Kråka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kråka
Gråkråka (Corvus (corone) cornix)
Gråkråka (Corvus (corone) cornix)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Kråkfåglar
Corvidae
Släkte Corvus
Art Kråka
C. cornix se text
Vetenskapligt namn
§ Corvus cornix
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Gråkråkans utbredningsområde.
Gråkråkans utbredningsområde.
Synonymer
  • Corvus corone cornix
  • Corvus corone
  • Gråkråka
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kråka är en fågel i familjen kråkfåglar. Många internationella auktoriteter delar numera upp kråkan i det två distinkta arterna gråkråka (Corvus cornix) och svartkråka (Corvus corone), medan andra auktoriteter, exempelvis SOF, fortfarande behandlar dem som underarter av samma art, och som då bär det vetenskapliga namnet Corvus corone.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Många internationella auktoriteter delar numera upp kråkan i de två distinkta arterna gråkråka (Corvus cornix) och svartkråka (Corvus corone).[1][2] Tidigare har det rått osäkerhet på om de bör kategoriseras som en eller två arter, men nu listas de som två distinkta arter.

De olika underarterna av gråkråka:[1][2]

  • C. c. cornix - förekommer från norra Europa till Jenisej, Ukraina, Korsika och södra Italien
  • C. c. sharpii - förekommer från italienska fastlandet till forna Jugoslavien, mindre Asien, norra Iran och Kazakstan
  • C. c. pallescens - förekommer från södra Turkiets kustområden till Levanten, norra Irak och Egypten
  • C. c. capellanus - förekommer i södra Irak och närliggande områden i sydvästra Iran

Gråkråkan förekommer över hela Europa öster om en linje som sträcker sig från nordöstligaste Tyskland till nordvästra Italien och dessutom i Nordeuropa, Skottland och på Irland, i delar av norra Afrika och västra Asien. I delar av Centraleuropa överlappar dess utbredning den hos svartkråka. Den norra häckningspopulationen är flyttfåglar medan sydligare populationer är stannfåglar. I områden där den vanligtvis är stannfågel kan den vid sträng köld genomföra lokala förflyttningar. I områden där utbredningen överlappar med svartkråkans förekommer hybridisering.[3] Gråkråkan är vanlig i Sverige och häckar över hela landet.

Utseende och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Gråkåkan mäter i genomsnitt mellan 48-52 cm, har ett vingspann på 84–100 cm och väger 510 gram. Hanen är något större än honan men annars ser de båda könen lika ut. Huvudet, hakan, övre delen av bröstet, vingarna och stjärten är hos den vuxna fågeln svarta. I övrigt är fjäderdräkten askgrå. Den har svart näbb och ben, och iris är mörkbrun. Precis som hos andra kråkfåglar genomgår den bara en ruggning om året, vilken infaller på hösten. Gråkråkan har en vaggande gång[4] och flyger kraftfullt och långsamt, oftast ganska rakt. När den kläcks är den mörk och juvenilen har en mörkare fjäderdräkt än vuxna fåglar, iris är blå- till gråaktiga[4] och initialt har den röd "mungipa".[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Kråkbo med ägg.
Kråkhuvud i närbild
I profil.
I flykten.

Kråkan är precis som många andra kråkfåglar social och läraktig. Den håller helst till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor. Den har skarp syn, hörsel och luktsinne. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas lämplig föda. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och fågelägg.

Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Under häckningsperioden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Kråkan bygger sitt bo i höga träd, i Sverige i slutet av mars eller i början av april. Gamla bon repareras ofta och används på nytt. Underlaget består av torra kvistar. Ovanpå dessa läggs gräs, bastremsor, rötter med mera, därefter ett lager lera och innerst ull, hår, borst och andra mjuka fibrer. Äggen är 3 till 6 till antalet. De är gröngrå, fläckade med leverbrunt och askgrått. Honan ruvar ensam, men efter kläckningen vårdar båda föräldrarna ungarna. Ungarna matas även en tid efter att de lämnat boet, och äter då ofta direkt ur gapet på föräldrarna.

Kråkan och människan[redigera | redigera wikitext]

Kråkan förekommer i en rad ordspråk och myter. Ett svenskt exempel är: "Det smakar ändå fågel sa gumman och koka soppa på den stör där kråkan suttit.", och ett latinskt ordspråk: "Cornix cornici nunquam oculus effodit" (sv. "Den ena kråkan hackar inte ut ögonen på den andra."). Att slösa med ens resurser i onödan kan ses som att "elda för kråkorna" (bokstavligen elda i brasan, men bara så kråkorna uppe vid skorstenen får nytta av värmen). Man kan "skriva som en kråka" (= så ens skrift ser ut som "kråkfötter"), "sätta en kråka i kanten" (notera, som vid rättning) och "sätta sin kråka" på angivet ställe (= signera en handling). Andra liknelser inkluderar "hoppa kråka" (hoppa jämfota i nedhukad ställning)[6].

Den svenska barnvisan "Prästens lilla kråka" handlar inte om fågeln kråka. Kråka i detta sammanhang är ett gammalt smeknamn för "flicka".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. 2011. The Clements checklist of birds of the world: Version 6.6. Hämtad 2012-02-01 från http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/downloadable-clements-checklist
  2. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/allocosa+obscuroides/match/1. Läst 24 september 2012. 
  3. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ [a b] Björn Bergenholtz (2011) Känn igen 25 fåglar. ISBN 978-91-29-67610-5.
  5. ^ ”Hooded Crow Corvus cornix [Linnaeus, 1758”]. BTOWeb BirdFacts. British Trust for Ornithology. http://blx1.bto.org/birdfacts/results/bob15673.htm. Läst 4 februari 2008. 
  6. ^ "Kråka". SAOB. Läst 2011-12-22.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kragh Jakobsen, Rasmus (2009). ”Schimpanser med fjädrar : kloka kråkor tvingar forskarna att ändra synen på intelligens”. Illustrerad vetenskap (nr. 6): sid. 24-31. 
  • Artikeln Korpsläktet i Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 14, sid 1066–1067, utgiven 1911

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]