Kristina Nilsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kristina Nilsson
Nilsson ch02.jpg
Kristina Nilsson
Födelsedatum 20 augusti 1843
Födelseort Vederslöv, Sverige
Dödsdatum 21 november 1921 (92 år)
Dödsort Växjö, Sverige
Genre(r) opera
År som aktiv 1859-1893
Kristina Nilsson, färglagd bild från ett stereofotografi, omkring 1874.
Christina Nilsson

Kristina Nilsson, (även Christina och Christine), född den 20 augusti 1843 i Vederslöv, Småland, död 21 november 1921 i Växjö, var en svensk operasångerska med internationell karriär. Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1869.

Biografi och karriär[redigera | redigera wikitext]

Christina Nilsson föddes som Kristina Jonasdotter, det yngsta barnet av sex till lantbrukaren Jonas Nilsson och Stina-Cajsa Månsdotter, på gården Sjöabol (kallad Snugge), Vederslövs församling söder om Växjö. Redan i tidiga år flyttade familjen från Snugge till Lövhult, några kilometer söderut längs landsvägen, sedan fadern kommit på obestånd. Det var ett arrendetorp under Huseby Bruk. Där fick hon bidra till familjens försörjning, till att börja med som grindvakt vid stenen "Lövhulta fåle". Genom sin sång sparade hon ihop till en fiol. Under några år var hon tillsammans med sin äldste bror Nils, runt på marknader och sjöng och spelade med bland annat "Blinde Janne" från Gränna. Vid denna tid kallades hon vanligen Stina på Backen.

Hennes sångtalang uppmärksammades på Ljungby marknad 1857 av en mecenat, häradshövdingen Fredrik Tornerhielm som bekostade hennes sångutbildning i Göteborg. Det var fröken Adelaïde Valerius som blev hennes sånglärare, och inkvarteringen skedde hos grosshandlaren i viner, Rudolf Koch. Vintern 1859 konfirmerades Christina Nilsson av domprosten Peter Wieselgren i Göteborgs domkyrka.

Hennes debut i Göteborg ägde rum den 19 maj 1859, då den kända pianisten Sara Magnus gav en konsert i Pelarsalen på Frimurarlogen. Numret hon uppträdde med var en gammal tysk folkvisa och hon sjöng den tillsammans med Adelaide Leuhusen (tidigare Valerius, se ovan). Israel Sandström i Handelstidningen skrev då en recension: "Här uppträdde för första gången offentligen ett fruntimmer, m:lle Christina Nilsson, hvilkens vackra röst ådragit henne en musiklärarinnas uppmärksamhet, vård och handledning i afsigt, att af den unga, femtonåriga flickan ännu en svensk sångerska ska danas. Man har rätt att med anledning af det som nu presterades att förmoda, att denna förhoppning skall gå i fullbordan". Under Göteborgsvistelsen gjorde hon sig dock framför allt känd som en överlägsen skridskoåkare, där man speciellt höll till på den frusna Vallgraven nedanför Trädgårdsföreningen.

Christina Nilsson utbildade sig 1860 för Franz Berwald i Stockholm, och återvände samma år till Särö, strax söder om Göteborg, där hon tillbringade sommaren hos sin välgörare Rudolf Koch. I september 1860 reste hon tillsammans med Adelaide Leuhusens syster Bertha, som skulle utbilda sig till fotograf, till Paris . Allt bekostat av Koch.[1][2] I Paris gjorde hon sin debut i Giuseppe Verdis opera La Traviata 1864.

Hon nådde snart ryktbarhet som en av sin tids stora operasångerskor. Hon företog en rad europeiska turnéer genom åren, 1867 den första i Storbritannien, 1870-72 första USA-turnén, senare även Ryssland och Österrike, och därefter även i Tyskland, i Berlin dock först 1885. 1876, 1881 och 1885 företog hon också uppmärksammade skandinaviska turneer.[3]

Efter en bejublad konsert i Stockholm den 23 september 1885 hyllades Christina Nilsson av uppemot 50 000 personer. Efter att hon sjungit från Grand Hôtels balkong och folkmassan skulle lämna platsen utbröt panik varvid omkring 20 personer trampades till döds och ett sjuttiotal skadades. Se vidare Kristina Nilsson-olyckan.

Eftersom hon ville avsluta sin karriär innan hennes talang avtagit höll hon vid 45 års ålder, 1888, en avskedskonsert i Royal Albert Hall i London. Enstaka offentliga konserter hölls dock även efter detta, den sista 1893. Från 1897 var hon åter tidvis bosatt i Småland.[3]

Kristina var gift två gånger, 1872 med den franske bankiren Auguste Rouzaud (död 1882), och 1887 med den spanske adelsmannen don Angel Ramon Maria Vallejo y Miranda, greve Casa de Miranda (död 1902). . Hon titulerades därefter grevinnan de Casa Miranda.

Vid sin död efterlämnade hon en förmögenhet på tre miljoner kronor, som till del testamenterades bort i form av donationer, bland annat 775 000 kr till Musikaliska Akademien. Hon köpte 1906 en större villa, "Villa Wik", i Sandsbro strax utanför Växjö, att använda som bostad vid sina besök i hembygden. Hon ligger begravd i ett mausoleum på Tegnérkyrkogården i Växjö .

I populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Det finns många likheter mellan Kristina Nilsson och Christine Daaé i Gaston Leroux's verk Fantomen på Operan. Bland annat vad gäller familjens bakgrund och historia, upptäckten, resan till Paris, hur fadern beger sig till Paris för att söka upp sin dotter samt Nilssons hela tidiga repertoar. Dock har Leroux förlagt handlingen till Uppsala och inte till Småland. Hon omnämns i Leo Tolstojs Anna Karenina.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952
  2. ^ Minnen från det gamla Göteborg, polismästare Anders Oscar Elliot, Stockholm 1930
  3. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1166 
  4. ^ Tolstoj, Lev; Agrell Sigurd (1970). Anna Karenina. Stora ryska berättare. Hälsingborg: Bokfrämjandet. sid. 147. Libris 2040556 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]