Kurt Atterberg

Kurt Atterberg

Kurt Magnus Atterberg, född 12 december 1887 i Göteborg, död 15 februari 1974 i Stockholm, var en svensk tonsättare och civilingenjör. Han var son till ingenjören Anders Johan Atterberg och brorson till kemisten Albert Atterberg.

Biografi

Trots att han hade stor framgång som tonsättare under sin livstid, särskilt från 1910- till 1930-talet, livnärde sig Atterberg aldrig på att komponera. Han tog 1911 examen som civilingenjör från Kungliga Tekniska högskolan och var anställd vid Patent- och registreringsverket ända upp till 81 års ålder. Under sin storhetstid dirigerade han ibland sina egna verk med kända orkestrar i bland annat Tyskland. Flera av dåtidens berömda dirigenter uppförde också hans symfonier. Atterberg tvekade aldrig att vidarebefordra de tyska kontakter han knutit under årens lopp i Tyskland till sina svenska kolleger, eller att få svenska verk uppförda där. På så sätt kunde Albert Henneberg samarbeta med Fritz Tutenberg, som Atterberg kände sedan en musikfest i Kiel 1926, och tillsammans med denne skriva operor för operan i Chemnitz.

Kurt Atterberg invaldes som ledamot nr 586 av Kungliga Musikaliska Akademien den 25 februari 1926 och var dess sekreterare under en period. Han var en av grundarna av Stim och Föreningen Svenska Tonsättare, samt generalsekreterare 1935-1938 i den av Richard Strauss grundade organisationen Ständiger Rat für die internationale Zusammenarbeit der Komponisten.

Det finns antisemitiska stråk i Atterbergs korrespondens och språkbruk, särskilt påtagliga i dispyter med tonsättaren Moses Pergament, musikkritiker i Svenska Dagbladet. Men i breven till Fritz Tutenberg sökte Atterberg en roll som apolitiskt pragmatiker som viftade bort dennes nazistiska och rasistiska uttalanden. Över huvud taget hade Atterberg en pragmatisk inställning till nazismen och tog den aldrig på allvar, detta som förklaring till att han mitt under brinnande krig till och med kunde delta i Ständiga rådets möten, eller marknadsföra sina och kollegers verk i Tyskland.

Atterberg grupperas ibland musikhistoriskt tillsammans med Natanael Berg, Ture Rangström och Oskar Lindberg. Denna gruppering kallas Spillran.

Atterbergs verk och tonspråk

Atterberg var till stor del självlärd som tonsättare. Den viktigaste delen av hans produktion är orkesterverken, bland annat nio symfonier. Hans sjätte symfoni vann 1928 en internationell symfonitävling till Schuberts minne. Atterberg fick ta emot en prissumma på det för tiden väl tilltagna beloppet 10 000 dollar, vilket gav verket tillnamnet Dollarsymfonin.

En stor del av Atterbergs mest kända produktion kan hänföras till genren nationellt präglad musik. Atterberg ansåg sig själv vara "nationalklassicist" snarare än nationalromantiker, med vilket han menade att han inte skrev "formlösa stämningsstycken", utan arbetade med de "klassiska formmönstren". Det nationellt präglade i Atterbergs musik är på samma gång en styrka som en svaghet. En styrka därför att det är i de nationellt präglade verken som han skapat sin mest egna klang. De fåvitska jungfrurna, som är Atterbergs internationellt mest kända verk, är en folkmusikrapsodi som fogats samman av en lång rad korta episoder. Flera av symfonierna, t.ex. nr 2, 4 (Sinfonia piccola) och 8 är starkt präglade av folkmusik. Det nationellt präglade kan samtidigt vara en svaghet, därför att det lätt kan bli banalt eller naivt, vilket är särskilt påfallande i den åttonde symfonin, där scherzots huvuddel bygger på dansvisan Sju vackra flickor i en ring. Hedwall anger som Atterbergs mest intressanta symfonier den tredje (Västkustbilder), som är impressionistiskt inspirerad, och Sinfonia per archi från 1955, som inte tillhör den egentliga gruppen av symfonier.

Atterberg har också komponerat flera operor. Av dessa är Bäckahästen och Fanal de mest spelade. Bäckahästen spelades totalt 44 gånger på Kungliga Operan, och gavs så sent som 1963. I Fanal förekommer arian I männer över lag och rätt, insjungen på skiva av Jussi Björling.

Även om Atterberg uppskattades under sina tidiga år som kompositör, har det på senare år varit tyst kring hans musik. Atterberg representerade slutet på den svenska nationella eran inom musiken, tidigare med framgång företrädd av Hugo Alfvén och Wilhelm Peterson-Berger. Men Atterberg lyckades inte på samma sätt som Alfvén och Peterson-Berger att på längre sikt skapa intresse för sin musik. Detta kan till en del bero på att han i ringa utsträckning komponerade i det lilla formatet, som pianostycken och sånger, men även på att instrumentationen i Atterbergs orkesterverk kan vara ytligare och grällare än hos t.ex. Alfvén.

