigel Williams pjäs Klassfiende[18] och han påbörjade också kortromanen Giganternas brunn.[19]

Östergren tog med sig det yviga berättandet och samhällskritiken i den efterföljande romanen Fattiga riddare och stora svenskar (1983), en roman som Östergren påbörjade i Skåne men skrev färdigt i Stockholm.[20] Efter det sökte Östergren nya litterära vägar, 1986 utkom Plåster, en roman i det mer koncentrerade formatet, och han intensifierade arbetet med översättningar. Han har översatt till svenska Räddaren i nöden av J.D Salinger samt tolv samtidsdramer av Henrik Ibsen.

Ny litterär inriktning[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1984 vistades Klas Östergren återkommande i Skåne. 1989 bosatte han sig permanent i Vitemölla.[21] Där fann han stoff till en ny litterär inriktning. De tre romanerna Ankare (1988), Handelsmän och partisaner (1991) och Under i september (1994) handlar om utsatthet och mänskligt tillkortakommande. Östergren övergav tills vidare stadsmiljön som spelplats. Hans sätt att skildra Österlen har av Stephen Farran-Lee karakteriserats: "Om mäklarna [i sina annonser] representerar Österlen som det vill vara, kan man säga att Klas Östergren skriver om Österlen som det verkligen är, eller åtminstone kan vara. Ett landskap för kufar och losers som inte riktigt passar in någon annanstans, en glesbygd genomkorsad av flyktingar som är föremål för alla tänkbara sorters ekonomiska spekulationer och misstänksamhet".[22] De tre böckerna bildade en trilogi. De är utgivna tillsammans i samlingsvolymen Tre romaner (2001) och som Österlentrilogin (2011).

Med en samling kortberättelser, Med stövlarna på och andra berättelser från 1997, återupptog Östergren skildringen av staden.[23] De följande fem åren skrev Östergren manus för film, bland annat Veranda för en tenor, baserad på en novell i Med stövlarna på, och Syndare i sommarsol. Han skrev också manus för Sveriges Televisions produktioner, Offer och gärningsmän och Soldater i månsken är två exempel. De regisserades av Tomas Alfredson som sedermera blev chef för SVT Drama. Julen 2001 sände SVT Östergrens historiska dramaserie, Gustav III:s äktenskap, med Jonas Karlsson och Iben Hjejle i rollerna som kungen och drottning Sofia Magdalena. Marcus Olsson var regissör.[24]

Återkomst till prosan[redigera | redigera wikitext]

Som författare återkom Östergren 2003 med Tre porträtt, som följdes av Gangsters två år senare där han avslöjade den verkliga sanningen om bröderna Morgan från Gentlemen. 2005 fick han Sveriges Radios Novellpris för novellen En kniv i ryggen: Om påhittad otrohet som ingick i antologin Åtta glas. Han skrev manus till En decemberdröm, SVT:s julkalender 2005.[25] År 2005 tilldelades Östergren De Nios stora pris. 2006 var han sommarpratare i Sveriges Radio P1.

2007 utkom Orkanpartyt, en omdiktning i dystopisk stil av Eddans berättelse om hur Loke skymfade gudarna och fick sitt straff. Berättelsen ingick i ett världsomspännande projekt, "Myths retold" i vilket Jamie Byng, bokförläggare vid förlaget Canongate bjöd in författare från 35 länder att bearbeta handlingen i en myt.[3] 2007 utkom även Östergren om Östergren där Klas Östergren samtalade med Stephen Farran-Lee om sitt författarskap .

2009 utkom Den sista cigaretten, en rikt fabulerande roman om bland annat 1980-talets spekulationshysteri inom konst- och finansvärlden. Romanen anknyter till den samhällskritiska skildringen i Gentlemen och Gangsters. De tre böckerna har av Peter Englund beskrivits som "en unik skildring av vårt lands förvandlingar under de senaste decennierna".[26]

2013 utkom novellen Ravioli. Under 2014 filmatiserades Gentlemen i regi av Mikael Marcimain efter Östergrens eget manuskript.[27]

Den 27 februari 2014 valdes Östergren in som ledamot i Svenska Akademien på stol nummer 11 där han efterträder Ulf Linde. Han kommer att ta sitt inträde den 20 december samma år.[27]

Berättarstil och teman[redigera | redigera wikitext]

Personerna i Östergrens berättelser är nästan alltid udda gestalter i samhällets utkant. Ofta återkommer han till att skildra en skuggvärld vid sidan av det officiella samhället, en gråzon där egna regler och lagar gäller.[28] I flera verk som Gentlemen, Gangsters, Tre porträtt och Den sista cigaretten är berättarjaget själv en del av handlingen.

