Kristina Nilsson
Kristina Nilsson, (även Christina och Christine), född den 20 augusti 1843 i Vederslöv, Småland, död 21 november 1921 i Växjö, var en svensk operasångerska med internationell karriär. Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1869.
Innehåll |
Biografi och karriär[redigera]
Christina Nilsson föddes som Kristina Jonasdotter, det yngsta barnet av sex till lantbrukaren Jonas Nilsson och Stina-Cajsa Månsdotter, på gården Sjöabol (kallad Snugge), Vederslövs församling söder om Växjö. Redan i tidiga år flyttade familjen från Snugge till Lövhult, några kilometer söderut längs landsvägen, sedan fadern kommit på obestånd.Det var ett arrendetorp under Huseby Bruk. Där fick hon bidra till familjens försörjning, till att börja med som grindvakt vid stenen "Lövhulta fåle". Genom sin sång sparade hon ihop till en fiol. Under några år var hon tillsammans med sin äldste bror Nils, runt på marknader och sjöng och spelade med bland annat "Blinde Janne" från Gränna. Vid denna tid kallades hon vanligen Stina på backen.
Hennes sångtalang uppmärksammades på Ljungby marknad 1857 av en mecenat, häradshövdingen Fredrik Tornerhielm som bekostade hennes sångutbildning i Göteborg. Det var fröken Adelaïde Valerius som blev hennes sånglärare, och inkvarteringen skedde hos grosshandlaren i viner, Rudolf Koch. Vintern 1859 konfirmerades Christina Nilsson av domprosten Peter Wieselgren i Göteborgs domkyrka.
Hennes debut i Göteborg ägde rum den 19 maj 1859, då den kända pianisten Sara Magnus gav en konsert i Pelarsalen på Frimurarlogen. Numret hon uppträdde med var en gammal tysk folkvisa och hon sjöng den tillsammans med Adelaide Leuhusen (tidigare Valerius, se ovan). Israel Sandström i Handelstidningen skrev då en recension: "Här uppträdde för första gången offentligen ett fruntimmer, m:lle Christina Nilsson, hvilkens vackra röst ådragit henne en musiklärarinnas uppmärksamhet, vård och handledning i afsigt, att af den unga, femtonåriga flickan ännu en svensk sångerska ska danas. Man har rätt att med anledning af det som nu presterades att förmoda, att denna förhoppning skall gå i fullbordan". Under Göteborgsvistelsen gjorde hon sig dock framför allt känd som en överlägsen skridskoåkare, där man speciellt höll till på den frusna Vallgraven nedanför Trädgårdsföreningen.
Christina Nilsson utbildade sig 1860 för Franz Berwald i Stockholm, och återvände samma år till Särö, strax söder om Göteborg, där hon tillbringade sommaren hos sin välgörare Rudolf Koch. I september 1860 reste hon tillsammans med Adelaide Leuhusens syster Bertha, som skulle utbilda sig till fotograf, till Paris . Allt bekostat av Koch.[1][2] I Paris 1864 gjorde hon sin debut i Giuseppe Verdis opera La Traviata. Under många år uppträdde hon på flera scener i Europa, USA och Ryssland och nådde ryktbarhet som en av sin tids stora operasångerskor.
Efter en bejublad konsert i Stockholm den 23 september 1885 hyllades Christina Nilsson av uppemot 50 000 personer. Efter att hon sjungit från Grand Hôtels balkong och folkmassan skulle lämna platsen utbröt panik varvid omkring 20 personer trampades till döds och ett sjuttiotal skadades. Se vidare Kristina Nilsson-olyckan.
Eftersom hon ville avsluta sin karriär innan hennes talang avtagit höll hon vid 45 års ålder, 1888, en avskedskonsert i Royal Albert Hall i London.
Kristina var gift två gånger, 1872 med den franske bankiren Auguste Rouzaud (död 1882), och 1887 med den spanske adelsmannen don Angel Ramon Maria Vallejo y Miranda, greve Casa de Miranda (död 1902). . Hon titulerades därefter grevinnan de Casa Miranda.
Vid sin död efterlämnade hon en förmögenhet på tre miljoner kronor, som till del testamenterades bort i form av donationer, bland annat 775 000 kr till Musikaliska Akademien. Hon köpte 1906 en större villa i Sandsbro strax utanför Växjö, att använda som bostad vid sina besök i hembygden. Hon ligger begravd i ett mausoleum på Tegnérkyrkogården i Växjö .
Det finns många likheter mellan Kristina Nilsson och Christine Daaé i Gaston Leroux's verk Fantomen på Operan. Bland annat vad gäller familjens bakgrund och historia, upptäckten, resan till Paris, hur fadern beger sig till Paris för att söka upp sin dotter samt Nilssons hela tidiga repertoar. Dock har Leroux förlagt handlingen till Uppsala och inte till Småland.
Källor[redigera]
- Christina Nilsson Sällskapet
- Christina Nilssons Släktförening
- Gustaf Hilleström: Kungl. Musikaliska Akademien, Matrikel 1771-1971
Noter[redigera]
- ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952
- ^ Minnen från det gamla Göteborg, polismästare Anders Oscar Elliot, Stockholm 1930
Externa länkar[redigera]
- Christina Nilsson i Svenska Familj-Journalen 1872, på runeberg.org.
- Nilsson, Christina i Arvid Ahnfelt, Europas konstnärer (1887)
- Nilsson, Christina i J. Leonard Höijer, Musik-Lexikon (1864)
- Casa Miranda, Kristina (Nilsson) i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)
- Wikimedia Commons har media som rör Kristina Nilsson