Verk i urval

Orkesterverk

• Rapsodi för piano och orkester, op 1, 1909
• Symfoni nr 1 i h-moll, op 3, 1909/1913
• Symfoni nr 2 i F-dur, op 6, 1911-13
• Violinkonsert i e-moll, op 7, 1913-14
• Requiem: kantat för eldbegängelse, för blandad kör och orkester, op 8, 1914
• Symfoni nr 3 i D-dur, op 10, Västkustbilder, 1916/1948
• Symfoni nr 4 i g-moll, op 14, Sinfonia piccola, 1918/1945
• En höstballad, 1918
• Svit nr 3 för violin, viola och stråkar, op 19, 1917
• Symfoni nr 5 i d-moll, op 20, Sinfonia funebre, 1919-22
• Cellokonsert i c-moll, op 21, 1917-22
• Symfoni nr 6 i C-dur, op 31 ("Dollarsymfonin"), 1927-28
• Pianokonsert i b-moll, op 37, 1927-35
• Älven: från fjällen till havet, op 33, 1929-30
• En Värmlandsrapsodi, 1933
• Symfoni nr 7 i a-moll, op 45, Sinfonia romantica, 1942
• Symfoni nr 8 i e-moll, op 48, 1944
• Indian Tunes, op 51, 1950
• Sinfonia per archi, op 53, 1953
• Symfoni nr 9 i b-moll, op 54, Sinfonia visionaria för två solister, blandad kör och orkester, 1955-56
• Svensk sommarfest, 1957

Kammarmusik

• Stråkkvartett nr 1 i D-dur op 2, 1909
• Stråkkvartett nr 2 op 11, 1918
• Stråkkvartett nr 3 i D-dur op 39, 1937
• Pianokvintett i C-dur op 31b, 1942
• Stråkkvintett i D-dur op 53, 1953

Operor

• Härvard Harpolekare op 12, 1917/1951
• Bäckahästen op 24, 1923-24
• Fanal op 35, 1929-34
• Aladdin op 43, 1937-41
• Stormen op 49, 1946-47
• Härvards hemkomst, 1952

Baletter

• Per Svinaherde op 9, 1914-15
• De fåvitska jungfrurna op 17, 1917
• Balettskisser, 1919

Se även

• Atterbergpriset

Källor

• Lennart Hedwall: Den svenska symfonin. AWE / Gebers 1983
• Sohlmans musiklexikon, band 1. Sohlmans förlag 1975
• Musikens värld. AB Kulturhistorisk förlagen, Göteborg 1974

Vidare läsning

• Bengtsson, Johan; Karlsson Henrik (2006). "Ovan stridsvimlet" : Kungl. Musikaliska akademien och Tyskland 1920-45. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 106. Lund: Sekel. Libris 10269014. ISBN 91-975223-7-6 
• Block, Tomas (2006). ”"Penningen och Anden" : Wilhelm Peterson-Berger och Kurt Atterberg”. Wilhelm Peterson-Berger - en vägvisare (2006): sid. [56]-71.  Libris 10347844
• Caron, Jean-Luc (2003). Kurt Atterberg : (1887-1976). Les bulletins de l'Association française Carl Nielsen, 1140-8944 ; 33. Brou-sur-Chantereine: Association française Carl Nielsen. Libris 9730241 
• Garberding, Petra (2005). ”Kurt Atterberg och den förvånade propagandaministern : hur identitet byggs med hjälp av det förflutna”. Bilder i kontrast : interkuturella processer Sverige/Tyskland i skuggan av nazismen 1933-1945 (2005): sid. [295]-318.  Libris 9958135
• Garberding, Petra (2007). Musik och politik i skuggan av nazismen : Kurt Atterberg och de svensk-tyska musikrelationerna. Södertörn doctoral dissertations, 1652-7399 ; 19. Lund: Sekel. Libris 10592086. ISBN 978-91-85767-08-3 
• Garberding, Petra (2008). ”Musikutbyte som politiskt slagträ? Kurt Atterberg och Helmut Thierfelder”. Svensk tidskrift för musikforskning (Stockholm : Svenska samfundet för musikforskning, 1919-) 2008(90),: sid. 29-44. ISSN 0081-9816. ISSN 0081-9816 ISSN 0081-9816.  Libris 10971370
• Jacobsson, Stig; Tanner, Roger (1994). Kurt Atterberg. Stockholm: Swedish Music Information Center (Svensk musik). Libris 7749411. ISBN 91-85470-84-8 
• Percy, Gösta (1975). Kurt Atterberg. Stockholm: Stims informationscentral för svensk musik. Libris 1953955 
• Rosengren, Henrik (2007). "Judarnas Wagner" : Moses Pergament och den kulturella identifikationens dilemma omkring 1920-1950. Lund: Sekel. Libris 10533936. ISBN 978-91-85767-01-4 

Externa länkar

• En tyskspråkig lista över Atterbergs kompositioner (kan sorteras på fem olika sätt)