Översättare[redigera | redigera wikitext]

Östergren är också verksam som översättare. Han har bland annat översatt engelsk dramatik av Nigel Williams. År 1987 gjorde han en nyöversättning av J.D. Salingers Räddaren i nöden. Samma år utgavs hans översättning av Charles Baudelaires Fanfarlo. År 2008 utkom Östergrens översättningar av Henrik Ibsens samtidsdramatik samlade i två volymer.[2][29]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Samlingsutgåvor
  • Tre romaner (trilogin Ankare, Handelsmän och Partisaner och Under i September i en volym, 2001)
  • Attila/Ismael: Två romaner (2009)
  • Österlentrilogin (Ankare, Handelsmän och partisaner och Under i september, 2011)
  • Kvinna i starkt ljus (samlingsvolym med Giganternas brunn, Med stövlarna på och Tre porträtt, 2012)

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Östergren har skrivit ett antal filmmanus:[36]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Östergren, Klas i Vem är det 1993
  2. ^ [a b] Pressmeddelande, Svenska Akademien, 28 februari 2014: Ny ledamot i Svenska Akademien, läst 28 februari 2014
  3. ^ [a b] Ståhlberg, Carin (1 september 2007). ”Utan kärlek ingen sorg”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/utan-karlek-ingen-sorg/. 
  4. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 15, 65, 84. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  5. ^ Asp, Jon (2013). ”Vart jag än går så träffar jag dårar”. Fokus (9): sid. 46-47. http://www.fokus.se/2013/03/vart-jag-an-gar-sa-traffar-jag-darar/. 
  6. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 29. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  7. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 29. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  8. ^ ”Agnes Östergren”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=224687&iv=OVERVIEW. Läst 3 mars 2014. 
  9. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 280. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  10. ^ ”Klas Östergren fyller 50 år”. Helsingborgs Dagblad. 19 februari 2005. http://hd.se/familj/2005/02/19/klas_oestergren_fyller_50_aar/. Läst 3 mars 2014. 
  11. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 22. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  12. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 115. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  13. ^ Wennö, Nicholas (13 januari 2012). ”Mot gentlemännens förlorade värld”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/mot-gentlemannens-forlorade-varld/. 
  14. ^ Zern, Leif (14 augusti 2012). ”Så skapar Klas Östergren ögonblick av nåd”. Dagens Nyheter. 
  15. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 134. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  16. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 125. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  17. ^ Wennö, Nicholas (13 januari 2012). ”Mot gentlemännens förlorade värld”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/mot-gentlemannens-forlorade-varld/. .
  18. ^ Williams, Nigel; Östergren Klas (1982). Klassfiende. Stockholm: Dramaten. Libris 14007800 
  19. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 172. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  20. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 190. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  21. ^ Östergren, Klas; Farran-Lee Stephen (2007). Östergren om Östergren: i samtal med Stephen Farran-Lee. Stockholm: Bonnier. sid. 226. Libris 10576411. ISBN 9789100111052 
  22. ^ Farran-Lee, Stephen; Östergren, Klas (2007). Östergren om Östergren. Bonniers. sid. 224. ISBN 978-91-0-011105-2 
  23. ^ Farran-Lee, Stephen; Östergren, Klas (2007). Östergren om Östergren. Bonniers. sid. 273. ISBN 978-91-0-011105-2 
  24. ^ Farran-Lee, Stephen; Östergren, Klas (2007). Östergren om Östergren. Bonniers. sid. 302. ISBN 978-91-0-011105-2 
  25. ^ IMDb: Klas Östergren, läst 28 februari 2014
  26. ^ Peter Englund (28 februari 2014). ”Klas Östergren på stol nummer 11”. Akademiblogg. http://akademiblogg.wordpress.com/2014/02/28/klas-ostergren-pa-stol-nummer-11/. 
  27. ^ [a b] Ivarsson, Torbjörn. ”"En komplett överraskning" – Klas Östergren ny i Akademien”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/en-komplett-overraskning-klas-ostergren-ny-i-akademien/. Läst 28 februari 2014. 
  28. ^ Karin Thunberg (4 oktober 2009). ”Alltid på gång”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/sondagsintervjun-klas-ostergren_3600583.svd. 
  29. ^ Ullgren, Malin (29 november 2008). ”Tjugo år med Ibsen”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/dnbok/tjugo-ar-med-ibsen/. 
  30. ^ Bodens kommun: Eyvind Johnson-priset i litteratur, läst 28 februari 2014
  31. ^ Piratensällskapet: PiratenPriset, läst 28 februari 2014
  32. ^ Samfundet de Nio: Stora priset, läst 28 februari 2014
  33. ^ SR.se 1 oktober 2005: Klas Östergren får Sveriges Radios Novellpris 2005, läst 28 februari 2014
  34. ^ Pressmeddelande, Göteborgs universitet, 19 februari 2010: Klas Östergren mottagare av Sixten Heymans pris 2010, läst 28 februari 2014
  35. ^ Kulturveckan i Sunne: Klas Östergren Pristagare 2012, läst 28 februari 2014
  36. ^ Svensk Filmdatabas: Klas Östergren, läst 28 februari 2014

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Ulf Linde
Svenska Akademien,
Stol nr 11

2014–
Efterträdare: